Och så ett kvällsfönster ...

... från Monica i Lysekil!

Vilken utsikt du har!!

Tomten hälsar till Ebba & Elias ...

Och pElle, han ville a b s o l u t inte vara med på bild, nej, han till och med rev tomten på handen och sa att ..."nääää, jag vill INTE visa mig på bild igen, jag är döless på det här filmandet!"

Här är bilder på Ebba & Elias.

Någon undrade ...

... om jag svävar i taket när jag tar såna här översiktsbilder från vardagsrummet?

Kanske var det Cecilia N som funderade över den saken?

Men nix.

Det är "armar uppåt strääääck!" som gäller.

Lätt som en plätt.

Och här sitter en trött pv och tittar på handbolls-VM för damer.

"Men det är mest hav och hundar ..."

... ja, på bloggen, sa den rara Anne-Marie på jobbet idag.

Det var när jag tittade in för att köpa julfrimärken.

Så här kommer en bild på julkortstillverkandet här i det gula huset.

Som omväxling.

Och tänk, så u n d e r b a r t det är att ha en färdigskriven adresslista och säkert blir det som förr om åren .., man glömmer att skicka till någon rar människa och så nästa jul, då tänker den människan .., "ja, Elisabet skickade ju inget, då skippar jag det också ...".

Men så har jag ju dåligt samvete och lägger verkligen manken till för att komma ihåg den som ifjol glömdes bort och så går julkorten om vartannat .., ett år får man och nästa blir man utan!

Och man märker att tiden går.

Namn faller bort.

På kuvertet till Lainejaur, det som syns på bilden, stod i fjol även Arnes namn.

På ett annat har Carl-Olofs ramlat bort - där står nu bara Kerstin Sjölund -.

På ett tredje har min morbror - Olaf Bergman - försvunnit.
Där står nu Gunhild Bergman.

Livets gång.

Precis så.

Så där ja ...

Nu har förstapriset i Uppmuntringslotteriet seglat iväg till Munkedal.

Grattis igen, Leina!

(Hon valde novellsamlingen av Torgny Lindgren).

Efter stormen ...

... och havet har dragit sig tillbaka och nu är stranden sig lik - och ändå inte -!

Sanden är mycket, mycket plattare och slät och len att gå på.


Mot slänten ligger tusentals stenar som har kastats upp på land!

I vanliga fall går jag obekymrat här .., nu får jag ta vägen upp på heden i stället.



Avtryck i sanden.


Hela vägen till lilla båthamnen syns spår av stormen!
Där ligger drivved .., plastpåsar, Klorinflaskor, läskburkar, ja, allt möjligt och omöjligt!


Men pv:s båt .., den ligger prydligt på plats.



Piren är också delvis raserad!
Mängder med stenskravel har blåst ner mot bryggorna!



Och själva ovandelen av piren .., den går knappt att ta sig fram på!
Ett tjockt lager av sten har blåst upp och ligger nu som en driva ovanpå själva piren!


Harry är sig lik .., skuttar och har sig och strääääcker ut och plumsar och håller koll på matte.
Ibland gömmer jag mig bakom enrisbuskar och det tar inte lång stund förrän jag hör honom komma rusande och glatt vifta på svansen .., "åååå, men där är du ju matte!"


Här har en helt annan sorts snäckor blåst iland!


Och harry är glad och lycklig .., öronen fladdrar och har tar långa språåång!


Nästan hemma .., nu är vi vid lilla bäcken och där har träd blåst omkull och ett annat ser ut så här.


Själva bäcken har breddats och flutit ut .., jag går försiktigt över lilla bron.

Jodå, den håller.

Måndagsfönstret ...

... finns på innergården i Ystad.

Och det var jag själv som fångade bilden.

Skillnaden mellan amerikaner och svenskar ...?

Och mellan det amerikanska och det svenska ...?

anna of sweden berättar här och jag tycker att det är hur intressant som helst!

Förvandlingen ...

I vanliga fall är mannen - som kanske är i åttioårsåldern - en bestämd herre.

Det är en man som vet vad han vill; som är van att bli åtlydd, jo, det är alldeles uppenbart.

Ofta har jag tänkt att ..., "tack gode Gud att man inte har haft honom som chef!"

Idag kom han in, tillsammans med sin son - en man i 50-årsåldern -.

Betalningen skedde i min kassa och pappan skulle betala med bankkort, men det mesta krånglade och sonen tillrättadevisade sin far i något irriterad ton och jag stod stilla och sa ingenting och sonen böjde sig fram och sa "men så här är det ju, du gör ju fel!" och pappan - den där mannen som i vanliga fall kan och vet -, han blev som förvandlad.

Allt det bestämda försvann likt sista slurrrpen i badkaret och jag såg hur hans händer började darra och jag sa ..., "ta det lugnt du .., det ordnar sig", när han om igen slog fel kod eller drog ut bankkortet för snabbt och så fick vi börja om igen.

Hela han var annorlunda.

Tillsammans med den bestämde sonen, blev mannen som en lillpojke.

Långt efter att dom lämnat affären, tänkte jag på hur förunderligt det var.

Inget tomtegullande direkt ...

Igårkväll hörde jag hur pv satt här vid datorn och gapskrattade för sig själv!

"Hör här ...!" ropade han.

Det var det här han hade så roligt åt.

Fyra kvällsfönster från huset på kullen ...

Ja, det är från pv:s adventskyrka som står på byrån i hallen.

