söndag 27 februari 2022

Dagens fönster och Moonlight Serenade ...

Ja, som synes har tavlan som jag tyckte att vi skulle rama in, ännu inte kommit upp på väggen, men den ska. Och tack vare att vi inte bestämt oss för var den ska vara, fick jag två fönster i ett svep. 

Inväntar solen. 

Har pratat länge med en av ätteläggarna, mest om kriget. Tittat på morgon-tv och där var Malcom Dixelius, en gång korrespondent för SVT om jag inte missminner mig. Och jag promenerar omkring på Twitter, ser filmer från Kiev och tittar på ett inslag från irländsk tv, där den ryske ambassadören intervjuas och en tuffare reporter har jag väl aldrig skådat. 

Måste säga att jag i dessa tider (har man skrivit det tidigare ...?) älskar jag Twitter, med filmer från ukrainare och åsikter från när och fjärran. Svårt bara att veta vad som är äkta. 

Och "Moonlight Serenade" ..?

Ja, ibland på Spotify så samlas låtar man  t r o s  tycka om (det är väl algoritmerna) i Discover Weekly, men eftersom vi är två som väljer musik, så .., ja, när jag går igenom den här listan, så är många av låtarna pv:s, tror jag. Nej, nu kom Rod Stewart med en smörig sång "Isn´t it romantic"?  Jaha, det är nog mitt val. 

För övrigt? Jo, pv är på väg ut för ännu en rullskiderunda. Igår hade han avverkat toalt sextiotre mil på rullskidor, då blir det totalt sextiofem med dagens åkande. 
Han frågar om vi ska ta ett dopp när han är klar? Så kanske det blir, för just i skrivande stund, tittar solen fram.

(Någon minut senare: oj! Han hade glömt att kören har styrelsemöte via zoom, nu sitter han här i träningkläder och loggar in!)

lördag 26 februari 2022

Ketchupeffekt ...


Det är ju så det är. 
Eller ofta blir. 
Inget - eller nästan inget - och så allt på en gång. 
I onsdags lunchgäster och idag dopp i havet tillsammans med friherrinnan och pv (plus tre grader, lågvatten ...) och därefter kom Ecke och Britt på spontan visit och efter en stund dök mina barns pappa upp. Han hade varit i Göteborg hos sina två bröder och hann nu med en stunds surrande (mest om handboll med Ecke) där vi satt ute vid västerväggen. 
I   s o l e n. 


Mera ketchupeffekt. 
Först Vasasloppet nästa söndag och pv åker iväg redan på torsdag efter jobbet och kommer hem tisdagkväll veckan därpå. 

I mitten av mars ska jag åka upp till Upplands Väsby och bara barnbarnsvakt, då minstingens föräldrar är på kurs där. Vi bor hos äldsta dottern. 

En vecka senare blir det ny sväng, till samma ställe. Svärsonen fyller femtio och Emma tjugofem. Kalas och kalas. 

Ny helg, den andra april .., då tar jag tåget till Malmö och är bjuden att bo på hotell tillsammans med mellandottern AP. Då ska vi fira minstingen som blir tre år. 

Sex dagar senare .., flyger pv och jag själv till Berlin. Tre hela dagar (fyra nätter på hotell) och på tisdagen vänder vi hemåt, någon gång på eftermiddagen. 

Det är helt ofattbart så mycket som ska hända. 


Men morötterna ...? tänker ni. 
Jo, men det är det jag kallar för längtansmorötter .., nånting man har som dinglar framför en .., nånting att längta till. 
Det här - bilden precis här ovanför) var året 2016 och morot nr 2 blev inte av, jag minns inte varför. 

För övrigt? 
Det är idag exakt ett år sedan jag fick ett positivt provsvar angående covid-19. 
Så här skrev jag: "Så kom svaret. Helt utslagen idag. Vi ligger i var sin del av hörnsoffan .., fönstret på glänt .., jag har mått sååå illa, men det gick över efter ett rejält hulkande som bara blev just ett sådant - ett hulkande -. Har hög feber. Undrar just hur detta ska gå?"

// Ps. Vilka underbara människor som bor i Polen! Mottagandet av de ukrainska flyktingarna visar på en sån otrolig medmänsklighet och generositet! Ds.

Lördagsfönstret ...

