Elisabet

Torsdagkväll vid niotiden och glädje över alla tecknen ...

Vilken dag! (Ser ni, utropstecken!!) Tre timmar - minst - på stranden i Sibbarb och det var som den allra bästa sommardag! 

Vi tog oss dit med var sin cykel (pojkarna i cykelvagnen) och efter hand anslöt Claes och Monica  och Viggo hamnade genast i morfars famn och där gick dom ute i vattnet och den lille tycktes så glad! 

Det bjöds på kaffe med vetelängd och Viggo hittade en ny familj att vara med, det var den här mannen som visade sig vara född i Bukarest, arbetade i London, men hade fru och barn i Sverige.  

Hos mannen och hans son grävdes det en grop som nästan gick till Kina och på slutet satte sig Viggo i den och nästan försvann helt och hållet! 

När vi skulle cykla hemåt, trötta och slut på, var hela grönområdet och stranden fylld av människor! Bakom oss satt två par, varav den ena kvinnan var helt klädd och invirad i svarta kläder och jag tänkte ., men Gud, i denna hetta!! Männen däremot satt behagfullt tillbakalutade iklädda badbyxor. 

Och där var många småttingar med mor, - eller farmödrar och vattnet var plus 21 och jag tänkte att detta är  l i v e t  när det är som bäst.

Det gula parasollet hade Claes och Monica med sig. Så härligt!

Det bestämdes att Elliot skulle sova i vår båt i natt och det var mycket att titta och  pillra på innan han kom till ro. Men NÄR det sker, går det fort!  (Efter mycket funderingar beslöt han sig för att sova i akterruffen hos mig.)

Nu, när klockan närmar sig halv tio, har det äntligen svalnat och regnet lär ska komma om en halvtimme! Sååå skönt!

Kanske ska jag lyssna till Sommarpratet - vem det nu är - och så ska jag glädjas åt att exet, som hjälpt till med staketet idag -  hade med sig en liten flaska tryckluft som han menade att jag skulle använda för att få rent i tangentbordet. 

Det är inte klokt så lycklig jag blev när det fungerade!