Ny giv ...

Första riktigt, riktigt kyliga morgonen.
Bilden tas från sängkammarfönstret. Då är klockan åtta och jag har varit vaken länge (såväl pv som jag själv hade svårt att somna igårkväll .., låg länge och snurrade och flera gånger frågade jag "är du också vaken ..?" Det är underligt hur man hör att nån är vaken, fast dom inte säger ett enda pip) och Nelly (som alltid ligger mellan oss numera, eller rättare sagt, hon ligger nära pv) har vaknat och är säkert kissnödig.
Men först tar jag en bild.
Den här.

Nu, när eken är närapå helt avlövad, syns tydligt Ecke och Britts två gula hus.Och vid havet är himlen svagt rosafärgad.

Medan jag står där i nattlinnet och tittar ut, upptäcker jag en liten kanin som skuttar nere på gräsmattan. Jag ser den ganska ofta och harry bryr sig inte längre .., han har slutat att jaga harar och kaniner. Men  r ä v e n! Räven!!! Får han syn på räven blir han galen!

Och så går vi ner och Nelly får gå ut .., jag slänger på mig kläderna och tar sikte på fröautomaterna.
Tre stycken fylls på och nötväckan väntar otåligt .., det är knappt att jag hinner hälla i fröna förrän den är på plats och börjar frukostera.

Och det inglasade-altanbygget fortskrider.

Igår arbetade pv nåt så otroligt och nu är hela rummet isolerat och nån slags pressade spånskivor (men ändå inte) är på plats. Nu ska innerpanelen spikas upp, takstolarna målas vita och golvet .., ja, hur ska vi göra med golvet? Vi har ännu inte bestämt oss.

All gullfiber och all annan bråte är bortplockat .., nu är rummet tomt.
Så underbart det är!
Och det bästa är att jag har testat att "provsitta" där soffan ska vara (längst till höger, mot husväggen) och därifrån kommer man att kunna sitta och titta på alla småfåglarna vid fröautomaten!
Vilken lycka!

Nu ska jag ta hundarna och gå ner till havet och klipporna och se om jag hittar den borttappade mobiltelefonen som någon tappat igår. Pv träffade två män (far och son kanske) som trodde sig veta var den  k a n s k e  befann sig, telefonen, men då var det för mörkt.
Tänk, om den kunde dyka upp!

Dagens fönster .....

.... blir nästan som ett Kinderägg!

Så här skriver avsändaren, det vill säga Turtlan.

Hej!
Ett fönsterbidrag som är tre som hör ihop.

Vi gick från hotellet Sibyllegatan ner på Östermalm och kommer förbi två lite märkliga skyltfönster.
Ett med en tågvagn, ett annat med ett par sittande i en soffa och i samma fönster som tågvagnen ligger ett stort gäng guldbaggar.

Innanför guldbaggarna ser man en barnhage med lite leksaker och en blöja liggandes. Inne i lokalen lite allmän rörigt och speciellt.

Vad är detta? På dörren står en liten skylt ”Studio 24”. Googlar på det och det visar sig vara Roy Anderssons  produktionsbolag. Ni vet han med ”En duva på en gren....”

Jaha där ser man vad man kan upptäcka en lördagsförmiddag i Stockholm.

// Turtlan

Det bästa för Ulrika i Närke ....

Veckans bästa är lätt: att få ha lille Alfred här fre-lör, han är sååå go.

Och så dagens utflykt till ett vintrigt Nora, med fika i skogen och sen mer kaffe inomhus vid en sprakande brasa i vedspisen.

Härligt!

Hälsningar Ulrika.

Ett till det bästa ...

Äntligen, äntligen är nu väggarna i uterummet isolerade och har fått plast och skivor över sig!
Och vi har plockat ut och rensat undan och nu blir det alltså till att måla takstolarna invändigt, sätta upp panelen och ordna med golvet. ¨

Idag har pv arbetat från åtta i morse till nu när mörkret fallit.

Och det blir så fint.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ....
(men här i Stockholm ...)

Hej!

Veckans bästa var att övervinna det där spöket att våga åka till Stockholm. Våga gå på Drottninggatan och titta var allt hände när vi precis kunde ta skydd från lastbilen.

