måndag 10 februari 2020

I Söndrum ....


Det händer alltmer ofta att jag ler lite för mig själv och tänker att .., jaha, nu börjar jag bli som min f.d. svägerska - eller andra i samma sits -, dvs, som pensionär blir ett besök hos tandläkaren eller frisörskan ett  p r o j e k t.  Om detta har Sven i Luleå skrivit helt underbart, ska leta fram länken!

Nu är det måndagmorgon och jag har tid hos tandhygienisten, men först skjutsar jag in pv till Sannarpsgymnasiet. Mycket trafik .., köer, det gäller att ligga i rätt fil. Kommer fram till folktandvården nästan en halvtimme för tidigt, men hellre det.

Inne i receptionen ringer telefonen oavbrutet.
"Välkommen till folktandvården i Söndrum, det är ...", och så namnet.
Om och om igen.
Det är knappt att dom hinner tacka för det ena samtalet, så ringer det igen.
"Det är för att det har varit helg .., nån har bitit sönder en tand eller haft tandvärk och så är det ju förstås återbuden ..", säger en av kvinnorna som tar emot samtalen.
Ja, jag frågar.


Bläddrar lite i Hallandsposten, allt medan en tandsköterska undrar var "Eva" håller hus?
Ja, säg det. Kanske har hon försovit sig. Eller ångrat sig.


Hittar en annan tidning. Oj då, det här borde man förstås läsa.
Så det gör jag.


Det är mycket man ska tänka på om man vill vara en modern farmor.
Så jag läser vidare.
Punkt 7 stämmer till eftertanke.
Och sköterskan frågar återigen efter "Eva".


Nej, i väntrummet sitter - förutom jag själv - bara en smal mamma med sin dotter; dom spelar Fia med knuff på ett stooort Fia-bräde med lika stora tärningar, men hinner knappt börja, förrän flickan blir inropad.
Mamman pekar på glasskåpet där olika produkter visas och hur mycket socker varje vara innehåller. Fyra Marie-kex motsvarar 1 sockerbit.
Sempers frukt-smothie 5 sockerbitar.


Till höger om mig finns en bokhylla med tre hyllor på vardera sidan.
Damtidningar för sig .., Golf, - och motortidningar för sig.
På en hylla ligger Kalle Anka och Hälge och liknande lektyr.
Längst ner tidningar för tonåringar .., t.ex. Julia.
Man kan fundera på om det är landstinget som bekostar alla prenumerationer; det måste ju bli hur mycket pengar som helst!?

Sen blir det min tur.
Tandhygienisten är en vänlig själ som talar med så mild röst, så där så man knappt hör vad hon säger. Hon har lockigt mörkt hår, är oändligt rar och tycks så lugn, men när hon börjar fara runt med ultraljudsapparaten för att ta bort tandsten, då är det som om hon kör en racerbil, hej, vad det går!!


Lite hinner vi prata efteråt.
Hon frågar vad jag arbetar med?
Ja, just ja .., i butik, så var det, men inte nu längre.

Och om hon inte hade arbetat som tandhygienist?
"Tjaaa .., i mitt hemland var jag ekonom, men här .., ja, jag skulle nog ha läst juridik",säger hon.
Hennes mamma var hemmafru och pappan juvelerare.

Sen är det över.
Jag är ovanligt lite röd om kinderna ..., betalar femhundra kronor och tackar för mig.
Harry i baksätet.
Jag ringer Sonja och säger att jag kommer och hälsar på henne senare idag och jag håller fikabröd.
"Så du kommer då ...?" frågar Sonja och jag lovar.
Påminner mig själv att inte glömma lavendeloljan .., lite massage på Sonjas rygg kanske kan göra gott .., kan få henne att slappna av lite?

Kör hemåt.
Av blåsten - eller stormen - som skulle komma, märkte vi i Stensjö just ingenting.
En omkullblåst trädgårdsstol, det var allt.
Och nu hemma.

Så var det ju länken till Sven i Luleå, men jag kan inte länka hos honom - så jag får tipsa i stället.
Först ett avsnitt som är helt ljuvligt och har rubriken "Om att bjuda på middag".
Det är bara att skrolla ned på hans sida.
Och den 17:e april skrev han lite om just det jag tänkte på .., när man lämnar yrkeslivet.
Rubriken är "Hur känns det?".
Jo, tack Sven .., det känns underbart!



Och medan jag har suttit här och skrivit, är detta vad jag lyssnat till.

5 kommentarer:

Turtlan sa...

Angående tidningar så kan det ibland vara så att personalen tar med hemifrån. På vissa ställen funkar det så. Men vissa tidningar betalas det säkert för.

Elisabet. sa...

Turtlan: ja, jag såg ju streckkoden på tidningarna .., då måste det väl ändå vara prenumerationer?

mossfolk sa...

Det är förvisso bra att göra folk medvetna, men jag tycker att det blir lite skevt att lyfta fram sockret utan att samtidigt jämföra näringsämnen. En fruktsmoothie tycker jag absolut kan fungera som mellis till en liten knodd, men jag skulle inte ersätta den med 20 mariekex... Och en banan serverar jag gärna -om jag minns rätt motsvarar den tio sockerbitar!
Mer intressant är det väl då att lyfta fram det dolda sockret, alltså produkter som vi inte tänker på att det är en massa tillsatt socker i.

Punkt 7 stämmer till eftertanke även i skolans värld. Att lösa räkneexempel där Kalle har en hundralapp, två tior och tre enkronor är förvisso ännu aktuellt, men ytterst få elever kan relatera till pengar och känner inte alls igen mynten på bilder (det gör förresten knappt deras fröken heller ;)).

Elisabet. sa...

Mossfolk: apropå mynt, så gör knappt kunderna det heller! Och småttingar kallar 1-kronor för ettor. ”Kan du växla den här i två ettor””?” säger dom.

Elisabet. sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.