onsdag 11 maj 2022

    Dagens fönster ...

.... fångades på vårdcentralen - ingång D -  i Falkenberg och det var igår, när det var dags för den fjärde sprutan. Till höger i bild skymtar Ätran; en av dom halländska "floderna" som vi skulle lära oss i skolan. 

Vi i norr lärde oss dem från norr till söder - Viskan, Ätran, Nissan och Lagan, (Vi ska Äta, Ni ska Laga) medan många här nere räknar upp dem i motsatt ordning. (Laga Ni, Äta Vi). Nissan rinner för övrigt genom Halmstad.

Om Ätran kan man läsa följande hos Wikipedia: "Den är 243 km lång inklusive källflöden och är den näst största av de fyra hallandsåarna. Ätran rinner från en mosse i Gullered på 332 meter höjd över havet, genom sydvästra Västergötland och faller ut i Kattegatt vid Falkenberg i Halland. Ån har ett avrinningsområde på 3 343 kvadratkilometer."

Här kan man notera att Ätran har förvandlats från en "flod" (som vi fick lära oss) till en å.

tisdag 10 maj 2022

     Efteråt ....

Hemma efter besöket i Falkenberg. Vaccineringen gick geschwindt, inga problem och Pfizer även den här fjärde gången. Vänlig sköterska. Inte särskilt många i väntrummet. 

Därefter ett besök på Röda Korsets "Kupan" (återvinning/välgörenhetsbutik) där pv inhandlade en rutig skjorta för 45:- och själv köpte jag det allra vackraste kakfat, två ugnsformar och en lindblomsgrön duk (5:-) .., ja, vilka fynd! Ska ta bilder i morgon. 

Halv fem hade jag tid hos optikern. 

Togs emot av en ung kvinna med lockigare hår än mitt eget (och låååångt) och efter en halvtimme var det optikerns tur att ta sig an mig. Det visade sig vara en långbent herre i 35-årsåldern kanske .., han hade tatuerade armar och frågade var jag kom ifrån och jag gissade att han var norrifrån, kanske från Ångermanland? 

Nej, det blev som vanligt .., han sa att han hade växt upp i Eskilstuna. H u r  många gånger har jag inte fått det svaret när jag trott mig höra nyanser i en dialekt och så är det alltid detta Eskilstuna!! 

Jag frågade om hans föräldrar arbetat inom samma gebit, för det är ju ofta så ., att är föräldrarna läkare går inte sällan deras ätteläggar i deras fotspår. Likadant inom polisen och säkert många andra yrkesgrupper. Nej, så var det inte, däremot var hans bonuspappa optiker, ja, det är ju nästan samma sak. 

Vidare berättade han att av de som läste samtidigt, av dessa var det endast en säger EN .., som inte hade föräldrar med anknytning till yrket! Tre års högskoleutbildning (ja, jag frågade). Intressant. Om han trivdes med arbetet? Jodå, men saknade kollegor.

"Jag träffar många människor per dag, det är inte det, men det är snabba och mer som ytliga möten", sa han. 

Ja, det är som att arbeta i butik, tänkte jag. 

Fick veta att jag har på tok för dålig syn, vilket inte var någon nyhet. Bedrövligt dåligt, helt enkelt. Det blir nu progressiva glasögon och fy, så tråkigt! Och nej, ingen starr. Var så slut på efteråt, så jag orkade inte stanna kvar och prova ut bågar .., jag mådde nästan illa. 

Kom hem .., hade huvudvärk .., gav harry ett tuggben .., pv satte sig för att rätta proven i naturkunskap men tände först i kaminen .., det regnar friskt ute (heja, det behövs verkligen!) och jag tog på mig nattlinnet och en ullkofta - vilket enbart var för att det kändes tryggt -.  

Ungefär så.

    Dagens fönster och lite till ....

Egentligen är det inte fönstret som är det viktiga, det är den nu på morgonen ihopplockade buketten för att fira att vi (mina barns pappa och jag själv) den tionde maj 1976 fick en dotter - Anna - , här ofta benämnd AP (Annapanna). 

