DBIV för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa i veckan är av vardaglig karaktär. 

Jag känner mig så himla priviligierad och lycklig över att bo där vi gör, i det här fina lilla huset där man inte behöver renovera ett enda dugg, med sin gulliga lilla trädgård och så den här dagliga utsikten som jag har vid mitt skrivbord.

Det är toppen av vårt olivträd på tomten man ser, här låter man gatlyktan lysa en bra bit in på morgonen och det som skymtar är sedan ängen utanför vårt hus med sin stig ner till byn. Man svänger av till höger strax ovanför det lilla grå huset och tar sen några långa trappsteg genom en underbar "trädgård", dvs någon har planterat de vackraste växter just där man går. Och vips är man nere i byn. 

Vi är äntligen tillbaka i lugnare tempo, vi njuter av det underbara höstvädret som låter osss äta lunch ute i över tjugo graders värme. Och vi tycker till och med att ett och annan åskväder med skyfall är OK. 
Sen fick vi oväntat tillbaka på skatten också - det var verkligen en höjdpunkt i veckan!

// Monet.

DBIV för Ulrika från Västmanland ...

Små guldkorn är det gott om, men jag väljer ett. Samma stund, fast uppdelat på två små filmsnuttar.

Glad i hjärtat blev jag. Rally är världens snällaste katt, han gillar allt och alla. 

Och nu har han liksom tagit sig an lilla Virka. 

Gulle-Rally!

Hälsningar katt-mor Ulrika.

Elisabet säger: och den som kan titta på dom här filmerna utan att - efteråt - sitta med ett leende på läpparna, borde nog söka psykiatrisk hjälp ,-)

DBIV för Eva på Frösön ..

Hej!

1. Det bästa i veckan var nog att se Otis och hans syster leka på åkern ute vid skogsbrynet. En sådan glädje smittade av sig!! Efter fyra dagar åkte syrran hem igår och idag får Otis leka med en trött matte.

2. Lördagsmorgonen. Vi åkte in till stan för att uträtta några ärenden. När jag gick över Stortorget blev jag så lycklig. Dimman började lätta och solen vågade sig över hustaken. Något slags evenemang förbereddes. Få människor ute, en stilla början på en dag som skulle övergå i solsken och trängsel på stan. Jag tror min lyckokänsla handlade om ett slags sammanhang, att finnas med i något större. Konstigt? Ja kanske.

Kram Eva

Den där guldstunden förra veckan ...?

Kommer ni ihåg den och vill ni dela med er?

Mejla i så fall till bisse151@gmail.com och har ni till bild till - toppen -!

Förra veckans förstapris i låtsaslotteriet var dvd-serien "Dubbelstötarna"; den går till min kusin Barbro i Ångermanland, och den som behövde tröstas (det blev mossfolk) får nog med posten idag Olga Magnussons vackra vykort - skänkta av henne - tack igen, Olga!

Nu får ni börja tänka till lite .., vad var det nu som spred glädje över förra veckan ..?

Varmt välkomna och det gäller även ni som har vunnit flera gånger ,-)

Dagens fönster ...

En underbar oktobermorgon är det.

Jag tar harry med mig och går lillrundan, vi träffar Elsa och Alice (en labbe och en dalmatiner) och harry och den svartvitprickiga Alice leker nåt alldeles otroligt - det är likadant jämt -!

Sen ut mot kustvägen till.

På en gammal telefonstolpe sitter en rovfågel av något slag; den flyger iväg ...., klipper med vingarna och tar sikte på en grandunge ..., skator flaxar iväg!

Just då kommer ett  m o l n   av kajor som sveper över himlen och jag försöker räkna lite grovt; minst tvåhundra måste det ha varit och en mindre del av klungan svänger av vid den stora lagården och sätter sig längst uppe i dom gamla almarna som står på gården intill, ja, där är alltid en massa fåglar .., men det stora "molnet" flyger vidare.

När vi svängt av kustvägen och liksom har gått i cirkel, ser jag grannarna Arne och Ingegerd som tar sig ett morgonbloss utanför husknuten.

