Dagens fönster ...

 

"Hej Elisabet!

 

Här kommer ett fönster (och en välkomnande skylt) från Fridens gårdskrog utanför Kivik. 

 

Där vid vägs ände, där åt vi igår mycket smarriga pizzor i en ljuvlig trädgård. 

Hoppas ni får en fortsatt finfin seglats! 

//Kattis."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här kommer den fina skylten!

 

//Tack Kattis!  Kivik - eller hela Österlen - är ju som att vandra i en turistbroschyr! Härligt att ni har haft det bra.

Paus mitt på dagen ...

Då kan det se ut så här.

Och när jag frågar sonen om dom köpt ny modell på blöjorna - dessa påminner ju om forna tiders blöjor, såna som inte var som trosor - då hämtar han nallen och visar mig vad som är bak och fram. 

Aha. 

Detta var ett felköp.

Söndag i landet Skåne ...

Sista dagen som vi är barnvakter. I morgon bär det av mot Ven och Elliot gör oss sällskap och så kommer resten av familjen dit och hämtar honom senare på dagen. Samtidigt kan vi förtids-fira Anders som fyller trettioåtta år dagen därpå. Själva övernattar vi och drar norrut dagen därpå.

Vad gör vi annars ...?

Jo, fixar lunch och mellanmål, tittar på Nicke Nyfiken .., badar i poolen, gör fruktsallad och pv gör en stor form med rabarberpaj till de som arbetar halva natten. Elliots väska packas .., och så blir det ett dopp i poolen igen. Det sista är en bra grej att ta till, då, när det blir långsamt på grund av trist väder. Långsamt för småttingarna, alltså. 

"Kolla farmor! Kolla, nu hur högt jag kan hoppa från kanten!" hojtar E. 

Och det hoppas och hoppas och hoppas och jag ger poäng. 

"En tia! Nu blev det en fyra! Och nu en tolva!" 

Ibland blir det magplask. 

Så där håller vi på. 

Den äldsta dottern harnu fått tillgång till sitt nya boende i Malå. Utsikt över Malån och balkongen som hör till, den ska göras större. Första övernattningen blev natten mot idag. Adressen är nästan likadan som när hon växte upp, i alla fall gatans namn - Ringvägen -.

Bilden till vänster visar min mammas barndomshem ja, det där röda huset längst till höger. 

Friidrott på tv. Lika roligt nästan som att titta på VM med samma grenar. Glädjen tycks lika stor hos vinnarna. 

Så är det här idag.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från en bod vid en stuga i en skog vid en sjö.
En bod som ska rivas men fönstret ska sparas. Inte för jag vet till vad. Ännu…

Turtlan." 

//Tack Turtlan! säger jag.

Hemifrån ...

Idag besök hos pv:s ungdomskompis Tomas (ja, sedan tiden i Ljungby) och hans fru som har samma namn som jag själv, men med Kerstin som tilltalsnamn. Samma efternamn. 

Dom har sedan ett tiotal år bott i Limhamns gamla del och det vimlar av de allra mest ljuvliga rosor framför ytterdörren, ja, hjälp, så vackert där är.

Deras trädgård är av det mer himmelska slaget, men så växer allt i lä mot mur och där var mängder med blomster vilka jag aldrig träffat på tidigare 

Martorn, t.ex. 

Liksom denna rufsiga blomma - kan den möjligen heta Alunrot - ?

Nu vet jag, tack vare kunniga bloggvänner: Det är röd temynta!

På innergården finns även aprikos och persikoträd, plus kiwi (små) och ja, det tog liksom aldrig slut. 

Ett fikonträd också!

Det kändes som Midsommarafton. Först satt vi ute vid husväggen. Så började det dugga, då hamnade vi i ett vackert växthus. Då kom solen och det blev stekhett, ja, då flyttade vi till en slags altan! Inget mera regn.

Några trevliga timmar blev det med mycket prat. Om vad ..? Om covid, om att bli pensionär och sakna sitt sammanhang .., om resor .., nya roller .., åderbråck .., Biden/Trump .., 

Fick skjuts till Bunkeflo och det blev middag och så skulle vi återvända hit vid kvart över fyra. 

Elliot och jag själv tog buss nr 4 och jag blev osäker på var vi skulle hoppa av och frågade chauffören. 

Han tycktes frågande och jag tänkte att han kanske inte förstod min dialekt. 

När han sade "kan du upprepa ..?" svarade jag .. "men du är ju hemifrån någonstans .., eller ..?" Jovisst, han var från Skellefteå och Malå visste han ju förstås var det var. Lyckat. 

Det blev en ganska lång promenad att gå för oss (pv tog sin elsparkcykel) och vi passserade en lekpark. 

"Farmor, där finns bara FYRA grejer att leka med ..",  men själv fick jag det till fem. 

Och jag fick veta att man faktiskt blir stark i benen av att gå ett par kilometer och det var ju himla bra, sa vi. 

Vätskepaus innan vi var framme; då hade vi småpratat med två Basenjis (hundar om någon inte känner till dem) och en av dem nosade kärvänligt på Elliot och vi sa, när vi gick vidare, att vi saknar Harry. 

En vacker bronsstaty fanns i parken och jag stannade till och försökte utröna vem konstnären var, men det namnet har jag glömt. 

Titeln på statyn är Familjen. 

Googlade när jag kom hem. Jo, Thure Thörn, heter mannen bakom verket och här kan man läsa lite mera om honom

"Familjen" var namnet på denna. 

Nu är det kväller här i hamnen och bas-musik av det mindre angenäma slaget hörs från Kajutan, restaurangen vid bryggans början. Nåja, det är inte som i Torekov i fjolsomras, långt därifrån. 

Elliot sover gott i akterruffen .., pv löser korsord på sin telefon ., han hade alla rätt på Nutidskrysset, själv hade jag nio rätt, men gissade hejvilt på två. 

I morgon barnbarnspassning. En slutar två i natt, den andra börjar arbeta sex i morgonbitti och den där minstingen kan lätt vakna vid kvart över fem, halv sex. Pv tar elcykeln och hämtar deras bil och oss så får Anders sova ut. 

Nu är klockan kvar i elva .., himlen är mörkt blå i öster och nu ska jag försöka sova.

Dagens fönster ...

Någonstans i Porto, där finns det här fönstret och där står svärmorstungor och en "garderobsblomma" och jag kommer ihåg tiden på lilla Fridhems Livs i Ystad, oj, vad vi sålde många dylika och dom tycktes leva under vilka omständigheter som helst. 

Men nu blir jag osäker. Den näst sista blomman .., det kanske inte är en garderobsblomma?

Tack till annannan som fångade ögonblicket och kan man tänka sig, hon skymtar själv i fönstret!

Torsdagkväll vid niotiden och glädje över alla tecknen ...

Vilken dag! (Ser ni, utropstecken!!) Tre timmar - minst - på stranden i Sibbarb och det var som den allra bästa sommardag! 

Vi tog oss dit med var sin cykel (pojkarna i cykelvagnen) och efter hand anslöt Claes och Monica  och Viggo hamnade genast i morfars famn och där gick dom ute i vattnet och den lille tycktes så glad! 

Det bjöds på kaffe med vetelängd och Viggo hittade en ny familj att vara med, det var den här mannen som visade sig vara född i Bukarest, arbetade i London, men hade fru och barn i Sverige.  

Hos mannen och hans son grävdes det en grop som nästan gick till Kina och på slutet satte sig Viggo i den och nästan försvann helt och hållet! 

När vi skulle cykla hemåt, trötta och slut på, var hela grönområdet och stranden fylld av människor! Bakom oss satt två par, varav den ena kvinnan var helt klädd och invirad i svarta kläder och jag tänkte ., men Gud, i denna hetta!! Männen däremot satt behagfullt tillbakalutade iklädda badbyxor. 

Och där var många småttingar med mor, - eller farmödrar och vattnet var plus 21 och jag tänkte att detta är  l i v e t  när det är som bäst.

Det gula parasollet hade Claes och Monica med sig. Så härligt!

Det bestämdes att Elliot skulle sova i vår båt i natt och det var mycket att titta och  pillra på innan han kom till ro. Men NÄR det sker, går det fort!  (Efter mycket funderingar beslöt han sig för att sova i akterruffen hos mig.)

Nu, när klockan närmar sig halv tio, har det äntligen svalnat och regnet lär ska komma om en halvtimme! Sååå skönt!

Kanske ska jag lyssna till Sommarpratet - vem det nu är - och så ska jag glädjas åt att exet, som hjälpt till med staketet idag -  hade med sig en liten flaska tryckluft som han menade att jag skulle använda för att få rent i tangentbordet. 

Det är inte klokt så lycklig jag blev när det fungerade!

Dagens fönster ...

... fångades av annannan och jag tror att det är i Porto? Har jag fel får fönsterfångerskan rätta mig,

Kväll i Barsebäck ....

Om ni möjligen inte visste var paradiset på jorden ligger, så kan jag berätta det för er nu. Där skulle det ha varit ett kolontecken, men se min dator har insjuknat, eller alla tecken som finns ovanför siffrorna, har avlidit. Snedstreck, parenteser, kolon och .., ja, ni förstår. Nåväl, paradiset ligger i alla fall i Humlebaek på Själland, i alla fall i dess hamn. 

Den är liten, gemytlig, där är lugnt och rofyllt, ingen kiosk, ingen restaurang alldeles i närheten .., bara lugn och ro. Och havet är illljusgrönt och där simmar stim av pyttesmå svarta fiskar och det är sandbotten och blir djupt så snart man lämnar badstegen. 

Bilderna här ovanmför - den undre av dem -  togs i den ljuvliga kyrkogården, belägen alldeles intill hamnen, men HÖGT uppe på en kulle med utsikt över Öresund. 

Aldrig har jag sett en sådan kyrkogård tidigare. 

Och tänka sig att jag på badbryggan började språka med en kvinna som visade sig vara präst i Humlebaeks församling. Hon visade sig heta Mona och har tidigare arbetat i bland annat Skurup i Skåne. 

Nu ska jag inte trötta ut er mera, men det är ju min dagbok det här ., så det är ju bara att skrolla förbi. Just nu i Barsebäcks hamn. Här blir vi tills i morgon, då tar vi sikte på Limhamn. Ps. Om ni tittar på bloggen i er mobil, så välj mobilversionen, annars hamnar bilderna lite hipp som happ. Det står mobilversion längst ner när man skrollar inlägget. Ds. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren:  

"Hej!

Här kommer ett fönster från östgötarnas land. Efter frukosten på hotellet tar vi alltid en omgång shuffle board. Jättekul! Ungefär samma regler som i curling. 

Där uppe fanns också ett grönskande fönster.

Hälsningar från Turtlan / Annica."

//Tack Annica! säger jag.

Tisdagmorgon i ottan ...

Humlebaek är som ett litet paradis. Igårkväll promenad till kyrkogården här intill och så totalt annorlunda än alla andra kyrkogårdar jag sett. Den är högt belägen och efter att ha stånkat mig upp för alla trappstegen, bultade hjärtat hårt. Nåväl, hann tänka att stannar hjärtat där, så är man i alla fall på ett vackert ställe. Inga bilder, då det är uselt med internet. 

Gick sedan till den långa bryggan och tog mig en simtur i kristallklart vatten. Pv avstod. 

Och nu morgon. Har sovit oroligt .., frusit, men det var mitt eget fel då jag glömde att stänga till dom små fönsterluckorna. Gick ut i nattsärken vid fem och fångade soluppgången .., en fiskare i sin båt kom körande ut ur hamnen .., svalorna låg tydligen och sov, vilket de allra flesta andra också gjorde. 

Planen för dagen ...? Stanna här och kanske besöka Louisiana bara ett stenkast bort .., kanske lägga oss på svaj utanför Ven ett par timmar ..., och söka nattlogi i ..., ja, Barsebäck eller något sådant. Det är absolut vindstilla - i alla fall just nu - så det blir att gå med motor. 

Dagens fönster ...

