Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och just dom här blommorna, "Gåsfot" sa nån att dom hette, har jag sån otrolig tur med.

Dom växer och växer och jag delar och sätter nya plantor och de tar aldrig slut!

Filmfestival i landet Halland ...

Tre filmer blev det och jag log för mig själv när upptäckte att jag plockat alla tre från facket med filmer som börjar på A.

Nästa gång blir det B.

Film nr 1 är Mike Leighs "All or nothing". 

Mike Leigh är en av mina absoluta favoriter (jag säger bara "Hemligheter och lögner") .., men pv drog öronen åt sig när jag läste vad filmen handlar om, ja, jag kan inte påstå att han direkt såg ut att längta efter filmkvällen.

"I ett nedgånget område i södra London bor snabbköpskassörskan Penny och hennes man, taxichauffören Phil.

Dottern Rachel städar på ett äldreboende och sonen Rory som är arbetslös, ligger mest på soffan och tittar på TV.

Familjens grannar består av alkoholiserade föräldrar och desillusionerade ungdomar.
Phil och Penny har gradvis glidit ifrån varandra och förhållandet befinner sig i kris.

En dramatisk händelse förändrar plötsligt allt."

Film nr 2 är klassiska Adams Revben med mina favoriter Spencer Tracy och Katherine Hepburn.

Å, den har jag sett flera gånger, men tycker att den är suveränt bra!

Och bättre skådespelare vet jag inte om det finns.

Min pappa, han älskade Katherine Hepburn och Spencer Tracy, "det var en riktig karl det!" tyckte han.

Hur väl som helst minns jag när pappa såg filmen om "Den gamle och havet" - med just Spencer Tracy - och pappa satt i soffan och tog upp sin blårödrutiga näsduk från byxfickan och om och om igen torkade han tårarna .., den var ju så sorglig!

Film nr 3 heter "Avsked" och är en japansk historia som fick Oscars för "Bästa utländska film".

En annorlunda handling och å, så spännande det ska bli att se en japansk film!

(Pensionatsvärden som tycker om actionfilmer och spännande saker ..., suckade när jag högläste på dvd-omslagets baksida. Det blir nog en dyster helg för honom det här ...).

Men jag glömde ju .., "Hitta Nemo", den hyrde jag också.

Den tycker han nog om.

Ack, att vi bara hade en platt-tv en sån här gång!

Brottningsmatch i affären ...

Den där kvällen på Ica i Ystad, då när jag fick vara med och stå och hälsa kunderna välkomna till vip-kväll .., då hände det minsann grejer!

Trängseln var e n o r m och i all röra råkade inte bara vip-kunder komma in i butiken, nej, där uppenbarade sig även .., ja, just det .., en brottsling.

Men finns det "redia skånska kaärar" bland kunderna, så ordnar det hela upp sig.

Heder åt såna människor, såna som har c i v i l k u r a g e!

Ja, all heder åt herr Friedenman!

Design som inte fungerar ...

Ibland - eller rättare sagt: ganska ofta - har jag en känsla av att man ändrar saker, bara för sakens skull.

"Inte kan vi ha likadan design på en blomvattenkanna år efter år, nej, in med något nytt!", tänker säker fabrikanterna.

Och så kontaktar man en designer som tar fram en vattenkana som ser lite annorlunda ut, så där som den på bilden.

"Himla läcker!" tyckte nog fabrikanten.

Men ack, så opraktisk!

Fyller man kannan ordentligt, blir den baktung och vattnet rinner ut från "påfyllningshålet", - vid den rosa pilen - och på parketten ser man sedan små pölar med blomvatten.



Tanken var att vi skulle ha två kannor, en för övervåningens blommor och en nere.

Den här kannan har varit med länge och fyller verkligen sin funktion.

Den är helt enkelt BRA!

Och det finns annat som ofta krånglar ...

Eländes elände ...

Lika illa är det ibland med häftapparater.

Jag undrar hur många sådana jag har haft bekymmer med?

Häftklamrarna tjorvar ihop sig och innan man har häftat ett papper, har tio klammer förbrukats!

Absolut bäst är den gamla, vanliga sorten, avlång och ganska tung.

Men ..., nageltänger, dom är väl likadana allesammans?

Oh, no!

Det finns nageltänger (nagelklippare, om det är bättre ...?) som är närapå helt obrukbara för människor över fyrtio år (ja, naglarna förändras tyvärr med åren ..).

Detta var tre exempel på dålig och inte genomtänkt formgivning.

