torsdag 10 mars 2022

 Energi eller Energy ....


Torsdag. 
Mulet ute, men inte kyligt. 
Tar Harry och går till Stora Skipås och inte en människa möter vi. 
Känns bra med orken. 
Det blir totalt en promenad på drygt fyra kilometer. 

Tänker .. medan vi går där och Harry nosar på i alla fall vartannat grässtrå .., ja, jag tänker på gårdagens besök på vårdcentralen och på min namne sjuksköterskan - hon är den första som öht tagit upp detta med covid och eventuella biverkningar. 

"Elisabet, jag läste i din journal och förstår att du måste ha varit såå sjuk ..", säger hon. 

Det är inte bara det att hon tar upp det; hon säger det så  s n ä l l t. 

Å, jag blev så obegripligt rörd .., det var inte långt ifrån att jag började gråta.


Vid Stora Skipås vänder vi hemåt och en stor röd traktor som passerat oss på ditvägen, kommer nu tillbaka med ett lass bräddyllt med jord. 

Och djurtransportbilen kör förbi oss och återigen skymtar jag grisar bakom gallerförsedda öppningar. 

I vårt kylskåp finns såväl fläskytterfilé som hel karré. 
Det tänker jag också på. 

Kommer hem. 
Pv hör av sig. 
I eftermiddag ska han hämta Edvin på förskolan och sen blir det väl hinderbana hemma i lägenheten, förmodar jag .., det som Edvin tyckte var så vansinnigt roligt?
Måste vara underbart att ha barn och barnbarn så nära .., att kunna hjälpa till på det viset. 


Nå, nu återstår endast några få dagar, sen ska jag själv vara barnbarnsvakt, men norröver. 
Pv som arbetar, blir hemma förstås. 
Undrar om där är några tulpaner i huset när jag, fem dagar senare, kommer hem?

Jag  ÄLSKAR tulpaner och nog skulle jag spara en hel del pluring om jag inte alltid ville ha just tulpaner i nästan alla rum, ja, i alla fall där jag själv är. Och så den där tomheten när säsongen är tillända .., då blir det vårblommor från Moder Natur, men det brukar bli ett glapp däremellan. 

Rubriken ...?
Råkade välja en annan radiokanal än den vanliga och hamnade hos Radio Energy. 
Underbar musik, men trist med reklam, just nu för K-Rauta.

Dagens fönster ...

När jag i månagskväll körde in till Halmstad för att hämta pv som då kom med bussen från Ljungby, parkerade jag vid busstationen och då kunde jag ta mig en bättre titt på det relativt nya hotellet som heter "Profil Hotels". 

I eftermiddagsljuset tyckte jag att det såg betydligt bättre än i fullt dagsljus, men pv var inte alls förtjust. 

Tur att dom där "vågorna" på den högra delen finns där .., det ger i alla fall liiite liv till det hela och påminner om färjeterminalens byggnad i Ystad.

(Lite senare: lägger in den länk som Rexxie bifogade i sin kommentar, där han tog upp att hotellet ser helt annorlunda ut på min bild. Det var väl kvällsljuset som gjorde det? )

onsdag 9 mars 2022

Överraskning ...


Bilden: pv hemma igen. Han som har så kraftfulla händer.

Idag var det återbesök i Slöinge. Eller mer som uppföljning. 
S o m   jag tycker om den här lilla vårdcentralen där sekreteraren Therese vet vad man heter innan man ens tagit upp körkortet och där en av sköterskorna - kund i den affär där jag arbetade - glatt hojtar "hej Bettan!" när hon passerar väntrummet. 

Överraskningen var att jag nu har frikort! Hurra! (Men glädjen blir kortvarig, bara tre månader räcker det).

På språng var även Pia, den effektiva läkaren som skickade mig till hjärtakuten. 

Nu blev det provtagning och en ung sjuksköterskeelev som såg sååå rar ut, fick ta hand om den biten. 

Nog är det förunderligt hur mycket kropp och själ hänger ihop. 

När jag kom dit, tog jag ett eget blodtryck i en sån här apparat där man bara stoppar in armen och så får man så småningom ett utskrivet kvitto. Trycket var högt och det anade jag. 

