Litet brev från Harry ...
"Hejsan!
Det är Harry som skriver det här och det var länge sedan sist, men det gör väl inget?
Ser att matte lagt ut en bild på Sigge Nilsson. Jag ska säga som det är, att livet hade blivit åtskilligt enklare och kanske även trevligare, om inte Sigge hade funnits här.
Han är så .., kaxig!
När vi kommer hem från promenaden t.ex, då släpper matte mig lös och då står ofta Sigge och väntar vid altanen och precis när jag kommer fram, då kommer han rusande mot mig och helst vill han slå klorna i pälsen eller på mina ben!
Om ni bara visste hur rädd jag blir, ja, jag vågar inte gå in, fast matte om och om igen ropar på mig.
I stället går - nej, s k r i d e r - Sigge in och jag kommer in i köket sist av alla.
Och så tar han ofta bästa platsen i soffan.
När jag då närmar mig, bara sneglar han lite åt mitt håll och då går jag in i gästrummet, det som en gång kallades för "Gunnars rum". Numera kommer jag inte ihåg vem denne Gunnar var, men matte har berättat att jag hälsat på honom i Jämtland och fått sitta i hans båt.
Sigge är tretton år.
Tänk, han kanske lever lika länge som pElle och då hinner jag gå bort innan dess. Nog är det ju ganska orättvist att vi hundar så sällan blir nitton, tjugo år gamla.
Nu ska jag gå ut på kvällsrunda med husse.
Han har åkt Vasaloppet och vill helst att vi ska prata om det hela tiden, men det vill inte matte, men hon ska bjuda honom på tårta i helgen.
Hej då, från Harry.
6 kommentarer:
Han tycks verkligen ta sig friheter den där Sigge. Sätta klorna i dig! Han närapå skrämde mig i somras också när jag satt i godan ro i solstolen vid växthuset. Då kom han farande som en raket ur häcken utan att förvarna tanten från Solastan.
Tur du har PV och Bloggmadamen :-)
En fråga till Harry.
Det händer ju att Sigge Nilsson håller sig hemifrån flera dagar i sträck. Kan du ärligt svara om du ändå inte saknar honom lite, under de dagarna? Eller i allafall undrar var han håller hus?
Det är bra Harry att du skriver ett brev till matte. Då har hon tid att fundera över din situation i hemmet. Jag har förstått på senare tid att de där katterna är uträknade oärliga varelser som ser sig själva nr 1 i hushållet/familjen, lite som som husets kungar/drottningar.
Kanske du skall sätta ned fötterna nästa gång och markera med ett morr och måtta ett rejält hugg mot Sigge, okej du kan få tillbaka lite rivsår men ibland måste lugna stillsamma snälla hundar visa var gränsen är.
Hoppas din situation blir bättre.
Turtlan: Ja, precis så är han! Tack att du förstår!
Bettan: Njaaa .., jag vet inte, nån gång känner jag väl så, men det är lite jobbigt att inte kunna lita på honom. Men han var här ju före mig, så det kanske är därför. pElle däremot, han vara bara snäll med mig.
En vanlig man: Det där med att sätta ned tassarna och markera med ett morr, det är nånting som jag är dålig på när det gäller sigge. Mot ALLA andra katter är det inga problem, dom jagar jag bort så snart dom närmar sig huset och jag morrar och skäller. Men mot Sigge - nej, det vågar jag inte -! Skönt ändå med förståelse, det tackar jag för.
Åh, stackars dig Harry,
Kanske matte kan säga till Sigge.
Monica: det må du tro att hon gör!
Skicka en kommentar