Lugnt och fridfullt.
Inga större djupdykningar.
Men det finns en sak som alltid sätter press på förhållandet och det är när det är dags för "röjning".
Den där "röjningen" är alltid min idé och så snart det kommer på tal, får pensionatsvärden något ångestfyllt i blicken och jag förstår precis: han är orolig att nånting onödigt ska slängas.
Idag tog han sig genast an övervåningen och det som en gång varit Hildas rum.
Där har vi samlat allehanda bråte, ja, vi har väl tänkt att ..,. vi tar det sen.
Nu var det dags.
 |
| Från skissblocket som pv hittat ... |
Det är inte lite som ska dit, kan jag lova.
Så jag går ner till köket och tar mig an banankartongen och där ligger en stor del av mina senaste nio år .,. det är Dinah Washington (varför har jag hennes underbara skivor där!!) och en andlig historia med Artur Eriksson, det är Eva Cassidy (första sommaren som ensamseglare) och det är jazz och samba, det är Etta James och en massa tomma fodral!
Pv kommer ner med en grön parfymflaska (å, den fick jag som present av en man från Kroatien som påstod sig ha indigofärgade ögon .., jag tänkte att det var väl till att vara väl exakt och just detta, "indigofärgade", hade säkerligen någon flickvän sagt till honom), parfymen heter Eden och var i många år min favoritparfym och jag kunde direkt säga om en kund bar just den parfymen, den var lätt att känna igen!
Nu är det något fel på själva tryckgrejen och fastän flaskan är mer än halvfull, får jag inte ut en droppe!
En bordsfläkt dyker också upp och får svalka våra röjningskänslor.
Så här kan det se ut.
Och nu fortsätter röjningen, men först kaffe och sen åker jag till jobbet för åtta timmars tjänstgöring.
17 kommentarer:
Det där känns igen.
Inte för att jag är bra på att röja så är jag utan tvekan mer flitig på det än M. Han är en sann saksamlare!
Jag funderar verkligen hur det ska gå när vi slår ihop vårt pick och pack! Då gäller det att kunna kompromissa... å två tonårsdöttrar som är lite lika sin far.
Lycka till lär vi behöva säga!
De fantastiska skisserna kan du absolut rama in i tunna små ramar och hänga upp!
(Mannen i mitt liv är också oerhört dålig på att röja ut gamla oanvända grejer. Han har ett otal målade träprylar som var moderna 1992 som han bara vägrar göra sig av med. Allmogeblå nyckelskåp och sånt - hujedamig säger jag bara!)
Här är det tvärtom. Maken är helt osentimental och kan slänga vad som helst. Det har han efter sin far och farmor. Hans far är helt urskillninglös när han är på det humöret och har t ex genom åren lyckats slänga sin frus bröllopsklänning (den låg i en.gammal brudkista som han TRODDE var tom, varför kolla?) och ena sonens bröllopsmiddag (tjälaknul i frysen, nån gammal kavring trodde han). Sedan jag kom in i bilden har jag vänligt men mycket bestämt förbjudit övervakade utrensningar i sommarhuset.
Även svärmor och svågern är osentimental människor ska tilläggas. Tur!
*oövervakade*
*oövervakade *
Här betraktar vi varandras sparade prylar som skräp, och våra egna som skatter... Efter det att min P slängt såväl möbelklassiker som dyrbart porslin från 50-talet, i och för sig förvarat ute i det gamla stallet bland vårt samlade bråte, får han dock inte längre vara ensam hemma i grovsopstider. Nu i höst rensar vi, säljer av, skänker och slänger, och får både gott om utrymme och en rejäl reskassa.
Nu har vi precis startat upp ett nytt projekt här hemma - lika roligt varje gång. :)
Vi är (nästan) helt osentimentala när det gäller möbler och prylar. Slänger, säljer och lämnar bort i rasande fart.
Nu gör vi om i bodegan och det börjar redan bli mycket luftigare, när vi kunnat göra oss av med gamla möbler.
Träfärgade golv, fot och dörrlister målas vita och tapeter är beställda.
När jag rensar i huset, så rensar jag i själen - känns det som.
(lite a´la feng shui)
Hoppas allt kommer att kännas bra hemmas hos er...för er båda.
♥-hälsningar!!
Min man är som din Elisabet. Lätt ångestladdad och plågad över att behöva göra sig av med "bra att ha saker". Vi var så mycket Feng Shui det går när vi flyttade hit ner.
