Näst sista ....
Tänk, om det hade varit den näst sista dagen i ens liv - om man hade vetat om det -! Vad hade man då gjort ..? Vilken ångest.
Tog Kvarntorpsrundan på morgonen. Isande kyligt, men sol och ljust-ljust blå himmel.
Havet spegelblankt och blått.
Sjöfåglar en bit ute till havs.
I norr - silhuetten från en silo i Falkenberg -.
Och en ö som tycks sväva ovanför havet, men kommer i håg namnet på den gör jag inte.
Nu vet jag! Pv har kommit hem från Getinge och influensavaccineringen: Marsten!
"Där har vi firat midsommar, min bror Tommy, samt kusinerna Ann och Mats!" säger pv.
Då har man haft uppför ett långt tag och svingat sig över en A-stege - Harry får gå före mig - och jag hinner tänka att risken finns ju att man snavar, fastnar med foten i ett av trappstegen och faller pladask ..., mer som en fällkniv.
Men det gör jag inte.
Allt går bra.
När jag tog bilden och sen kom hem och tittade på den, upptäckte jag ett jättelångt vitt strå på vänster ögonbryn. Det var det värsta! tur att man då enkelt kan kapa ansiktet rakt av. Tjopp, så var det gjort.
6 kommentarer:
Marsten?
Lena: precis! Frågade pv när han kom hem från Getinge nyss.
Läser din blogg med nöje dagligen och tänkte att jag kan ju faktiskt skriva något. 😊 Bor i Falkenberg och såg Marsten framför mej när du skrev att ön svävade.
Lena: oj, såna snällord - tack -! Och det är lustigt, i visst ljus ser det nästan ut som ett främmande tefat (modell större) har landat i havet! Men Msrsten är det.
Du har så glada ögon - även när du bara visar det ena.
Vi såg öar i horisonten idag som såg ut att sväva ovanför havsytan. Häftigt! Det är sällan vattenytan är så lugn.
Bloggblad: ja, jag säger som alltid .., är så fascinerad av era långa promenader!
Skicka en kommentar