måndag 10 februari 2020

I Söndrum ....


Det händer alltmer ofta att jag ler lite för mig själv och tänker att .., jaha, nu börjar jag bli som min f.d. svägerska - eller andra i samma sits -, dvs, som pensionär blir ett besök hos tandläkaren eller frisörskan ett  p r o j e k t.  Om detta har Sven i Luleå skrivit helt underbart, ska leta fram länken!

Nu är det måndagmorgon och jag har tid hos tandhygienisten, men först skjutsar jag in pv till Sannarpsgymnasiet. Mycket trafik .., köer, det gäller att ligga i rätt fil. Kommer fram till folktandvården nästan en halvtimme för tidigt, men hellre det.

Inne i receptionen ringer telefonen oavbrutet.
"Välkommen till folktandvården i Söndrum, det är ...", och så namnet.
Om och om igen.
Det är knappt att dom hinner tacka för det ena samtalet, så ringer det igen.
"Det är för att det har varit helg .., nån har bitit sönder en tand eller haft tandvärk och så är det ju förstås återbuden ..", säger en av kvinnorna som tar emot samtalen.
Ja, jag frågar.


Bläddrar lite i Hallandsposten, allt medan en tandsköterska undrar var "Eva" håller hus?
Ja, säg det. Kanske har hon försovit sig. Eller ångrat sig.


Hittar en annan tidning. Oj då, det här borde man förstås läsa.
Så det gör jag.


Det är mycket man ska tänka på om man vill vara en modern farmor.
Så jag läser vidare.
Punkt 7 stämmer till eftertanke.
Och sköterskan frågar återigen efter "Eva".


Nej, i väntrummet sitter - förutom jag själv - bara en smal mamma med sin dotter; dom spelar Fia med knuff på ett stooort Fia-bräde med lika stora tärningar, men hinner knappt börja, förrän flickan blir inropad.
Mamman pekar på glasskåpet där olika produkter visas och hur mycket socker varje vara innehåller. Fyra Marie-kex motsvarar 1 sockerbit.
Sempers frukt-smothie 5 sockerbitar.


Till höger om mig finns en bokhylla med tre hyllor på vardera sidan.
Damtidningar för sig .., Golf, - och motortidningar för sig.
På en hylla ligger Kalle Anka och Hälge och liknande lektyr.
Längst ner tidningar för tonåringar .., t.ex. Julia.
Man kan fundera på om det är landstinget som bekostar alla prenumerationer; det måste ju bli hur mycket pengar som helst!?

Sen blir det min tur.
Tandhygienisten är en vänlig själ som talar med så mild röst, så där så man knappt hör vad hon säger. Hon har lockigt mörkt hår, är oändligt rar och tycks så lugn, men när hon börjar fara runt med ultraljudsapparaten för att ta bort tandsten, då är det som om hon kör en racerbil, hej, vad det går!!


Lite hinner vi prata efteråt.
Hon frågar vad jag arbetar med?
Ja, just ja .., i butik, så var det, men inte nu längre.

Och om hon inte hade arbetat som tandhygienist?
"Tjaaa .., i mitt hemland var jag ekonom, men här .., ja, jag skulle nog ha läst juridik",säger hon.
Hennes mamma var hemmafru och pappan juvelerare.

Sen är det över.
Jag är ovanligt lite röd om kinderna ..., betalar femhundra kronor och tackar för mig.
Harry i baksätet.
Jag ringer Sonja och säger att jag kommer och hälsar på henne senare idag och jag håller fikabröd.
"Så du kommer då ...?" frågar Sonja och jag lovar.
Påminner mig själv att inte glömma lavendeloljan .., lite massage på Sonjas rygg kanske kan göra gott .., kan få henne att slappna av lite?

Kör hemåt.
Av blåsten - eller stormen - som skulle komma, märkte vi i Stensjö just ingenting.
En omkullblåst trädgårdsstol, det var allt.
Och nu hemma.

Så var det ju länken till Sven i Luleå, men jag kan inte länka hos honom - så jag får tipsa i stället.
Först ett avsnitt som är helt ljuvligt och har rubriken "Om att bjuda på middag".
Det är bara att skrolla ned på hans sida.
Och den 17:e april skrev han lite om just det jag tänkte på .., när man lämnar yrkeslivet.
Rubriken är "Hur känns det?".
Jo, tack Sven .., det känns underbart!



Och medan jag har suttit här och skrivit, är detta vad jag lyssnat till.
Dagens fönster ....


"Här kommer en bild från taket i den moderna sjukhusentrén på Norrtälje sjukhus. Här bor vi ju i skärgårdsmiljö så man undrar om detta är hummertinor? Eller något annat maritimt? Fritt fram för spekulation! Och fönster finns det i bakgrunden."

Så skriver fönsterfångerskan, som i det här fallet var Monet.

Tack! säger jag.
Läckert var det.

söndag 9 februari 2020

Och så blev det söndag ....


Och det blir en aning seeeg morgon, men jag får skylla mig själv .., ty när pv igårkväll gick i säng, då stannade jag kvar och låg på soffan Ektorp och tittade på dom två avsnitten av brittiska serien "Erkännandet".
Pv har pratat om dem i lyriska ordalag, men av någon anledning har det aldrig blivit av för mig att titta, förrän nu. Jo, det var bra.
Och som alltid när det gäller brittiska serier - suveräna skådespelare -!

Vaknade vid fyratiden. Underliga drömmar igen. Ett hus som brinner ., en kvinna som ringer ett samtal till Stefan Löfven. Sånt. Ligger kvar länge i sängen. Lyssnar till P1 och Vetenskapsradion som tar upp detta med bränderna i Australien och vad det gör med djurlivet och därefter Söndagsintervjun, idag med Tiina Rosenberg, en av grundarna till Feministiskt Initiativ.

Nej, jag har ingen särskild relation till vare sig Tiina Rosenberg eller Fi, men valde att lyssna ändå.
Betecknar jag mig som feminist? Jag vet inte .., har dessutom svårt att placera mig själv i ett fack, det skulle väl i så fall vara "De veligas fack". Och vad är motsatsen till att vara feminist?
Jag frågar pv.
"Ja, det skulle vara väl manschauvinist, men det är ju ju inte .., du är ju verkligen feminist!" säger han.
Jaså?
Jag vet inte om jag håller med om den saken, det beror väl på vad man lägger i det ordet.

Gunnar i Jämtland brukar säga att jag är vänsterpartist utan att veta om det - jag ler när jag skriver dom raderna - nej, jag vill inte hamna i något partifack. Jag har i många år röstat på Folkpartiet/Liberalerna, ja, även på Centern, någon gång på (s) men så värst liberal vet jag inte om jag är; i mångt och mycket är jag tämligen konservativ. Kan man vara allt på en gång?
Sånt kan man fundera på.

Kom ner till kaffe och ett kokt ägg .., och repris av Svenska Nyheter hos SVT. Ibland tycker jag att programmet är väl tramsigt, men så icke idag. Bland annat handlade det om tvångsgifte och könsstympning och hur vårt samhälle inte reagerar. Eller. inte reagerar tillräckligt. Sevärt, tycker jag.
Här är en länk till programmet (och Mp och V sjönk lite i min aktning efter att ha tittat klart).

För övrigt?
Det är väl ikväll stormen ska komma och jag kan redan nu se hur grannens något vingliga
björk vajar för vinden .., och pv sitter i gästrummet och övar inför körövningen; en extra-övning då det blir konsert, ja, när är det nu, jo, den 22:a i trakten av Ängelholm, säger han och så ytterligare en konsert därefter.
Såväl fredagens som gårdagens korsord i DN klarade vi av (om än med visst besvär)  och det kan nog bli en skön söndag det här. Röjde i uterummet igår och ska ta mig an halvskruttiga pelargonior i morgon.


Ser ni den hjärtformade stenen på bilden?


Den låg på stranden, då, när sonen, lillkillen och jag själv vandrade mot Måkläppen i strålande solsken. Jag tänkte, när jag plockade upp stenen och stoppade den i anoraksfickan, att den ska få påminna mig om den där ljuvliga tillsammansdagen.