Så här skriver ellem i Skellefteå, ja, det är hon som höll i håven: 

"Här kommer några midsommarfönster från Bonnstan i Skellefteå. Där är stans största midsommarfirande vilken ordnas av Skellefteå Landsförsamling. 

Det är olika typer av program hela eftermiddagen och avslutas med Musik i sommarnatten i kyrkan, kl 23.00. Då går solen just ner och vänder. 

Fönstret med gröna luckor är till en kompis kammare. Det hör till att man tittar in till de man känner och alltid bjuder de på nåt."

Hälsningar ellem. 

 

 

 

 

Fina fönster allesammans ..., de får följa med sina kompisar här i inlägget. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Och ännu en bild. Tack ellem! säger jag.

Kväller ...

Det blev lite hit-och-dit idag. Vi hade tänkt segla iväg i bra tid, det vill säga, tidigt, men då blåste det så pass, ja, så där så att båtgrannen Göran tittade klentroget på oss och undrade om vi verkligen hade tänkt oss ....? 

Det hade vi kanske (eller pv), men vi beslöt att vänta och se. 

Vid 14-tiden tog vi ett gemensamt beslut att ta sikte söderut och fyra timmar senare kunde vi lägga till i Torekov. Allt gick bra. 

Men det var väldigt gungigt på sjön och vi sa att såna här gånger är det tur för Harry att han slapp detta ., han hade det jobbigt på slutet och kasade och ville inte alltid ligga där det gungade minst. 

Och så kom vi ju på - aha! - att vi egentligen, om vi ville, kunde segla i åtta timmar, kanske nio .., när ingen hund ska rastas. Det är väl den enda fördelen det. 

TSå framme. Tog en promenad .., kollade när bageriet öppnar (åtta i morgonbitti) .., (det var där jag upptäckte bokskåpett med gratisböcker), därefter ett dopp från den så kallade "Morgonbryggen. Inte så mycket folk. Lugnt, faktiskt. Låg i ganska länge, det var svalt, men friskt!

Så blev det middag. Jag hade lagat en stor omgång köttfärsås och till detta spaghetti och så riven parmesan till (för mig ...) och ett glas rött Lynx, det som är så gott. 

Människor passerar. Flera kvinnor med sjalett eller "huckle" .., dom skrattar och tycks så glada .., ett par från Bohuslän har sin båt näst intill vår och kvinnan råkade tappa nånting i plurret. 

"Jaha, nu var du väl jävligt smart ...", sa maken. 

Det blev till att plocka fram barnbarnens krabbhåv och försöka fånga upp det som nu låg på botten. 

Jodå, det lyckades. 

En skön kväll. Åtminstone för mig känns det aningen bökigt när det är dags för seglats, efter ett helt års uppehåll. 

Klart bäst idag: Den lilla flugan som - när vi var halvvägs till Torekov - kom flygande och satte sig på min vänsterhand. Där satt den ett bra tag och kanske var den trött ..., kanske ville den bara ha lite sällskap? Tänk, att man kan bli så glad för en liten fluga! 

Näst bäst var Lasse Åberg som Sommarpratare. Mycket igenkänning, även om han ju är elva år äldre. Och härlig musik. Och "Nunnans bön" var bara så underbar! Den ska jag skriva ut och sätta på kylskåpsdörren! Underbart var också att lyssna till Blott en dag med Freddie Wadling  tillsammans med Frälsningsarméns hornmusikkår i Göteborg.

EN NUNNAS BÖN

Herre, Du vet bättre än jag själv, att jag håller på att åldras och att jag en dag ska vara gammal.

Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.

Befria mig från begäret, att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.

Gör mig tankfull, men inte dyster. Hjälpsam, men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer. Ge mig vingar, som för mig till saken.

Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.

Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet, när mitt minne inte stämmer med de andras.

Lär mig den strålande läxan, att jag tar fel. Ibland.

Låt mig få förbli någorlunda angenäm. Jag vill inte vara ett helgon – somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.

Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor, där man inte väntade sådant.

Och, käre Herre, fast jag har en enorm livsvisdom och äger stor klokhet, låter jag ej detta komma andra till del.

Ty vet, Herre, jag vill gärna ha några goda vänner kvar till slutet.