"Jaså, harry är ute och rastar dig ...?" säger Arne leende.

Och sen är vi hemma.

DBFV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan var tveklöst dagens sök- och spårträning.
Sju valpar, hussar, mattar och tre instruktörer var ute i skogen.
Cosmos var jätteduktig och ÅH så ROLIGT det var!!!

// mossfolk

Elisabet säger: ååå, glöm inte att titta på hennes lilla film där Cosmos leker med en labbevalp!
Är man inte lycklig, så blir man ,-)

DBIV för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

Det bästa denna vecka blir denna lördag, även om den inte är slut ännu. 

Det har varit en av få dagar med sol denna regniga oktobermånad. Några minusgrader i natt och några fler plusgrader på dagen. Har vintrat in det sista ute och tagit en promenad, bara för att jag inte ville gå in. 

 

Så har jag kokat Aroniamarmelad och Lingon-och chilichutney, diskat bort och bytt om. 

 

Nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att ge sig iväg till restaurangen där vi ska äta middag med svågrar och svägerskor. Bra avslutning på en bra dag! 

 

Och kanske blir det lite sol imorgon också! I alla fall inte regn!

 

höstkram från ellem

Dagens fönster ...

Ett ystadfönster, fångat på innergården där jag en gång bodde.

Förmodligen såg Kurt Wallander samma fönster och samma katt, för Kurt och jag själv var ju grannar.

Kväller ...

 På väg hem från jobbet tänker jag lite på mamma.

Underbar dag på jobbet! 

Mycket att göra .., massor av spel på hästar, Bomben, Lotto, Triss .., och glada kunder.

En kvinna i min ålder har varit på kurs i Umeå (en universitetskurs eller ett antal föreläsningar i företagsekonomi) och hon är alldeles lyrisk och frågar om jag är från Umeå (nej, tjugotvå mil norrut) och hon säger att hon och kollegorna var alldeles till sig, för alla var så vänliga och rara, från hotellpersonalen till taxichauffören och i affärerna!

- Och dom pratade precis som du! säger hon.

(Det gör dom inte .., i Umeå är dom lite mindre lantliga, vi som är uppvuxna i norra norrlands inland och fjälltrakter pratar inte så fint).

Och via min Iphone håller jag koll på Emmas lag BSK som idag möter Brommapojkarna som är flickor, ja, i Sanktans Cup och dom vinner och jag ser på sms-raderna hur glad Emmas mamma är.

Ingen blodtrycksmedicin har jag tagit på tre dagar och jag mår som en prinsessa!
Ibland tycker jag mig ha en slags blackout - ytterst, ytterst sällan, men det händer - och särskilt sen jag fick den nästan dubbelt så starka medicinen.
Nu känns det som vanligt .., och jag är så lycklig så det är inte sant!

Pv - mannen som alltid har maten klar när jag kommer hem -.

Vid kvart över åtta är vi klara på affären och jag tar moppen och kör hemåt. 

Struntar i att byta skor, kör i mina Birkenstock och tänk, det är så ljummet i luften så det är inga problem!

Emil för sex år sedan - då på Samos -.

På köksbordet står middagen färdig och pv frågar hur dagen har varit och själv har han skaffat en minaritskiva till väggen bakom kaminen och maten är sååå god och från tv:n hörs Paul Mc Cartney sjungat och jag tänker på sommaren som kommer och resan till Grekland tillsammans med pv och Emil, som då är fjorton år.

Allt känns bra. 

Mer ska röjas.

Ja, jag har läst era kommenterar om röjning och tänker så här .., jag har aldrig lyckats ha det som jag egentligen vill ha det, avskalat och rent. 

Mina båda döttrar har det JUST så och jag fattar inte vem dom brås på, för inte är deras pappa bättre i det avseendet. Vi var lika eländiga båda två.

Eller så är det just därför dom har det som dom har det.

I mitt barndomshem fanns nästan inga prydnassaker .., mamma var långt före sin tid med Feng Shui, fast hon inte visste vad det handlade om.

När jag ser bilder i pv:s album, förstår jag att det var precis tvärtom hos Gunvor och Viking. 

Tavlor och prylar överallt! 

Jag menar inte att det är fel, det visar bara hur totalt olika vi har vuxit upp när det gäller den biten.

Frånsett saker som hör samman med mina barn eller barnbarn, skålen som min morfar gjort, sockerskålen som fanns på bordet hemma när jag växte upp, så har jag inget som jag inte kan avvara. 

För pv är det tvärtom. 

Det är som om allt ska vara kvar; från servetthållare till minsta lilla pryl! 

Tänk .., en dag ska någon ta hand om allt detta och åååå, så den människan ska sucka och pusta. 

Mest troligt är det väl att det blir Hilda och jag har förvarnat henne ,-)

Dålig stämning ....

Sett till det stora hela, tycker jag nog att förhållandet mellan pensionatsvärden (som levt som herre på täppan i det gula huset i nästan tjugo år) och den där envetna madamen från Ystad , ja, att det fungerar riktigt bra.

Lugnt och fridfullt.
Inga större djupdykningar.

Men det finns en sak som alltid sätter press på förhållandet och det är när det är dags för "röjning".

Den där "röjningen" är alltid min idé och så snart det kommer på tal, får pensionatsvärden något ångestfyllt i blicken och jag förstår precis: han är orolig att nånting onödigt ska slängas.

Idag tog han sig genast an övervåningen och det som en gång varit Hildas rum.
Där har vi samlat allehanda bråte, ja, vi har väl tänkt att ..,. vi tar det sen.
Nu var det dags.

Från skissblocket som pv hittat ...

Mellan varven går jag upp och hör hur det går (själv har jag tilldelats en banankartong bräddfylld med gamla cd-skivor - dom flesta är mina, eller alla är mina -) och efter några minuter säger pensionatsvärden att det är bättre om han får sköta det där själv .., för nu ska det sorteras, det som ska till återvinningen.

Det är inte lite som ska dit, kan jag lova.

Så jag går ner till köket och tar mig an banankartongen och där ligger en stor del av mina senaste nio år .,. det är Dinah Washington (varför har jag hennes underbara skivor där!!) och en andlig historia med Artur Eriksson, det är Eva Cassidy (första sommaren som ensamseglare) och det är jazz och samba, det är Etta James och en massa tomma fodral!

Pv kommer ner med en grön parfymflaska (å, den fick jag som present av en man från Kroatien som påstod sig ha indigofärgade ögon .., jag tänkte att det var väl till att vara väl exakt och just detta, "indigofärgade", hade säkerligen någon flickvän sagt till honom), parfymen heter Eden och var i många år min favoritparfym och jag kunde direkt säga om en kund bar just den parfymen, den var lätt att känna igen!
Nu är det något fel på själva tryckgrejen och fastän flaskan är mer än halvfull, får jag inte ut en droppe!

En bordsfläkt dyker också upp och får svalka våra röjningskänslor.

Och pv hittar ett litet häfte med de allra vackraste skisser eller teckningar som fyller lövtunna blad!

Så här kan det se ut.

Och nu fortsätter röjningen, men först kaffe och sen åker jag till jobbet för åtta timmars tjänstgöring.

Dagens fönster ...

Om man tar bilen och kör rakt norrut och sedan svänger österut - den totala sträckan blir kanske en mil -, då kommer man till lilla Slöinge och där finns Solhaga Bageri och dit har jag tagit er flera gånger, via bloggen.

Nu är vi i mitten av oktober, ja, längre än så har vi kommit och det är varmt ute och fönstret in till själva butiksdelen (som är pytteliten) står på glänt.

Innan jag öppnar dörren ser jag att där är en liten kö vid disken.
Fem personer kanske, som är före mig.

Och där inne är det varmt och gott .., där finns en gammaldags soffa och två stolar .., och jag tänker att åååå, att man finge arbeta i en sån miljö - frånsett värmen från bakugnen -!

Och så ett kvällsfönster ...

För cirka en vecka sen skulle vi på en utflykt till en botanisk trädgård vid Medelhavskanten tillsammans med ett antal andra personer. Det visade sig att man inte fick ha hund med sig där (extremt ovanligt härnere). Så vi och ett annat par, också med liten hund letade oss istället fram till en restaurang i närheten, helt på stranden med vågorna och sandstranden direkt inpå oss.

 

Här åt vi lunch till fantastisk utsikt. Man hade fällt ner plasten framför fönstret eftersom det drog in vindar från havet men känslan var densamma iallafall. Såna här dagar är vi båda så himla l y c k l i g a för att vi fattade beslutet att flytta ner hit och bo här på detta underbara ställe på jorden. Särskilt trevligt är det när det är eftersäsong och alla turister är borta men allt är igång iallafall.

 

Lite att glädjas åt i det svenska höstmörkret kanske?

Kram

Monet

Och så ett mitt-på-dagen-fönster ...

... från Monica i Lysekil.

Igår var hon i Göteborg och passade då på att ta fram fönsterhåven.

Det tackar man ödmjukast för.

Här och nu ...

Ja, man kan ju variera sig lite.
Jag är ju så enjängd.
Samma motiv, men lite annat i kanterna.

Det finns i svartvitt också.
Eller mer som i grått.

Hon får en egen liten länk ...

Ni minns väl Olga i Tensta som i sin lägenhet på 5:e våningen skapar de allra mest fantastiska bilder!

Här är en liten video som visar hur fint det blir.

Helt ljuvligt!

Och så en liten sammanfattning ....

Foto: Barbro - den energiska -.

Vinnare i veckans dragning, det blev min kusin Barbro - "Mellansystern" -, hon som är utrustad med lika mycket energi som åtminstone en reaktor i ett något av våra kärnkraftverk.

Vad hade hon berättat om?

Jo, hon hade äntligen tagit sig i kragen och målat tak och väggar i lillstugan vid Skulesjön och sen blev det kräftor till middag på moster Gunvors vackra, gamla bord.

Anne i Mantorp berättade om glädjen när äldsta barnbarnet promenerade alldeles själv från skolan och kom på besök till Anne ..., och Kerstin Hedgren i Skåne hade gjort sällskap med sina två yngsta döttrar och tillbringade en heldag på Gekås i Ullared (det som Ulrika kallar för sjunde graden i helvetet .. , men nu var det sällskapet som utgjorde glädjen för Kerstin!).

Tröstprisvinnare (de härliga vykorten som Olga Magnusson i Tensta förärat oss!) blev mossfolk.
Hon hade varit på café tillsammans med en god vän - det var nästan ett halvår sedan sist - och ååå, så hon njöt!
Jo, klicka på länken till Olga, så ska ni få se något vackert och vilken musik!

Eva på Frösön hade äntligen lärt sig att säga "nej" och på kvällen var det valpkurs med Otis - som var totalt slut på efteråt -.

Foto: Helena/Cruella

Cruella hade tillbringat några dagar i Paris hos sin syster och tankat energi och glädje!

Foto: Monet ...

Mera Frankrike!

Monet deltog i Nordiska Konstrundan och ställde ut sina egna tavlor - bilden har jag norpat från Monets sida - och hon berättade om hur bra det hade varit .., maken som satt och spelade piano och intresserade besökare som vandrade runt i salongen.

Från Frankrike till Småland .., ty i Kalmar hade sportigajenny varit på besök och hälsat på en kompis och inte nog med det; en annan kompis hade nedkommit med en liten Julia - stor glädje -! 

Kerstin i Dalarna har en son som inte har lagt särskilt mycket krut på att skaffa körkort, men se nu .., nu var det fixat ..., och kan man tänka sig vilken förändring som då inträffar .., plötsligt börjar sonen hänga tvätt och handla .., hmmm, kan det möjligen vara så att han vill låna föräldrarnas bil? undrar Kerstin.

Cecilia N i Härnösand hade övernattat på kompisens bäddsoffa ..., Turtlan hade, tillsammans med en sjuksköterskekollega, åkt till en patient som inte bor alldeles i närheten och på tillbakavägen blev det grovarbetarlunch och därtill efterrätt och Turtlan skrev - leende -, att det var inte enbart bilen som rullade på hemvägen! 

Foto: Ulrika

I Västmanland hade Ulrika och Marcus fått smått .., jominsann, det tar sig .., till familjen kom nu en liten kattfröken som av Ulrikas nygifta stickvän Lisa, fick namnet Virka. 

Dessutom var Ulrika överlycklig för att båda sönerna nu skulle tillbringa mera tid i Striberg! 

Den STORARTADE Ann i Göteborg hade förärats en "rap" av sina båda söner - flera verser !! - allt publicerat på Facebook och detta rörde Ann till tårar! 

Och när jag frågade PV, så sa han att detta att vi fick kaminen i huset, det var nog förra veckans bästa.

Själv hade jag oerhört svårt att komma på nåt .., det var nog en eller annan promenad längs havet, förmodar jag.

Så var det under förra veckan!

Tack till er alla! 

Vinsterna postas i helgen!

Morgonglädje ...

Zoegas Skånerost - ett alldeles nyöppnat paket -!

Just så mycket mer behövs inte.

Och medan jag fixar macka och pressar frukt till juice, känner jag kaffedoften.

På köksbordet väntar DN.

Dagens fönster ...

En solig förmiddag i början av veckan .., jag hade varit nere vid havet med harry och på hemvägen genade jag lite ner mot Eckes gula hus .., det som mest används som "boda".

Av någon för mig helt obegriplig anledning, faller jag pladask för det där rummet.

Det är ljuset, förstås, såklart att det är ljuset.

Men inte enbart.

Det är en slags barndomskänsla över bilden.

En slags trygghet som kommer över mig.

Fransk film ...

SVT kanal 2, kl.22.45

Ödesdigra dagar

Fransk långfilm från 2008.

Antoine är runt 40 år och har allt som man kan önska sig: en vacker hustru, två fina barn, riktigt goda vänner, ett vackert hus och pengar. Men en dag beslutar han sig för att förstöra allting - varför?

Regi: Jean Becker.
I rollerna: Marie-Josée Croze, Albert Dupontel, Pierre Vaneck, m.fl. (Deux jour à tuer)

Med fantastiska skådespelare.

Nu är filmen slut.

Jag med.

Liten intervju med en dam i landet Halland ....

Fråga: Och vad tycker madame om interiören i SVT:s Aktuellt, där nyhetsuppläsarna finns i dubbel upplaga, i alla fall den nedre delen som speglar sig i bordsskivan?

Damen i Halland: Å, jag blir på gränsen till illamående, ja, till slut tänker jag nästan bara på den där speglingen!

Fråga: Igår hörde jag hur ni grubblade och sedan talade högt för er själv, ni pratade om ett underligt uttal av bokstaven ö, hur kom det sig?

Damen i Halland: Ja, just det, ja! Det var en nyhetsuppläsare i Rapport eller Aktuellt som uttalade ö:et i Öland på ett helt otroligt sätt .., ööööö, som i öra, eller som i "en enda röööra". Öööööland.
Var finns den dialekten? Det undrar jag.

Fråga: Är det allt ni funderar över?

Damen i Halland: Ja, för tillfället. I morgon ska jag förresten få tillbaka min gamla blodtrycksmedicin Cozaar, även om jag får betala hela rubbet .., jag har en förfärlig hosta och heshet, precis som när jag hade Ramipril och det var trist - är trist - dom där små, rosa pillren tyckte jag så bra om till en början, men efter en vecka kom det här som ett brev på posten. Lägg därtill nätter fyllda med de allra mest fantastiska drömmar - ja, ekivoka allesammans -, men inte ens det får mig att fortsätta med Valsartan.