Pv ringer och undrar om hon kan tänka sig att bjuda på kaffe, så håller vi fikabröd?
Jo, det kan hon.
"Då kommer vi om tio minuter ..", säger han.
Så det gör vi. Kaffet har ännu inte satts på, så pv går in i köket och fixar den saken, dukar fram koppar och assietter och sedan blir det någon timmes prat vid vardagsrumsbordet.
För var gång vi hälsar på Sonja, märker vi hur hon liksom har krympt och hon påminner allt mer om en liten fågelunge. Att minnet sviktar, det säger hon själv och det är väl i allra högsta grad mänskligt, då, när man bara har åtta år kvar till hundra.
På vardagsrumsbordet ligger ett stor A4-kuvert fyllt med utskrifter av bilder på släktingar till Sonja, där är ättlingar till den som en gång utvandrat till Amerika och där är släktträd som visar hennes mor, - och farföräldrar och på ett av arken är Sonjas alla syskon (och dom är många!!) uppräknade och yngst av dem alla är Sonja. Kanske hade hon tio syskon? Minst. Uppvuxen i Markaryd i Småland och hennes mamma hette Amri och var den som höll ihop familjen och hushållet .., allt medan pappan var någon slags gårdsförsäljare och sålde vävskedar.
%20(1).png){kind=spacer}
Pv frågar om Sonja har någon hemtjänst? Nej, det har hon inte och vill inte ha heller. Hon är gammal distriktssköterska och vill väl klara sig själv.
Men .., efter viss övertalning, ska han idag agera just hemtjänst och har iordningställt skurhink, såpa, skurtrasor och annat och klockan tio nu på förmiddagen ska han agera hemtjänst och ni kan tro att det tog tid för henne att acceptera detta.
Själv tänker jag rensa ogräs på hennes uteplats. Bilderna t.v visar denna underbara Sonja under tidigare år. Uppe till vänster tillsammans med de tre barnen, Mats, Ann och lilla Maria.
Och nere till höger, Sonja och Gösta.
För övrigt kan berättas att sommarens simturer blir allt längre. Igårkväll nere hos oss. Inte en kotte på stranden då heller .., och pv som stod och höll koll, medan jag simmade fram och tillbaka.
På väg hem (tar väl 1 minut med cykeln) upptäckte jag blommande almöke i solnedgångsljuset .., såå vackert var det!
Efteråt tittade vi på EM-fotboll och jag började läsa boken som ellem i Skellefteå tipsat om; "Pojken på utsidan", författad av Jeanine Cummins.
Boken fanns inte inne på bibblan i Harplinge, men dagen därpå, då hade den kommit på plats.
Det handlar om Irland 1959 och resandefolket.
Det här tror jag är en bok som jag kommer att tycka om.
4 kommentarer:
Fina Sonja! Det känns som om jag också har känt henne, lite grann, i nu ganska många år.
Så svårt det där att vilja klara sig själv och samtidigt behöva lite hjälp. Men jag tänker att vi människor faktiskt egentligen skulle må bäst i generationsboenden där olika människor bidrar med det de är bäst på och har ork för! Skura och rensa ogräs är kanske inte nittiotvååringens huvudsakliga uppgift…
Här har inte blivit ett enda bad i år. Jag vet inte om jag någonsin tidigare varit så sen med första doppet.
Ja det där att bli äldre kan noteras på olika sätt.
Min mamma säger ofta nu när jag ringer ”att hon vilar”. Det är inget man hört förut…
Turtlan: Det är vad min äldsta syster ALLTID säger.
mossfolk: Exakt! Det hade nog varit det ultimata, men å andra sidan hade jag velat belasta mina barn med att bo hos dem i någon form av generationsboende? Nej. Och vi har frågat S lite försiktigt om hon inte kunde tänka sig att söka plats på det underbara boendet för äldre som ligger i närheten. Nej, aldrig. Hon vill bo kvar i sin lägenhet. Då vore ju hemtjänsten en bra idé, tycker man.
Skicka en kommentar