Våga gå där och inte titta bakåt hela tiden vilket jag trodde att jag skulle göra. Det gick över all förväntan bra. Klappade ett av lejonen som ett stort tack att de fanns där och att ett fastnade under lastbilen så vi och andra människor hörde mer att monstret kom farandes.

Hälsningar från Turtlan på väg hem från Hufvudstaden.

//Elisabet skriver: såg på Instagram bilden av skyltfönstret där du hoppat upp; helt sanslöst, det var ju inte alls så stort! Vilken enorm tur ni hade! Eller var det kanske ödet?

Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden ....)

Hej Elisabet.

Ja du vet ju att jag förvarnade om att jag kanske inte kunde vara med i veckans glädje den här omgången.

Men nu är vi hemma och jag skickar dig ett par bilder från senaste dygnet.

Maken och jag firade 40 år tillsammans igår den 11/11 (lätt datum att minnas).

Vi är inga människor som firar och festar till det så ofta/mycket, men nu "gjorde vi oss till". ;)

 

 

Bokade ett sky room på Gothia Towers Hotel i Göteborg, för att kunna blicka ut över staden. Ett enormt hotellkomplex och så ooootroligt mycket folk, det trodde vi inte.

Idag under frukosten så satt vi och tittade ut medans solen gick upp, och jag lade märke till de blå spårvagnarna som likt ormar slingrade sig fram nere på marken. Tycker att städer med spårvagnstrafik har lite extra charm.

Sedan utcheckning och buss hem.

 

 

Å där på köksbordet stod en härligt välkomnande Fars dags-hälsning från yngste sonen, som smugit sig in och ställt den där. Så omtänksamt! ♥

Varma söndagshälsningar:

Barbro D

 

//Det spelar ingen roll att det blir sent, här väntar vi så gärna! hälsar Elisabet.

Dagens fönster ...

Hej!
Mer än mätta går vi ut på Götgatan. En något onyttig fika hör till när vi gör en ”flaneringshelg” i Hufvudstaden. Brödet, kakorna och tårtorna i fönstret är nog mest skådebröd men det fanns en hel delat välja på därinne också.

Bloggmadamen hade säkert valt en Milanokaka om jag får gissa.
Hälsningar Turtlan på besök i Hufvudstaden.

//Ja, du har helt rätt, Turtlan! Tack som hade håven med dig!

När man har ....

... varit utan sin pappa i fyrtioett år, känns det lite konstigt med Fars Dag.

Men ändå.
Jo, jag tänder ett ljus för dig pappa.
Ivar-Nicke.
Snäll och go och rar.
Humoristisk.
En hejare på att berätta historier.
Dansant.
Noga med sina kläder.
Tvättade öronen varje morgon.
Använde rakvatten.
Hade vacker handstil och varma händer.

Lägg till bildtext

Men det är också min australiensysters födelsedag idag!
Efter att ha fått ny höft och därefter blivit änka (efter jättelångt äktenskap) har hon börjat skapa sig ett eget liv. Nu tog hon bilen och hunden Sophie och körde femtio, sextio mil söderut, från Adelaide till Portland, där sonen Fredrik bor sedan många år tillbaka.
Där firas födelsedagen och jag hoppas att paketet med Året Runt och andra damtidningar kommit fram.

Shae, Luna och Birgitta ...

Att hundar är ett genomgående tema i vår familj, ja, därom råder inga tvivel.
Vi är tre systrar, alla har hund.
Grattis Birgitta på 73-årsdagen!
(Hon läser inte här, men jag skriver det ändå).
Bilden längst uppe togs av Fredriks flickvän Shae och den här av Fredrik.

Mitt eget bästa ...

Jo, det var att komma hem från extrapasset idag (mycket att göra, vi låg efter redan för början och hann aldrig helt ifatt) och upptäcka att pv hade med sig stekt gås med tillbehör hem!
Hur kom nu detta sig?

Jo, skolan där han undervisar hade Öppet Hus idag, det vill säga restaurangeleverna, och då fick han veta att mat som inte säljs under veckorna, det fryser man in och så kan man köpa det för en inte alltför dyr penning. Så han köpte tre portioner stekt gås med tillbehör.
En fick friherrinnan och så var sin till oss.