... fångades mitt ute i skogen i Dalarna, hos Solveig som för övrigt har bloggen "Långt borta och nära". 

Det var då det. I bildtexten hade jag skrivit att hon hade sextio höns. 

Undrar just om dom är kvar? 

Kan meddela att det i landet Halland, i alla fall just här och nu i Stensjö, råder strålande solsken och ljust blå himmel.

fredag 25 februari 2022

 Glöm inte .... 

... att titta in hos Gunnel i Luleå, som berättar om vad hon har i skrivbordslådan. 

Helt  u n d e r b a r t!

Dagens fönster och lite till ...

En orolig natt blev det. När någonsin har man hört någon i regeringsställning säga att "vi kan inte UTESLUTA ett angrepp på vårt land"?  Det hela låter som en fras tagen ur en film ..., inte som verklighet. 

Orkade inte vara uppe till midnatt och titta på "Ambulansen", med påföljd att jag i stället vaknade ovanligt tidigt. Vid tre-fyratiden frågade jag om inte pv ville komma in till mig och Harry och jo, det gjorde han och så låg vi där och halvsov och lyssnade till radion och inte blev man väl särskilt mycket lugnare av detta. 

Och nu? 

Frukosten avklarad .., jag är såå imponerad av Katarina Engberg - den säkerhetspolitiska experten - som uppvisar ett sådant  l u g n  och på programledarens fråga om hon hade övernattat hos SVT, svarade hon lite leende att hon hade en brits att vila på.  

Ja, det är många som verkligen gör ett bra jobb och som Marianne Bokblad skrev i en kommentar i föregående inlägg, är det nog fler än en journalist som ser sin fjällsemester försvinna i fjärran. 

För övrigt?

Lite snö på marken i dag, men plusgrader. 

Friska vindar. Blir nog inget bad.

torsdag 24 februari 2022

Tack Anna-Lena ...! 

Bilden från DN. 

Dagens Nyheters korrespondent i Ryssland, Anna-Lena Laurén .., oj, vad jag tycker att hon är bra! Jag följer henne på Twitter (och såklart i DN) och när jag läser hennes rader, hör jag inom mig hennes tjungande finlandssvenska (men den är ju av mindre vikt i sammanhanget). Jag litar helt enkelt på henne.

Ja, det är många journalister som arbetat - och arbetar - hårt nu med allt som händer. 

SVT:s David Boati - sååå bra! - Bert Sundström (känns numera som en gammal bekant) på plats i Ukraina .., och aldrig har jag väl sett någon se så plågad ut av vad som hänt, som Martin Kragh som arbetar vid utrikespolitiska institutet och vars röst jag har lärt mig att känna igen, enbart från den här dagen.

Och så förstås alla som suttit eller avlöst varandra i studion (har enbart tittat på SVT den här dagen)! 

Vi har - som så många andra människor - varit våldsamt påverkade av vad som hänt och har egentligen tillbringat hela dagen framför tv:n. Jag försökte komma på när en sån oroskänsla - eller känsla av tomhet eller hopplöshet - senast virvlade omkring inom mig. 

Estonia, ja .., det var förfärligt. Tsunamin i Thailand när äldsta dottern med familj var där .., såå skräckfyllt! Elfte september .., jo, då kände jag den där fasan. 

Men detta .., det slår det mesta.

Modiga människor finns det också. Såg för en stund sedan filmer från Moskva och även från S:t Petersburg där människor vågat sig ut för att protestera mot kriget. Vilket civilkurage! Vilket oändligt mod!

Ps. Nu ska jag skriva nånting som absolut inte hör till allt det oroliga och förfärliga som  hänt, men som jag lagt märke till under dagen. Undrar om det är någon nyanställd människa som ordnar make-up och frisyrer till alla journalister i Aktuellt eller Rapport? Aldrig har jag sett dem sååå snygga som idag! Ds.

Klockan tio och Dagens Fönster ...


Går mellan kaminen i vardagsrummet och vedpannan - den stora - och lägger på ved. 
Som ett mantra blir det. 
På fönstren syns regndroppar. 
Men jag eldar. 
Och eldar.
Håller värmen inomhus. 

Pv, som varit på djursjukhuset med Harry (knölen i ljumsken) ringer och säger att det har nu tagits prov på densamma och han berättar också att Harry totalt vägrat hoppa ut från bilen när han upptäckte var dom befann sig (Hallands Djursjukhus i Slöinge), men det gick bra, även om han nog vunnit skak-mästerskapen, så rädd är han för dessa besök. 
Nu blir det analys av knölens innehåll. 
Kanske svar redan i morgon. 

"Du får gärna sätta på kaffe ...", säger pv, från bilen. 

Så det gör jag.

Så blev det ....

... krig i Europa. 

Så fasansfullt hemskt så det går inte att beskriva. 


onsdag 23 februari 2022

Sex ....


... stycken var vi runt matbordet i uterummet idag .., det där matbordet som hedgrenskan hittade på någon "market-place" på nätet och så generöst tipsade om .., och vi hade tur att vara först i kön av köpare .., hyrde en släpvagn, körde till Helsingborg och hämtade hem bord + sex stolar.
Såååå mycket glädje vi har haft av bordet! 
Kalaset gick på femhundra kronor och det bästa med bordet är att man kan vila benen/fötterna på en slå på undersidan, om man vill och det vill jag alltid

Den som läst här länge, känner förstås igen samlingen. 
Från vänster Sonja, pv och så Birgitta (granne här på Ejdervägen, men har lägenhet i Halmstad där hon bor vintertid). 
På den tomma stolen satt jag själv ., därefter Ecke och så Britt. 
Den som inte syns, är Harry. 
Han låg på soffan mest hela tiden och sov så gott, nöjd att få vara med.


Ååå, så roligt det är att äta tillsammans! 
I flera timmar blev vi sittande där och hann gå igenom det mesta. 
Världsläget .., Ljungby i allmänhet och Småland i synnerhet .., skogsbruk (missade jag nog) ..., antalet syskon .., vid vilken ålder vi tog körkort .., längtan efter sol och värme .., Vasaloppet .., glädjen i att få ännu ett barnbarn .., Berlin (hade Ecke mycket gott att säga om!) .., och en i sällskapet har drabbats av sjukdom och opererats, ja, om det pratade vi också. 

Man kunde tro att det var hundraårskalas i huset när gästerna åkt hem till sig, ty det var jättebuketter med tulpaner och en vansinnigt vacker hortensia och en flaska vin, ja, hjälp vilka generösa gäster! 



Så här såg tavlan ut som pv hittade på "kallvindan" och han var då på väg att ställa tillbaka den. "Men är du alldeles galen .., den är ju jättefin!" sa jag. Konstär är (var) Sven Ljungberg från Ljungby.
Pv:s kusin Mats (son till Sonja) är sambo med Kerstin Cedell som är konstnär och hon skrev på instagram att vi borde byta passepartout och lite annat och jag tog henne bums på orden .., letade upp en rammakare i Halmstad och tavlan lämnades in. 


Igår kom husets herre hem med tavlan. 
Nu såg den ut så här. 
Men såååå glad jag blev!
Man ser att färgerna på t.ex den hitre snön är olika på bilderna, men det beror nog på när bilden togs, jag har inte ändrat eller redigerat den, mer än att ljuset här inne var annorlunda.

Nu slår väggklockan tio slag. 
Från tv:n hörs prat om Ukraina och Ryssland. 
Lyssnade till Fredrik Reinfeldt tidigare ikväll och Magdalena Andersson igår (lät osäker, men det kan man ju vara när man haft statsministerämbetet i endast tre månader). 
I dessa orostider ska jag villigt erkänna att jag till och med kan sakna Göran Persson.

Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångaren: 

"Ett fönster, nej flera, på kontorshuset tvärs över gården. Så'na där exempel med hängdrivor, är inte ovanliga i stan. Man får se upp när man är ute och strosar på stan. Visserligen håller många fastighetsskötare på att åtgärda de som kan vara farliga. Men de klarar inte att fixa alla i ett och samma ögonblick. Man får se upp. Istället för att gå och glo i mobilen, vilket är minst lika vanligt."

Tack Bert i Luleå! v/div>

tisdag 22 februari 2022

Idag ....


Någon enstaka minusgrad på morgonen och nästan helt vindstilla. 
Ibland när det ska röstas om vårt lands vackraste ord, då tycker jag att vindstilla borde få förstaplatsen.

