fredag 15 december 2023

Dagens fönster ...

Kattis i Närke skrev så här på sitt Instagramkonto: "Till vänste, utom bild, ett så rackarns fint och skönsjungande luciatåg!"

Jag såg bilden och tänkte att bakom det fönstret kunde jag tänka mig svävande människor, ungefär som i Marc Chagalls målningar. 

När jag några sekunder klickade in mig på min mejl, hade jag samma fönster där, men då som film och med ljud!

Laddade ned den, men se det gick inte att få den att spelas upp, så jag gav upp, frågade Kattis om jag kunde använda fönstret så här och det fick jag. 

Så här stod det då: "Kanske vill du ha ett fönster i form av ett filmklipp/rörlig bild? I dessa tider när man inte får följa med till och fotografera luciatåg."

// Nå, det blev ett vackert fönster i alla fall! Tack Kattis!

torsdag 14 december 2023

Det nya året .... 

Till kalendrar har jag alltid haft ett slags kärleksförhållande. Under alla  år då jag skrev i Norran, fick man var jul nästa års kalender i alldeles perfekt format! 

Det var mest arbetstider som skrevs ned och så lite andra viktigheter. Som här i september 2004, då jag reste tillsammans med den lurvige till en liten stad i Turkiet och för att alls hålla reda på valutan och valörerna på sedlarna, skrev jag upp kursen i min kalender. 

Även när jag sedan tackade för mig som skribent, fick jag årligen en ny liten Norran-kalender.  Jag har sparat dem alla, men var har jag dem ...?


Därefter blev det Hemköps väggalmanacka; det här är den senare varianten och den trivdes jag bra med. 

Gott om plats för anteckningar. 

2021 var ett olycksaligt år. Covid med sjukhusvistelse och lång konvalescens och när jag började känna mig någorlunda som mig själv, ja, då ramlade jag med den jättestora blomkrukan och det blev en helvetesvecka med värk och det visade sig att det läkt fel och var snett och vint och åtta dagar efteråt blev det operation och platta i handleden och ytterligare några månader med värk. 

I slutet av augusti kom hjärtgrejset och tio dagar på sjukhuset och inopererade stents.

Nåja, man överlevde ju. 

 Det här året sade jag adjö till Hemköps kalender och beställde en helt underbar variant, förfärdigad av Illustratören/konstnären Henning Trollback - han har även gjort frimärken -. 

Det är hans teckningar jag tycker om .., lite här och där på månadssidorna, men man kanske inte rymmer riktigt lika mycket i kom-ihåg-anteckningar, men det må vara vårt öde.


 

Igår hade denne Henning T ett inlägg på instagram, där han berättade att nu fanns möjlighet att förhandsboka kalendrar inför nästa år. 

Varje kalender kostar 250:- och så tillkommer 50:- i frakt, så det är inte billigt, men å andra sidan .., det är ju som tavlor nästan!

Nej, jag kommer inte att ha den hängande på väggen, den får - precis som årets - ligga på skrivbordet i rummet mellan köket och vardagsrummet.  

Dels vill jag inte skriva när jag står upp, utan vill sitta ner om det ska antecknas och så tar den inte så stor plats. 

 

Tänk, om jag nu hade kunnat redigera så jag fått upp den här på-stranden-bilden mera upp till höger, det hade sett bättre ut, men det kan jag inte. 

Ja, ja. Kalendern är beställd och annat trevligt finns att vänta på .., en fotobok från Önskefoto .., samt något som ska bli till julklappar och presenter, vad det lider. 

Upptäckte att leveransen är på väg och det gjorde mig sååå glad!

Medan jag skrivit detta, har vi lyssnat till helt ljuvlig musik - idag blev jag så less på alla julpsalmer och Carola och Gläns över sjö och strand. 

Just den här musiken hörde vi när vi kalasade på  indisk middag i Gdansk och efteråt frågade jag servitören vad det var för några som spelade. 

Jo, namnet var "Whiskey blues" och finns på Spotify, kanske Youtube också. Jo, den finns där också. Perfekt att sitta och skriva till, eller bara njuta av! Har ännu inte förstått om det är en massa olika artister som sjunger .., men ljuvlig musik är det i alla fall.