Det ska jag säga, att det var den i särklass godaste gåsamiddag jag i hela mitt liv har ätit!
Massor med katrinplommon .., brysselkål, sås, rödkål och så kokade vi potatis till.
Och gelé, förstås.
Lägg därtill ett gott rött vin, så var jag i närheten av paradisets förgård!

Under tiden tittade vi på Scott & Bailey, polisserien från England som jag tycker så bra om!

Och på jobbet var det också bra.
En av kunderna handlade hur mycket som helst; till sin man och sin dotter visade sig.
Själv skulle hon inatt köra till Stettin i Polen, där hennes mormor Danuta 86 år, ligger svårt sjuk.
Jag frågade hur hennes mormor varit?
"Den snällaste människan jag känner till, hon har varit mer som en mamma för mig, än som en mormor", sa kvinnan.

Innan vi stängde kom ett sällskap flickor i femtonårsåldern in och handlade chips, godis och läsk.
Glada, härliga töser!
Jag frågade dem om det här med #metoo och hur dom upplever det?
Inte en enda av dem hade känt sig sexuellt trakasserad någonsin!
"Inga pojkar som drar upp era tröjor och vill kolla om ni har bröst ..?" frågade jag.
Det var ju så pojkarna hemma i Malå gjorde, då, när vi gick i högstadiet.
"Aldrig i livet!"sa flickorna unisont.
Däremot berättade dom att deras mammor, som väl förmodligen är i fyrtioårsåldern; ungefär som mina döttrar, hade berättat om just sånt och värre saker än så.
"Nu vågar ingen kille göra nåt sånt ..!" sa en av flickorna och sen tackade dom för sig och önskade en trevlig kväll.

Det får bli mitt bästa.
Allt detta tillsammans, men mest gåsamiddagen.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow på Instagram)

Jag har lyckats öka 2 kg i vikt - och behålla vikten

Dessutom under tiden jag varit inlagd drygt en vecka på sjukhuset

Ikväll blev det sojakorv med bulgur och tomatsallad

Lite tvärt emot många andras önskan men jag brukar ju vara lite tvärt emot i mycket

 

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Har inte deltagit på flera veckor för att jag inte kunnat välja svampskogen, kortliren, biokvällarna, barnbarnsumgänge med mera.

Men nu så! 

 

Den här veckan har verkligen varit stillsam och då har jag inte haft något att välja, men då dyker det upp en trailer på tv som säger att man ska börja sända Grantchester igen. Lycka för mig som älskar engelska filmer och tv-produktioner. Och inte gör det något att det är en stilig man i en av huvudrollerna. 

 

 

 

Fast han går ju inte upp mot min stora idol Kommissarie Montalbano.

Den serien saknar jag storligen.

 

Här kommer en varm kram till er alla från ett grått, blött och kyligt Mantorp och Anne.

 

// Men Anne!! Man behöver inte bara ha ett enda glädjeämne, man kan ha hur många som helst!

Nu vet du. Kram på dig!

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Bästa i veckan var att vi bytt sovrum!
Nu bor vi i lägenhetens största rum,ljuvligt och svalt.
En ny sänggavel, sänglampor och ett överkast .Så det blev bra för en billig penning.

Tokigt att låta rummet bara stå tills dotter med familj kommer på besök.
Vi har plats ändå för dem.
Kram Babsan

Det bästa för friherrinnan ....

Hej Vänner!

NU ska jag försöka tala om för ER vad det bästa är.Det är inte lätt för det är kaos uppe i hjärnan till och från, men jag ska försöka.

Det allra bästa är nog att jag trivs så bra i min lilla lya.

Sen önskar  man att det kunde vara lite lugn och ro, men hur som helst så  jag ser framåt mot nya mål.

Är man en Skorpion så ger man sig inte i första taget.

Och tack alla snälla för alla fina hälsningar jag fått. 

Om Ni visste vad det har värmt ett sargat hjärta

Friherrinnan

Lördag ....

