Elisabet

Dag 1 ..., allmänna reflektioner.

Tåget från Göteborg till Stockholm ska avgå 13:19 och vi är många som står på perrongen. Jag står vid vagn B där min plats är bokad. Till min förvåning påminner det hela lite om när det är dags att visa boardingkortet och gå ombord på ett flygplan, ni vet, alla de som  r u s a r  upp och vill stå först i kön! Här står nu äldre kvinnor och nästan nuddar tågdörren som är stängd och två män tror att vi inte fattat att dörren är öppen (det är den inte) och går då myndigt fram och trycker och trycker, men inget händer. 

Vi ska alla åka med det gröna VR-tåget och alla har platsbiljett bokad och ändå är det sån stress att vara först i kön! Det var precis likadant när tåget hade nått Stockholms Central. Minst en kvart innan reste sig många och stod och höll i sig närmaste säte och ville vara först ut från tåget. Nu kan ju någon ha vanvettigt bråttom för att en bil väntar, men inte alla väl ...?

I lilla "restaurang/kioskdelen" arbetade en vansinnigt vacker färgad kvinna. 

Mannen som hade den största resväskan - som var illgrön och JÄTTELIK - trillade  på golvet och väskan gick av förståeliga skäl inte in på bagagehyllan ovanför sätet. 

Jag köpte en pappersförpackning med vatten förpackad som typ ... så där som Havremjölk är. I papp. När man skruvar upp förpackningen ser innehållet ut som VC-rent, den här isblå färgen som färgar toalettvattnet. Ska ta en bild i morgon, så får ni se. 

På det hela taget var det en trivsam resa. Hög medelålder på resenärerna, många kvinnor  - kanske hade somliga  julshopping i Stockholm i tankarna -.

Och här vid Franks korvkiosk med "gött mos", köpte jag mig en lång, smal grillad korv med hemgjort mos, som onekligen var godare än andra mos som man köpt på Statoil eller andra bensinstationer.