Och nu är klockan 02:40 hos Emma och Fabian i Hanoi och hos min syster i Australien är det tidig morgon, 06.11. Här är den 20:45.

Det var en liten utvikning bara. Har laddat ner en världsklocka där man väljer ut vilka länder/städer man vill följa.

Vykort från Emma ...


Emma - barnbarnet - och pojkvännen Fabian är på långresa och första stopp blir Hanoi. 

Här var det lunch för trettio kronor. 

"Är det okej om jag lägger ut bilden på bloggen?" frågar jag. 

"Jaa ...", blir svaret.

Har jag tur kommer det nog några fönster också under resans gång. 

Tack du rara Emma!

Dagens fönster ...


Från Babsan i Roslagen kommer här ett fönster som bidat sin tid .., kanske deppat lite och undrat om det var helt bortglömt.

Men nu .., nu ska det vara på plats!

Det är hallfönstret med pynt, skriver B.

Tack Babsan!

onsdag 13 december 2023

 Lucia ....


I vanliga fall brukar jag titta på SVT:s lucia-sändning, men i morse var jag för trött och låg kvar under täcket. 

Jag hade suttit uppe länge och börjat titta på danska serien "Morden i Helsingör" och eftersom danska serier ofta håller så hög klass - enligt mitt sätt att se det - så hade jag rätt stora förväntningar. 

Nej, det var ..., underlig intrig och stolpigt prat. Roligt ändå att återse Peter Gantzler från tidigare filmer, däribland "Italienska för nybörjare". 

Det är tjugotvå år sedan den filmen hade premiär och såväl herr Gantzler som undertecknad har förändrats sedan dess ,-).

Det var rösten och kroppsspråket jag kände igen honom på. 

Tittade på det första avsnittet och så lite på det andra, men gav upp. Därav tröttheten. 

För övrigt kan väl ändå inte någon enda Lucia-produktion slå den som sändes under pandemin från Jukkasjärvi i Norrbotten? Där stod lucia och hennes tärnor och stjärngossar ute i det fria och det var kallt och mängder med snö och outsägligt vackert. Tyvärr visas den sändningen inte längre. 

Hade planer på att köra till Varberg idag, men väntar tills på lördag, då det är så krångligt att hitta parkering där, särskilt när det är torghandel på gång. Kanske - men bara kanske - att Sonja gör oss sällskap och så kan vi ta en fika på något konditori efteråt. Det vore trevligt.

Dagens fönster ...


Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"Inga dåliga fönster i huvudbyggnaden! 

Ludwig-Maximilian Universität, München."

// Tack! säger jag. 

Och vidare tänkte jag ..., oj, så vackert det är med VALV!




tisdag 12 december 2023

Dagens fönster ...


Ena dagen duggregn och slask. Nästa morgon tar sig solstrålar in genom köksfönstret och solen har då lyckats ta sig lite-lite-lite ovanför platån rakt söder om vårt hus. 

Egentligen är det som en mindre ås, men på vissa ställen är den så tvär och brant, så där så ramlar man rakt ner, kan det ta en ände med förskräckelse. Själv vågar jag aldrig gå riktigt, riktigt nära kanten.

Vissa av dörrarna i den gamla delen av huset är gamla och fanns här redan när pv blev husägare. 

Jag tycker sååå mycket om dem och om dörrhandtagen också!

Till vänster om dörren sitter eller hänger en inramad affisch med motiv av Sven Ljungberg. Det är en svartvitt katt som behagfullt spatserar på en äng och följs av en hel hop skator, vilka kanske tror att den svartvita katten också tillhör gruppen. 

Visserligen är jag själv barnsligt förtjust i den tavlan, men det finns en som är ännu mer glad i den och det är lille Viggo! Som han tittar på kissen och på fåglarna och så spännande är det ju .., för undrar just vad som ska hända?  Ska skatorna picka lite på katten, eller kan den fortsätta sin promenad helt obekymrad?


