söndag 9 februari 2020

Och så blev det söndag ....


Och det blir en aning seeeg morgon, men jag får skylla mig själv .., ty när pv igårkväll gick i säng, då stannade jag kvar och låg på soffan Ektorp och tittade på dom två avsnitten av brittiska serien "Erkännandet".
Pv har pratat om dem i lyriska ordalag, men av någon anledning har det aldrig blivit av för mig att titta, förrän nu. Jo, det var bra.
Och som alltid när det gäller brittiska serier - suveräna skådespelare -!

Vaknade vid fyratiden. Underliga drömmar igen. Ett hus som brinner ., en kvinna som ringer ett samtal till Stefan Löfven. Sånt. Ligger kvar länge i sängen. Lyssnar till P1 och Vetenskapsradion som tar upp detta med bränderna i Australien och vad det gör med djurlivet och därefter Söndagsintervjun, idag med Tiina Rosenberg, en av grundarna till Feministiskt Initiativ.

Nej, jag har ingen särskild relation till vare sig Tiina Rosenberg eller Fi, men valde att lyssna ändå.
Betecknar jag mig som feminist? Jag vet inte .., har dessutom svårt att placera mig själv i ett fack, det skulle väl i så fall vara "De veligas fack". Och vad är motsatsen till att vara feminist?
Jag frågar pv.
"Ja, det skulle vara väl manschauvinist, men det är ju ju inte .., du är ju verkligen feminist!" säger han.
Jaså?
Jag vet inte om jag håller med om den saken, det beror väl på vad man lägger i det ordet.

Gunnar i Jämtland brukar säga att jag är vänsterpartist utan att veta om det - jag ler när jag skriver dom raderna - nej, jag vill inte hamna i något partifack. Jag har i många år röstat på Folkpartiet/Liberalerna, ja, även på Centern, någon gång på (s) men så värst liberal vet jag inte om jag är; i mångt och mycket är jag tämligen konservativ. Kan man vara allt på en gång?
Sånt kan man fundera på.

Kom ner till kaffe och ett kokt ägg .., och repris av Svenska Nyheter hos SVT. Ibland tycker jag att programmet är väl tramsigt, men så icke idag. Bland annat handlade det om tvångsgifte och könsstympning och hur vårt samhälle inte reagerar. Eller. inte reagerar tillräckligt. Sevärt, tycker jag.
Här är en länk till programmet (och Mp och V sjönk lite i min aktning efter att ha tittat klart).

För övrigt?
Det är väl ikväll stormen ska komma och jag kan redan nu se hur grannens något vingliga
björk vajar för vinden .., och pv sitter i gästrummet och övar inför körövningen; en extra-övning då det blir konsert, ja, när är det nu, jo, den 22:a i trakten av Ängelholm, säger han och så ytterligare en konsert därefter.
Såväl fredagens som gårdagens korsord i DN klarade vi av (om än med visst besvär)  och det kan nog bli en skön söndag det här. Röjde i uterummet igår och ska ta mig an halvskruttiga pelargonior i morgon.


Ser ni den hjärtformade stenen på bilden?


Den låg på stranden, då, när sonen, lillkillen och jag själv vandrade mot Måkläppen i strålande solsken. Jag tänkte, när jag plockade upp stenen och stoppade den i anoraksfickan, att den ska få påminna mig om den där ljuvliga tillsammansdagen.



Och detta är vad jag lyssnar till.
Jag  ä l s k a r  trummor!
Minns en kväll på ett torg i Malmö när ett sällskap ungdomar i  t i m m a r  spelade trummor på det här viset. Det var inget annat än ..., ja, helt ljuvligt!

2 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Håller med dig om "Erkännande". Mycket bra!

gunnar i vaplan sa...

Ja tänka va man kan vara utan att veta om det :-)
/gunnar/