Nu kommer jag på en sak till: det finns urdåliga pincetter, såna som det inte alls är något "grepp" i!

Har du själv några exempel?

Berätta gärna!

Och just det, detta är inget annat än i-landsproblem, ja, knappt ett problem ens, men jag tycker ändå att det är intressant att se hur man kränga iväg närapå odugliga saker.

(På Ica Maxi finns t.ex. inte en enda "vanlig" blomvattenkanna längre.).

Turtlan sa...

När det gäller hålslagare och häftapparater så binder de äldre med västländers vinner de äldre med hästlängder! På jobbet har vi några såna som är från nittonhundrakallt och som inte blivit slängda som tur är. De funkar absolut bäst! Tex blir det alltid fyra hål av hålslagaren och inte tre och nästan ett till.

Här hemma så är det stekpannan. Jag har tagit över mormors gamla stekpanna. Absolut bäst att steka i och den ser som ny ut på stekytan trots många många års användning.

Detta börjar lukta " - Det var allt bättre förr...." ;-))

Elisabet säger: Vad i all världen dagar betyder "binder de äldre med västländers"!
Och jag köpte en gång en tandborste som bara inte funkade! Och en diskborste!
Man tror kanske att det inte har så stor betydelse hur en sån enkel sak är konstruerad, men att det har ...!

Torun sa...

Oj, oj... marknaden formligen ÖVERSVÄMMAS av dåliga look-alikeprodukter, tex vitlökspressar!

Köpte en sådan en gång på ett Tupperwareparty. Inte billig - men totalt värdelös! Tacka vet jag den "vanliga" modellen som finns i de flesta matvaruaffärer.

Flera har säkert även svurit över unkna KONSERVÖPPNARE! Även jag.

Underligt att så mycket obrukbart godkänns för produktion...

Elisabet säger: Ja! Vem har inte köpt en billig vitlökspress där det inte händer just nånting, hur mycket man än pressar ...? pv har en sån.

Titta så fint!


Länken har jag lagt ut på facebook, men alla kanske inte skuttar omkring där?

Här är den också.

Vid sjutiden ...

... på morgonen alltså, är det becksvart ute och det rister i huset av stormen!

Någonstans i landet Halland har det uppmätts orkanbyar i natt och helt förvissad är jag om att det måste ha varit här.

Man kan bara fantisera om hur mycket bråte som nu ska ha flutit iland.

Plast .., rep och snören .., och ännu flera danska mjölkförpackningar.

Fredagsfönstret ...

.... finns i Köpenhamn.

Bilden togs för snart tre år sedan, då jag tillbringade en weekend just där.

Dagens promenad ...

Ny bok på gång ...

Den här hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster, honom har jag svårt att förhålla mig till, men det beror säkerligen på att min humor inte stämmer med andras, så jag har lagt den på lagring - boken - och kanske tar jag mig an den senare.

Kanske.

I dess ställe har jag nu en mastodontroman på 647 sidor.

Eftersom jag aldrig läser sittande och på så vis håller boken i händerna (eller handen, om det är en lättviktig pocketvariant), kan man väl kanske räkna med att få nån slags inflammation i handleden eller överarmen, det är bara att välja, ja, innan den sexhundrafyrtiosjunde sidan är tillända.

Det är den här jag nu kalasar på.

Mer att läsa om författaren finns här.

När kläderna åker av ....


Cecilia N, ni vet, madamen med det suveräna minnet, har skickat en länk som får mig att le.

Och den som inte vill se en tjusig och långbent madame i evadräkten, bör inte klicka här. 

Nä, nä.

Gör nånting annat i stället. 

Och pv .., ajabaja .., du har ved att klyva!

(Cecilia skriver att man ska ha hög volym på musiken när man tittar, ja, det är Henry Mancinis orkester som spelar och bra tajming i madamens rörelser ..).

Här och nu ....

Det är alltså hagel.

Ett mitt-på-dagenfönster ..

"Ratans medelvattenstånd ...", är det inte så
det brukar låta i väderleksrapporten ....?

Från ellem i Skellefteå kommer dom här bilderna.

 Den övre visar "mareografen" i Ratan.

Se om detta hade jag absolut noll koll.

Förut, alltså.

"Ratan upplevde sin riktiga storhetstid under 1700-talet då Ratan blev "Norrlands hamn" i och med att hamnen blev s.k. stapelplats för Västerbottensstäderna Umeå, Piteå, Luleå och Torneå.

Ratan ansågs nämligen ha den förnämsta hamnen längs hela Norr- och Västerbottenskusten.

Med stapelplats menas en hamn där städernas fartyg var tvungna att gå in och förtulla de varor de hade med sig. En sjötullkammare inrättades, tullhus uppfördes på Rataskäret och magasin för de olika städerna byggdes. Lots och tullpersonal byggde hus på fastlandet och odlade jord.

Det sista krig som utkämpades i Sverige, kriget mot Ryssland 1808-1809, innebar svåra prövningar för Ratan.

Den 20 augusti 1809 drabbade svenskar och ryssar samman i ett stort slag med Ratan som slagfält och de invånare som kom tillbaka fann sina gårdar sönderskjutna, sina tillhörigheter skingrade och sina förråd plundrade.

För dig som besöker Ratan idag finns minnena från kriget kvar i form av värn och krigsgravar samt ett och annat kulhål i en del hus."

Allt detta och mer därtill, hittar du här.

Och nu vet man ju plötsligt lite mera.

Tack för det, ellem!

Syskonen Westerlund, på den tiden det begav sig.

Natten till idag har jag tagit hand om min döda mamma.

Jag har, med den allra största omsorg, bäddat ner henne i en grön sovsäck och gjort så fint i kistan och efteråt har vi begravningsakt i en källare och min storasyster och hennes dotter är också med, det är ont om stolar, men vi tränger ihop oss bäst vi kan.

Sedan befinner jag mig i Grekland och Emma är med och dyker i ett turkosfärgat hav.

"Mormor! Om jag hoppar först, kommer du sen då?"
Det tar tid, men till sist tar jag språnget ....

Vi äter middag på en liten restaurang och där träffar jag Gudrun Burwall, f.d. klasskamrat från tiden i Malå och plötsligt är jag hemma i Malå och cyklar längs Uddvägen och där skymtar jag ännu en klasskamrat, det är Mikael Hultdin från Springliden och jag ropar "GRATTIS på namnsdagen Mikael!" och han sträcker handen i luften och tackar för hälsningen.

Sist av allt upptäcker jag att dr Böhlander har slarvat bort nycklarna till affären där jag arbetar, men Karina - från Ystad - hon hittar dem, liggandes på ett sängbord.

"Det är dom här röda, va ..?" frågar hon.

Då blir allt lugnt och fridfullt.

Och det är väl ungefär då som pv kommer och väcker mig och säger att nu får jag sköta eldningen själv, ty nu cyklar han till jobbet.

Obegripligt ...


Av vilken anledning

- det undrar jag verkligen -

börjar man utreda vården av Anna Lind nu?

Torsdagsfönstret ....

.... kommer från Nora.

Guy i Arvidsjaur tog bilden.

Någon som....

... tittade på Uppdrag Granskning ikväll?

Någon som behöver blodtryckssänkande medicin efter detta ..?

Ja, här finns några kartor Losartan över.

Bara så ni vet.

plötsligt


när vi sitter i soffan Ektorp och pratar om ingenting

frågar pv om vi inte ska åka till Prag

ja, en helg så där

om några veckor

sen tar han sig an fisken

Hmm ....


Med posten kommer ett stort brunt kuvert.

Avsändare är "Sahlgrenska Akademin" vid Göteborgs Universitet.

Till mig?

Kassörskan Nilsson?

Javisst!

Och jag öppnar och läser.

"För drygt 20 år sedan besvarade Du ett frågeformulär om luftvägsbesvär, astma och allergisjukdomar. För ungefär 10 år sedan gjorde vi en uppföljning med ett nytt frågeformulär och nu vill vi göra ännu en uppföljande undersökning."

Så står det.

Och jag, som älskar att fylla i frågeformulär och nästan pinkar på mig av glädje när någon från Statistiska Centralbyrån ringer och undrar om dom möjligen ..(längre hinnar dom inte .., "ja, gärna!" utbrister jag då) kan få ställa några frågor .., jag hämtar en penna, sätter mig vid bordet och gör mig redo.

Å, där är hur många frågor som helst.

Röker jag (nej) och så fall, hur många cigaretter per dag.

Har jag under det senaste året besvärats av andnöd? (nej).

Men så ändras frågorna .. nu ska man plötsligt uppge sin längd, sin ålder, sin vikt och sitt midjemått.

Dom tre första frågorna är lätta att besvara (ja, jag höftar lite på vikten .., antagligen blir den något lägre än vad den är .., men fem, tio kilo hit eller dit ...?), men så är det ju det är med midjemåttet.

