Hos Gunnar i Vaplan ...

Alla har ju minsann inte en arbetsplats där en dator att använda sig av står tillgänglig på ens skrivbord, alltså får man stiga upp i ottan och klicka sig in hos Gunnar i Jämtland, för att om MÖJLIGT få syn på en enda liten fågel .., eller i alla fall fler än lindalotta har dokumenterat på bild!

(Ja, jag ställer väckaren på halv sex, hoppar därefter förväntansfullt ur sängen .., sätter igång datorn och klickar mig omgående in till Gunnars sida, i hopp om att ingen annan bloggare är vaken och har man tur och det är fullmåne .. så kan man ju hoppas att några självlysande fåglar ska komma till matplatsen och ibland, ja, kolla bara .., lyckas man över förväntan ...!)

Snart är det dags för mig att cykla till jobbet.

Så här många fåglar lyckades jag dokumentera nu på morgonen!!

Det måste vara minst ett femtontal!!

Jaså, ser ni dom inte?

Ni ser dom inte nu heller ...?

Ja, det är ju tråkigt .., ni borde nog uppsöka Synsam!

Men åååå, så skönt att vara i ledningen ..,!hälsar bloggmadamen.

Dagens fönster ...

... finns på outsägligt läckra Ystads Saltsjöbad här i stan.

Havet såååå nära.

Så mycket l j u s och r y m d!

"Där kan vi väl ta in en fredag till lördag?!!" säger jag lyriskt till pensionatsvärden.

Han tror att jag är galen.

"Men i Ystad ..., kan vi inte ta Köpenhamn eller nånting ...?" säger han förvånat.

"Varför det ..., vi kan väl låtsas att vi är i Marseille .., det spelar väl ingen roll om jag bor här .. tänk, så läckert att vakna till vågskvalp!" fortsätter jag.

Alldeles övertygad låter han i n t e.

Kursdag i Ystad ...

Utsikten från hotellet.
Man får nästan gåshud.
Jag tror nog att ni kan klicka på bilden ...


Från vänster Rickard, Emelie och Lasse.

Men åååå, sicken trevlig kursdag vi har haft idag!

Samling halv nio vid Saltsjöbadens Hotell alldeles vid havet och så svindelvackert var det i dom tillbyggda lokalerna .., med ett vresigt hav just där utanför och härliga bagels med gott pålägg och kaffe och te till frukost.


Lunchen. Himmelskt gott!

Vi var åtta Ica-supermarket-butiker från Skåne .., från Lomma, Bunkeflostrand, Ystad, Sjöbo .., Bellevue i Malmö .., Kävlinge .., och någon till som jag alltid glömmer .., och det var flera olika programpunkter, allt från ergonomi .., hot och våld (trevlig polis från Malmö .., en av kvinnorna ställde sig upp och tog en bild av honom och vi looog ...), det var ett program om hälsa .., (mycket intressant !) och det var om kundvård (dvs, service och sånt som vi hanterar dagligen .,. en ung man från Sthlm som arbetar åt Ica-skolan, riktigt duktig var han ..., höll i detta ...) och två män från brandkåren i Ystad talade om bränder och hur vi hanterar sådant om det skulle hända i våra butiker .., ja, lite sånt.

Gott om pauser var det också!

Max en dryg timmes sittning eller kanske en och en halv och så var det kaffe eller lunch.

Lunchen bestod av kycklingfiléer med en hel drös av ljuuuuvliga grönsaker till och till middag bjöds vi på först en förrätt av nån slags krabba, tror jag .., därefter en perfekt stekt ryggbiff (alldelels rosa ..) rotsakspytt på nåt vis .., och en efterrätt som jag knappt kommer ihåg.

Rött och vitt vin till maten.



