söndag 28 november 2021

Idag ....


 ... blev det konstutställning i Lilla Stensjö, som ligger bara tvärs över kustvägen. Själva lokalerna är nog ett gammalt stall eller möjligen en lagård och dom här tavlorna var så finurligt upphängda, ty bakom dem var väggen välvd, jaha, då fick dom liksom fästas upp på en smal stång! Under tavlorna är det som en .., ett jättestort cementkar.

Här är det målningar av June Montana Lorentz och vilka härliga färger! När jag skrev om detta på instagram, berättade Gerd i Norsjö att jodå, i Norsjö av alla ställen, där finns en  tavla av denna Montana! 

Så här skriver hon: "June Montana Lorentz har bott i Norsjö. Hon har målat en enorm tavla av Storgatan i juletid. Den hänger i danssalen på Folkets hus!"

För att inte tala om dom här!! 

Flera utställare.

Här en detalj av en målning av Olle Agnell  (1923-2015), helt obekant för mig, men välkänd här i Halland, ja, inte bara här! Hans son Per berättade att efter Olles hustrus död, ja, det var då Olle målade den här tavlan och då målade han nästan som besatt, ja, långt upp i åren! Agnells tavlor var så vilsamma .., jag hade känt ett lugn om jag haft dem här hemma. En konsthandlare i Tyskland har köpt upp många av Agnells verk. 

Galleriägaren själv - Pelle Svensson - bor i huset där utställningen pågick och här är en tavla som han målat och som jag tycker så mycket om. Det är mycket hav, stora vågor och dramatik i hans bilder och då får jag nästan lite ångest, men den här skulle jag gärna ha hemma. Bilden är från Pelles instagramkonto pelle.svensson.pos

I galleriet. Mängder med levande ljus. Det bjöds på glögg och pepparkakor. Termoslocket till glöggen hamnade fel och pv spillde på golvet. 

Sen hemåt i duggregnet. Pv gick före mig .., han skulle duscha och göra sig i ordning inför adventskonserten och så är det ju repetition innan det hela tar sin början - ja, den har börjat nu -. 

Och så här satt husets herre i väntan på att en av körmedlemmarna (hon som är förstasopran och sjunger gudomligt!) skulle komma från en närliggande by och lifta med honom. Att se herrn i kostym hör inte till vanligheterna. Den är för övrigt hans fars bröllopsstass (i ylle) från 50-talet. 

Babsan i Uppsala (numera utflyttad till landet) noterade genast dom prickiga strumporna. Det gjorde jag med och sa "du vet om att du har tagit på dig prickiga strumpor?" 

Jodå. Det visste han. 

När han tog på sig skorna syntes dom inte längre. 

Ja, så har den här dagen varit.

Inga kommentarer: