söndag 26 december 2010
Annandagen ...
Huset vid skogens slut.
Och så är man hemma i landet Halland igen!
Först sen juldagskväll med hur många pingismatcher som helst mellan lintotten och hans mormor och så iväg vid halv nio i morse och allt har gått såå bra.
Utanför Vaggeryd varnades för blixthalka, men allt var lugnt.
Paus på (eller i ..) Brunstorps Värdshus alldeles vid Vättern och därefter raka spåret till granskogen i Fallnaveka där pv:s storebror bor i ett litet rött hus ("i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut ..", just så är det där) och därefter kaffe hos brödernas morbror Bertil som tog över lägenheten i Ljungby och sedan - hemma -.
Bertils hand som är så vacker och påminner om såväl pv:s som rexxies.
Bertil är Fisk, åttio år .., och har höger tumme upp.
Och så är han duktig på allt som har med blommor att göra.
Ännu sörjer han hunden Sofie som dog helt plötsligt i somras.
Ymnigt snöfall så snart vi kom till Halmstad .., och hemma (ibland, ofta när jag/vi har varit härifrån ett par dagar eller mera) känns det inte alls som hemma, utan som om jag sedan ska packa väskan och sätta mig på tåget till Ystad, men med en jaaaamade sigge nilsson som kom och mötte oss och pElle som kom lunkade en stund efteråt, så kändes det bra.
Pensionatsvärden ägnar sig åt att rensa avloppet i diskbänken.
Där var det nämligen stopp. ("pottjätt", som man säger hemma)
Jag har sett honom lyckligare.
Om man säger så.
Annandag-jul-fönstret
lördag 25 december 2010
Juldagen ...
Tidigt på morgonen kommer hon hem, hon som har lämnat julfirandet och arbetat natt.
Det blir ett par timmars sömn, sedan brakar det loss, ja, hon far fram likt ajax tornado!
Hon dammsuger övervåningen, det smäller och har sig ..., hon bakar kladdkaka och garnerar den så att det står "Merry Christmas!" med florsockerpuder .., det dukas det upp till excellent eftermiddagsbuffé, så där i ett huj bara .., och själv vispar man grädde, bakar mix-scones och handlar nödproviant, fast i omvänd ordning.
Och tittar på tv - prins William och hans Kate -.
I det som en gång kallades för mormorsrummet, spelar pv och lintotten pingis.
Och om tre timmar ska buffémadamen iväg på ännu ett nattpass.
Man tar sig för pannan.
Hade jag den energin vid 38 års ålder?
Tidigt på morgonen kommer hon hem, hon som har lämnat julfirandet och arbetat natt.
Det blir ett par timmars sömn, sedan brakar det loss, ja, hon far fram likt ajax tornado!
Hon dammsuger övervåningen, det smäller och har sig ..., hon bakar kladdkaka och garnerar den så att det står "Merry Christmas!" med florsockerpuder .., det dukas det upp till excellent eftermiddagsbuffé, så där i ett huj bara .., och själv vispar man grädde, bakar mix-scones och handlar nödproviant, fast i omvänd ordning.
Och tittar på tv - prins William och hans Kate -.
I det som en gång kallades för mormorsrummet, spelar pv och lintotten pingis.
Och om tre timmar ska buffémadamen iväg på ännu ett nattpass.
Man tar sig för pannan.
Hade jag den energin vid 38 års ålder?
fredag 24 december 2010
Och från oss alla ...
torsdag 23 december 2010
Dan före dan ...
... blir det resa från landet Halland till landet Södermanland.
En resa som går via Göteborg och Alingsås , Skara, Örebro .., och så småningom liten bilfärja till Ekerö.
Där bor AP och hennes Micke och lilla Nelly förstås (som blir som besatt i låtsasdomherrarna som jag har med mig .., dom vill hon äta upp och helst bums!) och så hästen Taurus.
Efter glögg och pepparkakor och annat gott, följer vi Anna till stallet.
Så snart vi kommer in tittar alla hästarna "ut" från sina boxar.
"Hallå, hallå .., har ni möjligen med er lite godis .., jaså, morötter .., ååå, det är ju mums!"
Anna passar på att mocka i boxen .., pv ryktar en häst på halsen .., det blir tomtvisning efter stallbesöket och sist av allt kör vi genom stan till Upplands Väsby och där är vi nu, totalt döslut på och alla stuuuupar i säng och jag orkar inte skriva en bokstav till.
Och tänk, i morgon är det julafton!
Dan-före-dan-fönstret ...
onsdag 22 december 2010
EFIK - ett foto i kvarten -.
Kl. 13.00 Amaryllisen har nu slagit ut.
(Ja, ett foto i timmen - EFIT - räcker ju förstås inte till för mig.)
13.15. Någon besöker Plantagen för att inhandla ett stycke korg.
Utbudet av korgar är ytterst begränsat och kunden blir lätt deprimerad, men bara "lätt".
Men av sånt här (se bilden), blir man ju desto gladare.
13.30. Stannar till vid stranden i Steninge.
Det var här gunnar i vaplan kom med sin kajak i somras.
Det var här vi satt på stranden och fikade tillsammans.
13.30. Någon (pv) ger sig ut på skidtur.
"När jag kommer tillbaka måste du vara redo med kameran, jag kanske har is i skägget, du vet som Juha Mieto och Wassberg!" säger han.
Ja, olika äro våra önskemål.
13.45 - pip -.
"Tuuuut-tuuuut!"
Och här utanför står lantbrevbäraren och viftar med ett grönt postpaket.
Julen är härmed räddad och en stoooor kram går till Gerd i Norsjö, som tack för hjälpen!
(Brevbäraren fick minsann också en kram).
Och till er som försmäktar av allt uppdaterande .., håll ut! Om några veckor ska det arbetas och då blir det bara tio inlägg per dag.
Finurligt värre!
Nere på Centralstationen i Malmö upptäckte jag nånting så helt underbart!
På den stora perrongväggen visades en film .., ja, det var som om vi själva - vi som stod och väntade - satt på ett tåg som sakta gled fram i olika världsdelar!
(Det var förstås också filmat genom just ett tåg ..).
Ibland befann man sig i något som liknade Thailand eller Indien .., människor vinkade till oss som stod på perrongen (ja, filmaren då) och det var som att vara på bio!
G e n i a l i s k t, helt enkelt.
Dagens fönster ...
Att komma till Malmö och till Skåne, det känns som att komma hem.
Jo, så är det ju, att man kan faktiskt ha flera hem.
Bilden togs när jag var på väg till Centralen och jag bara böjde mig ner och riktade herr Canon rakt fram - trodde jag -.
Nåja, en hel drös fönster finns i alla fall på det vackra huset.
tisdag 21 december 2010
Bilder från Malmö ...
Precis hela julen ska sonen arbeta och därför tar jag tåget från Halmstad till Malmö, ja, i akt och mening att få träffa honom lite innan helgerna är tillända.
Tåget är en och en halv timme försenat när det lämnar Halmstad.
Och här kommer han promenerande, ättapjötten.
Det blir vinglig promenad längs snömoddiga gator och man kan ju undra hur snöröjning alls ska fungera, när bilarna står parkerade på ömse sidor av vägen?
Och så blir det lunch på "Mando" - jättegod mat och vänliga servitriser som springer benen av sig -, ack, hur högt ska deras blodtryck vara om tio år, tänker jag.
Jag äter sniglar i vitlökssmör. Himmelskt gott!
Mannen i bilen ler .., han förstår nog varför jag hukar framför registreringsskylten.
Inte begriper jag hur handikappade eller "stappelfötta" gamlingar ska ta sig fram här?
Det värsta var att det såg likadant ut nästan överallt!
På Anders innergård ser det ut så här.
Efter glögg och pepparkakor hemma hos sonen, promenerar jag mot Centralen till.
Å, vilket kaos där är!
Tågen är överfulla .., människor får vänta - kommer sig helt enkelt inte in - och i drygt två timmars tid blir jag stående rakt upp och ner, tillsammans med alla andra resenärer.
Inte förrän vi kommer till Helsingborg, lättar trycket.
Arma tågvärdar!
Arma lokförare!
Arma pendlare!
Just nu ...
... känns det väl ungefär så här.
För en stund sedan tackade jag "ja" till en tjänst på Hemköp i Haverdal, den närmsta butiken härifrån räknat!
Åtta kilometer söderut, man kör bara förbi Getinge och sen är det Särdal och så Haverdal.
Halvtid till att börja med och det känns j ä t t e b r a.
Butiken är jättefin .., större än Fridhems Livs, gott om stamkunder .., och känns .., "omtänksam".
Inte en chans har den naturligtvis att prismässigt konkurrera med stora affärer som Willys och Ica Maxi, men jag tycker om den här sortens butiker som har en hel del hjärta och värme och det tycker jag att den här har.
En av delägarna, Bodil, ringde hem hit och vi hann med att prata om allt möjligt, innan hon kom till själva anledningen till samtalet.
Bland annat upptäckte vi att vi båda är lillasystrar, yngst av tre syskon.
Jag tror att det kommer att bli j ä t t e b r a!
Hurra!
Nu ska jag fira med pv .., det blir strax griljerad skinka på mackan!
Hos frisörskan ....
Svågerns lillflicka kammar min mammas hår.
I början av 60-talet, då jag var sex, sju år, lekte jag ofta frisörska.
Då var jag såklart frisörska och min mamma, som kallade sig "fru Andersson", satt i soffan i vardagsrummet och låtsasringde och själv stod jag i hallen vid telefonen och tittade i liggaren om där fanns någon ledig tid till fru Andersson och det fanns det förstås och sedan var allt igång.
Mamma hade rosa, ljusblå och gula hårrullar av plast.
Piggarna - med vilka man fäste rullarna - var även dom av plast; vita och ganska vassa, ja, där fanns även såna som var tillverkade av stål, med som en lite färgad plopp längst uppe.
Att leka frisörska, det var nästan det bästa jag visste.
Och att bli borstad i håret, eller kammad, eller bara hårrullad av en liten tös, det var det bästa mamma visste.
Och tänk, att detta hela tiden går igen!
En av de sista somrarna som mamma var någorlunda pigg och innan herr Alzheimer slagit klorna i hennes hjärna på allvar, låg hon på trädgårdssoffan i Bjäresjö och lät sig pillas i håret av min svågers tös.
Blommorna från ett av fruktträden fick bli fin hårprydnad.
"Så fin du blir Ann-Gerd!" sa lilltösen.
Och min Anna, hon har minsann också varit på besök hos en frisörska och blivit fin i håret.
Den här bilden kom susande genom rymden igårkväll.
Frisörskan heter Tyra , och titta, så duktig hon har varit - hårspännen över hela huvudet -!
Bettankax - denna raring till vän - tänka sig, även hon varit hos frissan!
Den frisörskan heter Ebba och är barnbarn till Bettankax.
Och så här elegant blev Ebbas mormor!
Blir man inte glad av dom här bilderna, då vet inte jag!
//Bilden av bettankax och AP kommer inte från min kamera och tack att jag fick låna dem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)