Faktiskt tycker jag alltid att det är så himla intressant att se vad som finns på anteckningsblocken.
Bilden här ovanför .., den tillhör Magnus på vår affär.
Han märker på en gång att ett ord är felstavat på bildskärmen där framme.
Och han vet också att Statoil blev Sveriges mesta korvförsäljare, ja, nåt liknande var det, men det beror förstås på att just det företaget har Magnus arbetat i.



Den här har Emelie gjort.



Maria, trebarnsmamma som nyligen har återvänt efter barnledighet.
Duktig i matte, ja, har läst matte på högskolenivå och säger att hon gärna vill sitta intill pensionatsvärden på personalfesten .., "för han var ju så trevlig!" och då blir jag så glad.



Och vem har suttit och plitat ner detta, tro?
Kan det möjligen vara bloggmadamen?



På min vänstra sida sitter en ung blond flicka från malmöhållet.
Hon har tydligen spelat luffarschack!

Allt som allt blev det här en jättetrevlig dag, långt mycket trivsammare än vad jag hade drömt om!

Mycket skratt och en hel drös med glädje och väldigt mycket kamratskap!

(Och frågor om var i syskonskaran och stjärntecken ..., ja, fast det blev till middagen, när bloggmadamen var den enda från vår affär som tog vin till maten, de andra körde bil. Sen blev det skjuts hem av den snälla och rara Maria!)



Gissa tre gånger varför jag ä l s k a r Ystad!
Här är så ofattbart vackert!

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Det här fönstret finns i Mui Ne, Vietnam. Kompositionen är kanske lite för stram och sträng för din smak, men vädrets påverkan på fönsterluckorna och väggen kanske lättar upp litet.

Jag förstår att många kan tycka att det är en trist och meningslös bild.

Hälsningar Jom."


(Och tänk, så fel han har, Jom ....! Jag tycker om det här enkla fönstret!)

Idag har min australiensyrra födelsedag!

Ni som läser här lite av och till, ni kommer nog ihåg att det var hon, Birgitta, som dråsade i backen när hon skulle beskära ett träd och detta hände veckan efter att jag hade ramlat och brutit handleden och bara en månad efter min mamma hade dött.

Vilken turbulent månad det blev!

Och som en slags dominoeffekt blev det ., ungefär som när vår pappa dog och mamma två år senare gav sig iväg till Sydamerika .., trädbeskärarsyrran med sin man och lille son emigrerade till Australien och min äldsta syster flyttade till Lund!

Jag har två systrar.
Vi har samma pappa, men olika mammor, ja, dom har samma mamma.

Inte på något enda vis är jag lik min australiensyrra .., hon är mager som en sticka, är blond och var åtminstone förr i världen ganska ... elegant av sig.

Men i ett avseende märker jag ett tydligt släktskap; alla hennes mail handlar om mat .., om middagar hit och dit och hur gott det var!

Häromdagen fick jag det här brevet från henne och det var nog första gången som ingen maträtt var nämnd.

Å andra sidan fanns där ju mr Gere.

Så här skriver hon:

"Hej, strålande väder och ca 30C.

Tillbringade förmiddagen utomhus och eftermiddagen hos tandläkaren, där jag äntligen fick den tand, som jag fick en spricka i när jag föll, fixad.

Skönt, men dyrt förstås!!!!!

I morgon skall jag bara slappa utomhus med en förhoppningsvis god bok.

I söndags var vi på bio och såg senaste Richard-Gere filmen Nights in Rodanthe.
Jag trodde inte att Janne skulle gilla den, men det gjorde han.

Själv kan jag ju se vad som helst med Mr. Gere, men vad som var bra med denna film var att alla såg ut som normala människor och inte superHollywood med full makeup när de vaknar!!!!"

Mer vanligt är att hennes brev ser ut så här ....

"Ja, det lät ju trevligt med resan till Irland.
Jag har läst så väldigt många böcker med handling på Irland, så det känns nästan som om jag varit där,

Man känner igen namn etc.