En gammal bild som egentligen är för mörk. I verkligheten är den lite ljusare. På många av Ljungbergs tavlor av sktaorna, skymtar Lagan i bakgrunden. Ja, familjens bostad låg ju alldeles intill vattnet och där ligger nu Ljungbergmuseet, väl värt ett besök om man har vägarna förbi, 



På nätet hittar jag andra tavlor av samme konstnär. Perfekt fångad uppsyn av såväl herr eller fru Skata, som av katten.



På loppis i Ljungby stod jag och höll i en exakt sådan här litografi och lika urblekt, så den hade jag gärna haft om den varit i bättre skick. 

Hör ni tjattret från skatorna?

Jag gör det i alla fall. ”

Men allra finast ändå, är väl den här! Ack, ack, ack om det kunde göras affischer även av denna!

Minns ni Inga-Britt ...?

I lördagens "Vad har ni för planer för dagen ...?" (på instagram) skrev Cruella/Helena att hon bakade pepparkakor och lyssnade till Kvartalspanelen. 

Själv följer jag diverse poddar .., USA, Kina och Europapodden (mycket elände som tas upp, men jag tycker ändå att dom är värda att ta del av!), plus Radiokorrespondenterna, såväl Ryssland som Mellanöstern. 

Men Kvartalspanelen ..., vad var nu det för någonting?




Googlade och fann detta och lyssnade nu på morgonen. Programledare är Staffan Dopping (som alltid med så behaglig radioröst) och gäster var Lars Leijonborg, Håkan A Bengtsson och Inga-Britt Ahlenius. 

Det var det sistnämnda namnet som fick mig att ägna 29 minuter av morgonen till lyssnande och det var riktigt intressant! (Är man prenumerant för 99:-/månaden, blir det 56 minuters lyssnande).

Inga-Britt Ahlenius  .., denna fyrbåk av redighet och icke-inställsamhet - ja, enligt mitt sätt att se det - och det var evigheter sedan jag hörde henne!

Det här ska jag lyssna till fler gånger!

Dagens fönster ...

"Hej!

Det här höghuset i kvarteret intill vårt tycker jag faktiskt är riktigt lyckat om man jämför med de vanliga grå kolosserna. 

Här har man tagit ut svängarna lite mer med olika glasytor, ett trapphus som ändrar färg, när ingen passerar. (Annars är det vanligt ljus.)

Men det hade kunnat vara ännu snyggare. Från början var det det, då den första fasaden var vackert svart. Men det godkände inte de som godkänt bygglov. 

Hela fasaden fick göras om. Till grått istället. Vet inte vad det är för "fel" på stadsarkitekter ibland.

Hej svejs!"
//Tack Bert! säger jag. 

måndag 11 december 2023

Beslutet ....

Den som ännu inte - men tänker titta - på avsnitt 9 av GVFÖ (Norge) bör sluta att läsa här.

Så var det då dags för det näst sista avsnittet av Gifta vid första ögonkastet - den norska varianten -. 

Ja, alldeles enkelt är det inte. 

Par 1. Där är mannen förälskad i kvinnan, men hon hittar hur många fel som helst på honom - nej - det var ingen bra matchning. Där  är jag bombsäker på att det blir njet från hennes sida. 

Par 2. Det är kvinnan med det vackra, mörka håret och som skrattade så mycket till en början och där den tilltänkte - eller han som blev hennes make - är den mest tystlåtne man jag någonsin skådat. Jag tycker ofta att han är på gränsen till ohyfsad, men har säkert goda sidor också. När kvinnan gärna vill ha grönsaker i handlingskorgen, surnar han till och slänger demonstrativt ner rotselleri, broccoli och annat som bara dimper ner i korgen. Nej, det blir ingen fortsättning, tror jag. Hon saknar bekräftelse. Han tycker att det är jobbigt med kameramän i huset. Ja, vad hade han väntat sig, när man anmäler sig till ett tv-program?