Plockar bort och klipper ner i växthuset.
Ställer in två trädgårdsstolar, så där så vi kan sitta där och titta ut, om vi nu får för oss det.
Några druvklasar hade blivit kvar - dom åker i komposten -, tjopp, bara!

Sen en sväng till friherrinnan i hennes lilla lägenhet som är så fin, så fin!
Vore jag ensamstående, hade jag lätt som en plätt kunnat bo så, men helst med en riktig spis och ugn.
Nåja, hon fixar det ändå och bjuder på kaffe och ljuvligt god kladdkaka på hennes vis.

I fönstret hänger hon upp alla peppande vykort som kommit.
Några av er känner säkert igen dem.

Så omtänksamt!

Pv ägnar större delen av dagen åt Öppet hus på skolan.
Och så ringer han hem och undrar om jag kan tänka mig att äta gås till middag?
Jag svarar att det kan jag, även om det blir lite sent, då jag ju arbetar eftermiddag/kväll.

Igår blev det en aningen splittrad arbetsdag, först med Malin och sen med Cornelia D och Brooks som stöttade. Ikväll är det Johanna A och jag själv. Johanna är den som varit längst i butiken av oss anställda; tolv år kanske, kanske mera? Lugn och trygg, hetsar inte upp sig i första taget, inte i andra heller, men igår hände det.

Intill pantmaskinen har vi en genomskinlig plastlåda där kunder som vill stötta Haverdals IF kan lägga sina pantkvitton. Nu hade den brutits upp (men det visste inte vi) och en storvuxen man kom med otaliga pantkvitton och löste in dem och fick alltså kontanter för flera hundra kronor och först efteråt upptäcktes vad som hänt! Luspudlar!! Så jag avskyr oärliga människor!
J som tagit emot dessa kvitton och försökt luska ut hur mannen kunnat spara så många kvitton (språkförbistring) var RASANDE efteråt; kanske mest på sig själv, men även på mannen.
Nu får vi nog hitta på ett annat system för donerade pantkvitton.

Ja, ja.
Solen flödar ännu .., hundarna sover och jag ska ta mig lite rödkålssallad, hemgjord.
Äntligen har vi färsk rödkål i butiken igen!

Lördagsfönstret ...

.... finns i det där gula huset på en kulle i landet Halland.

Och i det huset är det nu bara sexton grader varmt, men där ute strålar solen.
Himlen är ljust, ljust blå.

Från grannen Eckes tomt hörs motorsågljud.

När någon frågar ....

... om man har lust att arbeta extra lördagkväll
och man säger javisst

och sen ångrar man sig
och tänker ..., men varför sa jag "ja"?

Den känslan.

Det bästa för Ann i Göteborg ...
(hon den STORARTADE ..)

Det bästa i veckan är den fina kaffeburken jag fick från Hemköp Plaza i Malmö. En fin grön burk från Zoegas med texten I Skåne och med ett paket årets julkaffe i.

Kaffet är mörkrostat med toner av fikon och smörkola och bönorna från ett kvinnokooperativ i Rwanda.

Jag fick nys om burken via butikens Instagramkonto där det beskrevs hur man köpte 2 kaffepaket i affären och då fick en burk på köpet.

Hur skulle jag från Göteborg bära mig åt för att få tag i den här dyrgripen. Jag skickade en kommentar och 2 dagar senare har jag ett paket att hämta här.

Det bästa var inte burken och kaffet (även om det var fint) utan att någon på Hemköp i Malmö tog sig tid att svara och sedan fixa paket och skicka till mig!

Omtanken och servicen - så mycket det betyder.  Dessutom fick de gratis marknadsföring av mig på både bloggen, Facebook och Instagram. Win-win alltså! 

STORARTAT!

Tycker Ann

 

//Och jag bara  ä l s k a r  sån serviceanda!! hälsar Elisabet.

Det bästa för Eva på Frösön ....
(Hon som älskar att pyssla och teckna ...)
Hej!
Jag har två saker jag ser som det bästa, så här långt.

