Vid husknuten ...

... växer pv:s rosor.

Och upp genom springorna på altangolvet .., växer min pepparmynta.

Och så går vi åt andra hållet ...

Igår tog jag vägen ner mot havet och så hemåt.
Idag väljer jag att gå mot kustvägen till.
På vänster sida finns fem totalt fem grannar .., Ecke och Britt, Elizabeth med zäta, Bengtssons, Nilssons och en nyinflyttad familj vars namn jag inte känner till.
Det här vita är Bengtssons och det har, liksom pv:s (som köptes relativt billigt för 25 år sedan kanske) tidigare varit arbetarbostad, men har byggts ut rätt rejält.
Här ..., råder Ordning & Reda, ja, hos Bengtssons, alltså.
Den vackra stenmuren tillhör vår närmaste granne .., en bit längre upp mot backen är muren utbytt mot en gärdesgård av slanor .., helt underbar är den! 

Sen kommer alltså Nilssons.
Smålänningar, precis som pv.
Huset byggdes för kanske fem, sex år sedan och är av det modernare slaget.
"När vi byggde så tänkte vi på att här ska vi åldras, så här finns inga trösklar och stora ytor att röra sig på ..", säger husets herre, som för övrigt är hjärtsjuk och åker fram och åter till sjukhuset i Lund.
Just som jag passerar kommer frun i huset ut .., rökrutan är liksom där utanför dörren.
"Hej Elisabet! Är du ledig idag?" säger hon och jag svarar att jo, det är jag och nu gäller det att passa på mellan regnskurarna.

Det här är sista huset på vänster sida.
Tidigare var det målat i en iskall blå färg och det har varit till salu hur länge som helst, men nu har en familj flyttat in och inte en enda gång har jag sett dem - eller om det nu är bara en man -?
Gardiner och persienner är alltid fördragna .., för mig tycks det som som huset bara är nertjoppat från skyn!
Till den hjärtsjuke grannens lycka, är ägaren till det vita huset läkare.
Och något större trädgårdsintresse tycks de båda grannarna inte besväras av.

Mitt emot Nilssons och granne med det gula huset på kullen, ligger ett i mina ögon så fint hus.
Ja, hela alltet är vackert .., enkelt och ändå så .., ja, så fint!
Sommartid hörs här barnbarnsröster och ljudet från en robotgräsklippare och på taket till gäststugan sitter om våren en ihärdigt siiiirlande stare!
Titta noga på den stenlagda innergården .., där finns knappt ett grässtrå, men så höll också en ihärdig trädgårdsmästare på att driva mig till vansinne i våras .., ty från morgon till kväll använde han nån slags maskin för att få bort allt ogräs!

Sista huset på höger sida, just innan man kommer till kustvägen, där bor sonen till den förre ägaren av huset.
Jag skulle kunna möta dem på gatan och inte ha en susning om vem det är!

Och nu har tomten styckats av och nu pågår bygget av ännu ett hus av det modernare slaget .., alltså mellan huset på förra bilden och det som jag tycker är så fint, med grinden.

I slänten växer rödklöver, rölleka och lupiner ... och nån slags kärringtand, tror jag.
Å, vad jag tycker att vildvuxet är vackert!

Såja, då lämnar vi Ejdervägen och kommer ut på gamla kustvägen.

Där ligger Lilla Stensjö Gård ..., ett gammalt och i mina ögon charmigt hus, lite vint och snett, men med en slags själ inombords.

Och här är porten.
En katt finns nog också i huset.

Där vinklar jag av och tar harry med mig på en skogspromenad.

Och sen ut på Kustvägen igen .., och så svänger jag vänster in mot åkrarna och har havet rakt framför mig, men ser det inte. 

Till vänster i bilden skymtar det tidigare blå huset som nu blivit vitt .., samt Nilssons skapelse.

Går man bara rakt fram, kommer man till dom två nybyggda stenhusen som fanns på bloggen igår och ytterligare rakt fram .., ja, då uppenbarar sig Fabrikör Johanssons bygge .., samt en fiskarstuga och sen är det naturreservat och en ganska brant sluttande stig som går rakt ner mot havet.

Såja, nu har ni snart gått hela rundan ....

DBIV ....

 

I eftermiddag när pv kommer hem från jobbet, så blir det alltså dragning i uppmuntringslotteriet. 