Och detta är vad jag lyssnar till.
Jag  ä l s k a r  trummor!
Minns en kväll på ett torg i Malmö när ett sällskap ungdomar i  t i m m a r  spelade trummor på det här viset. Det var inget annat än ..., ja, helt ljuvligt!
Dagens fönster ...


Vad passar bättre på en söndag, än fönster från Frälsningsarméns lokal i St Albans i England?
Just det. Jag tycker om Frälsningsarmén med all hjälpverksamhet och glad och sprallig musik är det också.

Och annannan - som tog bildenvar det inte i St Albans du besökte en bokhandel som jag lyckades hitta via google maps? Jo, det tror jag. Waterstones? Kan det ha varit den? Eller är jag helt ute och seglar?

I vilket fall som helst: tack!

lördag 8 februari 2020

Kväller och tankar hit och dit ...

I dag började pv tapetsera .., ja, ni vet, den där fågeltapeten som jag föll pladask för.
Först tänkte vi sängkammaren, men nej, sen tänkte vi (jag) väggen upp till hallen, men när han fått upp den första våden och vi krånglat med våden ., ja, då tänkte jag att nej, det blir inte bra.

Jag sa till pv att jag betalar dom tre rullarna - om vi inte kan lämna tillbaka dem - det får räcka med en vägg med småfåglar, resten får bli väv som vi målat.


Sorry, små fåglar .., ni får inte så många kamrater som ni kanske hoppats på, ni får allt roa er själva. Nåja, vi får se hur det blir.


För övrigt har det varit en vilsam helg.
Lite tvätt som torkat ute i vinden .., jag stekte fisk till middag .. Eckes Britt tittade in och frågade om pv är intresserad av att ta vara på fyra (!!) sängar som dom inte ska behålla, ja, nu under ombyggnaden och han tackade till min förskräckelse "ja".
Det blir ved förstås, men innan dess.


Och mejl kommer från dom som befinner sig utomlands och badar i ett hav som är grönturkosfärgat och hela familjen är samlad och det tycks ha varit som i paradiset. Mest kommer bilder på hundar som springer på stranden, eller leker och jagar andra hundar och ibland bilder när någon familjemedlem sitter i en solstol och med ena handen klappar någon hund som lagt sig vid sidan om.


Och vet man att mottagaren av meddelandet tycker om fåglar, då kommer en bild på just en sån som har byggt ett bo i nånting som hänger ute på altanen.


Och så kan jag meddela att jag nu har köpt biljett till Konstmuseet i Köpenhamn, där det då pågår en utställning med verk av Anna Ancher. Det är på fredagen jag tar tåget till Malmö och därefter vidare till Köpenhamn. Härligt!

Men nu väntar pv på datorn .., han har tittat på en spännande serie hos SVT - "Erkännandet" - och nu tänker han titta om den finns på play. Det blev tydligen brått att se slutet.
Själv gör jag natt.
Tittade på Melodifestivalen så där vid sidan om.
Om jag skulle ha röstat .., hade jag nog valt Anna Bergendahl och Mendez, alternativt killen som gick vidare .. han hade en speciell röst.
Men bäst av alla tycker jag att en av programledarna är, nämligen Linnéa Henriksson, för övrigt från Halmstad. Lite till. Fick ikväll veta att fenomenala skidåkerskan Linn Svahn kommer från Lycksele och att Moa Lundgren har släkt i Ytterberg, bara några kilometer från Malå. (Även hon skidåkerska).
Ja, nu får det vara nog.
Lätt att komma ihåg ...

Bad att få ett nytt lösenord på sidan där jag just då höll hus.
Jodå, det fick jag.

ZYNGHGEOUT282020153041

Nu har jag automatisk inloggning.

Lördagmorgon ....


Och jag vaknar av drömmar som är helt sanslösa och ingen ordning får jag på dem.
Ofta ser jag nåt slags samband mellan det som händer i drömmarna och det jag funderar på - eller är med om - i vardagen, men inte den  här gången.