Under många år har jag skickat en liten bukett via posten när hon fyller år, men det är svårt att förpacka blomster så dom håller sig och nu är det ju dessutom varannandagsutdelning, så då fick det bli så här. 

Det är tisdag idag och efter lunch väntar ett besök i Falkenberg. 

Då  vankas visit på återvinningen .., därefter stundar fjärde covid-sprutan till oss båda och så har jag tid hos optiker vid halv fem. Tiden mellan sprutorna och synkontrollen kanske blir till fika på något konditori? 

Pv har fullt upp. 

Det rättas prov i naturkunskap i parti och minut (mest parti) och i helgen lär han ska få en ny omgång prov - trettioen stycken - att rätta, dessutom  ska Kammarkören sjunga i Munka-Ljungby på söndageftermiddag. Själv ska ta tåget till Malmö för att hämta hem Hildas bil, men också - för första gången - få sova över i nya huset. (Som inte är nytt, men nytt för dem). 

Ja, för sonen och hans familj, alltså. 

    Det hade jag ingen koll på ...

För något år sedan kanske, det var när vi hade besök av Hilda, Edvin och Mymmel, hade Edvin en sån fin blå stickad tröja på sig. Den tröjan var blå och jag tyckte att den var så totalt underbar. Mönstret var exakt det som är på bilden. 

Mymmel berättade då att det var en äldre kvinna som stickat tröjan och jag tänkte direkt på minstingen i Malmö där det ofta blåser kallt .., ja, men en sån tröja vore ju perfekt! Samma kvinna som stickat till Edvin, stickade nu en likadan till tvååringen i Skåne. Kanske blev det vajsing i kommunikationen, tröjan blev grön i stället för blå, men det spelade ingen roll. Jag tyckte att den blev såå fin. 

Däremot var jag lite tveksam till om den skulle passa den där krabaten i Malmö .., småttingar kan ju vara väldigt bestämda i vad dom tycker om eller inte. Jodå,  när han väl vuxit i den, fick jag ett sms från hans mamma som skrev att "han älskar den!" , 

Så småningom fick jag veta att mönstret på tröjan är ett så kallat Bingemönster - ett av många - och typiskt halländskt och väldigt gammalt. Här finns en intressant länk som handlar om just detta. Där finns även en bild av en likadan tröja, men i blått. Bara såååå vacker!

(Att den blev vid i halsen, var bara bonus. Han hatar när det sitter åt ,-).

måndag 9 maj 2022

    Måndagsfönstret ...

"Godmorgon!" stod det under bilden, när det plingade till. 

Undrar vad den tänker på den lilla katten .., där den ligger och tittar ut ..? Ja, just i det ögonblicket tittade hen nog på den här madamen.

     Igårkväll ....

... såg det ut så här. 

Aldrig såg jag blommande körsbärsträd i min  barndom. 

Det gör jag nu. 

Vi har två bokar "det låter ju helt galet!) i slänten ner mot vägen och det ena trädet har grönskat minst en vecka tidigare än det andra. Nu är dom nästan jämbördiga. 

Solnedgångsljus mot bokblad .., så fint! 

Och inte visste jag att glasspinnar ofta tillverkas av just bok, "tack vare träets lena egenskaper, mycket begränsande smak och lukt och avsaknad av stickor i det hyvlade träet." (Text från Wikipedia).


Bästa köpet i vår: lilla fröken rosenbräcka! Här i en skruttig trätunna, men sååå vacker!

    Om Gustaf och Maria ....

För en tid sedan berättade Marianne Bokblad ("bloggblad" .., har haft blogg lika länge som jag själv, tror jag .. och säkerligen bekant för alla som följt med här och på andra bloggar under årens lopp) att hon nu har kommit ut med en bok som handlar om hennes föräldrar, Gustaf och Maria. 