1 I tisdagskväll testade jag äntligen pennan som jag köpte i somras. Den där som kan måla vitt på andra färger. Jag hade länge längtat att få göra en snöflingebild. Du förstår att den pennan var en av de få saker som jag, i farten, fick med mig när det började brinna i stugan. Kameran, datorn, pennan och en kortisonsalva, det var de saker jag fick med mig. Jag har ingen aning om varför de två sistnämnda var viktiga att få med sig. Men pennan var rolig att leka med i alla fall .

2 Igår var jag på loppis och fyndade. Tänk så mycket roligt man kan hitta. Jag ska göra små minijullandskap och letade efter glasburkar. Hittade flera stycken för runt tian stycke. Lite andra småsaker följde också med mig hem, sånt man kan bygga landskapen med. Nu väntar jag bara på lite prylar jag har beställt, sen blir det pyssla av. Sånt gör mig alldeles pirrig av glädje.

Kram Eva

//Elisabet skriver: nu är ju många av er som kommenterar här på sidan väldigt kreativa själva, men ni vet väl om att Eva säljer sina fina julkort? 

Om Lisa-Kajsa Bernhardsdotter ...

En av mina allra trognaste vänner, ja, det är nog Dinah.
Dinah är uppvuxen i Adak utanför Malå (klasskamrater i många år och innan datorn gjorde entré brevväxlade vi flitigt; hon skrev alltid med blyerts och text-skrev liksom. Prydligt).

Kvinnan på bilden, det är Dinahs mormors mormor.
Hon hette Lisa-Kajsa Bernhardsdotter och var född den 5:e april 1861.
Lisa Kajsa .- som föddes i Sorsele kommun - var dotter till Bernhard Nilsson och Ulrika Karlsdotter.
År 1867 (då var Lisa-Kajsa alltså sex år) flyttade familjen till Mo i Rana i Norge, men återvände tre år senare till Sverige.
Under tiden i Norge hade familjen förlorat två barn, en dotter föddes där också och den tösens öde beseglades av fallandesot, alltså epilepsi (samma som min morbror), då var hon endast tretton år.
Ytterligare tre barn kom senare till världen.

Lisa (eller Lisa-Kajsa) var uppenbarligen en kvinna med styrka; med omkring femtio kilos packning gick hon hela vägen till Lycksele på proviantresor och bar alltså lika mycket som männen!
Och så skulle hon ju hem igen! Tio mil enkel väg!

Dinahs mormors mor ...

Så här skriver Dinah: "Lisa-Kajsa (som eventuellt i kyrkböckerna hette Elisabet Katarina) och hennes man Anders Sandqvist fick fyra barn, två pojkar och två flickor och min mormor var alltså äldst av dem. Denne Anders var femtio år när mormor föddes, kanske därför det inte blev så många fler syskon ...?"

Jag skriver till Dinah och säger att kanske var Lisa-Kajsa en förkortning helt enkelt av Elisabet Katarina och då svarar Dinah så här: "Jo, det är nog så. Och det är troligt att var så, för därefter heter de äldsta flickorna i familjerna Elisabet hela vägen neråt, ja, till min systers barnbarn, Amanda Elisabet".

Visst är det ganska fantastiskt!
Här dyker en novemberdag år 2017 upp en kvinna hemifrån Västerbotten och på några rader rullas delar av ett livsöde upp. Det visar sig att Dinahs mormors mormor uppnådde en ålder av 62 år; det är ju ganska bra ändå.

"Hej på dig du Lisa-Kajsa!" skulle jag vilja säga ..., "skulle du kanske vilja ha en kopp kaffe, ja, friherrinnan är på ingång och hennes goda kladdkaka finns kvar, det räcker nog till dig .., vad säger du .., slå dig ner i köket, jag tänder ett litet ljus här!"

Tack Dinah som berättade!

Och här är Dinahs morfars far.
Nu snurrar det runt för mig snart ,-)

Hjälp!!

Så fort veckorna susar iväg!
Och så mycket glädje som delats på!

Nu är det snart dags igen, vänner ...

Välkomna med era bidrag!

Bara mejla hjärtevärmarglädjen eller det som kändes någorlunda bättre än
det vanliga ...., till bisse151@gmail.com

Ja, ungefär så.

Och här en egen samlad glädjebild.
Det mesta handlar om detta att vara tillsammans.