Så kallades jag in i undersökningsrummet .., lite småprat .., rör som fylldes .., och så släcktes ljuset och i fem minuter fick jag sitta tyst där inne, för mig själv. 
Jag tittade på väggklockans minutvisare .., funderade vad bidén fyllde för funktion i rummet .., såg en slang som hängde på väggen ...(inte rektoskopi på en vårdcentral väl ...?) .., provrör på en arbetsbänk ., en våg till höger om dörren .., och en fin tavla på väggen. 

Efter dom minuterna när så trycket kontrollerades, ja, då var det perfekt!
Ännu mera hurra!


Körde hem. 
Tog ännu en lång promenad med harry ..., det kändes verkligen som  v å r  i luften och jag såg en gröngöling och Harry jagade iväg en främmande katt från Eckes rhododendronhäck. 

Satt sedan i säkert en timmes tid i solskenet. 
Sigge ihopkurad på stolen intill ., medan Harry höll koll på alla förbipasserande nere på vägen. 


Pratade med Eva i Tyresö. 
Idag var allt bättre. 
Kanske kan vi mötas i slutet av april, då, när vi ska upp till Sthlm på kalas. 
Bilden tog Eva för åtta år sedan .., det var hennes bästa den veckan och om ni inte visste det, så är det en kvist från ett lärkträd. 


I morgon torsdag. 

Det är knappt att jag vågar titta i mobilen när jag vaknar på morgnarna. 
Är han skjuten nu? 
Likviderad? J
Jag tänker på den ukrainske presidenten Zelenskyj.

Och idag har ryska trupper skjutit eller skickat missiler rakt in i bostadshus och sjukhus. 
Det totala vansinnet. 

Om nu Ryssland tänker sig att ta över Ukraina .., hur tacklar dom då allt hat som kommer att finnas där under generationer framöver?

Det är vad jag funderar på just nu.

   Onsdagsfönstret ....

"Halloj!

Fick syn på ett minifönster (säger man fönster när de sitter på/i en båt?) idag när jag var ute och promenerade i solskensvädret.

Det ska Elisabet få, tänkte jag och vips så kommer det här.

Ett fönster fångat med mobilen så du får kolla hur bildkvaliteten blir om du vill lägga ut det på din blogg.

Soliga hälsningar
Barbro/walkaboutsweden".

//Tack Barbro! Nog säger i alla fall vi fönster och oj, vilken härlig bild!

tisdag 8 mars 2022

    Litet brev från Harry ...

"Hejsan! 

Det är Harry som skriver det här och det var länge sedan sist, men det gör väl inget? 

Ser att matte lagt ut en bild på Sigge Nilsson. Jag ska säga som det är, att livet hade blivit åtskilligt enklare och kanske även trevligare, om inte Sigge hade funnits här. 

Han är så .., kaxig!

När vi kommer hem från promenaden t.ex, då släpper matte mig lös och då står ofta Sigge och väntar vid altanen och precis när jag kommer fram, då kommer han rusande mot mig och helst vill han slå klorna i pälsen eller på mina ben! 

Om ni bara visste hur rädd jag blir, ja, jag vågar inte gå in, fast matte om och om igen ropar på mig. 

I stället går - nej,  s k r i d e r  - Sigge in och jag kommer in i köket sist av alla. 

Och så tar han ofta bästa platsen i soffan. 

När jag då närmar mig, bara sneglar han lite åt mitt håll och då går jag in i gästrummet, det som en gång kallades för "Gunnars rum". Numera kommer jag inte ihåg vem denne Gunnar var, men matte har berättat att jag hälsat på honom i Jämtland och fått sitta i hans båt. 

Sigge är tretton år. 

Tänk, han kanske lever lika länge som pElle och då hinner jag gå bort innan dess. Nog är det ju ganska orättvist att vi hundar så sällan blir nitton, tjugo år gamla. 

Nu ska jag gå ut på kvällsrunda med husse. 

Han har åkt Vasaloppet och vill helst att vi ska prata om det hela tiden, men det vill inte matte, men hon ska bjuda honom på tårta i helgen. 

Hej då, från Harry.

    Åttonde mars ...


När jag var inne på den där dejtingsidan - det är nu sjutton år sedan kanske - frågade en högt bildad man vad jag tänkte på när jag hörde namnet Bodil? Han ville förstås veta om jag någon gång i mitt kassörskeliv hade öppnat en skönlitterär bok och det hade jag, men det var inte Bodil Malmsten jag tänkte på just då och inte vad jag heller svarade - utan vår katt Bodil - hon som fanns i mitt "tidigare liv".

Ungefär på samma sätt är det med dagens datum. 
Åttonde mars för mig, är inte primärt internationella kvinnodagen, utan vännen Ingers födelsedag. 
Inger bor i Skellefteå, arbetade som kulturredaktör på tidningen Norra Västerbotten och hon är den längsta kvinna jag känner (med en ännu längre man), har alltid varit vältränad och allmänt som en frisksportare. Några år äldre än jag själv. 


Numera är det dåligt med såväl skidåkning som löpträning, nu har Inger dåliga höfter och kan inte gå mer än ett hundratal meter. Hon hoppas förstås på operation. 

"Ja, har jag tur så kanske inom ett år", säger hon när jag ringer för att gratulera och jag tänkte att detta är så typiskt människor hemifrån. Inget att gnälla över, liksom. 

Dumdristigt, kanske många tänker. 
Ja. 
Men så typiskt. 


Bilden: Stensjös lilla hamn, som heter Oskars hamn. 

Tog en längre promenad än vanligt tidigare idag ; hade glömt mössan hemma, men det fixade sig ändå. 
Tänkte gång på gång att det är inte klokt så vackert här är.
Kargt, javisst .., men passar mitt sinnelag perfekt. 

Minns att mamma berättade hur hon älskade naturen i Bolivia. 
"Den påminner mig om fjällvärlden ...", sa hon. 


Vi gick ner mot havet till .., dit där ensrättsmärkena (översta bilden) står på rad. 
I små hålor på klipporna ligger smågrus, förmodligen uppspolat från havet. 

Lite senare ringde hjärtsköterskan Anna från sjukhuset och meddelade att alla prover såg bra ut, men hon saknade ett aktuellt blodtryck, så det får fixas. 

Ungefär så har den här dagen varit - so far -. 
Har tittat på nyheterna och sett den urkrainske presidenten gå omkring i regeringsbyggnaden och säga att nu, när det är krig, är det som om alla dagar är måndagar och "här är jag och jag är inte rädd".

Tänk ., att förvandlas från skådespelare till president (kanske inte exceptionellt bra som sådan, jag har noll koll) och sedan, då det blir krig, förvandlas han igen och blir en helt fantastisk  l e d a r e, så långt från sin motpart som bara tänkas kan .., han herr P som sitter som i en bunker vid sitt patetiska tiometersbord.

Det är vad jag tänker.

Dagens fönster ...

En rykande akutell fönsterbild kommer från den flitiga annannan (hur många gånger får jag inte kontrollera antalet n i annannan!) i Porto! 

Hade den här bilden kommit för ett halvår sedan, hade jag kanske tänkt att männen studerar sportnyheter.  Nu är känslan en annan. 

Stort tack! säger jag.

måndag 7 mars 2022

    Så intressant!


Om ofattbart förmögna oligarker och hur man kanske kan komma åt herr P - via dem - handlar bland det här programmet om. Verkligen sevärt, enligt mitt sätt att se det. 

Finns på svt.play och kan ses i hela världen.


En alldeles vanlig måndag ...

.... som inleds med ett besök på vårdcentralen i Slöinge. Med mig har jag ett A4-ark där det står vad som ska göras .., fyra olikfärgade rör ska fyllas med blod och så får jag veta resultatet i morgon. Glukos, kolesterol är vad jag kan utläsa i alla fall. Klockan åtta noll-noll ska hjärtläkaren ringa och meddela resultatet; liiite känns det som i småskolan, ja, som man gjort något dumt och nu ska fröken berätta för ens föräldrar, det är bara det att nu är föräldern jag själv. 

Den som fyller rören är en manlig sjuksköterska och han börjar med att treva på armen, men jag säger att det går lika bra att ta det på handens ovansida och det gör han. Fort går det också! 

Mina händer är verkligen slitna. Rynkiga. Ofta - trots handkräm - så torra. Dessutom har jag börjat få bruna, små prickar .., så där som många äldre har. 

