Denna dagen ett liv ...
Det händer ibland att jag får påminnelsemejl från Svenska Spel att min certifiering håller på att gå ut .., ja, jag måste se till att förnya den, ett år går ju fort.
Hur lycklig är jag då inte att kunna meddela dem att jag är pensionär/friherrinna sedan tre år tillbaka och behöver inte längre hålla reda på alla olika spel som finns.
Mera glädje!
Husets herre kommer in med posten.
Där är ett brev från Region Halland där det meddelas att jag i början av mars ska ha telefonkontakt med hjärtsköterskan Anna .., och så är där två olika brev där man hoppas få stöd till behjärtansvärda ändamål (kommer ofta kring pensionen, vilket förstås är logiskt) och sist av allt: ett platt, brunt kuvert och en handstil som jag endast vagt känner igen.
Fina frimärken är det också!
Hur jag än försöker, kan jag inte uttyda vem som formgivit dessa frimärken, så jag får ta en bild och förstora upp den, ja, då syns det ju! Hon heter Carina Länk.
Som vanligt är Postnord värdelösa när det gäller att presentera den som står "bakom" deras porton. Det här är ju som små konstverk, tycker jag!
Nå, men vad
fanns då i det bruna kuvertet?
Jo, där fanns ett tidningsurklipp om en träbänk i Hammenhög där det varje dag klockan 14.00 finns någon att språka med, eller bara sitta intill, kanske ta en kopp kaffe .., ja, ungefär så. Genialiskt, tycker jag som är en vän av småprat.
I paketet fanns även en bok om Maria i Gedevik (i Bohuslän)
, författad av Kristina Lindstrand. Boken har fram tills nu stått i en bokhylla i ett hus som väl ska .., kanske inte tömmas, men väl
tas om hand om och nu fick den - boken - göra en utflykt till landet Halland.
Eller: den fick flytta. .., och boken var som g j o r d för mig!
Så här står det på bokens baksida: "Maria på Gedevik - sådana människor finns knappast längre i vårt land. Ensam levde hon sitt strävsamma liv på en jordbit i lä av klipporna och med Gullmarsfjorden och havet utanför".
Ja, så här har den här dagen varit.
Plus sprintstafett i längdåkning, stafett i skidskytte för damer (Guld! Grattis!), kaffe vid ettiden, prat med alla tre barnen - en via chatt - två via telefon, samt med Lena.
En bra dag, alltså.
Och TACK till dig du skånska madame (för närvarande inte i Porto) som postade det platta paketet som gjorde mig så glad! hälsar Elisabet.