I vanliga fall är mannen - som kanske är i åttioårsåldern - en bestämd herre.
Det är en man som vet vad han vill; som är van att bli åtlydd, jo, det är alldeles uppenbart.
Ofta har jag tänkt att ..., "tack gode Gud att man inte har haft honom som chef!"
Idag kom han in, tillsammans med sin son - en man i 50-årsåldern -.
Betalningen skedde i min kassa och pappan skulle betala med bankkort, men det mesta krånglade och sonen tillrättadevisade sin far i något irriterad ton och jag stod stilla och sa ingenting och sonen böjde sig fram och sa "men så här är det ju, du gör ju fel!" och pappan - den där mannen som i vanliga fall kan och vet -, han blev som förvandlad.
Allt det bestämda försvann likt sista slurrrpen i badkaret och jag såg hur hans händer började darra och jag sa ..., "ta det lugnt du .., det ordnar sig", när han om igen slog fel kod eller drog ut bankkortet för snabbt och så fick vi börja om igen.
Hela han var annorlunda.
Tillsammans med den bestämde sonen, blev mannen som en lillpojke.
Långt efter att dom lämnat affären, tänkte jag på hur förunderligt det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar