Huset vid skogens slut.
Och så är man hemma i landet Halland igen!
Först sen juldagskväll med hur många pingismatcher som helst mellan lintotten och hans mormor och så iväg vid halv nio i morse och allt har gått såå bra.
Utanför Vaggeryd varnades för blixthalka, men allt var lugnt.
Paus på (eller i ..) Brunstorps Värdshus alldeles vid Vättern och därefter raka spåret till granskogen i Fallnaveka där pv:s storebror bor i ett litet rött hus ("i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut ..", just så är det där) och därefter kaffe hos brödernas morbror Bertil som tog över lägenheten i Ljungby och sedan - hemma -.
Bertils hand som är så vacker och påminner om såväl pv:s som rexxies.
Bertil är Fisk, åttio år .., och har höger tumme upp.
Och så är han duktig på allt som har med blommor att göra.
Ännu sörjer han hunden Sofie som dog helt plötsligt i somras.
Ymnigt snöfall så snart vi kom till Halmstad .., och hemma (ibland, ofta när jag/vi har varit härifrån ett par dagar eller mera) känns det inte alls som hemma, utan som om jag sedan ska packa väskan och sätta mig på tåget till Ystad, men med en jaaaamade sigge nilsson som kom och mötte oss och pElle som kom lunkade en stund efteråt, så kändes det bra.
Pensionatsvärden ägnar sig åt att rensa avloppet i diskbänken.
Där var det nämligen stopp. ("pottjätt", som man säger hemma)
Jag har sett honom lyckligare.
Om man säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar