Denna dagen ett liv ...
Det händer ibland att jag får påminnelsemejl från Svenska Spel att min certifiering håller på att gå ut .., ja, jag måste se till att förnya den, ett år går ju fort.
Hur lycklig är jag då inte att kunna meddela dem att jag är pensionär/friherrinna sedan tre år tillbaka och behöver inte längre hålla reda på alla olika spel som finns.
Mera glädje!
Husets herre kommer in med posten.
Där är ett brev från Region Halland där det meddelas att jag i början av mars ska ha telefonkontakt med hjärtsköterskan Anna .., och så är där två olika brev där man hoppas få stöd till behjärtansvärda ändamål (kommer ofta kring pensionen, vilket förstås är logiskt) och sist av allt: ett platt, brunt kuvert och en handstil som jag endast vagt känner igen.
Fina frimärken är det också!
Hur jag än försöker, kan jag inte uttyda vem som formgivit dessa frimärken, så jag får ta en bild och förstora upp den, ja, då syns det ju! Hon heter Carina Länk.
Som vanligt är Postnord värdelösa när det gäller att presentera den som står "bakom" deras porton. Det här är ju som små konstverk, tycker jag!
För att nu inte vara lika nonchalant som Postnord, så finns här en länk där man får veta mera om formgivaren.
Jo, där fanns ett tidningsurklipp om en träbänk i Hammenhög där det varje dag klockan 14.00 finns någon att språka med, eller bara sitta intill, kanske ta en kopp kaffe .., ja, ungefär så. Genialiskt, tycker jag som är en vän av småprat.
I paketet fanns även en bok om Maria i Gedevik (i Bohuslän), författad av Kristina Lindstrand. Boken har fram tills nu stått i en bokhylla i ett hus som väl ska .., kanske inte tömmas, men väl tas om hand om och nu fick den - boken - göra en utflykt till landet Halland.
Eller: den fick flytta. .., och boken var som g j o r d för mig!
Så här står det på bokens baksida: "Maria på Gedevik - sådana människor finns knappast längre i vårt land. Ensam levde hon sitt strävsamma liv på en jordbit i lä av klipporna och med Gullmarsfjorden och havet utanför".
Ja, så här har den här dagen varit.
Plus sprintstafett i längdåkning, stafett i skidskytte för damer (Guld! Grattis!), kaffe vid ettiden, prat med alla tre barnen - en via chatt - två via telefon, samt med Lena.
En bra dag, alltså.
Och TACK till dig du skånska madame (för närvarande inte i Porto) som postade det platta paketet som gjorde mig så glad! hälsar Elisabet.
9 kommentarer:
Men vilka fina frimärken! Tack för att du postade den bilden! Jag fick ju aldrig se dem, tjejen i postkassan på ICA tog bara emot paketen och tog betalt av mig för frimärken som hon sedan klistrade dit. Och vet du vad - där uppe till höger är mormors kaffekoppar med tulpaner. Den som jag drack mitt kamomillte ur när jag upptäckt att jag skänkt bort stengodsmuggen!
Åhh - vilka fina och färgglada frimärken! ♥
Ska ge mig ut på frimärksjakt. Så fina.
annannan: så lyckat med kaffekoppen med tulpaner!! Och jag har redan läst halva boken!
Walkaboutsweden: jättefina!
bettan: nu, när jag inte beställer frimärken längre, har jag ingen som helst koll och oftast skickar jag ju postens.vykort. Älskar vackra frimärken! Lycka till i jakten!
Jag har de randiga kopparna under tulpankopparna. Blir glad varje gång jag dricker kaffe ur dem!
Oj, vad mycket du hinner på en dag! Jag lever som en sengångare numera. Utom när jag är på gymmet eller på skogsvandring. Allt annat tar tiiiid. Ja, inte när jag väl gör det, bara när jag tänker på ATT jag ska göra det.
Det är så kul att följa din blogg! Så positivt!
Cecilia i Houston: så lyckat med frimärken som visar vilka koppar ni har!
Bloggblad: "Mycket"? Nädu, jag satt mest och tittade på OS :).
Jag samlade på frimärkshäften medan jag jobbade i posten. Häftet med koppar tilltalade mig, så ett häfte till kan väl inte skada.
Gunnel: å, har du arbetat på posten! Jag har alltid tyckt så mycket om postpersonal, kanske för att jag var en trogen kund under alla åren posten fanns kvar. Eller "trogen", kanske mer rätt att skriva flitig kund.
I Ystad var det flera kassor och jag stod alltid och hoppades att få komma till den äldre kvinnan som alltid var så hjälpsam och vänlig.
Min mamma sa ofta att det postkassörska tycktes så trevligt som yrke.
Skicka en kommentar