Par 3. Dessa trodde jag verkligen på, men kvinnan tycks bli allt mer osäker.  Precis som nr 1-kvinnan, saknar hon motstånd och oroar sig över att mannen inte tar tillräckligt med initiativ. Ikväll kom hennes "familj" (såg ut som bröder, men var inte såväl hon som maken enda-barn?) på middag och det visade sig att dessa män var jägare och såg ut att ha en slags pondus, på ett trevligt sätt. Jämförde hon elektrikermannen med dem? Eller var "bröderna" (jag reserverar mig) helt enkelt mycket tryggare i och med syskonskapet och att dom kände sin syster. 

Nu mot sängen! (Bilden togs i småbåtshamnen i Limhamn och fönstret sitter i dörren till dusch-huset. Supersmart idé med de genomskinliga människorna ....!)

Dagens fönster ...


Ett fönster som fångades av Monet ..., det var i mitten av november och fönsterfångerskan skymtar minsann i fönstret!

//Tack Monet!

söndag 10 december 2023

Nobel och lite annat ...


En söndag fylld av skidåkning och skidskytte  och det blir glädje och besvikelser, men så väntar ju Nobelprisutdelning och det är enbart glädje. 

Detta är vad jag tänker på: Jo, att kungen ser så förskräckligt sur ut mellan varven, nästan ARG och att produktionen kändes aningen hackig .., inte så där superproffsig som tidigare. 

Enligt mitt sätt att se det, stack två talare ut. Den ene var Heiner Linke som höll tal till fysikpristagarna och den andra var Kerstin Enflo som talade till ekonomipristagaren Claudia Goldin (som satt sååå fokuserad och tycktes lyssna så uppmärksamt). 

Kronprisessan tycktes trött .., Carl Philip hade kortare hår än vanligt .., och kungen tyckte att Silvia skulle lämna podiet före honom, men det tyckte inte hon. 

Nu blir det middag och senare ikväll bankett.

Dagens fönster ...


På väg in i kyrkan igår .., blev det tvärstopp när jag upptäckte fönstret. 

Det är gott om vackert tegel i Halmstad och inte minst inne i Nicolaikyrkan! 

Insidan är långt vackrare än utsidan. Den senare ser så brunsmutsig ut .., nej, den är inte lockande. 

Här kan man titta in, om man vill.

lördag 9 december 2023

På förlossningen ...

Så är den här lördagen-på-stan avklarad och det gick ju bra. Lite trist mat på den indiska restaurangen bara och dessutom inte riktigt varma rätter. 

(Det var buffé).

Vid halv tre gick jag till Nicolaikyrkan och fick bra plats, nästan längst fram. 

En halvtimme senare tog julspelet sin början och kören där pv är med, sjöng lite i bakgrunden och på bilden ser ni den havande Maria i mitten, hennes syster Monica till vänster och Josef till höger om dem. 

Denna Monica litade inte riktigt på att det var Gud som var far till barnet .., nej, se hon visste nog hur det låg till, jo, jo.

Här står Jesus moster - alltså Monica - och ropar och frågar om det finns någon barnmorska eller läkare i publiken och vilken tur, det fanns verkligen en barnmorska som kunde förlösa det lilla barnet.

Det finns knappt ord för hur trivsamt  det här är .., och så mycket glädje och så många skratt, bland såväl aktörer som publik. Ny föreställning i morgon, även med kören.

I vapenhuset stod en liten krubba och den var så fin .., men väldigt liten. 

En krubba skulle jag vilja ha, det måste jag leta efter.

I min barndom fanns ingen sådan, inte hos grannarna heller, så vitt jag kan komma ihåg. 

Och tänk, så fint det hade varit med lite halm däri!

Natten mot idag ....

.. hade jag svårt att somna. 

Jag var så otroligt pigg och låg och snurrade hit och dit i sängen. Harry hade dessutom - klart och tydligt - markerat att "nä, i natt tänker jag sova hos husse!", vilket gjorde att det det kändes aningen ensamt. 

Funderade på vad jag kunde tänkas lyssna till och valde till sist "Känsligt läge" i P1. Där är Ujje Brandelius programledare och jag tycker att han är bra i sin roll! 

Nu tänker ni kanske .., "ååå, Elisabet, hon är då så deppig av sig, nu ska hon lyssna till såna här dystra historier", men jag upplever det inte alls som enbart deppigt .., det är ju så här livet är. 