Vad dom där små fyrkanterna är som ligger på bordet, det har jag ingen aning om (jag måste kolla ..., vänta lite: jo, det är ett suddgummi som harry har "delat" i tre delar ...).

Bakom kyrktornet skymtar en målad teckning som Emma har gjort.

Den visar hennes mormor, som ju är jag.

Och till höger syns (nästan inte alls) en glädjestrålande Anna.

Bilden togs när hon stod på kyrktrappan efter vigseln .., hela hon lyste av glädje!

Annars har kvällen varit lugn.

"Allt för Sverige" - jag tycker om det programmet - och nu Starke Man.

Två och en halv dags ledighet har jag framför mig .., vilken lycka!

Snart ...

... stundar arbete, från halv tio till kvart över fem.

Eftersom det är min tur att hålla lunchen (Emmeline bjöd sist), så var jag uppe i ottan och stekte kyckling och wokade grönsaker .., nu är det bara klyftpotatisen i ugnen jag väntar på och snart är det frukost.

Blåsten har avtagit.

Harry har i det närmaste ätit upp pv:s eleganta träsko och när han fick uppläxning, sprang han raka spåret och gömde sig bakom mattes ben.

Ungefär så.

//Inköpslistan härstammar från den skånska perioden. Förstås. Det är där man säger "poooorrrjo ...".

Söndagsfönstret ...

.... var mitt och fanns på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Ljusslingan var högt älskad, men är numera hädangången.

Titta ....!

För några dagar sedan ..., rakt framför hunden (Elvis, tror jag ..?) ser ni lilla holmen, från vilken vi kliver ner i havet på somrarna.

Längst borta (vid klockan 1 ungefär ..), fågelön.


Och i morse!

Allt som syns av lilla holmen är en liten, liten bit.

Förstår ni hur högt vattenståndet är!

Det sas i radion att utanför Norges kust var våghöjden tio meter!

Dagens vinnare ....

.. blev alltså Leina och Dinah.

Jag börjar med förstarprisvinnaren Leina.

Hon gifte sig med min f.d. klasskamrat Bosse och kom att bli vår granne under många, många år i Malå .., sen flyttade hon till Uddevalla och där har hon nu köpt sig ett litet hus som hon idogt renoverar.

Leina är bildlärare och fantastisk på att måla och teckna .., hon är den mest energiska människa jag vet (möjligen förutom min kusin som i länklistan heter "Mellansystern") och hon har ett stort hjärta av guld!

Vädur är hon också.

Dinah kommer från Adakliden utanför Malå och är yngst av en hel drös med syskon, minst tio, om inte elva, tolv! Vi gick högstadiet tillsammans, samt hemtekniska (det var där man lade grunden till allt hull .., vi lärde oss baka wienerbröd och syltkakor och annat hälsosamt ...) och Dinah försvann därefter till Härnösand och till Kaggeholms folkhögskola och hamnade så småningom på Posten; ett arbete som hon ä l s k a d e!

Det hände att jag sa ..."men att du, som är så begåvad, inte läser vidare!" och då blev hon alltid lika upprörd.

Vad då ...? Trodde jag att lyckan skulle finnas i en finare titel?
Hon ä l s k a d e sitt arbete och vittnade om känslan när hon upptäckte brev med vacker handstil på utsidan!

Därtill är hon omåttligt engagerad i det hon upplever som samhällets orättvisor och hon har ett gapskratt som inte går av för hackor och så är hon - enligt mitt sätt att se det - tämligen orädd.

Dinah är Jungfru och - det glömde jag nästan - hunduppfödare.


Ja, till såna här godingar, t.ex.

Stort, stort grattis till er båda, Leina och Dinah!

Borta med vinden ....

... är stranden!

Och lilla "ön" där vi går i ifrån när det ska badas .., av den syns bara en liten tipp.
Det är den som skymtar till vänster, ungefär vid klockan 11.


Åt andra hållet till.
Ingen strand här heller.

Dånet är obeskrivligt när jag står här med kameran ..., och händerna blir iskalla!

And the winner is ....

Ja, det får ni se här!

Nu återstår en dragning till .., den blir på onsdag i stället för på lördag.

Sen blir det en extradragning veckan efter jul, då det ju tillkom en eftersläntrare, så blir det riktigt rättvist.

(Ja, jag kanske aldrig i livet slutar med det här lotteriet ,-)

Snart dragning ....

Ja, vem ska bli vinnare i dag i Uppmuntringslotteriet ...?

Kanske den här madamen .., hon som på en bloggträff drog lite i skinnet på ömse sidor av ansiktet och sa ..."titta här bettan, det är ju så lite som behövs för att det ska bli slätt och fint .., titta, man bara drar lite så här ...!"

Vem det var ..?

Jo, men den rara bettankax från Lund!

Klockan 11.00 ska filmen (med lottdragningen) förhoppningsvis vara på plats.

Lördagsfönstret ...

.... finns på en av Halmstads två gågator och det här fönstret tillhör Bokia - bokhandeln -.

Först gick jag förbi .., sen tvärstannade jag .., vände om .., tog mig en titt .., häpnade och fascinerades över fantasin hos den som har skyltat och sist av allt tog jag upp kameran från anoraksfickan.

Och nu är fönstret här!

Kanske ser det ut så här i alla Bokias skyltfönster - vad vet jag ? -, men påhittigt är det i alla fall.

Och tack och lov ...

... att man inte arbetade idag!

I Haverdal har strömmen försvunnit och återvänt i omgångar och i två timmar stängdes helt enkelt affären, då ju ingenting fungerade.