Nåja, det gör mig ingenting, men det är väl just därför jag ofta lägger märke till vackra, kvinnliga händer. Mina påminner om mammas .., kunde ha tillhört en mjölkerska.


Väl hemma igen blir det härlig  f r u k o s t. (Har fastat sedan midnatt inför provtagningen). 
Jag som brukar äta frukost nästan direkt jag stiger upp, vid sju i alla fall, är inte hemma förrän vid elvatiden och då hade det lika gärna kunnat bli lunch, men jag gör som jag brukar. 

Och det blir promenad med Harry .., och jag träffar en kvinna som berättar att hon uppe på berget/åsen sett en grönklädd man sitta på huk med nån slags underliga glasögon på sig och så hanterade han en drönare som flög längs kusten.
Om detta pratar vi en bra stund. 

Ringer till min syster i Skåne och får samtal från Eva i Tyresö. Den senare har så våldsamma bekymmer med sin reumatism och det är ideliga undersökningar och en barsk läkare som hon har hamnat hos och hon säger att hon tappat fyra kilo - Eva som redan är så tunn -!


Vid halv fem ringer pv. Han är då på väg hem från Ljungby - med buss - och jag lovar att hämta honom vid den nya busstationen, den som ligger nära det nybyggda höga hotellet vars namn jag ännu inte lärt mig. 

Senare på kvällen bokar jag tågbiljett från Stockholm till Göteborg nästkommande fredag. Upp får jag åka på måndag med sonen och hans familj. I tre dagar ska jag agera dagmamma och som jag längtar!

Tittar på tv och mycket handlar om ukrainska flyktingar. Ser två unga flickor som har små hundvalpar i en väska. Oj, oj, oj, vad jag lider med dem!

Lite senare en trailer hos SVT; ett till synes intressant program som heter "Natursköna tågresor" och som går på Kunskapskanalen, med början på lördag. Och så börjar en ny omgång av Mästarnas Mästare, det missar vi aldrig.

Over and out!

 Någon fick en idé ...

Tittar på Morgon-tv på fyran. 

Så blir det reklam, bland annat för ett låneinstitut som heter Sambla och där det hela avslutas med en äldre man (som görs lite töntig - eller mycket - ) som släpper en riktig brakare. 

Undrar hur reklammakaren tänkte när hen kom på den idén?

Känns det seriöst?

Roligt ...?

Inte för fem öre.

Dagens fönster ....


.... fångades på den tiden när pv:s mamma ännu var i livet och bodde i sommarstugan i Steninge. 

Det var då han klippte ner vidlvinet som alldeles höll på att ta över.

söndag 6 mars 2022

Eftermiddag i landet Halland ....

En liten etta finns ledig vid sidan av Kustvägen, den som går till Falkenberg. Minns jag rätt .. kanske det var gamla E6:an? Har hittills inte sett skymten av några spekulanter till den lilla lägenheten, men det blir väl. 

Var det i Naturmorgon det pratades om murgröna och hur den brer ut sig? Ja, aldrig har jag sett dess like, inte på vår tomt i alla fall! Hela slänten är täckt av allt det gröna!

Där växer även ett exemplar av idegran. Såå mjuka barr! 


Och hur blev den här dagen?  Jo, jag åker och handlar på affären ..., svänger förbi friherrinnan och lämnar igen den lite mer ålderstigna mobilen vilken pv fick låna när hans - betydligt nyare - krånglade. (Det var väninnans mobil). Det bjuds på kaffe i solskenet och nybakat bröd efter Majas recept, det där supergoda. Eller egentligen är receptet hennes mamma Monicas. 

A-M är omåttligt idrottsintresserad, tackar nej till kaffet (har redan druckit sex koppar, säger hon) och går in till  sig för att titta på skidskytte. Då kommer grannkatten på objuden visit och Lenas katt Tiger är livrädd för denne katthane som kommer och visar upp sig .., och som brukar lappa till den arme Tiger. 

Tiger i sin tur har mopsat sig mot Harry, som helst inte går ut ur bilen när Tiger är i närheten. Det är som katten på råttan och råttan på repet. 

Får med mig några skivor bröd hem och hinner knappt innanför dörren, så ringer telefonen. 

Det är Ecke som undrar hur det gått för pv i Vasaloppet och jag säger det jag vet och så blir det tack och hej. Strax efteråt tänker jag .., att kanske dom var kaffesugna, jag såg ju deras bil nere vid infarten?