I söndags hade vi lunch för 10 personer här och det var väldigt trevligt.
Jag hade lagat min himmelskt goda Thai-kycklingrätt, som serverades med ris.

Därefter blev det ostbricka med jordgubbar och vindruvor - rödvin eller öl till - och till kaffet marängbakelser med vispgrädde och en blandning av hallon, blåbär och björnbär.

Smarrigt värre."

Och angående fallet och konsekvenserna av detta .., får vi veta följande:

"I övrigt är det tämligen bra - har mina sämre dagar ibland, men det blir bättre och bättre.

Ingen migrän och nästan ingen huvudvärk och ingen hösnuva.
Tycker inte längre om lagrad ost, men kan äta choklad och jag kan vara utan sallad nu!!!

Konstiga saker som händer när någon rotar om i hjärnan.
Men jag har ont eller obehag ovanpå huvudet runt där man sågade upp skallen och det gör ont i håret om jag viker det åt olika håll och håret växer sakta och är av en helt annan kvalitet - numera strävt och konstigt -.

Obehaget på huvudet lär ska bestå tills det har gått ca 12 månader efter operationen.

Kram Birgitta!"

Jag är så himla glad att Birgitta klarade sig någorlunda helskinnad genom det här eländiga fallet i backen och nu när hon fyller sextiofyra .., känns det som bonus att hon är kvar hos oss!

Grattis på födelsedagen säger hon som är lillasyster och tio år yngre!

(Det där sista var särskilt viktigt!)

Jo, jo ..... så kan det gå.


Detta var det bästa på länge ....!!!!

Vilken bild .....!

Min egen datasupport (men så värst mycket support blir det minsann inte längre .., han är ju aldrig hemma!) är en mästerlig fotograf.

Titta själv!

Fler bilder finns här.

Oooops ...

Arbetskamraten.

Man tror att man vet .., men det gör man förstås inte.

Karina är en av mina arbetskamrater och har varit det i säkert sju, åtta år.

Minst.

Hon är fyllda fyrtiosju, har sju barn och precis som jag själv, har hon arbetat i affär i nästan hela sitt vuxna liv.

Vad gör hon på fritiden?

Tja, stickar och virkar, passar barnbarn och skjutsar dom yngsta sönerna till olika träningar.

Och så läser hon mycket och ofta.

"Vad läser du just nu ...?" frågar jag lite förstrött.

Kanske tänker jag mig några kärleksromaner, för Karina är ganska romantisk av sig.

Nej, så är det inte alls.

Det visar sig att just för tillfället läser hon bok om den här mannen.

Och om romarrikets uppgång och fall kan hon väl snart doktorera.

Så var det med den saken.

En slags insikt ....


Hej Sture och Stina! säger jag där jag sitter i kassan.

Eller står.

En äldre man med snaggat vitt skägg, håller just på att packa i sina varor.

Jo, jag har hälsat på honom, men känner inte till hans namn.

"Nu glömde jag ju dig .,. vad är det du heter egentligen ..?" frågar jag mannen.

"Torsten. Jag heter Torsten ...", svarar han leende.

"Jaha, men då måste jag ju hälsa på dig mer som på riktigt .., hej på dig du Torsten ...", säger jag då.

Då lyfter Torsten sin stora hand och stryker hastigt över min kind.


Efteråt tänker jag på hur lite som behövs.

Några eftermiddagsfönster ..

... från det övre planet på en dubbeldäckare i Dublin.

Här satt vi.

Det var ... magiskt.

Och jepp, klicka gärna!

När ilskan pyr ...


På jobbet, såväl i kassan som i fikarummet, pratas det om de ideliga anlagda bränderna här i stan.

Människor är oroliga..

Om jag vore pensionär med gott om tid, skulle jag bli privatspanare.

"Tänk om försäkringsbolagen gick ut och lovade ett par miljoner till den som kan hjälpa till att få fällande bevis så att den här pyromanen en gång för alla åker fast .., då skulle hur många engagerade privatspanare som helst ägna dagar och nätter åt att försöka reda ut detta ...!" säger en.

Och jag, som har sett nästan alla James-Bond-filmer, har ett annat förslag.

När pyromanen tas in för förhör skulle man tillsäga honom att ta av sig skorna, man vill såklart inte ha smuts i polishusets förhörsrum.
När sedan skorna står där prydligt utanför dörren .., då monterar man raskt ett gps-chip inne i sulan .., vips bara .., så kan sedan herr eller fru polis sitta där vid datorskärmen och följa den misstänktes irrvägar och .., ja, för mig är det en genialisk idé!

"Men Elisabet, sånt är ju förbjudet i vårt land .., det trodde jag inte om dig!" utbrister Leif, en trogen kund som nu blir väldigt indignerad, ja, faktiskt tappar han nästan tilltron till mig som person.

"Ja, jag vet att det är förbjudet .. men det är förbjudet att tända eld och låta villor brinna ner till grunden också och är han oskyldig är det ju inget att bekymra sig över .,. mannen har i höst beklagat sig i lokalpressen över att han hotas av människor på stan .., sko-chippet vore ju kanon, men det måste ske i smyyyyg, javisst, men det är ju faktiskt också en möjlighet för honom att bevisa sin oskuld, ja, även om det blir i efterhand ...", säger jag.

Och pratet fortsätter ....

(Och nu kommer förstås någon att invända att detta med chip-i-skorna, det hotar vår integritet .., men se den här gången struntar jag blankt i eventuell integritet .., och som trogna läsare av den här sidan redan vet, kan jag, för sådana brott som incest, misshandel och sätta-eld-på-hus-och-hem .., tänka mig rottingbestraffning på bar rumpa. Primitivt? Ja, väldigt. )

Dag sex av tretton på raken ...

Gråväderströstbild från i somras.
Engelska Bokcaféet.

Tisdag är nästan bästa dagen.

Då börjar jag halv åtta och slutar tre och det känns nästan som om man ska gå på semester.

Fyra timmar totalt i kassan blir det och till en början är det strul med precis allting; det visar sig vara fel pris på kycklingfilén ("hördu, du har slagit in fel pris!" säger kunden och den som sitter i kassan är helt oskyldig .., det är någon annan som har glömt att ändra priset i datorn ..., men det är förstås kassörskan som får ta emot ilskan ... )och en dam har tagit fel ost och vill ha även den till extrapris och flera kunder på raken blandar ihop sina varor och en herre ser hur sina varor glider iväg till kunden som står vid änden av kassadisken och packar i allt som är hans och inte förrän packmannen har betalat, säger den andre, "men dom där sista ..., jamen, det var ju mina varor!!"

Det är såna gånger man har lust att säga Hemska Saker, så där som ..."varsågoda och håll reda på det ni har handlat och det finns varuavskiljarpinnar, gissa, vad man använder dom till!!!"

I stället ler man och säger att ..."ja, ja, det är helt okej ... det är ingen fara", fast man får ägna tid åt att göra returkvitto och betala tillbaka pengar till den första kunden och ganska jobbigt är det hålla leendet på plats.

Och en annan kund har ont om pengar och drar kortet tio gånger för att testa hur mycket eller lite som finns på kontot och kunderna bakom suckar och sträääcker på sina halsar.

"Men du kanske skulle ta bort cigaretterna ...?" föreslår jag, men det är ingen populär åtgärd.

"Vi försöker en gång till .., det måste ju finnas pengar där!" säger kunden, medan displayen om och om igen säger nånting helt annat, nämligen "MEDGES EJ" och till slut åker cigaretterna tillbaka till tobaksshyllan och så börjar vi på ny kula igen.

Vid det laget börjar leendet kännas aningen stramt.

Det blir bättre på lunchen, ty då har vi återigen besök av lilla Hilda.

Jag berättar om Pelle och att han tycker att jaga små möss och ta fåglar och Hilda lyssnar lite misstänksamt.

Sen får jag hålla i Hildas lillasyster som heter Ella och som sitter så lugnt och stilla i mitt knä och jag säger att jag känner mig som en mormor igen .., ja, hjälp ..,. vad det är roligt med småttingar som förgyller ens tillvaro!!

Från ett till tre sitter jag i kassan.

Kunderna har börjat handla julkort och hasselnötter och jag delar ut Icas adventskalendrar och många köper dansk fleskesteg som är skårad i svålen .., och massor med stora kalkoner passerar kassan även idag och där är en ung man, ursprungligen från Umeå, som köper lussekatter och glögg.

"Hej du .., nu är du minsann efterlängtad!" säger en för mig främmande man i 60-årsåldern, ja, precis när jag har dragit bort berget av kundkorgar och nu är på väg till kassan igen.

"Och från Västerbotten är du också ...!" säger mannen och smajlar stort.

"Javisst, och du är då från Ångermanland ...!" säger jag och jo, det är precis vad han är och då häpnar kunden som står bakom och skakar på sitt huvud .., "va, kan man höra det så väl ...?" och vi säger att det är just vad man kan det.

Och sen är dagen slut.

När jag cyklar hemåt är himlen gråblå och jag har motvind hela vägen.

I morgon är det kurs och vi ska befinna oss nära havet .., här ska vi vara .., ja, ett 70-tal Icaanställda från Skåne.

Det går nog det med.

Idag regn och rusk ....

.. men i somras strålade solen och drog man med fingrarna genom lavendelrabatten, satt doften kvar länge.

Det var den dagen vi åkte till Smygehuk (sillamackor) ch Skanör-Falsterbo (glass!)

Solen flödade.

Det var hemifrån-kerstin, Svenne och Maja, lilla hunden och jag själv.

Ett tisdagsfönster från södra Frankrike ...

Även detta från den flitiga fönsterfångerskan monet ...

Tack snälla! säger jag.

Några sena kvällsfönster ....

"Gatubild från Granada.

Fönstren tillhör en butik som saluför lufttorkad skinka.

Föräldrarna till vänster drar ett skinkälskande barn bort från delikatesserna och ett förälskat medelålders par till höger diskuterar vilken lufttorkad skinka de ska inhandla.

Kanske..."

Ögonblicksbildfångare var den här madamen.

Ååå, tack! säger jag.



Christina är en excellent illustratör!
Från den här sidan, norpade jag den här bilden, bara för att visa hur härlig den kvinnan är!

Bilden är samtidigt en hälsning till den oerhört källsorterande pensionatsvärden i landet Halland.

Upphittat ...


Här är länken om bränderna i natt.

Den tidigare fungerade inte, meddelar såväl pensionatsvärden som Bert i Luleå.

Trottoarblomsterhandel i Dublin ..

Ungefär som på Stortorget i Ystad.

Ungefär.

Klicka gärna.

Tycker jag om irländsk musik?

Svar: Yes! Absolutely!

Blir jag lycklig av såna här toner?

Svar: Det också!

Vill jag återvända till Irland?


Svar: Ja. Alldeles bombsäkert!

"It´s so easy, except for the roundabouts ,,,,"

Av allting som hände på Irland, så är bilturen från torsdag till fredag det som jag absolut kommer att minnas med mest glädje!

Så här var det.

Först ett besök hos uthyrningsfirman och det visar sig vara ungefär som när man bokar flygbiljett hos Ryan Air .., det börjar med en trivsamt låg summa, men innan alla försäkringar är tecknade (nog borde ni kanske ha en försäkring som friar er om ni råkar ....? säger mannen och för sin inre syn ser man allt elände som kan hända och vips, har man sagt "yes, please ...") har summan skjutit i höjden likt en raket ..., och bilen, den visar sig stå i ett stort p-hus några kvarter längre bort och dit får man gå själv och good luck, säger uthyraren och gnuggar sina händer över den lättfångade inkomsten.