Den här serien handlar om minnet - på olika sätt - och ja, den ligger som en liten våt filt över mig, denna rädsla att drabbas av samma elände som mamma. 

Lyssnade på tre avsnitt rakt av .., och tänkte på hur olika människors liv är.  Jag tänkte också på hur modig U.B är .., han vågar ställa även ..., ganska obekväma frågor. Och i det här avsnittet "Jag förlorar mig själv", avslutar han på ett sätt som .., ja, det är sååååååå fint.

Här en länk till programmet om någon är intresserad. 

T a c k  Ujje Brandelius och tack även till producenten Emmy Bergkvist på Munck Studios.


Annat som fick mig att nästan trilla ur sängen!!!


Detta! 

Trodde först att det var en gammal notis .., ja, från flera år tillbaka! Frsökte hitta ett datum, men det står ju "Idag", vilket var igår. Det är alltså så det är. 


Dagens fönster ...


Så här skriver avsändaren som är en madame i Roslagen, med kort, superlockigt hår och ben som liknar spiror: "All in redan 6:e december. Det har aldrig hänt förr!" 

Tack Babsan!

fredag 8 december 2023

När allt är relativt ...

Ja, det finns trots allt värre exemplar.

Tv-tips ...

Först blev det På Spåret och därefter valde jag att titta på Nobelpresentationen av årets medicinpristagare, nämligen Katalin Karikó och Drew Weissman. 

Vilket helt  u n d e r b a r t   program! Och vilka livsöden! 

Och vilka målmedvetna människor!

Här finns en länk om någon fler vill titta på programmet och kanske röras till tårar.

Bilden visar en av pristagarna, Katalin Karikó, som flydde från Ungern, kom till USA och allt vad som sedan hände. Inte enbart solsken för en forskare; inte ens nu, när hon och kollegan tilldelats Nobelpriset. Programmet kan ses i hela världen.

Fredag, men inte den trettonde ...


Lugn morgon. Frukost för mig själv. Har redan kvällen innan  - dvs, igårkväll - förberett allt som vanligt, återstår att tända ljus och elda i kaminen. 

Därefter blir det promenad med harry och nere vid parkeringen möter jag INTE Tre Vise Män, men väl två ..., och det blir lite surr. 

Harry känner igen dem och lullar fram och låter sig gullas med. 

Igår var det Stig som kom promenerandes; han är väl i mitten av de åttio, men ser betydligt yngre ut och bor på andra sidan kustvägen. Innan pensionen arbetade han som elektriker.

Stig har stegräknare och tävlar mot sina barn, han har haft minst en hjärtinfarkt, men kämpar på. 

Vid husen närmast havet möter jag två äldre-äldre kvinnor,  den ena går med stavar, den andra bär reflexväst. Långt innan vi möts hör jag deras prat .., dom kommer gående nerför en backe och jag hör skratt och tänker att det låter så trivsamt.

Mera småprat. "Badar du fortfarande ...?" frågar en av dem. 

Det är nog sju, åtta år sedan - om inte mera - sedan friherrinnan och jag själv hamnade i Hallandsposten, det var då ett reportage om kallbad och detta tar liksom aldrig slut .., många tror att vi ännu badar veckovis! 

En av kvinnorna säger att hon tycker om att vinterbada, men har vissa kriterier som ska uppfyllas: Det ska vara soligt och vindstilla och det är minsann inte ofta en hallänning har sådan tur, säger hon leende.

Nu, någon timme senare, vankas skidskytte från Österrike. Intill mig ligger Sigge och en bit bort Harry. Jag undrar hur många gånger vi som har katt draaaaar längs svansen på våra katter .., så där nerifrån och upp? Alltid när Sigge kommer nära mig i soffan, blir det först svans-gos och därefter vilar han ut med kinden mot min vänstra hand.

Dagens fönster ...

 

 

Ljuslyktan var en present från en då väldigt ung Emma. Jag älskar den! (Och nej, hyacinterna var från något tidigare år .., årets är ynkliga och pyttiga just nu).