Följande skvalpar omkring i min morfars träskål:

Eva från Tyresö

Eva på Frösön

Cecilia N i Härnösand

Ann i Göteborg 

Anne i Mantorp

Kerstin Hedgren i Skåne (den som vill vara med och stötta insamlingen till Cancerfonden, ja, "Kerstins insamling", kan klicka in sig här ...).

Ulrika i Kopparberg

annannan i Porto

Agnetha i Skellefteå

Turtlan (hoppas, hoppas att det blir bra med din pappa!) i Karlstad

samt

mossfolk i Örebro

Dagens fönster ...

... kommer från Härnösand, ja, det är Cecilia N som var framme med fönsterhåven.

Det här är familjen N:s köksfönster, skriver Cecilia.

Och så en extrahälsning ....

... till Turtlan i Karlstad .., som har det jobbigt just nu.

I morgon blir det dragning ....

... i uppmuntringslotteriet.

Ja, bara så ni vet.

Jag har varit så slut på, att vare sig ork eller lust har infunnit sig.

Men nu.

Må

Ni

Tro.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... som kommit susande genom rymden från Skåne, närmare bestämt från Kerstin Hedgren.

Kerstin är en av alla kvinnor som har drabbats av bröstcancer - och klarat livhanken -, så där så man tänker att man nästan blir haffad av någon otäcking, men hinner stänga dörren om sig och pusta ut!

På sin facebooksida har Kerstin dragit igång en insamling till Cancerfonden.
Man kan skänka allt från 1 krona till 1 miljon, ja, mer än så också - och så förstås allt däremellan -, för så är det ju, att alla bidrag behövs!

Vill ni vara med och hjälpa till, så kan ni klicka in er här.

Lillrundan ...

Nästan alltid när pv rastar harry, väljer han Kvarntorpsrundan.
Då cyklar han längs grusvägen mellan två åkrar, svänger vänster rakt ner mot sommarstugeområdet vid hästhagen .., genom hästhagen .., längs lilla stigen, ner till båthamnen och så hem längs lilla vägen och havet på höger sida.

Jag går som regel åt andra hållet.

Först ner mot stranden och idag är detta vad jag ser .., en massa fåglar längst ute på lilla ön, men för långt borta för att jag ska kunna identifiera dem.

Havet är grått och vresigt.
Det dåååånar, fast vågorna inte är höga.

Från Jämtland och Norrbotten kommer de mest fantastiska bilder på höstfärger.
Det här är allt jag hittar.

Så här ser det ut nu .., borta är alla sommarblommorna!
Överallt ligger hästlortar och igårkväll hittade harry ett sälkadaver som han - överlycklig - rullade sig i, till husses ilska och förtvivlan.

Det blev till att duscha och få schampo i pälsen och jag hörde hur pv stod inne i badrummet och muttrade och gormade på harry ..., "varför ska du göra såna här saker .., fy, vad du luktar illa!"

Idag fick harry gå i koppel.

Och så vinklar vi av från grusvägen och går rakt upp för åsen .., kommer först till en fiskarstuga där någon klipper gräs .., därefter passerar vi fabrikör Johanssons bygge som nu är klart och inte en enda gång har vi sett någon människa där!

En välkomnande infart, måste man säga.
Eller inte.

Sen kommer nästa hus .., som är byggt 1809. 

Bakom det här huset finns ännu ett hus, mer som ett gårdshus, mycket lägre och enklare.

Två nästan identiska hus har tillkommit det senaste året.

Båda byggda av Haaks stenhus. 

Det här är det senaste bygget och här har ännu ingen flyttat in, men en av bilarna hade dekalen "Byggstädning" på ena långsidan .., så det dröjer nog inte länge nu förrän husägarna är på plats.

Och här är deras grannar.
Det här huset som har något år på nacken, har flera gångvägar fyllda med en slags singel .., och varje gång jag ser det tänker jag på hur obekvämt det måste vara att gå barfota där på sommaren.

Såna här gångar.
På åkern bakom springer rävar och små kaniner .., ibland går där en älgfamilj och så finns ju alla harar och rådjur, förstås.

Sen svänger vi vänster och passerar "polska ambassaden" och även där finns ett litet gårdshus.
Här, på gården, finns flera träd och alltid när man går förbi hörs flaxandet och tjattret från kajor, skator, duvor och andra fåglar.

På det jättestora lagårdstaket sitter ett sällskap och gör sig morgonfina.

Nästan hemma.
I det lilla röda huset som en gång var arbetarbostad (ligger just nedanför vårt gula .., eller pv:s), bor Elizabeth med z. Hon hyr huset och trots att hon har bott här i flera, flera månader, kanske ett år, har jag bara sett henne ett fåtal gånger!

Bakom det röda huset rinner bäcken ....

.., som passerar Eckes hus, det bortre är själva boningshuset, eller sommarstugan.

"Etthundrasextio år gammalt är huset", förklarade Ecke när vi senast möttes.

Såja, då är vi nästan hemma och nu ska jag tömma tvättmaskinen!

Boktips ...

Cosmos matte berättar om sina lästa böcker och då ska jag också komma med ett tips .., för det ska jag säga er .., att det var länge sedan jag läste en sån oerhört gripande historia.

Ytterst läsvärd!

Och tänk, av en ren händelse ramlade jag över den på biblioteket.

Ps. En blogg har hon också, författarinnan. Den hittar man här. Ds.

Så här ser det norska omslaget ut.

Nja, jag föredrar det övre.

Torsdagsfönstret ...

... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle, allt uti landet Halland.

Där det bara regnar och regnar och regnar och regnar och regnar och regnar.

Apropå Åbergs Trädgård

... ja, dagens fönster var därifrån och jag skrev att Åbergs Trädgård, det är nästan som paradiset, ja, fast kanske lite överdrivet ...?

Den lilla videosnutten visar Kjell Åberg .., denne underbare man som är så varm och sätter sån prägel på hela trädgården! Och den undre bilden visar hustrun Lena .., driftig och energisk och påhittig och gladlynt!

Och så, apropå paradiset .., kommenterar annannan så här:

annannan sa...

"Nja, varför inte? Ett slags paradis i alla fall, ett exempel på hur man kan _åstadkomma_ ett paradis med hjälp av händer, hjärta och tankar. 

 

Mostern och jag var där för en och en halv månad sedan, en halvregnig halvvarm dag. Vi mötte Kjell Åberg direkt på vägen in och han (som inte känner oss mer än han känner någon annan kund) stannade och frågade om det var något vi undrade över.

 

(Det var det. Ifall caféet var öppet och vad som var lämpligt att plantera på en kyrkogård i slutet av augusti). Sedan åt vi himmelska kakor (som chokladbiskvier men med rabarberkompott i stället för smörkräm) och jag köpte mörkröda sirliga höstöga att sätta i krukorna vid trappan i föräldrahemmet. De är otroligt vackra mot stengrunden och den vitkalkade väggen. Om de är kvar nästa gång jag kommer hem ska jag fotografera dem.

 

Ett paradis som man kan ta med sig en liten bit av när man åker."

Dagens fönster ...

... fångades i ett av växthusen på Åbergs Trädgård i Ystad.

Paradiset på jorden, tänkte jag skriva, men det var kanske att ta i.

Men underbart vackert är det där.

DBIV för Cecilia N i Härnsösand ...

Det är nog att jag följde med maken ut i skogen i måndags. 

 

Vackert väder och det blev bär plockade också.

 

Cecilia N

Det sket sig ....

Dom där tre hellediga dagarna som glittrade för mitt inre, dom försvann all världens väg.

I morgon blir det jobb från åtta till två .., torsdag fyra till åtta, men fredag, dåååå kanske ...!

Nåja, jag gör som mamma .., "lever med siktet inställt på lönen".

Hon brukade leende säga just detta och menade då förstås den himmelska lönen.

Själv tänker jag på nästa lönebesked.

På resekontot finns nu - efter äventyret i London - endast tusen kronor!

Jo, men då blir det jättebra med extrajobb.

På´t igen bara!

En vanlig tisdag ...

Glädjerader från Eva från Tyresö som vet att någon tycker om små fågelfjädrar ....
Då tejpar hon fast en sån.
Och hon berättar om svampplockning och våfflor.

Och björnbär.
Jag läser och blir varm i hjärtat.

En vanlig tisdag innan det är dags att åka till affären, kan man titta på underbara Katherine Hepburn och likaledes lika underbare Spencer Tracy!

Vilken film! 

Vilka skådespelare!

Innan man lämnar sängvärmen kan man läsa några sidor från låneboken och man tänker att med vissa författare är det så att man alltid känner sig hemmastadd.

Jorden runt på fem minuter ...

Hebergs Auktioner .. inte långt härifrån.