AMEN

Tredje bäst: Att tilläggningen gick så bra.

Till er som har Axess-kanalen ...

Vilket helt makalöst program vi tittar på nu på morgonen; "Myrornas rike. En myrstack inifrån" är titeln och vi sitter här och bara g a p a r ! 

Fy, för att få sin hjärna invaderad av en larv och därefter blir styrd inifrån! 

Det var bara en av alla saker som vi nu fick lära oss.

Dagens fönster ...

Från en alldeles underbar före detta brevbärare i Malå - Barbro Lundmark - kommer här en bild på hennes köksfönster! 

Nåja, allra mest är det väl en bild hennes makalösa Streptocarpus! 

I min barndom hade även vi sådana i köket, eller "sådana", det var kanske bara en enda i en kruka! Nå, jag förknippar dem alltid med mamma. 

Så tack Barbro för att du skickade bilden! Stor kram härifrån!

Jag vet nog ingen som bakar och står i så mycket som denna Barbro och hon ger bort kakor och annat till grannarna, som sannerligen måtte ha ett sjå att hålla det kroppsliga omfånget på plats. 

Här var det mandelkyssar som bakats på äggulor som blev över. 

"Inget får slängas i mitt hushåll ..", skriver Barbro.

Efteråt och om att ta död på sig själv ...

En fin midsommarafton blev det och lugn och vilsam, så där som det ofta blir hos oss. Middag klockan 19.00 hos grannen Birgitta, tillsammans med Ecke och Britt och mycket prat om allt och inget; från klimatpåverkan till Antikmagasinet och jag berättade om den lilla filmen om tatarerna i Ryssland och mest hela tiden satt vi ute på altanen. 

Bilden här intill visar det uppdukade bordet hos Birgitta. Salladen - med bitar av chèvre blandat med vattenmelon /honungsmelon och där själva getosten hade penslats med flytande honung och lite balsamvinäger - var underbart god!

Under den rutiga handduken ligger den paj vi hade med oss. 

Några timmar tidigare hade vi tittat in hos Eva från Tyresö och hennes make (för dagen slipper han vara halvlång). 

Den arma Eva har det inte lätt just nu, utan satt som en liten sparv ute på altanen. I mitten av juli blir det troligtvis operation, hade läkaren meddelat henne.  

En annan slags midsommar för många år sedan. 

Och där sitter Gösta med gitarren och ingen anade väl att två månader senare skulle Gösta inte längre vara i livet. Och Sonja böjer sig fram vid bordet .., tio år senare är hon så tunn och liten och fyllde nittioett i slutet av maj. Till höger sitter sonen Mats i grön t-shirt och dottern Maria - som ibland är vår kattskötare - sitter längst till vänster. 

Det är tio år sedan bilden togs. 

Igår fick jag ett mejl från min syster i Australien och hon hade ju tidigare i veckan drömt att Anders och jag själv skulle skjutsa henne till Köpenhamn, ja, i akt och mening att hon skulle få somna in (vilken mardröm!) och nu berättade hon följande:

"Vad gäller euthanasia är jag ganska ambivalent - är rädd att det kan missbrukas av läkare eller arvingar. Vi hade en bekant (kallar hen X) som helt enkelt bestämde sig för att dö, det var helt barockt. Denna X slutade att äta, drack endast ett halvt glas öl per dag och när slutet närmade sig bjöd X in oss och några till på en lunch, som X förstås inte åt av själv. Innan vi gick därifrån gick X i säng och vi fick komma in två och två för att säga adjö. Två dagar senare var X död. Nej,det var inte någon dödlig sjukdom som föranledde detta, det var mest småkrämpor, men X sade sig helt enkelt vara less på livet vid åttiotre års ålder."

I motsats till min syster finner jag det inte alls makabert, utan helt enkelt ett eget val en människa har gjort, då, när livet inte känns meningslfullt längre. Många svårt dementa slutar ju också att äta .., min egen mamma, t.ex. Intressant var det ju hur som helst.