Pv gav sig ut på en tvåmilatur på rullskidor och innan dess bestämdes det att vi skulle mötas i Skallkrokens hamn, ja, kanske, kanske att det skulle bli ett dopp. 

Kaffe i termos och var sin bulle gjordes i ordning och ett tuggben till Harry (han blir så vansinnigt lycklig över ett litet tuggben/pinne invirad i ankkött) och vi kom fram nästan exakt samtidigt - husets herre och jag - och jag sa att nä, jag har inte bestämt mig ännu. 

Men jag gjorde honom sällskap. 
Plus tre i havet och högt vattenstånd, så där så man knappt behövde gå mer än några få meter ut så nådde det en till hakan! Underbart! 
Fem ynka simtag blev det (pv slänger sig i när han väl kommit i vattnet) och därefter fikat, väl inbylsade var vi. Sydliga vindar, men inte särskilt varma.


Och nu ...?
I morgon kommer Ecke, Britt, Birgitta och kanske Sonja på lunch, så herr pv har åkt in för att köpa det som fattades och själv har jag en en kyckling i ugnen, tillsammans med morötter, palsternacka och potatis  - allt i klyftor -, ja, kycklingen har jag delat förstås, penslat med olja/soja och kryddat. Kycklingen ligger på galler ovanför rotfrukterna och gissa, hur gott det blir när saften från kycklingen droppar ner på det övriga. 

Vi ska sitta i uterummet, som först ska värmas upp. 
I morgon, alltså.

Ungefär så.

Här och nu ....


Presskonferens med statsminister Magdalena Andersson; det gäller Ukraina/Ryssland förstås. Pv slår sig ned i fåtöljen för att lyssna och Charles Aznavour som sjungit så fint för mig, får vila en stund. 

Nu ska sanktioner sättas in, men alla är ju på ett eller annat sätt insnärjda i Putins nät, inte minst gäller det gasledningen och det är ju ett stort enda getingbo det här. Jag tycker att det har varit på gränsen till pinsamt såsom världsledare flugit fram och åter för att försöka tala denne despot till rätta .., han känns (enligt mitt sätt att se det) som en som håller i trådarna till marionetter. Å, så jag önskar att Angela Merkel inte hade avgått!  

(Och ja, jag inser att förhandlingar väl varit det enda rätta, men Putin har förstås varit nöjd och belåten över att hamna så till den milda grad i fokus i världspolitiken .., usch, vad jag tycker illa om den mannen!)


Lyssnade till P1 i morse och vi fick veta att Hemvärnet fått mängder med medlemsansökningar vilket inte hänt på evigheter ...,, ja, käre tid vilket kaos här i världen.

Pilen på bilden visar min nyinköpta mascara som är den i särklass  s ä m s t a  hittills., ja, som jag har använt, alltså. 
Den är liksom indelad i två; först ska man lägga på vit mascara ("primer", sa kvinnan på Kicks) och därefter den vanliga svarta. 

Gick ut på promenad med Harry, tio regndroppar föll och när jag kom hem och passerade hallspegeln höll jag på att svimma! All mascara hade runnit ut och ringat in ögonlock och rubbet. Det såg förfärligt ut.
Enda trösten är att den var billig. 
Kanske skulle den tas ut ur sortimentet?

Märta ....


Ägnade en del av gårdagskvällen åt att läsa spridda avsnitt från boken som handlar om Märta Måås-Fjetterström och hennes liv och inte minst vägen till världsberömd textildesigner. 
(Tycker så mycket om bokens omslag och sättet/typsnittet med enbart versaler och ändå blir det inte skrikigt). 

På baksidan kan man läsa följande: "Abedissan kallades hon av somliga. Andra sade att hon hörde till tidens stora fröknar. Märkeskvinna, sade en tredje. Säkert är att textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström ritade mattor som fortfarande 80 år efter hennes död säljs för sexsiffriga belopp på världens auktionshus".


Och ååå, nog skulle jag gärna ha en sån vacker matta på golvet, det vill säga, om jag inte hade så mycket annat som virrar bort blicken. Och vilket enormt arbete med alla detaljer och olika färger! 


Lite mer fakta om mattan som bär namnet "Rågen". 


Väveriet i Båstad finns fortfarande kvar och dit hoppas jag verkligen få göra ett besök någon gång. Vilka konstverk!! 