Oavsett om det gäller Anna i Sheffield som berättar om sin ofta hektiska vardag - varvat med de allra mest ljuvliga promenader -, eller Monica i Frankrike som tar oss med på svindlande åkturer över Alperna eller låter oss följa med in i doktorns väntrum .., eller en annan Anna, en som bor i Portugal och som berättar om kampen för att få forskningsanslag, eller som idag: Guy från Arvidsjaur - numera Thailand - som har var varit och tittat på en soffa, så är det alltid lika intressant!
 
Och sista raden i Guys inlägg - ååå - den fick mig att le stort!

Nu blir det frukost och därefter hyrfilm.

Ja, det kan man ägna sig åt när man arbetar kväll.

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

 

Veckans bästa är också det bästa på väldigt mycket mer än en vecka: jag har varit på mina vänners bröllop. Bruden är en av mina allra närmaste vänner, och brudgummen är även han en mycket kär vän. Jag hade lyxen att få vara hos och med dem under hela helgen. 

 

Bodde hemma hos dem och hann umgås med dem och ett helt gäng andra underbara människor även utanför själva bröllopet, så att säga.

 

Själva vigseln skedde i deras trädgård och sedan blev det middag och fest i en lokal inte långt därifrån. Underbart underbart bröllop! Annorlunda och till 100% alldeles väldigt L & T. 

 

Och trots att gästerna kom från alla möjliga olika "världar" så kändes det (och inte bara för mig törs jag säkert påstå) som om vi alla känt varandra länge -helt enkelt en fantastisk stämning!

Dagens fönster ...

... finns i ett torp i trakten av Alingsås och där har Ulrika varit på "Världens Bästa Bröllop".

När jag tittar på den lite grovhuggne mannen på tavlan, tänker jag osökt på den här konstnären.

Ja. liiiite i alla fall.

Emil från Småland ...

En klar fördel är det att ha brorsöner som är utbildade till snickare, elektriker eller rörmokare.

Ja, i alla fall om man har ett hus som nu och då fordrar viss tillsyn.

Idag är rörmokaren Emil här och monterar nya element.

Sedan en tid tillbaka arbetar han, som så många andra ungdomar, i Norge, närmare bestämt i Bergen.

"Jag arbetar åt ett bemanningsföretag och det är mest irländare och svenskar .., irländarna är förresten himla trevliga ..., och haha , nej du .., jag är nog den mest rödhårige av dem", säger han. 

Två veckors hårt arbete, därefter en veckas ledighet.

"Helt perfekt, det passar mig bra ...", säger rörmokaren.

Och på den här veckans ledighet åker han således på jobb hos sin farbror.

Emil är Stenbock .., nr 3 av 4 syskon, har vänster tumme upp och ett filurigt leende.

Och så är han singel.

När fyra element är på plats (det bakom soffan får justeras senare .., det blir inte riktigt i synk med fönsterbrädan, men jag säger att det spelar ingen roll .., vi har ju alltid soffan stående framför fönstret ...), tar herr rörmokare paus.

Det gör även harry, som har busat våldsamt med vallhunden Sverker som har gjort Emil sällskap och finns utanför bild. pElle bryr sig inte ett dugg i främmande hundar .., han bara ligger där som en kung, precis som alltid .., viftar lite med kloförsedd tass när Sverker blir för närgången, men för övrigt är det helt lugnt.

DBIV för annannan i Portugal ...

Hej Elisabeth,

Den här gången har jag lagt in en massa länkar.

Och så skickar jag med en något märklig bild på scenen i Casa de Música innan kören kommer in.
Det är nämligen strängt förbjudet att fotografera under själva konserten och jag satt dessutom av en händelse vid sidan om en dam som går på samma yoga som jag och hade därför ingen lust att sticka ut genom att bryta mot denna bestämmelse.

Den här veckan kan jag inte välja mellan det här och det här och en ljuvlig stund i solen på lördagsförmiddagen när jag inte jobbade (till skillnad från lördagseftermiddagen och söndagseftermiddagen och förra helgen) och en mycket fin konsert med Musikhusets kör som sjöng renässansmusik a capella dirigerade av Paul Hillier (annan kör, annan kompositör men musik från samma epok).

Det var en bra vecka. Och den vecka som nu börjar har bara fyra arbetsdagar (fredag är helgdag här, till minne av att man den 5 oktober för 102 år sedan installerade republik i Portugal) och i morgon vid middagstid släpper jag greppet om en mycket krävande arbetsuppgift. Det blir också bra.

Hälsn
annannan