Bilder ....

I nästan varje brev till min syster i Australien bifogar jag några dagsakutella bilder. Jag hade älskat att få såna av henne, men hon har ingen mobil med den funktionen, så jag får skapa egna bilder inombords, från vad hon skrivit.

Det här var dagens bilder som susade iväg down-under. 

Från vänster solnedgång på andra sidan sjön hemma ..., (foto: den äldsta) , uppe till höger: AP och Micke på kortsemester i Split och hon berättar hur rent och fint där är ., om vänliga människor och känslan av trygghet. Nere till höger det nybyggda staketet i Bunkeflo, ännu inte helt färdigmålat. 

Å, vad jag är tacksam för att man föddes i en tid när telefonen förvandlades till en bärbar historia som dessutom kan användas att ta bilder med! Så evighetslångt ifrån den lilla Kodak Instamatic-kamera som jag förärades på någon födelsedag i min ungdom.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: "Här snart färdiga körsbärstomater från en väninna som varit på besök. Lutar sig mot ett sovrumsfönster som vetter ut mot vår uteplats. Det blir nog inte mer än de här fyra så de ska vårdas ömt!"

// Tack Monet! säger jag.

Morgon i det gula huset ... 

Vid 7-tiden har Sigge fått nog, då kommer han upp till mitt rum och jaaaaamar högljutt .., vässar klorna på rottingfåtöljen och liksom meddelar att nu vill jag ha frukost! 

Så det får han och därefter är allt frid och fröjd och han hoppar ut genom fönstret (som är öppet till uterummet, så där så eventuella inbrottstjuvar inte behöver använda syra eller bryta sig in på annat vis, utan bara kan kliva in till oss ..) och lägger sig i trädgårdsstolen. 

Själv gör jag frukost .., tittar på morgonprogrammen och där uppenbarar sig J D Vance, mannen som Donald Trump har utsett som sin vicepresident, om-utifall-att, alltså. Mr Vance som är rena barnrumpan i jämförelse med såväl Biden som Trump, utstrålar energi som vore han ett kärnkraftverk, ja, i jämförelse med de båda äldre herrarna. Och president Biden har drabbats av Covid och befinner sig nu hemma i Delaware. Jag undrar jag om han alls kommer tillbaka?

Lyssnade igår till Alva Sparrevik - lyssnarnas val av Sommarvärd - och det var så berörande, så sorgligt och så förfärligt ledsamt. Och ändå så hörvärt. 

Efteråt kände jag mig alldeles tom inuti och jag kände också en sån vrede mot gärningsmannen och jag tänkte att HUR kan man halvt slå ihjäl någon enbart för att denne försvarat sin kamrat? 

Nånting helt annat, det handlar om reklam: Hur många av er som läser här har inspirerats av Ingemar Stenmark som gör reklam för den nya kudden som ger honom såå bra sömn? Någon som skaffat sig en sådan? 

Eller av Stig Strand som äter Vitaepro? (Min mamma gjorde det, ja, lockades av Vitaepro alltså och hoppades väl på ett mirakel ...). Du som testat, berätta gärna om effekten - om det blev någon -.

Mejl på familjechatten från den äldsta ...

Dagens fönster ...

"Det här har du fått tidigare, men kolla fönsterkilen!" skriver avsändaren som är annannan i Porto. 

Har jag verkligen lagt ut det här fönstret tidigare, ja, det kanske jag har? Det har ju blivit ett antal under årens lopp. 

Tack annannan! (Och så påhittig variant av dörrkil!)

Hemifrånbild ....

Å, så jag hoppas att vi kan köra upp till Malå i höst någon gång! 

Emil och Emma kommer och hälsar på sin mamma nu i augusti och nog skulle det vara trevligt med en Norrlandsresa när höstfärgerna är på gång. 

Bilden togs av dottern.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Irene Lundmark Alm från Hemmingen, men när fönstret fångades, då på besök i Järvsö i Hälsingland .., ja, det torde väl bilden tydligt visa. 

Liggande panel .., och vilka ovanliga färger, tänker jag. Fint!

Tack Irene! hälsar bloggmadamen.

På slutet ... 

 

... av dagen kör vi till Skallkroken och medan pv bär in täcken och annat som vädrats och tvättats, så tar jag mig ett dopp i havet. 

Försöker hålla koll på vattnet, då det har siktats blåmaneter - såna som bränns - men ser inte en enda en och inte några andra varianter heller. 

Kommer hem. Läser dagens mejl från min syster i Australien. Hon skriver att detta - det vet hon redan nu - blir hennes sista resa till hemlandet. 

Dels blir det hysteriskt dyrt då hon inte kan sitta upprätt under den långa resan och därmed får välja flyg där hon kan ligga ner och allt har stigit i pris och "jag blir ju inte yngre heller", skriver hon.

