En solig förmiddag i början av veckan .., jag hade varit nere vid havet med harry och på hemvägen genade jag lite ner mot Eckes gula hus .., det som mest används som "boda".
Av någon för mig helt obegriplig anledning, faller jag pladask för det där rummet.
Det är ljuset, förstås, såklart att det är ljuset.
Men inte enbart.
Det är en slags barndomskänsla över bilden.
En slags trygghet som kommer över mig.
2 kommentarer:
Det påminner säkert om din barndom på något sätt?
...det påminner mig om min barndom också ...och kanske det gäller flera av läsarna här...!?
Håller med om att ljuset är väldigt fint - hela stämningen - lugn och ro.
Och så är det så fint med speglingarna - man ser det som är utanför - indirekt.
Hälsningar från Monica i Lysekil.
Skicka en kommentar