Nu är det dags för ordentlig röjning och genomgång av skåp, lådor och hyllor igen. Det är ju inte klokt vad man samlar på sig. Och just nu är mina pappershögar på skrivbordet höga som en skyskrapa - jag jobbar ju inte längre och vad ÄR det jag lägger för papper där. Som ju också finns i datorn för det mesta?
Fina skisser tycker jag också. Men du ska se att pv kommer att tycka det är skönt när en massa "bråte" försvinner ur huset, det brukar ju bli så!
Det är ju en sak om det bara handlade om att ta bort.
Men jag är ju så snäll att jag tänker att det kanske finns nån annan som vill ha ...
Samtidigt som jag är dålig på att skänka bort till RK och Erikshjälpen. Det vet man ju att de slänger bort saker lite hur som helst.
(Tanterna på RK har inte riktigt samma åsikter som ungdomarna om "användbart".)
Jag har t ex en gammal vinterkappa som säkert skulle gå att sy mjukisdjur av. Men om jag går med den till RK så anar jag att de bara ser "sliten" och inte potentialen, trots att de har en systuga. Så där ligger den i en påse ...
(Men mest så blir jag trött i huvudet av att ta en massa beslut så jag undviker det.)
Oj så mycket tankar detta väcker hos alla!!
Men visst finns det mycket som aldrig kommer att behövas i detta hus.
vi samlar båda....
Bra att PV får vara själv med det där. Du sköter ju affären idag.
Hoppas det blir kassar till Myror Amnesty eller RK.
Inte behöver man fundera vad de gör med det. Då kanske man istället ska sälja själv eller ta Blocket.???
Vilka vackra ritningar det fanns!!
Ler....... Vackra skisser.
Vem har gjort skisserna? Väldigt fina.
Intressant att det så ofta är kvinnor som sägs plocka på sej och hamstra en massa jox och heminredningsreportage riktade til kvinnor är fulla av spets och meningslösa kakburkar och männens skinande tomma ytor av stål med en skinnfåtölj och kanske en enda prydnadsak, ofta en jordglob eller stor elefant i mässing - i själva verket verkar det ju vara männen som är samlarna, och kvinnorna som jagar :)
till er alla: jag är en MÄSTARE på att ordna högar överallt! Högar med böcker, tidningar, papper, skivor!
Pv slänger allt vid dörren i hallen när han kommer hem .., handskar, hjälm, nycklar .., allt ligger på golvet!
Jag vill ha så få prylar som möjligt, ,kanske för att jag har det rörigt inombords och han är lugnare på det området och kan då uthärda kaos vid sidan om!
Jag skulle LÄTT kunna slänga det mesta som står i lådor och kassar, utan att kolla så noga, han går igenom VARENDA liten ska, t.om. små, små skruvar eller muttrar!
Ps. Ingen aning vem som har tecknat! Ds.
Jag tänker ofta på det där man säger om människor som är överviktiga, att det bor en smal kvinna i en tjock kropp.
Jag är en ordningssam kvinna som går omkring i ett av mig själv skapat kaos. Jag VILL ha ordning och reda men vet ofta inte hur det ska gå till.
Vi har städhjälp och hon plockar ofta ur diskmaskinen hur som helst, utan att respektera ens den ordning som tydligt framgår i köksskåpen. Jag fattar att hon inte kan minnas från den ena veckan till den andra i vilken låda just vi har den enda osthyveln, men att sätta fyra tallrikar i samma hög som de tre andra likadana står i är liksom inte ens grundkurs.
Men hon kan ju inte veta att jag är en ordningssam människa i ett kaotiskt yttre och att köksskåpen representerar en av mina få lyckade landvinningar av ordnat territorium.
Annannan, du lyckades sätta exakta ord på precis hur jag också har det fast jag har aldrig kunnat förklara det. Det bor helt enkelt en ordningsam kvinna i min kropp fast ingen kan se det!
Det är superordning i mina köksskåp, alla räkningar sitter i pärmar, trådrullarna i sina hållare i lådan. Men runt omkring mig, på ytan liksom, rasar kläder, tidningar, handväskor, skor, odiskade muggar omkring hur som helst. Visst hade det varit kul att ha ytterkläderna hängande på krokar och skor i skostället men jag vet inte hur det ska gå till.
Numera när ADHD blivit en populär diagnos undrar jag om jag inte hör hemma där lite grann...
Jag skulle också vilja ha ordning, men på nåt sätt så kostar det alldeles för mycket ansträngning. Somliga klarar det lika lätt som att andas och jag måste koncentrera mig.
Skicka en kommentar