Marianne är ju flitig textförfattare vad gäller psalmer och påhittig med rim och annat och jag tänkte att jo, men det skulle vara intressant att läsa hennes bok. Hon är skarp och har humor, det borde bli bra. Samtidigt är det ju knepigt. Tänk, om man inte alls skulle trivas med innehållet .., hur skulle man då göra? 

Mariannes föräldrar var engagerade (eller "engagerade", dom var frälsningssoldater) i Frälsningsarmén och eftersom jag själv har viss erfarenhet av - nej, inte av frälsningsarmén - men från frikyrkor, så kändes det lite spännande att ta del av den här historien. 

S o m  jag tyckte om den!! 

Dels blev det en för mig helt ny inblick i Frälsningsarméns historia och uppbyggnad, men det blev också ett tidsdokument .., ibland kändes det som om jag vandrade i min mammas album med svartvita bilder från mitten av fyrtiotalet .., och så var det ju också kärlekshistorien mellan Gustaf och Maria. Där tycker jag att Marianne har hamnat precis rätt! Det är inget lull-lull, utan känns äkta. Inte bara en raksträcka av lycka och kärlek, där uppenbarar sig även "krångel" och besvikelse. 

Utan att veta vad som väntade mig, beställde jag två exemplar. En gick till min moster Gunhild i Dikanäs (eftersom delar av handlingen utspelar sig uppe i fjällvärlden), den andra fick bli min. Men nu har jag ju läst ut den och då gör jag så här:  jag lottar mitt exemplar! 

Någon som är intresserad ..? 

Meddela då intresset i en kommentar, så får det bli ett litet lotteri av det hela. 

(Här finns en länk till M).

Och  t a c k  Marianne, för den glädje ditt alster gav mig!

söndag 8 maj 2022

    Ett söndagsfönster och  lite till ...(men fångades igår).


Egentligen fler än ett fönster - fångade hos pv:s kusin Maria - som bor inne i Halmstad. Har jag någonsin tittat in i en lägenhet med större ljusinsläpp? Och likadant var det i sängkammaren och jag tänkte att .., vakna till ett hav av ljus .., men så ljuvligt det måste vara!

Sonja gjorde oss sällskap och där fanns även lilla jack-russeln Alice, nu tretton år gammal och lika dement som Nelly var. Alice travade fram och åter, fram och åter .., trodde sig om att sitta i mitt knä en stund .., så ner igen ,,,,, och väldigt spännande är det för andra hundar att hålla koll på Harrys korta svans .., nånting som han inte tycker är så värst roligt. Eller är det kanske rumpan som är lockar?


På förskolan hade tvillingarna (åtta år) fått så frön av olika slag. 
Här är det solrosfrön som förhoppningsvis ska börja gro. 

Kom hem vid halv elva kanske. Stöp i säng. 

Vaknade till reprisen av SR:s Lördagsintervju, var det Miljöpartiets Märta Stenevis tur.
Jag gillar henne skarpt .., har helt enkelt förtroende för henne och tycker att hon svarar bra. 
Har aldrig röstat på miljöpartiet, men tycker bra om henne. 
Johar Bendjelloul är programledare och sköter det jobbet med den äran!

Och idag, för övrigt? 
Vi har Hilda och Edvin på besök .., han har just kommit in och förärat mig en reflex och kollat på morfars hörapparat (den som sällan används) .., och morfar själv håller på att montera ett rejält nät, så Lykke (Tommy och Karins hund) och Harry kan leka fritt utan att hon rymmer. 
Av Ecke fick vi  säkert en tjugo meter lång stängselrulle - pv fick dra det på släp efter bilen - så tungt var det. Det blir intressant att se hur det blir

lördag 7 maj 2022

       Dagens fönster ....


Ett reprisfönster - flera gånger om har det visats här på bloggen -. 

Ett Ecke-och-Britt-fönster. 

Lägger in det för att jorda mig själv, ja, efter en orolig natt.

Orolig morgon ....