Ringer upp. Frågar om det skulle smaka med kaffe mot solväggen? 

"Ja, gärna!" säger Britt. 

Så jag brer mackor av det nybakade brödet och så sitter vi ute i en timmes tid kanske och det pratas om allt från skidåkning till Gomorron Världen i P1 ., till herr P i Moskva .., till medlemskap i Nato eller inte (vi är tämligen eniga) .., och Harry får ett tuggben och Britt ber om receptet på brödet. 

Och nu?

Pv har gått i mål på åtta timmar och åtta minuter och är mer än nöjd .., Harry och Sigge sover på soffan .., jag ska elda i kaminen och mörkret har fallit. 

Ungefär så.

Ramsor ...


Bilden: lånad från nätet, står inte vem som tagit bilden. 

Under en semesterresa tillsammans med en då nioårig Emma - det var på Kreta - försökte jag lära henne ramsan om Norrlands älvar, den som vår fröken i lågstadiet, Hedvig Näslund, inpräntade i oss elever. Gissa, om den sitter som fastgjuten i hjärnkontoret!

Den lyder som följer: "Mamma, titta Kalle ligger på soffan! Vilket uselt åbäke!" 

(Mamma - Muoni älv, Titta - Torne älv,  Kalle - Kalix älv, Ligger - Lule älv, - Pite älv, Soffan - Skellefteälven, Vilket - Vindelälven, Uselt - Umeälven, Åbäke - Ångermanälven.)

Minns hur jag log åt hur Emma uttalade Kalixälven, det blev med hårt a, ungefär som ordet matris. Det blev liksom Kallix. 

Nyss ringde hon. Nu hade hon hittat på en ramsa för att lära sig alla kontroller i Vasaloppet, i den tur dom dyker upp.

Så här: Sabina måste ringa Emma omgående, hälsningar Emma. 

(Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris). 

Älskar jag ramsor som ett sätt att lära sig?

Svar: helt klart!

När man vaknar ...


Lördagkväll. 

Tittar förstrött på Melodifestivalen, men ger upp efter en stund. Tänker att Lisa Miskowsky är den jag skulle ha röstat på, men gör det inte. Tänker också - som så många gånger tidigare - att jag tillhör fel målgrupp. 

Upptäcker att brittiska serien "Showtrial" visas och den serien har vi följt, pv och jag själv. Nej, jag tycker inte om den och inte vet jag varför. Kanske är detta med kriget tillräckligt .., ska man sen titta på mord och elände innan man går och lägger sig ..:?

Surfar runt bland andra kanaler. 
Nej, hittar ingenting, tar en bok med mig till sängkammaren (en av Bodil Malmsten), men kan inte koncentrera mig. 
Lyssnar till Kinapodden. 
Somnar innan halva programmet är tillända. 

Vaknar vid fyratiden. 
Kallsvettig. 
Har haft hemska drömmar och har svårt att ta mig ur dem; det är som att jag sitter fast i ett nät och försöker ta mig loss. 

Halv sju stiger jag upp. 
Går ut med Harry, hämtar tidningen, fixar frukost. 
Stannar upp. 
Tycker mig höra fågelsång av ett annat slag?
Inte bofink väl ...?

Klockan 09.00
Följer Vasaloppet på tv och får rapport om att pv nått "högsta punkten", alltså klarat av backen. 
Hans brorson Anton passerade nio minuter tidigare och den äldste - Antons pappa - har ännu inte kommit dit. Han påstod sig vara nöjd om han skulle komma till Smågan.

 Söndagsfönstret ...


.... fångades i Ystad för nio år sedan - det var bloggmadamen själv som var på hugget - ja, men tack Elisabet, det var väldigt snällt av dig att ta fram fönsterhåven och tänk, nu kom fönstret till användning, den här Vasaloppsmorgonen i mars.


lördag 5 mars 2022

Och så blev det lördag ...

I vanliga fall är det pv som tar morgonrundan med Harry och under tiden fixar jag frukost till hela flocken. Men med husets herre i Sälen, så blir det lite annorlunda. Eller mycket.

Tar Harry och går johanssonrundan, men åt andra hållet. 

