lördag 21 december 2024

Vintersolståndet ....


Först .. man ska inte skriva inlägg och samtidigt titta på På Spåret, då blir det fel. I förra inlägget skrev jag att den alltid så rara skånska Ingar hade varit växeltelefonist i Malå, nej, nej, det var såklart i Malmö! 

Natten mot idag hände något fantastiskt: för första gången på tre veckor sov jag rakt av, fem timmar utan att en enda gång hosta, utan att stiga upp och ta en tablett eller nässpray .., behövde inte dricka vatten, nej, bara sov sååå underbart ljuvligt gott! 

Maria som på kvällen tog sikte på de dryga sjuttio milen till Malå (med hundarna som sällskap) hade utlovats pratsällskap, så där så hon skulle hålla sig vaken, men se, det pratet blev inte av förrän vid 5-tiden i morse och då var hon i närheten av Lycksele och hade inte så långt kvar. (Långt = 9 mil). Allt hade gått bra. Hundrastning i Tönnebro, i trakten av Sundsvall och slutligen i Lycksele. 

(Bilden här ovan visar en målning av Sophie Boutellier. Jag älskar den!)

Så här såg det ut på morgonen, när Maria tittade ut över balkongen. Jo, jo .., nu är det snö så det säkert går att åka skidor, men det är nu det. 

Överlycklig över att känna sig nästan som vanligt, tog jag mig an sekatören och gick ut och klippte ner tre torra spretiga klematis och räfsade undan diverse skrutt från rabatten. Eftersom komposttunnorna är fullproppade, hamnade allt detta i en sopsäck och får bida sin tid där. 

Tänkte att nu blir i alla fall dagarna inte "längre" - nu går vi mot ljusare tider -, även om det tar tid innan man märker någon verklig skillnad. Den här dagen borde firas lika mycket som Midsommarafton. Det är som att ha svingat sig över Kilimanjaro.

För många år sedan, just den här dagen, ställde vi upp en grillplats nere vid vägen och bjöd de som passerade på varm korv  med bröd och/eller glögg med pepparkakor och det var himla trevligt.

Inget nytt för övrigt. Jo, någon galning har kört in i en folksamling i tyska Magdeburg .., det tycks bli besvärligt väglag för julfirare på väg till fjällen, men här i Halland - i alla fall just här hos oss - (mitt mellan Halmstad och Falkenberg, 12 mil söder om Göteborg) ser det rätt fint ut. Skidskytte på SVT1 och jag har ringt min syster som tackade för påminnelsen och sa: "Alla tiders! Tack ska du ha!" Älskar henne.

5 kommentarer:

Pernilla sa...

Ja! Jag minns när du skrev om hur ni satt nere vid vägen. Härligt initiativ!

Turtlan sa...

Beundransvärt köra så många mil på natten och hålla sig vaken. Skönt när resan är klar. Skönt också att höra att det har vänt. Både ljuset och framförallt förkylningen!!! Tuffa tider. Men nu så håller vi tummarna att det fortsätter så.

Kram från mig!

Elisabet. sa...

Pernilla! Imponerande vilket minne du har!

Elisabet. sa...

Turtlan: Det längsta jag själv har kört ensam är från Sälen till Stensjö, då med Harry i baksätet och felkörning i Göteborg så jag kom ut på Hisingen, men tog mig tillbaka på något förunderligt vis. Den resan gick geschwindt, lyssnade på poddar och hade fint väder. Men att som Maria, köra på natten och i 25 graders kyla - ALDRIG -! Klokt att hon inte väntade med att köra tills idag, nu var det sämre väglag.

Turtlan sa...

Ja det blir några mil från Sälen och hem till Stensjö. Längsta jag kört är nog Karlstad till Åhus. Sega mil genom Småland.
Jag skulle aldrig hålla mig vaken och köra på natten även om jag harjobbat mycket natt.
Nu blir det gonatt här 🤗