Helt ärligt har jag inte kontrollerat mitt midjemått (finns där alls någon midja ..? det står att man ska mäta i navelhöjd, jahaja, det är alltså fler som inte hittar midjan ...) på de senaste femton åren och något måttband tror jag absolut inte finns i huset och leta ? ...nja, den frågan är nog inte så viktig, så den får vara.

Och så skuttar jag glad i hågen vidare.

Det går som en dans.

Men ..,. döm om min förvåning när jag ska försluta kuvertet och där hittar något vitt, pappersaktigt som tar emot.

Ojdå.

Vad är nu detta?

Ett måttband!!

Ett typ-ikea-måttband!

Jo, jo ..., det var finurligt värre av den Sahlgrenska Akademin.., det måste jag säga.

Men .., drar man ner lite på vikten, så får man förstås minska på omfånget också, eller hur?

Och kanske lägga till lite på längden?

Bara lite, lite.

Det tycker ni också, ja?

Just det, precis vad jag trodde.

Och nu är kuvertet postat.

Här kommer betygen ...

1. Joyce Carol Oates  - Älskad, saknad  (vilken recension ! jag blir rörd bara av att läsa den sista raden ....) får en 9:a.

2. Joyce Carol Oates - Blonde -  får en 7:a.

3. Karl Ove Knausgård - Min kamp - får en 6:a.
(Jag har verkligen tänkt över det där .., för Knausgård är ju så otroligt hyllad, men jag går inte och tänker på boken, så där som jag gör med bok nr 1. )

4. Torgny Lindgrens - Minnen - ja, det är ju helt obegripligt .., han är ju en av mina stora favoriter och ändå blir det bara en 4:a.
(Det finns avsnitt som är underbara, men i det stora hela gav den boken mig nästan ingenting.)

Just nu läser jag Jonas Jonassons "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Flera kvällar har pv legat intill mig och gapskrattat och läst om den gamle mannen som hoppar ut genom fönstret.

Själv tycker jag att omslaget är så enbarmligt fult (gult och rött tillsammans är inget för mig ..., och nä, just det, det ska väl inte spela någon roll när man väljer en bok, men det gör det bevisligen ..), så bara det har fått mig att ..., "njaaa, jag vet inte ...", men häromkvällen tänkte jag att .. .ja, ja, jag kan väl .. och till min förvåning upptäckte jag, efter att ha läst några sidor, att jag låg där under täcket och skrattade högt.

Ajabaja, vad var nu detta!

Men, men .., jag har inte hunnit så långt ännu.

Den blir nog sämre vad det lider, haha.

När trycket stiger ...

Igår hade jag, som så ofta annars, ställt sängkammarfönstret lite på glänt och glömde väl bort det hela ..., och när pv kom hem från jobbet, muttrade han lite (läs: mycket ...) och sa att "tala om att elda för kråkorna".

"Ja, ja, men dörren var i alla fall stängd!" sa jag, liksom till försvar.

Och förresten hade vi inte eldat heller.

Säkert var det därför som han inte eldade under gårdagskvällen .., nej, som bestraffning (helt rättmätigt i och för sig ..) skulle jag väl idag få hämta ved och fixa värme själv.

Så det gjorde jag.

Hej å hå, det var rena eldarevalsen!

"Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!"

Ungefär så var det.

Och så, efter någon timmes tid, börjar såväl den röda pannan som alla ledningar och en stor behållare på golvet att mullra och närapå hoppa omkring .., ja, alla som har haft en vandrande tvättmaskin vet jag menar.

P a n i k!

Och jag kollade alla vred och reglage och det mullrade och stånkade och nu var det inte långt ifrån att pannan började promenera in till köket och jag kollade datorn (hitta.se) och ringde Sturegymnasiets matte-lärarrum och nej, "Thomas har träff med sina elever, dom som han är mentor för ..", sa den vänliga damen som sade sig heta Lena och jag sa att ..."ååå, jag tror att pannan flyger i luften! be honom ringa genast när han blir fri!"

Om jag säger som så, att mtt annars så låga blodtryck vid det laget hade rusat upp i oanade höjder, överdriver jag inte.

Och så, efter kanske en kvart, ringde han.

Lugn och sansad och snäll, som alltid.

"Hmm, få se ... har du satt i den vita kontakten .., den som pumpar vattnet från pannan ..?" frågade han.

Och jag kollade.

Nä.

Det var just det jag inte hade gjort.

Pannan stormkokade!