Den här mattan - designad av Barbro Nilsson som kom att ta över ateljén - går under namnet "Rödingen" och vill man beställa just en sådan, så är kvadratmeterpriset 130 075:- .

Här kan man ta en titt på vilket pris mattorna betingat hos Bukowskis.

För egen del får jag nog se till att hålla mig till Getinge Mattcenter eller Rusta, ja, när det blir dags att inhandla en ny matta.

Tisdagsfönstret ....

"Lätt insnöade och i morgon (läs: idag tisdag) är planen att åka till våra barnbarn i Norge.", skriver Barbro, hon som nyss fyllde pensionär. 

Hoppas verkligen att det blir som ni vill med resan! hälsar bloggmadamen

måndag 21 februari 2022

Annan konst ...
















I bibliotekets foajé finns en anslagstavla där besökare kan ta del av det kulturella utbudet i och omkring Halmstad. Och på ett anslag får vi veta att på torsdagar mellan klockan 16 och 17 kan är vi välkomna till biblioteket för att dela med oss av böcker som vi har tyckt mycket om och vill rekommendera. 

En slags bokcirkel men kanske utan böcker. 

Fika utlovas också. 

Och på Halmstads konsthall pågår en utställning med mens som tema. 

Jag som i min ungdom aldrig berättade för mamma att jag fått min första mens, hade väl knappast trott att något sånt här - ja, en utställning om just detta - skulle komma. Och hur man fixade det hela, utan att berätta, är ju ett mirakel. Eller inte. 

Vi handlade på bok hos Karlssons Livs och jag gick dit i smyg och köpte OB tamponger och kämpade sedan som en galning för att få dem (ja, det var ju bara en) på plats! OB stod för "Omärkligt bruk" och i förpackningen fanns en liten broschyr som visade hur det hela skulle gå till. Själva isättningen, allså.

Omärkligt blev det sannerligen inte .., innan man hade lärt sig konsten. Eller: det var i alla inte omärkligt för en själv. 

Hur väl som helst minns jag när grannens Bosse och jag själv tittade på High Chaparall hemma i deras tv-rum och jag hade försökt mig på att använda detta så genialiska mensskydd (enligt reklamen), men kunde knappt sitta upprätt  .., jag hade förstås gjort fel!

Vardagsmänniskor ...


Jo, jag är verkligen en vardagsmänniska. 
Så härligt med en hel radda av dagar framför sig - om man nu är frisk, alltså -. 
Och idag är det måndag och man kan börja om på nytt och jag tar bilen och kör till Harplinge för att hämta ut ett paket och för att besöka biblioteket. 

Två böcker lämnas igen och tre får följa med hem. 
En bok om konstnären/textilkonstnärinnan Märta Måås Fjetterström (här finns en länk om någon inte skulle känna till henne) och dom övriga handlar om Berlin (den åttonde april flyger vi från Kastrup). 

I bibliotekets läsrum (där finns fortfarande facktidningar att läsa och Hallands Posten förstås) pågår en konstutställning med alster av Katarina Minerva. 
Allra bäst tyckte jag om tavlan på bilden här ovanför. 
Varför?
Jo, för att den gör mig .., ömsint. 
Där är brösten som hänger som på dom allra flesta kvinnor i min ålder, det vill säga, om vi inte fyllt dem med silikon. Jo, den tavlan hade jag gärna haft här hemma. 
Frågar pv vad han tycker? 
Nä, inget särskilt, säger han. 

Nu strular vårt internet - kanske är det blåsten eller nånting - så jag säger ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...


.... fanns - och finns kanske ännu - i Dikanäs och det är alltså min mormor Betty som står där och håller händerna om en småtting; mest troligt moster Gunvor, den äldsta av dom tre barn hon fick med sin andre make, Haqwin Bergman. Det är förstås han som står i mitten. 
Sedan tidigare hade hon Margit, mamma och Ivan med förste maken Erhard 

Om jag får gissa, tror jag att kvinnan vid Haqwins sida är hans syster. 
Jag har skrivit "Stark kvinna" och det är jag fullständigt övertygad om att hon var. 

Vilka de två längst till vänster är, har jag absolut noll koll på. 