Aldrig att jag upphör att förvånas över hur hjärnan fungerar! Det här med hur man drömmer, t.ex. 

I drömmens värld ska jag läggas in på sjukhus och jag ska vara i god tid, det ska bli provtagning innan en operation (oklart vad det gäller) ska ta sin början. Jag sitter i väntrummet och en blond sköterska kommer gående och ropar upp mig; hon säger att jag inte har druckit vatten som jag ska och visar mig in i ett sköljrum där det inte finns några glas, endast blomvaser av olika sorter.

Plötsligt befinner jag mig utanför sjukhuset. Där kommer en man gående .., han  ler så vänligt och ser ut som någon från Grekland.

"Men hej Elsebet!" säger han.

Mannen är förmodligen kund från någon av alla butiker jag arbetat i och jag är så fascinerad över att han kommer ihåg mitt namn, i alla fall nästan-på-pricken-rätt! Intill honom står hans åldriga mamma; hon har en syrgastub på hjul som hon drar på. Hur tydligt som helst ser jag mannens ansikte och jag hör även rösten.

Och så helt plötsligt en ny sekvens: nu har jag fått skjuts till samma sjukhus av mina barns pappa och han börjar gråta hejdlöst, så där som jag aldrig tidigare har sett honom gråta. Hur kan han vara så ledsen? Vad har hänt? Han säger att han har glömt ett möte med en god vän; dom skulle träffas och nu har han missat det hela.

I drömmen är det snart dags för operation och allt viktigt har jag glömt hemma ., plattången och tandborsten och jag upptäcker att jag inte längre har grått hår, utan kolsvart. 

Allt är uppochner.

fredag 6 maj 2022

     Dagens fönster ....

Fönsterbild nr 2 från Bert i Luleå, numera på väg hem  - eller kanske redan hemma - efter hot om mer än dåligt väder. Rent av urdåligt väder på gång. Här berättar han.

torsdag 5 maj 2022

Tankar en kväll i maj ...

1. SR:s utrikeskorrespondent Maria Persson Löfgren borde - om det inte redan har skett - tilldelas en medalj av största storleken för sina reportage från Ukraina. Som det här, som jag hörde på väg hem från affären. 

2. Nya SVT-serien "Håll Sverige vid liv" var verkligen så sevärt! Ingen kan väl ha undgått att jag under årens lopp har följt såväl brittiska Akuten och senare Ambulansen och funnit dem sååå intressanta, precis som när jag i barndomen satt på ryamattan hemma i Malå och fascinerat bläddrade i mammas böcker från sjuksköterskeutbildningen! 

Och hos SVT slås man - återigen - av hur olika förhållanden vi i det här landet lever i. En man med svår andnöd som bor nära finska gränsen, hämtas av ambulans som har nästan två timmars framkörningstid .., så  för att underlätta hjälper finska ambulansen till och så möts dom någonstans längs E45:an och den svårt sjuke mannen flyttas i 25 graders kyla över till den svenska (ambulansen). Fantastiskt! Jag blev så rörd. 

Serien ska gå i fem avsnitt, detta var det första. Helt klart sevärt! 

3.  Aktuellt och Rapport. En mamma som applåderar sin 11-årige (maskerade) son som kastar stenar mot polisen. Och detta i Sverige, inte i länder där vi tidigare sett såna bilder. HUR kommer vi tillrätta med detta? Om det pratar vi,  pv och jag själv. 

4. Tittar på SVT-nyheter från Ukraina. Det  var suveräne Bengt Norborg som stod för reportaget. Han intervjuar ukrainska soldater .., någon har arbetat som veterinär, en är professionell sportfiskare, en annan jurist och en har varit florist. Just nu är dom alla soldater.  En av männen vittnar om all den ondska och allt hat han har mött och inte trodde fanns (från rysk sida),  men också att han själv har förändrats .,. att en gräns passerats ., att när det gäller att försvara sitt land, sin mor och sin familj, kan man själv bli något som man inte trodde sig vara. Om han har dödat någon människa? Den frågan vill han han hoppa över. 