Det är mulet ute.
Grått.
Det varnas för stormvindar i byarna och pv ska åka till Skallkroken och plocka ner presenningen över båten, annars är väl risken att den går i bitar och vi måste också ordna med växthuset där ett fönster dråsat i backen, det hålet måste tätas på nåt vis innan den värsta blåsten kommer från väster.

Plötsligt ser jag en bil på vår uppfart.
Det är mannen som har hästarna på andra sidan vägen; det var hans hästar som var ute och irrade omkring på Kustvägen häromkvällen och nu vill Erland tacka pv för hjälpen. På frågan om hur hästarna tagit sig ut, får vi veta att någon helt enkelt har släppt ut dem.
Vilka totalt kompletta idioter det finns!!
När pv upptäckte hästarna sprang dom dels på vägen där vi bor, men även ute på Kustvägen .., och trots att pv viftade med sin ficklampa för att få bilar att sakta ner, fanns det nån som bara gasade på och som såklart fick tvärbromsa för att inte krocka med hästarna!


Men det finns också sånt som gör en glad.
Igår, t.ex., en intervju med mr David Abel och hans hustru vilka befinner sig på en kryssning och utanför Japan upptäcks det att delar av passagerna visar tecken på att vara smittade av coronaviruset.

Nu sitter semestersugna resenärer i karantän i sina hytter och det är då David Abel - som uppenbarligen är en handlingens man - lägger ut en film på youtube och han är bara så underbar!
Ja, det är frun också.
Hur geschwindt som helst berättar han om tillvaron i hytten och han gör det med sån glimt i ögat.



Och rent förfärligt var det ju att den kinesiske läkaren Li Wenliang, han som larmade om coronaviruset, blev tagen i örat av högre instanser, då han ansågs sprida falska rykten.
Doktor Wenliang blev själv smittad och nu är han död.

Sååå ledsamt!

Dagens fönster ....


Titta, vilken vacker byggnad! 

Det är även den här gången min namne Elisabeth på Söder i Stockholm som fångat en hel svärm med fönster och  hon har skrivit en lista över var dom fångades, men jag blir lite kluven när det gäller den här bilden. 
Jag  t r o r  att du Elisabeth menar att det här fångades i Vasastan?  Kan det stämma?

Denna norrbottniska hade en blogg och när jag under några dagar bodde på båten Gustaf af Klint för ett eller två år sedan, då blev jag bjuden på lunch hemma hos Elisabeth. 
Vi hade aldrig träffats tidigare, men se, det blev precis som med alla andra bloggare eller bloggläsare som man årens lopp mött .., det var som att träffa en vän; en gammal bekant! 

Och Elisabeth har en sån fin hund som jag fick sitta och gosa med i soffan och underbart god mat bjöd hon på! 

Så var det. 

Uppdatering: så här skriver fönsterfångerskan.
"Nu ser jag hur min bildinfo blivit fel!! Bild 2 (den här): Tjurbergsparken.
Då vet vi.

fredag 7 februari 2020

Igår och idag ... 


Jo, besöket hos Lilla Napoli utföll till belåtenhet, precis som vid tidigare besök. Jag undrar om jag någonsin har upplevt ett så vänligt bemötande när jag varit ute på restaurang? Nej, jag tror inte det.
Och det här är ju verkligen inget lyxigt ställe, tvärtom, så spartanskt som det kan bli.


Vi får ett bord för fyra alldeles vid yttterdörren och det är skönt, för det blir lätt sååå varmt där inne, ja, när lokalen är till brädden fylld av gäster. Precis som tidigare får man boka bord i god tid, ibland någon vecka i förväg och det är en ständig ström av gäster som kommer och går.
Alla pizzor kostar nittiofem kronor (en höjning med 5 kronor sedan i somras) och det finns sju stycken att välja mellan, plus en dessertpizza som jag aldrig har smakat.
Vin eller öl köper man nere i den större lokalen, övrigt betalar man själv via en dator, bara klickar på rätt ikon.


Och man är i alla fall förvarnad ...
Ja, det var trevligt, men nästa gång ska jag testa någon ny variant - jag har valt den med sardeller (och utan ost) - var gång.


Så blev det ny dag.
Fredag.
Då blir det ännu ett besök i Falkenberg, då jag skjutsar friherrinnan för att hon ska få hämta sin bil som nu är klar efter reparationen. Därefter tar jag sikte på Getinge, där jag först ser till att få bilen rejält rengjord (äntligen!!!)  och för 179:- blir den skinande blank och i alla fall betydligt finare än tidigare. Jag skäms när bilen ser ut som skrutt. (Det gör inte pv).
Det har hänt att jag varit aningen nervös för att köra in i tvätthallen .., rädd att jag ska trycka på fel knappar och att där blir ett enda kaos. Det är jag inte den här gången. Det går jättebra.

Trevlig personal är det även här .., på det som tidigare var Statoil, men som väl nu heter Circle K ?
En av männen hjälper mig med antennen som jag inte lyckas få loss, allt utan knot.

Så till Apoteket för att hämta ut pv:s medicin. En kvinna med hilka om huvudet tar emot och är lika vänlig hon och jag tänker på hur underbart det är när människor kommer från annat håll och får arbete och blir till en pusselbit i det som kallas samhället! Det var precis likadant på bensinstationen.

Sist av allt till Coop (dyr butik) där jag köper livets nödtorft .., naturell yoghurt och lite annat.
En kvinna från Hemtjänsten är före mig i kön och hon handlar två fyllda kassar med matvaror.
Jag undrar hur många kilo just den yrkesgruppen bär på varje dag?


Sen hemåt.
Här har det lösts korsord (DN:s Nutidskryss) och vi har kört fast i övre vänstra hörnet, men det brukar lösa sig till sist .., pv har tagit hand om plocka-ur-container-ved, alternativt slipa lilla-hall-väggen och lite annat och själv ska jag ta mig an disk och dammsugning.

Husets herre räddade även Kapten Haddock från döden. Denne hade nämligen råkat sugas in i dammsugarröret när jag städade och det var inte långt ifrån att jag hade ångest för den sakens skull.
Huuuu, för att ligga där inne i mörkret tillsammans med hundhår, diverse spindelnät och säkert någon spindel också ., för att inte tala om olika blomblad, flingsaltet som dråsade i golvet .., och som pricken över lite slipdamm.

Nu är Kaptenen räddad.

Med andra ord: en alldeles vanlig fredag - förutom biltvätten -.
Dagens fönster ...


Guy i Arvidsjaur brukar skoja och säga att ju eländigare fönster, desto gladare blir jag.
Ja, det stämmer.
Det är ju faktiskt så att det alltför tillrättalagda - det helt perfekta - det tappar på nåt sätt "personlighet". Eller "känsla".

Men här .., här vimlar det av sånt och man kan fundera hur länge som helst över vad som hänt här, tidigare? Huset längst till höger .., kanske var det en butik?

Vilka människor har tillbringat sina dagar här?
Vart har dom tagit vägen?
Var dom lyckliga?

Sånt kan man fundera över.

tack till dig som fångade det här rucklet!

torsdag 6 februari 2020

På menyn ikväll ....



Ja, det blir friherrinnan, pv och jag själv - Sonja hoppade - som åker till Lilla Napoli om en timme.
Första pizzan är då klar tio i fem och man ska vara på plats tio minuter innan.

Godare pizzor har  v i   aldrig ätit, men vi är ju inga experter.
(Och jag lär välja den med sardeller, som vanligt ...).
Så blev det morgon ...
(Kan man tänka sig ...!!)


Och natten bara försvann i ett töcken och när jag vaknar, känns det ungefär som hade jag varit på utflykt till yttre rymden och tjopp bara, släppts ner när gryningen kom.
Så jag ligger alldeles stilla i sängen och lyssnar till morgonens nyheter, såväl i radio som i tv.

Det handlar förstås om riksrättsprocessen mot Trump, om republikanen Mitt Romney som - som ende republikan - gick emot sitt parti och röstade nej till att frikänna Trump (där kan man tala om civilkurage och mod .."den mannen lär få det hett om öronen", sa SVT:s gäst i studion) ..., men jag lyssnade också till Carin Götblad - regionpolischef för polisområde Mitt - som i en intervju berättar om alla dessa ungdomar som rånar andra ungdomar och hur samhället ska komma tillrätta med detta eländes elände och allt vad det ställer till med.

Så gick jag ner till köket, gjorde mig kaffe .., jag hade igårkväll bakat grovt bröd som nu blev till glädje .., klappade såväl hund som katt ., pratade med Sonja som ringde .., pratade ännu en gång med Sonja .., ringde till min syster i Skåne .., läste ett mejl från Australien (handlade mest om hästar) ..., och gladdes åt ett meddelande på whats app från Portugal.


Det visade sig vara annannan som tipsade om en utställning på Statens Museum för Konst i Köpenhamn (öppnar den 8:e februari); en utställning med verk av Anna Ancher.
Den här målningen har Anna A gjort och minns jag inte fel, är det hennes mamma, Anne Bröndum, som sitter modell.


Målning av Oscar Björk. Lika bra att visa en sån också.
(Statens Museum för Konst i Köpenhamn besökte jag för övrigt i januari 2008 och häpnade då över några svenska konstnärer vilka jag aldrig hört talas om, däribland svensken Oscar Björk, född samma datum som jag själv, den femtonde januari, om än något tidigare .., nämligen 1860. Då var det en pågågende utställning med nordiska målare).


Men nu är det Anna Ancher.
Och här en annan målning som åtminstone gör mig varm i hjärtat.


Och den här - och såklart många, många andra -.
(Men nog är skålen väl stor för att mata en så liten krabat, men vällingen eller gröten kanske skulle räcka till fler än ett barn?).


Anna Ancher var gift med Skagenmålaren Michael Ancher och under vårt besök i Skagen för två, tre år sedan - det var under pv:s höstlov - gick vi förstås till det underbara Skagenmuseet och förundrades över all fantastisk konst, men vi gjorde även ett besök i familjen Anchers hem.


Jo, jag beundrar verkligen Michael Anchers sätt att måla, men minst lika mycket, föll jag för hustruns alster!! (Precis som när jag fick möjlighet att vandra omkring i Carl Larssons "Sundborn", där den mannen helt försvann ur min åsyn, när jag såg allt vackert som hustrun Karin åstadkommit!!). Bilden togs inne det lilla huset där det var så mörkt, så mörkt, nästan omöjligt att läsa texterna intill tavlorna.


Den här dörren finns i det Ancherska hemmet och jag älskar den!
En tofsvipa på jakt efter lite mat och så är det väl i alla fall en duva nere till vänster?

Ja, nu vet jag i alla fall hur  e n   av dagarna i Skåne ska tillbringas!
Jag ska ta tåget till Köpenhamn och gå på konstuställning och jag ska - med största säkerhet - köpa några fina konstkort och frimärken ska jag också införskaffa. Sen ska jag sätta mig på något café, ta fram bästa pennan och papperet med adresserna .., och så ska jag sitta där en stund och bara njuta av tillvaron. Se där! En utflykt .., det ger mångdubbelt tillbaka! Först planerar och längtar man .., sen är man verkligen där .., och efteråt har man minnen att tänka på! Det behöver heller inte vara just resor/utflykter, men för mig är det så.
Just idag tänker jag t.ex på den där lilla knubbiga handen som höll i min, när vi gick runt-runt-runt i lägenheten i Malmö. Känslan finns ännu kvar.

Nu mot diskbänken!
Och tack annannan för tipset!
Dagens fönster ....


... nej, här är det inget sjukhus, det är kanske hemma på Söder hos min namne Elisabeth med h.

Vilka vackra fönster .., och tänk, där kan man nästan krypa upp och sätta sig och hålla kolla på världen utanför!

Tack! säger jag.
Dagens fönster ....


Så här skriver fönsterfångerskan: "Har du inte tema Sjukhusfönster just nu? Här är ett antal från Norrtälje Sjukhus som jag numera frekventerar ganska ofta. Detta är den gamla delen där  Lasaretts-inskriptionen fortfarande finns kvar och påminner om att sjukvård utövats i den här fina lilla  staden ganska länge!"

Och den som hade håven redo den här gången, det var Monet. 
Tack! säger jag.

onsdag 5 februari 2020

Några kvällsfönster från Dalarna ...


Fönster tagna i mörker, dom blir alltid kvällsfönster här.
Så och dessa.

Och så här skriver avsändaren: "Sänder några fönster från ikväll, den 4:e februari 2020. "

Det här är alltså lasarettet i Falun och det var Kerstin - inlagd på en avdelning där - som tog fram stora håven. 

Vilse ...


Beslöt mig för att gå åt ett helt annat håll - med solen i ansiktet - när det var dags att rasta Harry.
Så jag gick ner till havet .., gick sedan söderut, uppför en slingrig stig där man hela tiden fick treva sig fram, solen var så stark och lyste rakt i ögonen! Vidare ner längs ett sommarstugeområde, in i en snårig skog med spångar och mycket vatten .., in i en hage (utan får) ..., och hopplöst att ta sig ut på ett vettigt sätt!
Upptäckte en man som sprang likt en gasell och honom tog jag sikte på .. , men han var försvunnen, gaseller är snabba.

Nåväl, kom upp på "vanligt område"  med mängder av sommarstugor (typ som på bilden)  och gräset sååå grönt och fint, nästan som vore vi i april månad!


Så här kan också sommarhus se ut.
Jag hade planer på att ta mig över och på så sätt komma upp på en landsväg, men det var tillbommat och jag tänkte .., att nej.
Vi tog en annan väg.


Så här kunde det också se ut. Havet där nedanför.


Och så här nere vid "vår" strand. Det var knappt jag kände igen vyn när jag tittade igenom bilderna, jag har nog inte tagit nån bild just härifrån. Men fågel-ön skymtar där till höger i bilden.


Sedan många år tillbaka har ju många husägare valt att ha STORA siffror på någon del av husväggen, ja, för att visa vilket gatunummer som gäller.
Men här .., på Ejdervägen .., har jag någonsin sett en vackrare skylt!
Nej, det har jag  i n t e.

Kom hem och fixade lunch .., (gjorde den goda salladen som jag fick igår, i Malmö .., färsk strimlad grönkål och vitkål .., fräst i olja .., pressad citron till, flingsalt och solroskärnor!) till blodkorv i skivor, oj, så gott!

Solen har gått i moln. Kanske helt borta för idag?
Nåja, skönt ändå.
Att resa ...


Det har hänt tidigare att jag tagit bussen in till Halmstad, men jag kan nog räkna dom gångerna på ena handens fingrar. Men intressant ändå! Busskuren på bilden står i princip alldeles utanför friherrinnans lägenhet och det finns snabbare turer - den här snirklade sig igenom lilla Harplinge och jag lärde mig namnen  på en hel drös med småvägar - tidigare för mig helt obekanta!

För kanske ett år sådan fick Halmstad ny bussterminal och den är så fin! Den ska jag fånga på bild när jag någon gånger passerar och det inte regnar - det gjorde det igår -.

Vid sjuttiofem års ålder, då åker man helt gratis med buss i Halmstad. Friherrinnan hade sett fram emot att snart kunna börja nyttja den friheten - tidigare var det sjuttio - men se, då höjdes åldersstrecket! Så kan det gå.

En annan tågresa .., på väg från Edinburgh till London. 

Det var långt ifrån överfullt på Öresundståget och jag tänkte på alla år som jag varannanhelgspendlade .., först till Helsingborg och därefter till Halmstad.
Hur orkade jag? Att jag inte ledsnade!

Igår fick jag fönsterplats och det var tämligen lugnt i kupén.
Två kvinnor diskuterade doktorsavhandlingar och hur man får bra betyg - detta prat höll på i mer än en timmes tid - och alla fick ta del av deras tankar.
På hemvägen kom tre danska töser och slog sig ned på andra sidan mittgången.
Högljutt gapskratt mest hela tiden.
Jag hörde fragment av meningar .., det handlade om katolicism och annan religion.


Pendeltågsresa från Amstelveen till Amsterdam.

Eftersom det var länge sedan jag satt på ett Öresundståg, kunde jag tydligt märka hur det hela förändrats. Inte en enda pappersbiljett såg jag skymten av; nej, när kontrollanten kom var det bara att hålla fram sin mobiltelefon och uppvisa koden som dyker när man laddat ner Hallandstrafikens app och där köpt biljett. Det gjorde även jag.

Men om batteriet tar slut i mobilen ...?
Ja, då får man böter om man inte kan visa upp koden .., sa kvinnan på Hallandstrafiken.
Okej, det förstår jag .., annars kan man ju fuska och säga att "ja, jag har köpt biljett men nu har batteriet tagit slut", men ändå.
Och jag tänker på alla som kanske inte är så hemma bland alla appar .., alldeles enkelt kan det inte vara.

"Vanliga biljetter" finns nog att


Hittar en bild på nätet som visar det som nu kallas för Resecentrum.
Vid pilen stannar bussarna på särskilda platser och så går man under det vita taket som är så läckert .., och vidare in i fyrkanten med spiraltrappa,. alt. hiss, och så ä rdet då en överbyggde gångtunnel eller vad man ska kalla det, till stationen.

Nu ska jag gå på promenad med harry.
Nog om resor.
Dagens fönster ....


... fångades i Särdal och det var jag själv som hade håven med mig.

Tack för det Elisabet.

tisdag 4 februari 2020

Det som är viktigt ...


Här vimlar det av intryck och känslor efter den här ljuvliga dagen i landet Skåne .., så jag måste sortera lite i hjärnans arkiv och få lite ordning och reda på allt som hänt.

Alltså låter jag det hela vila tills i morgon.
Bilden visar hur det såg ut utanför den jättestora lokalen intill Sankt Andreas kyrka i Malmö.
Ååå, där vimlade av småttingar i lillkillens ålder - plus minus några månader - och det hela påminde mera om hundvalpar på grönbete! Ja, det var härligt att se dem! Och man såg likheter mellan barn och föräldrar (en liten kille som visade sig heta Bosse, hade likadana knallbruna ögon som sin mamma) och det var sångstund till rörelser och lillkillen satt i mitt knä ett tag och vi viftade med armar och ben och ja, han var glad i allting.
För övrigt tycktes alla barn glada.
Inte ett gråt så långt jag kunde höra.

Efteråt tog vi vagnen (och pojken) och återvände hem, där det bjöds på lunch.
Det blev en omelett med härlig fyllning, samt en smarrig sallad bestående av strimlad färsk grönkål och vitkål, vilket stektes i olja. Lägg därtill rejält med vitlök, samt pressad citron och örtsalt.
M en så gott!!

Tog sextåget hem (två timmar), pv mötte i Halmstad och han har gått i säng och jag är sååå trött, men så lycklig. I vanliga fall sparar och sparar jag .., jag vill verkligen ha en rejäl buffert om nånting skulle hända.
Men att unna mig mera av sånt här, det tänker jag göra, även om en tågresa t. o r till Skåne går på nästan fyrahundra kronor!
Så är det.
Nu mot sängen.
Några kvällsfönster från Falun ....
(Igen, dom ramlade bort, men det var mitt eget fel!)


Så här var det; jag skulle idag (på tåget) gå in via appen Blogger på mobilen och rätta till ett fel i ett inlägg, men råkade då radera detta .., som fanns på bloggen igårkväll.
Nu kommer det på plats igen.
Det är alltså Kerstin i Gagnef som tagit en bild från lasarettet i Falun, där hon nu legat i veckor och fått blodtransfusioner i parti och minut. Mest parti.


I ett telefonsamtal säger Kerstin att blodet hon får, det är renat, därför är det en annan färg än "vanligt blod". Själv tänker jag att det påminner om Falu rödfärg. Femton påsar var det i förrgår eller igår. Kanske har hon fått ytterligare några nu?


Kerstin som knappt har någonting kvar i sin mage och lever med stomi och ständigt får fylla på med blod (just nu polyper som går sönder och blöder), klagar  a l d r i g. Det är helt sanslöst.
Och omtänksam är hon också .., så här fint hade hon skrivit till personalen på avdelningen!