tisdag 21 december 2010

Hos frisörskan ....


Svågerns lillflicka kammar min mammas hår.

I början av 60-talet, då jag var sex, sju år, lekte jag ofta frisörska.

Då var jag såklart frisörska och min mamma, som kallade sig "fru Andersson", satt i soffan i vardagsrummet och låtsasringde och själv stod jag i hallen vid telefonen och tittade i liggaren om där fanns någon ledig tid till fru Andersson och det fanns det förstås och sedan var allt igång.

Mamma hade rosa, ljusblå och gula hårrullar av plast.


Piggarna - med vilka man fäste rullarna - var även dom av plast; vita och ganska vassa, ja, där fanns även såna som var tillverkade av stål, med som en lite färgad plopp längst uppe.

Att leka frisörska, det var nästan det bästa jag visste.

Och att bli borstad i håret, eller kammad, eller bara hårrullad av en liten tös, det var det bästa mamma visste.




Och tänk, att detta hela tiden går igen!

En av de sista somrarna som mamma var någorlunda pigg och innan herr Alzheimer slagit klorna i hennes hjärna på allvar, låg hon på trädgårdssoffan i Bjäresjö och lät sig pillas i håret av min svågers tös.

Blommorna från ett av fruktträden fick bli fin hårprydnad.

"Så fin du blir Ann-Gerd!" sa lilltösen.



Och min Anna, hon har minsann också varit på besök hos en frisörska och blivit fin i håret.

Den här bilden kom susande genom rymden igårkväll.

Frisörskan heter Tyra , och titta, så duktig hon har varit - hårspännen över hela huvudet -!



Bettankax - denna raring till vän - tänka sig, även hon varit hos frissan!

Den frisörskan heter Ebba och är barnbarn till Bettankax.

Och så här elegant blev Ebbas mormor!

Blir man inte glad av dom här bilderna, då vet inte jag!


//Bilden av bettankax och AP kommer inte från min kamera och tack att jag fick låna dem!

1 kommentar:

bettankax sa...

Ja och det är också roligt att man n kan bli fin i håret, nästan precis när man vill:)