tisdag 8 mars 2022

    Åttonde mars ...


När jag var inne på den där dejtingsidan - det är nu sjutton år sedan kanske - frågade en högt bildad man vad jag tänkte på när jag hörde namnet Bodil? Han ville förstås veta om jag någon gång i mitt kassörskeliv hade öppnat en skönlitterär bok och det hade jag, men det var inte Bodil Malmsten jag tänkte på just då och inte vad jag heller svarade - utan vår katt Bodil - hon som fanns i mitt "tidigare liv".

Ungefär på samma sätt är det med dagens datum. 
Åttonde mars för mig, är inte primärt internationella kvinnodagen, utan vännen Ingers födelsedag. 
Inger bor i Skellefteå, arbetade som kulturredaktör på tidningen Norra Västerbotten och hon är den längsta kvinna jag känner (med en ännu längre man), har alltid varit vältränad och allmänt som en frisksportare. Några år äldre än jag själv. 


Numera är det dåligt med såväl skidåkning som löpträning, nu har Inger dåliga höfter och kan inte gå mer än ett hundratal meter. Hon hoppas förstås på operation. 

"Ja, har jag tur så kanske inom ett år", säger hon när jag ringer för att gratulera och jag tänkte att detta är så typiskt människor hemifrån. Inget att gnälla över, liksom. 

Dumdristigt, kanske många tänker. 
Ja. 
Men så typiskt. 


Bilden: Stensjös lilla hamn, som heter Oskars hamn. 

Tog en längre promenad än vanligt tidigare idag ; hade glömt mössan hemma, men det fixade sig ändå. 
Tänkte gång på gång att det är inte klokt så vackert här är.
Kargt, javisst .., men passar mitt sinnelag perfekt. 

Minns att mamma berättade hur hon älskade naturen i Bolivia. 
"Den påminner mig om fjällvärlden ...", sa hon. 


Vi gick ner mot havet till .., dit där ensrättsmärkena (översta bilden) står på rad. 
I små hålor på klipporna ligger smågrus, förmodligen uppspolat från havet. 

Lite senare ringde hjärtsköterskan Anna från sjukhuset och meddelade att alla prover såg bra ut, men hon saknade ett aktuellt blodtryck, så det får fixas. 

Ungefär så har den här dagen varit - so far -. 
Har tittat på nyheterna och sett den urkrainske presidenten gå omkring i regeringsbyggnaden och säga att nu, när det är krig, är det som om alla dagar är måndagar och "här är jag och jag är inte rädd".

Tänk ., att förvandlas från skådespelare till president (kanske inte exceptionellt bra som sådan, jag har noll koll) och sedan, då det blir krig, förvandlas han igen och blir en helt fantastisk  l e d a r e, så långt från sin motpart som bara tänkas kan .., han herr P som sitter som i en bunker vid sitt patetiska tiometersbord.

Det är vad jag tänker.

9 kommentarer:

Gunnel sa...

Så fantastiskt fina bilder du visar. Kargt men oerhört vackert.

WalkaboutSweden sa...

Instämmer med Gunnel.
Jag älskar också den naturtypen.

Turtlan sa...

Storleken och längden på bordet beskriver verkligen avståndet till folket, verkligheten och tillvaron. Jävla gubbjävel!

mossfolk sa...

Alltså Annica 😂❤️❤️ Jag bara instämmer!

Sara sa...

Åh! Gråtonerna och de karga stenarna! Nu fick jag en liten dos hemlängtan, men den ska nog gå över när vi kommer upp till snön i bergen här och får oss lite skidåkning till livs.

Elisabet. sa...

Turtlan ocoh mossfolk: ,-).

Sara: ja, det är just det .., dom där färgerna och kargheten! Njut av skidåkningen!

Elisabet. sa...

Gunnel och Walkaboutsweden: Här kommer två hjärtan som jag inte kan få in annat än medx bokstäver.

Anonym sa...

Jag har just ringt till Inger och tipsat henne om att kolla om hon får kolla till Lycksele. Hoppas det ordnar sig för henne snart. ellem

Elisabet. sa...

ellem: vilken pärla du är!