Nu ska jag börja förbereda lite inför seglatsen söderut i morgon. Vi siktar på Humlebaekk på Själland. Tittade på Youtube som hade en drönarfilm över den ganska trånga hamnen. En sak är säker, där gäller det att bogpropellern fungerar som den ska. 

Kanske blir det en övernattning innan vi kommer dit.

Dagens fönster ...

... fångades av annannan och jag bara älskar spetsgardinen!

Tack!

Dagens fönster ...

 

Se där! Ännu ett fönster från Sikhjälma fiskehamn på Hållnäshalvön! 

Tack Maja i Tyresö! Och en riktigt, riktigt  fin Midsommarafton tillönskas den som tittat in här.

 Av en händelse  ....

... råkar jag komma till den här underbara lilla filmen. 

Tolv minuter där vi får följa en rysk tatarfamilj i deras vardag. 

Hårt slit i vinterkyla. 

Allra mest beundrar jag kvinnan.

Stadsbesök ...

Bilden visar Nissans utlopp mot havet. Inte långt från silosarna på bilden låg vi i hamn för två år sedan och jag har föreslagit pv att vi - kanske i sommar eller höst - kan segla hela vägen in till småbåtshamnen som är belägen  bortom bron. En övernattning bara ..., gå ut och äta något gott på restaurang (den indiska, t.ex), ja,, men det vore väl inte så dumt? Nu när vi inte har Harry (som vi aldrig lämnade ensam i båten), finns ju möjligheten. 

Egentligen har jag aldrig haft någon känsla av samhörighet med Halmstad, trots att det är fjorton år sedan flyttlasset gick från Ystad till .., ja, i alla fall Halland, om än inte just till Halmstad. Dessutom bor vi ju precis mitt mellan Falkenberg och Halmstad (2 mil åt vardera hållet) och ofta har jag tyckt att människorna i Falkenberg är så mycket mer lättsamma .

Dels beror det väl på att vi inte är inne i stan särskilt ofta .., det har varit sjukhusbesök i så fall och när vi hälsade på Sonja och Gösta som för många år sedan hade lägenhet alldeles vid Nissan, bortom bron på bilden. 

Men plötsligt, det var i våras när det blommade så fint överallt, hände något. Nu tycker jag att det är vackert här i stan! Det kan också ha att göra med att jag hittat en frisör som jag trivs med och salongen ligger kanske 100 m från vattnet och då lärde jag ju även känna frisörskorna (eller känna och känna, men ni förstår ..). Plötsligt får man en slags anknytning. 

Bokade tid hos samma "trainee" som tidigare. Nu har hon inte långt kvar tills hon är klar och jag tycker att hon klipper bra. Men trots att jag var gång säger att "du behöver inte göra så fint .., jag ska åka till Skallkroken och bada efteråt ...", så kämpar hon på. 

"Vill du ha hårspray ..?" frågar hon när jag är färdigstajlad. 

"Nej, aldrig i livet!" svarar jag och hon tycks så förvånad. 

Hann även med ett besök i en sybehörsaffär - modell pytteliten - belägen nära Slottet. 

Det var som att komma in i ett dockskåp och en hel vägg var bräddfylld med knapp-rör och där var dragkedjor i mängder, för att inte tala om alla hundratals Gütermanns trådrullar, sorterade efter olika nyanser. 

Kvinnan, som haft en hel drös olika yrken (vaktmästare på olika skolor, fabriksarbetare .., var bara några) köpte butiken av ett äldre par för åtta år sedan och stortrivs. 

"Men finns det underlag för en sån liten - om än aldrig så välfylld butik - frågade jag. 

"Om! Jag har en stadig kundkrets och har satt upp en skylt utanför - du kanske såg den ..., - att jag inte kan ta emot fler beställningar, ja, med allt som hör till .., uppläggningar och ja, du anar inte hur mycket det finns att göra!" svarade kvinnan som hade en slags krans av prästkragar i håret. Utanför dörren, på väggen, hängde svenska flaggan. 

"Det är ju för att det är Midsommar ...", förklarade hon och jag tänkte på Danmark där det ofta hänger danska flaggor utanför olika butiker, vare sig det är vardag eller annan viktig dag. 

Jo, men det blev ett trevligt besök i Halmstad.