Hon står i omklädningsrummet just när jag ska börja mitt pass och hon är kort i rocken, påminner lite om en tunnare variant av Gudrun Sjödén och har ett soligt och varmt leende.
På en gång tänker jag att "ååå, henne kommer jag att tycka om!"
Nu ska hon, som tidigare arbetat inom helt andra områden - bland annat som socionom och inom vården -, bli den som skivar pålägg, gör bufféer och allt möjligt annat som hör till charkavdelningen!
Mellan varven, när jag är på väg till fikarummet eller till mejerikylen, genar jag via charken och frågar henne hur det känns.
Jo, bra ..., säger hon leende.
Men ååå, så mycket nytt att ta in!
Det är inte jag som har tagit bilden, jag har lånat den från nätet.
Fotografen heter Gustav Mårtensson.
Och så hemåt vid kvart över åtta.
Hinner knappt ur bilen, så har jag ett sms från Felicia som vill byta arbetspass med mig.
Egentligen har jag ledig helg, nu är frågan om jag kan tänka mig att arbeta söndag, ett långt pass?
Inte den minsta lust har jag, men tänker på pengarna (hundra procent precis hela tiden på söndagar) och det finurliga bytet - jag är ledig onsdag-torsdag-fredag, tar hon min tisdag så ..., ja, fyra dagar på raken!) och efter en stunds funderande (Ghana .., visum .., vaccination ...) säger jag ja.
Får ett rart svar där hon skriver "då gör jag brödvagnen på måndag, bara för att du ...", ååå,heja, då behöver vi inte köra sten-sax-eller-påse!
Och sen ramlar jag ihop i loppisfåtöljen .., får - för någon minut - sigge i famnen .., går i säng .., har mer än vanligt ont i det svullna högerknäet - pv håller sin ena hand mot min rygg - och det är bättre än all medicin.
Vaknar till starens försiktiga flöjtande.
Och ledig dag.
2 kommentarer:
Varje dag är jag glad över att mitt arbetsliv är slut. Jag läser inga artiklar om skolan, stänger av alla debatter om skolan - jag har gjort mitt där.
Men jag får inte mycket gjort om dagarna, allt tar tid, och det får ta sin tid. Att äta frukost, läsa tidningen och vila lite på frukosten kan ta två timmar...
I dag kom jag i alla fall upp när Per gick kl 8, så att jag inte skulle behöva öppna för sotaren i morgonrock. Så det blir nog lite tidigare långpromenad idag. På eftermiddagen? Nej... inget som väntar... Men i morgon har jag ett gig 8 mil söderut. Kul!
Ja, det måste vara en ljuvlig tillvaro! Jag har fyra år kvar, knappt .., och på nåt sätt räknar jag ner och då trivs jag ju ändå med mitt jobb, det är inte det att jag har ångest när det är dags att ge sig av till affären.
Min äldsta syster vittnade lyriskt om känslan av att kunna hämta morgontidningen och gå in och lägga sig och läsa den i sängen .., och inte behöva tänka på att tider.
Skicka en kommentar