Och så hittar man äntligen p-huset och efter en stunds letande, även bilen.

Och man sätter sig på det som känns som fel sida .., och chauffören som är en mattelärare, tillika pensionatsvärd och vasaloppsåkare från Halland, han sitter där intill på fel sida han också och lite försiktigt testar han detta med växelspaken som är till vänster och backspegeln är minsann vinklad åt fel håll och själv blir jag saligt frälst och ber till Högre Makter att han eller hon ska bevara oss i evig tid, amen.

Kartan säger att vi ska ta en väg som går västerut och har ett visst nummer, men se den vägen hittar vi inte.

Det är jag som kartläsare.

I första rondellen, som är stor, blir förvirringen total och pensionatvärden utbrister, lätt stressad .., "faaan, jag tar ett varv till!" och då utbryter i samma stund ett veritabelt tutkalas från övriga bilister .., det tuuuuutas och tuuuutas och jag sjunker allt längre ner i sätet och tänker att detta går a l d r i g!

Och jag får migränkänning!

Det d u n k a r illavarslande bakom vänster öga och chauffören intill mig säger syrligt att ett är då säkert och det är att innehav av signalhorn borde förbjudas i lag, ja, varför alls tillverka dylika tortyrinstrument!!

En företagsparkering en bit utanför stan blir vår räddning.

Där ..., i lugn och ro och utom synhåll för lättirriterade irländska chaufförer, pustar vi ut.

Vi tittar på kartan och pensionatsvärden, som i sanning är en tålmodig man, säger att han tänker ge sig in i rondellen ännu en gång.

Själv önskar jag inget hellre än att vi snarast ska återvända till uthyrningsfirman (men hur ska vi hitta tillbaka - Galway är ingen liten stad - !!!) för att lämna igen bileländet .., ja, vi kan åka buss eller tåg runt hela Irland, gärna för mig .., vad som helst, men inte detta!

Den Rätta Vägen, den uppenbarar sig inte alls (jag är fortfarande kartläserska ...) och jag föreslår att vi ska ändra riktning; ja, är man flexibel så är man och vad är det som säger att det bästa är att åka västerut, nej, det kan väl vara hur trevligt som helst att resa norrut i stället och för den delen är jag inte alltid den mest enjängda människan på jorden .., faktiskt är jag en rätt pragmatisk madame.

"Kör norrut! Vi byter ...! Vi tar Connemara på hemvägen i stället!" föreslår jag och tänk, att chauffören tycker att det är en bra idé.

Vägarna är smala och slingriga, där finns inte tillstymmelse till vägren .., och sträckor som i Sverige skulle klassas som 50-väg, ja, där visar skyltarna 100 km/h.

Och varenda gång vi passerar bilar som har parkerat på vänster sida, lutar jag mig till höger .., åååå, jag tycker att sidospegeln nästan s k r a p a r i bilarna på min sida och pensionatvärden ler och frågar om jag inte litar på honom?

Njaaa, skulle jag vilja säga, men gör det inte.

Men det fixar sig.

Allt går bra och bara några enstaka gånger är chauffören på väg att svänga över på höger sida, ja, helt ärligt så gör han det också ..., men dag nummer två är han kaxig värre och påstår leende att "tja, vänstertrafik är ju inte så dumt, det borde kanske införas även i Sverige !"

Hur vi hittar tillbaka till parkeringsgaraget i Galway, det kommer för min del att förbli en av livets stora gåtor.

Nästan genast hittar vi rätt och jag har sällan skådat en malligare pensionatsvärd!

Jag överöser honom med hedersbetygelser och pussar på kinden och säger att åååå, det gjorde du bra!

Precis så var det!


// Och här kan ni se en annan chaufför som tycker att det är spännande. Bloggrubriken kommer från den filmen."