I november fyller hon åttio år. Det blir nog ett tungt avsked.

En tisdag i juli ...

Ja, ikväll är det dans i Västerhagen, eller var det kanske igårkväll, men att skylten ännu sitter uppe?  Nej, jag tycks minnas att det var tisdagkvällar.

Västerhagen är belägen några hundra meter från Hemköp, längs Kustvägen. Ibland när jag moppade hem efter kvällspasset, kunde jag se människor som rörde sig där utanför och fragment av musiken hördes en bit bort.  

Idag är det mulet, men bra ändå. 

Pv har fått ny energi och återupptagit byggandet på den gamla altanen. (Han tog paus under några veckor, säger själv att det var en slags terapi att sätta igång med bygget, då när Harry gick bort.)

Själv har jag lyssnat till dagens Sommarpratare som visade sig vara Lars Strannegård, nuvarande rektor för Handelshögskolan. Programmet handlade till stor del om vikten av kultur och jag tappade tråden - eller intresset - ett antal gånger, vilket skedde tämligen ofta. Blev dock glad åt att återigen få lyssna till Gotan Project och låten Diferente. Den lyssnade jag ofta till under åren i den lilla 1:an. 

Lyssnar nu och då till Tankar för dagen och så blev det den här morgonen. Den som stod för tankarna (det handlade om småprat ...) var Kajsa Riecke - ingen jag kände till - men jag fastnade direkt för hennes röst och mjuka sätt att tala. Och om vikten av småprat, det vet ju den som har läst här ett tag, att det tror jag faktiskt är långt viktigare än man tänker sig! Här en länk till hennes tankar. 

Idag visade pv mig en film på instagram om en hund som varit försvunnen i tre år och nu kom husse och upptäckte hunden där den låg och sov vid en stolpe. Så han som varit husse ropade på den förlupne vännen som lite yrvaket tittade upp .., därefter försiktigt, försiktigt närmade sig och så, när allt föll plats, blev fullkomligt galen av glädje! 

Den lilla filmen tittade vi på. 

"Ja, oj, oj, oj ...", sa jag och kunde inte säga så mycket mera, ty rösten var omöjlig att hålla stadig. 

Det var likadant för pv. Och utan att vi sa nånting mera .., visste vi ju precis vad vi tänkte. Liksom vad det handlade om.

Bilden: Och nu är båda borta.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som även idag är Turtlan: 

"Hej!

Gjorde vi månne årets största miss och inte köpte en tavla med Lars Lerinbilder på second hand butiken i orten nära stugan?

Nja… det var tryckta kort så inga original. Men kanske hade varit ett bra inköp hänga här på stugan någonstans.

Men det kom med en spegling av ett fönster som nu får susa iväg till landet Halland.

Hälsningar Turtlan."

Efteråt ...

Vilka trivsamma dagar det har varit med det här sällskapet med tjugofemåringar; alla från Upplands Väsby. 

Fr.v uppifrån: Tobias, William, Anton och Elvis. 

Nedre raden: "Bellan", Emil (barnbarnet), samt Louise.

Några av dem hade varit skolkamrater, några hade lärt känna varandra via fotboll i yngre år och så vidare. 

Vi skjutsade in dem till Halmstad vid 14-tiden igår och hämtade den vid midnatt. (Körde var sin bil). 

I min bil satt de två männen till vänster i övre raden samt han som står i längt till höger. Övriga åkte med pv. 

Vilken hemresa det blev! Jag frågade hur det hade varit (det var EM-finalen som visades på en sportbar) och det berättades om upprymda spanjorer vilka satt vid bordet intill och lite annat. Nåja, sällskapet i bilen var nog också tämligen "upprymda". 

Sen frågade en av dem, han som satt vid min sida, om vi inte kunde lyssna på musik? Jodå. Han fick min mobil, fick koden att öppna den och så skulle det väljas musik. Det blev kanske 15 kilometers  körning med sååå mycket glädje! 

Det spelades den här låten av Lars Winnerbäck (å, vilken textmakare han är!) och de tre unga männen sjöng med högt och framför allt: innerligt ..., och det var Per Gessle och den sista kilometern var det Mando Diao. som strövade i sommarnatten.J ag kom på mig själv med att sitta och le medan det sjöngs så fint och jag tänkte att unga män numera är så annorlunda än de som jag minns från min egen generation. Så mycket mindre "macho". 

En av dem ringde sin flickvän och plötsigt sträcktes en mobil fram och den uppringande sa "titta, det här allas vår mormor!" och jag log ännu mera. 

Idag , det var just innan de tackade för sig, satt vi ute i nästan-solskenet. Då uppenbarades det att två ur sällskapet hade finskt påbrå. Den enes föräldrar var båda från Österbotten och hette Kavari (kort a) i efternamn och en av flickorna hade även hon släkt i Finland - om det var morfar eller farfar - och även denne var från Österbotten. Ja, ja .., då var vi ju nästan släkt ,-).

Vi pratade även om våra namn - om vi hade ett enda eller flera -. Minns jag rätt var vi tre som bara fått  ett namn. William och pv var utrustade med hela tre! Jag tror att tre av det maskulina könet hade ett "Karl" med, frånsett sitt ordinarie namn.

Fyra matcher Backgammon spelades mellan pv och Emil. Emil vann med 4-1. Aj, aj.

Det var inte långt ifrån att jag jag började gråta när det var dags för dem att tacka för sig. Så roligt - och härligt uppfriskande - att lyssna till unga människors liv och tankar!

Dagens fönster ...

Ett fönster från .., Turtlan, tror jag mig minnas. 

Jo, för hon tyckte så mycket om fönsterhakarna och önskade att dylika hade funnits i hennes och M:s hus i Karlstad.

Tack Turtlan!

Det bästa .... 

Att äta frukost tillsammans .., två bord, nio personer. 

Så mycket glädje!

Och pratet efteråt. Det visade sig att tre av männen/pojkarna/killarna hade arbetat på Hemköp, men alla hade gått vidare och nu fått helt nya yrken. 

Mest fascinerande var att lyssna till den som under en tid förtjänat sitt levebröd på Mc Donald´s. 

Inte i köket, men med headset runt huvudet och en fruktansvärd stress .., svårt att hinna med ett toalettbesök och detta ha många bollar i luften. 

"Till en början tänkte jag att det där fixar jag aldrig, men efter en månad gick det bra!" berättade han som efter ett par års universitetsstudier i Umeå, nu arbetar på bank.  

Så många frågor blev det inte .., jag hade fullt upp. Däremot fick jag veta att favoritosten hos alla sju var PRÄSTOST!  Ser man på. Det faller inom avdelningen onödigt vetande, men bra ändå att känna till inför nästa besök ,-).

Dagens fönster ...

Det kom ett sms med följande text: 

"Skickar två fönster från Stene gård i Järvsjö."

Vem som var avsändare? Jo, Irene Lundmark Alm som bor i Hemmingen, inte långt från Malå. Ja, några mil kanske. 

Det här får bli det första fönstret. 

Tack Irene! säger jag.

Lördagkväll i landet Halland ...

Detta blev i sanning en dag fylld av förberedelser. Gjorde redan på morgonen i ordning lammfärsen (blandat med en tredjedel nötfärs) och formade tjugofyra biffar, mer räckte det inte till. 

Stekte dem fyra och fyra och sen var det bara att låta det hela dra in såsen. 

Till detta serverades potatisgratäng, ugnsrostade rotfrukter, en skål hummus, hemgjord tzatziki, en skål grönsallad med melonbitar och allt annat som brukar höra till ..,tre olika såser (bearnaise), ja, det var väl det mesta. 

Vi fick låna grannen Birgittas ugn till grönsakerna, vår räckte helt enkelt inte till. Så vänligt av henne!

En enda liten biff blev kvar, men då hade jag även stekt några starkare korvar .., så där så ingen skulle behöva gå från bordet hungrig. Ungdomarna fick äta i uterummet, själva satt vi i vardagsrummet. Och i uterummet har de varit sedan dess!

S o m det har skrattats .., det har spelats kort, Yatzy och det springs på toaletten och jag går upp och kollar till så att alla har kuddar med örngott .., och pv drar ut dagbädden så det är fixat (i det som är Gunnars rum) där flickorna ska sova och själv ska jag ligga här på soffan Ektorp, så kan dom sitta där ute hur länge som helst och roa sig. 

Ett tag efter maten satt jag i soffan och nickade ideligen till. Det var väl någon slags anspänning som släppte, men nu, när klockan är halv tio, är jag pigg. Gick in i köket och Emil kom in och kramade om och sade snälla saker som värmde mormorshjärtat. Pv kämpar med dagens korsord i DN.

I morgonbitti ska det tydligen bli morgondopp för hela surven .., de hade med sig frukostbröd, ost, skinka och kaffe .., så det är bara att plocka fram och göra i ordning. Lägg därtill att regnet tydligen skulle upphöra, ja, men det blir bra. 

Vi pratade om yrkesval (det var innan flickorna kom, dom hade kört själva). Emil (barnbarnet) säljer bilar, William driver tillsammans med sin farbror en klädaffär i Uppsala, Anton arbetar med logistik åt företaget Vitamin Vell, Tobias har pluggat ekonomi i Umeå och har nu fått arbete på Handelsbanken i Täby och Elvis arbetar med reklam och redigerar hemsidor. 

Tänk, så annorlunda i jämförelse med hemma i! Där var det - kanske är ännu - gruvan eller SGU (Sveriges geologiska undersökning), Hultdins verkstad, sågverket eller skogen som många män hamnade i. Ska fråga damerna i sällskapet hur det ser ut för deras del. Ingen av de unga männen hade gått i sina föräldrars fotspår rent yrkesmässigt och föräldrarna torde väl vara födda i början på 70-talet.

Dagens fönster ...

S o m  jag tyckte om den till synes så enkla kyrkan i Höganäs! 

Inga krusiduller. 

Ja, den kyrkan gick rakt in mitt hjärta.

Fredagkväll i juli ... 

Så här vackert var det nere vid havet, när vi vid åttatiden tog lillrundan, pv och jag själv. 

Såg människor som satt på hällarna .., några fiskade .., andra var på väg hem, kånkandes på kylväskor och plädar. 

Det har varit en bra dag, ja, om man med "bra dag" menar att man klippt gräs, kört in till stan och handlat, tvättat fleecefiltarna och pv har bakat gifflar och kärleksmums/Snoddas, allt inför helgens besök av ungdomarna. 

Själv ska jag steka en stor laddning med lammfärsbiffar till middagen i morgon. 

Kanske var det därför det flimrade lite natten mot idag ,-).

Minns när jag 1997 skulle bjuda min före detta lärare i tyska hemifrån på fisksoppa och även om jag älskade den läraren (eller just kanske därför) - Carl-Olof Sjölund - var jag så nervös att soppan inte skulle bli god och knappt hade vi satt oss till bords, så kände jag hur det värkte i bröstet. Jag tog av mig behån .., hade svårt att få luft och till sist blev det  besök på akuten. Emma skulle döpas helgen därpå och jag grät och tänkte att jaha, nu får man inte vara med om detta .., ja, jag tänkte väl att Vår Herre hade planer på att kalla hem mig. Det är till att ta fisk-soppe-kok på allvar ,-). 

Fullt så farligt är det inte vid sjuttio års ålder.

Mitt i natten .... 

Vaknar med våldsam ångest och flimmer. Försöker distrahera mig med att lyssna til något lättsamt från radion - kanske Vetenskapsradion - men allt jag får in är president Biden som håller presskonferens. 

Oron blir inte direkt mindre av detta, även om han låter mer bestämd än tidigare. 

Man kan fråga sig vad det är med män som absolut inte kan tänka sig att ge upp sin position? 

Och nu snart mitt på dagen. Jag klipper gräset mot havssidan till. Där är mängder med vitklöver och små-små ekplantor vilka tittat upp, men tjoppas av lika snabbt. Aldrig har vi väl haft fler ekollon än i höstas och nu vill dessa växa upp och bli stora träd. 

Nej, man får inte alltid som man vill. 

Svetten rinner i ögonen och det svider och jag försöker torka tårarna så gott det går. 

Ser en hästtransport svänga in mot stallet och hagarna .., kanske hämtas några hästar till ett annat bete? Eller lämnas någon häst som varit på annat ställe?

Efter gräsklippningen duschar jag iskallt. Längtar efter bad i havet, men Halmstad kommun har gått med varningar till allmänheten  och meddelat att efter dessa våldsamma skyfall, ja, då blir det så här .., det är väl närapå avlopp som går rakt ut i Kattegatt och nu inväntas nya provresultat. 

Vi får väl se tiden an. Stackars människor i Jönköping och annorstädes där det svämmade över i källare och butiker! Vilket jobb det blir! Allt som ska avhandlas med försäkringsbolag .., minskad försäljning för affärsidkare och så vidare. 

Nu snart elvakaffe.

Dagens fönster ...

Strax efter klockan 21.00 igårkväll, plingade det till i min  mobil. 

Då kom det här fönstret, med den härliga lampan som - om jag förstått det rätt - dinglar i en tråd från taket. 

"Tror det är en designshop", skriver avändaren som är madamen  i Porto. 

Tack! säger jag och tänker att det nästan påminner om ett jordklot.

Nya tider ...

"Nej, nu får det vara nog! Jag har blivit en soffpotatis!" sade pv tidigare ikväll. 

Han, som tidigare cyklade nästan fem mil gånger fem dagar i veckan, tappade styrfarten när han valde att bli pensionär på allvar och  n ä r  han har cyklat, har det mest blivit på elcykeln och det är ju stor skillnad i jämförelse med att trampa själv.

Och så försvann ju alla promenader med Harry; rundor hit och dit och flera kilometer per dag!

Shortsen åkte på, strumpor och skor och t-shirt och så iväg. 

En kort runda bara, mer för att känna på det hela. 

Det gick bra, men var tungt i uppförsbacken, konstarerade husets herre. 

Nöjd ändå, tror jag.