Allt detta under några timmar ikväll. 

Här hos oss, blommar snart syrénerna.

    Torsdag ...


Femte maj. Överallt blommar slån med vita blommor. 

Syrénerna är på gång .., nu fattas bara lite mera värme och björkarna skirar i grönt. 

Och snart är det körsbärsträdens tur! 

Och de allra ljuvligaste styvmorsvioler syns i små och större grupper nere vid havet. 


Det är eftermiddag- 
Pv hämtar Edvin från förskolan och kommer hem senare, så jag äter soppa (idag med stora, vita bönor som pytsats i) och har nu fått tag i en anställd hos Swedbank (i Piteå av alla ställen!) och fick råd om hur pv ska förfara. Det är en evig tur att han är fri måndagar och tisdagar, ty han måste helt enkelt uppsöka banken - att boka tid för ett samtal via Piteå (dit jag kopplades) gick inte. 


Och tänk, ännu blommar alla vitsipporna! Överallt ser jag dem!

     Dagens fönster ...


Hägg och balsampoppel ..., det bästa i doftväg!

Hägg blir barndom och poppel nutid. 

Jag plockar in kvistar och sätter i vas, men det doftar aldrig så ljuvligt som när jag passerar träden utomhus.

onsdag 4 maj 2022

Underligheter ...

Eller kanske inte. 

Om man vaknar klockan fyra på morgonen och är superpigg och då lyssnar till Europapodden och därefter reprisen av lördagens Naturmorgon, ja, då är det förstås rätt naturligt att man inte är alert precis hela dagen. 

Har dock planterat humleplantor (vi har miljoner!) vilka har evighetslånga rötter .., och humlen ska bli till insynsskydd mot vedskjulet. Det tycker pv är onödigt, men det tycker inte jag. Det som inte syns, finns ju inte .., ja, har man inga utomhusdukar, får humle duga. 

Mellan promenader med Harry och annat som sker dagligen, tittade jag på reprisen av SVT:s Utrikesbyrån, ledd av Rebecca Randhawa. (Tänk, så många bra kvinnliga programledare det finns!) I programmet togs detta med motståndrörelser upp i Ryssland och som det är nu, så vågar knappt människor sig ut för att demonstrera sitt missnöje mot kriget. 

Jo. det berättades om kvinnor som står och håller ett helt vitt papper i sin hand; så där som ett anslag och inget finns skrivet på papperet, men alla förstår ju och kvinnorna grips.

Själv såg jag på twitter bilder på blommor i rabatter och där någon satt små, små skyltar med texter om nej till kriget. 

Andra visade sig vara extra påhittiga och i butiker byttes då hyllkantsetiketterna ut och i deras ställe sattes andra "prislappar" upp, vilka liknade dom vanliga, men där stod i stället en protest mot kriget. 

Så här, t.ex. Nu kan jag ju inte ryska, men jag litar på att det är vad som står där .. om kriget alltså.

För övrigt har kvällen gått i väntans tecken. Att komma i kontakt med någon på Swedbank är inte det enklaste. Först ringde pv från jobbet, men efter lång väntan var det dags för lektion, köandet ledde till intet ..., och så började det hela om när han kom hem ikväll. Det visade sig vara åttiotre minuters väntetid för att få prata med någon bankmänniska och då gav pv upp. I morgon ska jag ringa och boka tid för ett personligt möte - för honom, alltså -. 

Måtte det gå vägen. 

(Och man kan ju undra hur heltidsarbetande människor kan klara av detta? Och: jag vet att det finns minst en rar människa som ibland läser här och som arbetar på bank - det är inte er anställda jag klagar på - utan själva systemet.)

Over and out.

    Ett bonusfönster från herr Bodin ...

Ja, vi tar ett till dagens fönster .., pinfärskt dessutom! Det är Bert i Luleå, för närvarande på skidsemester i Björkliden, som tog fram håven. 