Denne Haqwin blev innerligt älskad av mamma. Hon kallade honom - i alla fall när hon pratade om honom - "min styvfar" - och denne man kom väl in i mammas liv när hon fem, sex år. 
Själv var jag nog tonåring innan jag insåg att han  i n t e  var min biologiske morfar. 
Han var underbart snäll och kallade mig för en "liten surrhumla".

Hur snäll denne Haqwin än var, hade mormor en gång för alla bestämt att hon under inga omständigheter skulle begravas vid hans sida, utan vid hennes förste man. Så kan det gå.

söndag 20 februari 2022

Nästan på pricken ....

.... ett år senare sedan vi testade positivt för covid-19, återkommer detta underliga fenomen som gör att så mycket luktar konstigt! 

Pv luktar konstigt .., min tröja gör det .., jag har en kemisk doft i näsan/huvudet som närapå gör mig galen! 

En bagatell i det stora hela förstås, men sååå irriterande.

Fem vid matbordet ...


Det var Hilda, lille Edvin (4 år i juli), hans mormor Mymmel, pv och jag själv. Och jag hade kokat en linssoppa och kryddat med spiskummin, salt förstås, cayennepeppar, två grönsaksbuljongtärningar och en hel pressad citron .., sen var det förstås potatis, gul lök och röda linser. 
Serverades med klippt persilja och gott bröd. 
Sååå smarrigt och så enkelt och perfekt när man har en bonusdotter som är vegan. 
Recepteet var detta, men jag dubblade det hela, eller tog i alla fall betydligt fler potatisar och på gränsen till ett helt paket linser. 
Kalkonköttet struntade jag i. 
Och tänk, att till och med han som i sommar fyller fyra år, åt av soppan! 
Till efterrätt pv:s fruktsallad med vispad grädde till. 


Bilden: han som är morfar visar hur det går till. 

Det märks att åren har gått. 
I sommar är det tolv år sedan jag lämnade Skåne för landet Halland; det tänkte jag på när vi satt vid köksbordet, Mymmel och jag själv. 
Mymmel har ont i höfterna och säger sig vara så stel och inte är det så mycket bättre här, om än nu höfterna fungerar som dom ska. 
Det händer en hel del med kropp och själ på ..,ja, kanske inte sluttampen, men närapå. 

Pv, som har tränat flitigt och känner sig i toppform, räknas dock inte in i vårt något skröpliga lilla sällskap. Idag fick han köpa en plats till Vasaloppet och lyckan torde därmed  vara fullkomlig. 


Och den yngste i sällskapet hittar sin mammas gamla leksaker som pv tagit ned och det är Mekano och det är en polisbil (den senare tycks vara alla småpojkars favoritleksak, ja, i alla fall våra två minstingars ...) och det är smådjuren och lite annat. 
När det är dags att åka hemåt, får den lilla grisen och gubben av plast göra dem sällskap, ja, dom hamnar i Edvins kylväska och jag klappar om dem och säger att han nu INTE får glömma att ta hand om grisen och ge den mat, så där så den inte ligger och är ledsen inne i Halmstad. 
Edvin säger att det ska han. 

Vad pratar vi annars om hela dagen?
Tja .., om gängkriminalitet och hur detta ska lösas .., (nej, vi har inga snabba svar), om resor till Rom och Berlin och ensamma dagar i Stockholm. 
Vi pratar också om färgstarka kvinnor och Mymmel berättar att hon och en annan kvinna håller på med en bok om historiska kvinnor i Halmstad .., det blir surr om filmer som vi vill se (Mymmel är ordförande i Filmstudion) och tv-serier som vi inte vill missa och om det är viktigt med gemensamma intressen när man lever med en annan människa. 
Sånt. 

Nu är klockan snart halv fem och jag ska - om en halvtimme - titta på ett av mina favoritprogram alla kategorier; nämligen "Arkitekturens pärlor".

Dagens fönster ...


"Titta! Just idag står solen så att man kan titta in genom ett av fönstren jag går förbi på min söndagspromenad!" 

Så skriver den flinka fönsterfångerskan i Portugal och en minut senare kommer ännu en bild av samma fönster .., då med kyrkklockeklang i bakgrunden! Nu är det så att jag lyckas aldrig lägga in bilder med ljud, annat än som länkar - det var inga problem tidigare -, men nu vill det sig inte. 

Men den som tittar in här, kan väl  a n a  hur fint det lät! 

Tack annannan!