Då har vi nerförsbacke och vid grinden in till hästhagen träffar jag en av grannarna med sin lille son, han som heter Edvard och är så himla söt. Det blir en hel del prat och vi är helt eniga om vad vi anser. Och så blir det surr om covid som han och frun drabbats av - men inte nyligen - och han säger att precis som jag själv, så försvann - då, under en period - så mycket av livsglädjen . 

"Vi var helt enkelt så .., ja, så ledsna", förklarar han. 

Så skönt att prata med någon som varit med om samma sak. Att kunna hitta sina egna känslor hos någon annan. 

Det är en helt sanslöst vacker morgon! Hög, klar luft. 

Från fågelön hörs fiskmåseskrik och jag ser svanar och gräsänder. 

Och för någon tog livet slut i veckan.

Och dessa övermåttan ljuvliga små "ormbunkar" (skogsbräken, säger Google)! 

Genar genom skogen .., har bäcken på min vänstra sida och kommer fram på Ecke och Britts tomt (ja, jag har lov ...) och stannar till just vid husknuten. Tidigare på morgonen och även vid den här rundan, var kajorna så osams och kivades vid skorstenen på gula huset; det är tydligen den bästa lägenheten och där vill alla bo med sina blivande småttingar.

Till vänster den stora boken dit dom tar sin tillflykt så snart jag lyfter mobilen för att fånga dem på bild.

Och mot husväggen .., sedan länge utblommade aklejor.


Det börjar bli tungt för dem - eller egentligen för Britt - att hålla efter sommarhuset. Där finns även en Friggebod där de två barnbarnen övernattar och så lillstugan som nu är ombyggd och där ene sonen brukar bo med sin familj, i alla fall sommartid. 

Nu är det tremil på skidor från Holmenkollen i Oslo och det är så mycket annat just nu, så mycket planering i min annars så enjängda tillvaro, att jag får skriva ned allt som väntar och ska göras. 
Tågbiljett till Stockholm t.ex om bara tio dagar (ja, jag ska väl ta mig hem också). 

Och pv, han är väl ute och testar spåren och skidorna i Sälen, förmodar jag. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...


... fångades av madamen i Portugal. 

Tack! säger jag. 

fredag 4 mars 2022

Klockan 17.00 ... 


.... måndag till fredag, börjar det brittiska programmet (dokumentären) Ambulansen (kanal 7).

Dagens avsnitt var det mest rörande jag sett på  l ä n g e. 

Att vittna hur alkoholism ser ut .., att verkligen begripa att detta är en sjukdom, så blev det för mig.  

Och denna vänliga personal! (Programmet kan streamas på tv4 play).

Annat som berörde? 

Ett konto på instagram (ukranian_defence). 

Åååå, det gjorde ont i hjärtat att se tillfångatagna (och utsvultna) ryska soldater - unga pojkar - vilka nog inte förstått vad dom hade att göra i Ukraina! Det lär vara en slags hederskodex inom det militära att man inte visar upp krigsfångar, men i det här fallet tror jag att det kan göra nytta. Pojkarna fick ringa hem till Ryssland (ofta till mammorna) och berätta hur det var och dom behandlades väl, så långt man nu kunde se. 

Tack till dig som tipsade mig om detta!

För övrigt?

Jo, tack .., kinder som hettar efter många timmar ute i solen .., en hund som tror att husse snart ska komma hem från jobbet .., och när jag tittar på SMHI för morgondagen, så tycks det kunna bli riktigt fint väder.

 Upphittat ...

Vid syrénhäcken nere vid Ecke och Britts sommarstuga, upptäckte jag alldeles nyss den allra första blåsippan i blom. Eller mer i knopp. 

Jag hade inte med mig mobilen, utan lånar en bild som Babsan i Uppsala en gång tagit .., ja, den här nere såg ut precis så här! (Det var ett Det-Bästa-inlägg).

Och på instagram kommenterade Bosse - en gång klasskamrat och närmsta granne med oss i Malå - att sädesärlan dök upp hos dem igår. Nu bor han och sambon i närheten av Kungsbacka, hitom Göteborg, så nu är det nog nära.

Dagens fönster och en hortensia ...


... och den vackra blomman kom Ecke och Britt med, ja, det var när vi satt i uterummet tillsammans med grannen Birgitta och "moster" Sonja.