Och nu förstår jag vad du menade med utsikten ..., den var kanske inte den allra, allra bästa.

     Noterat ....

Tänk, att en bild verkligen kan säga mer än hur många ord som helst.

    Onsdagsfönstret ...

.... fångades i vårt kök nu på morgonen. 

Pelargoniorna inhandlades igår. Inte det minsta hade jag dessa på inköpslistan, men föll pladask.

Vitsipporna översvämmar slänten mot söder, så när jag står vid köksfönstret och tittar ut, så är det alldeles vitt bland allt det gröna.

U n d e r b a r t! 


tisdag 3 maj 2022

    Full fart ...


Tisdag blir en riktigt effektiv dag, ja, i alla fall hittills. 
Det är sista dagen - eller möjligen dagarna - med Svenska Dagbladet och då läser jag artikeln som handlar om oligarken Oleg Tinkov. Den som - likt undertecknad - har tittat på SVT:s Ekonomibyrån som sändes i fredags, (sååå bra och intressant!) kunde konstatera att det är inte bara en oligark som hittats hängd, skjuten eller yxmördad - ofta med familjemedlemmar - eller död på annat sätt. 

Det sägs vara självmord, men det tvivlar många på .., kanske har dessa förmögna herrar protesterat mot Putin och då kan det vara godnatt och adjö och nu är herr Tinkov nervös och bor på hemlig ort och har livvakter. 

Ekonomibyrån hade Maria Persson Löfgren, Hugo von Essen, samt Johan Wikén som gäster och oj, vilken underbart vacker röst denne von Essen hade!! Nåväl, det var ju inte det viktigaste, men jag nämner det ändå. Oerhört intressant var programmet! Här finns en länk.

Programledare är Carolina Neurath. 
När hon började i Gomorronprogrammet hos SVT, tänkte jag att .., jaha, hon var ju en tjusig blondin och såg så stram ut. S o m  jag har skämts över mina tankar. Nu leder hon ju galant Ekonomibyrån och jag tycker att hon är  såååå  bra!


Och så läser jag - lite leende - Micael Dahlens krönika .., ja, det ser ni ju vad den handlar om. 
Jag minns att jag själv vid trettiotvå års ålder och nybliven trebarnsmamma tänkte att "lyckligare än så här kan jag väl aldrig bli?" 

Så inombordsstark jag kände mig och även fysiskt! 
Det var en snabb förlossning (tio år efter att nummer två kommit till världen) och den nyfödde var stor, vägde nästan fem kilo och var lååång och efteråt däckade han som var nybliven pappa, men själv kände jag mig som världens starkaste kvinna, så där som om jag hade kunnat promenera åtminstone halvvägs hem till Malå. 

Nu är jag sextioåtta och känner mig sannerligen inte fysiskt särskilt stark, men mentalt tycker jag att livet är lika ljuvligt. 
Undrar hur ni som tittar in här tänker? 
När var er bästa tid?
Eller är den på gång ..:?


Och eftersom undertecknad tillhör de enjängdas skara, gjorde jag även idag en stor laddning cowboysoppa. Den blev ännu godare! Nu hade jag ökat på mängden potatis och soppan blev het, men såååå god! Kan pv äta kyckling curry tre dagar per vecka (på jobbet), kan jag ju äta soppa när jag är ensam hemma. (Han köper EN portion av kinamaten, men den räcker till tre måltider). 

Vi har även såpskurat golvet på altanen, så jag hoppas att det blir fint - i alla fall finare än som det var -. 

Nu ska vi köra in till stan och uträtta diverse ärenden. 
Ajöken, hälsar Elisabet.

    En hälsning från Spanien ....

"En målad sopkorg och blommor runt. Vi tänkte genast på dig". 

Så skriver AP. 

Stort tack! säger jag och tänker att här fordras nog vattenslang för att hålla blommorna vid liv. Och vilket vackert skiffergolv längst ner på bilden. Ja, det ser i alla fall ut som skiffer.