Dagens fönster ...
"Här kommer ett gäng fönster från Danmark.
Det första är från orangeriet på Ordrupgaards museum."
//Så skriver hedgrenskan som ju har sin äkta hälft just från systerlandet i väster.
Tack Kerstin!
Ösregnig torsdag ....
Men på trappan till min lilla lägenhet i Ystad, där strålade solen den där dagen när bilden togs. Tänk, inte förrän den allra sista veckan hände det: då rök en stor kruka innehållande en jättelik rosafärgad pelargonia, men under sju års tid - varje vår och sommar - klarade sig mina blommor!
Torsdag idag. Har varit på affären (där det var full fart .., hyllsektioner flyttades då det ska bli en snabbkassa (en sån där man själv scannar in sina varor) och den ska tydligen finnas på plats innan påsk och det ska jag säga, att när det är påsk, då fördubblas antalet besökare i butiken - ja, kanske långt mer än så -! Då kommer alla sommarhusägare på besök; alla som bor i Småland eller i 08-området och då blir det en h e l t annan butik!
Köpte mig en ny ryggsäck idag. Det var hopplöst att hitta en lagom liten resväska; en som klarar normerna för att rymmas under flygplanets stolssäte, så nu får det bli så här. Har testat att packa och det brukar ändå vara så att jag använder bara ett fåtal av de plagg jag tagit med mig, så detta blir spännande.
En längre laddsladd inhandlades också.
Bilden här ovanför? Nej, den har absolut ingenting med texten att göra; den handlade för övrigt om författarinnan Joyce Carol Oates.
Lyssnar till nyheter från radion. Det lär ha varit så att ukrainska soldater skjutit tillfångatagna ryska militärer och nu ska detta utredas. Ja, det är hemskt. Å andra sidan - när jag igårkväll hörde en äldre kvinna berätta om allt hemskt hon upplevt när ryssarna kom till staden - kan jag förstå att hatet är så stort, så där så man sätter ett skott i motståndaren. Obeservera: jag kan f ö r s t å, men det rättfärdigar ju inte det hela. Kvinnan vittnade också om hur en rysk soldat bett om förlåtelse och sagt att dom inget visste .., ja, att det var en regelrätt invasion som dom var utsända till.
Ja, det är nog många som ska ha mardrömmar resten av sitt liv .., på båda sidor, hälsar hon som ännu lever i trygghet i landet Halland.
Dagens fönster ...
Dan före dan före dan ...
En bra dag. Städar i tvättstugan (och kör tre maskiner tvätt) ., tar mig an badrummet .., sticklingar får komma i större krukor ..., plockar bort och känner mig glad. Nöjd.
Får ett jättelångt brev från min syster i Australien. Hon är sjuttiosex år och har kört bil i sju timmar för att besöka sin son och hans fru - dom bor längre söderut, i Portland - . Sextio mil rakt av. Och så hem igen, förstås.
"Men det känns att man blivit äldre .., det tar på att köra så långt", skriver hon.
För övrigt berättar hon mest om vad dom har ätit. Det är "fish tacos", hemlagade pizzor, "kentucky fried chicken", en "chicken-mustard-rätt med ris och bok choy", och slutligen middag på en kinarestaurang som serverade "jättegod mat". Vi är lika enjängda, min syster och jag. Jag skriver om fåglar och hon om mat.
För övrigt? Det har snöat, eller det har varit snöblandat regn .., inte så att det blev vitt ute, men heller inte långt ifrån. Mängder med småfåglar har trippat omkring i allt det våta på gräsmattan och jag slängde ut rester av majs och lite bröd .., räknade till fyra duvor (i fjol kunde det var femton!) och nästan helt orädd var herr Fasan och hans två hustrur. Å, så vackra honorna är!
Vid halv sex kom pv hem. Han hade cyklat och hann innan dess med att titta in på Forex och växla till oss lite euro att ha - om det skulle krångla - och jag stekte torsk och middagen blev god. Nu sitter han vid arbetsbordet här intill och förbereder ett omprov i matematik.
Nu är det kväll.
De allra mest förskräckliga bilder har visats i Rapport - och SR-journalisten Bengt Norborg och hans fotograf borde få något slags pris när allt detta är över. Vilka gripande reportage! Vilka människoöden! Det är likadant med Bert Sundström i Moskva .., han skräder inte orden!
Något annat: har nu bokat tid för vår fjärde dos covidvaccin. Känns bra. Den tionde maj bär det till, då i Falkenberg, men det är ju bara två mil dit. Såååå skönt!
Ja, det är väl ungefär så det har varit idag.
Onsdagsfönstret ....
RX-lim, krånglande tejp och bästa pennan ...
Dagens fönster ....
Så här skriver avsändaren: "Kvällsfönster med utsikt över floden Guadiana i sydöstra Portugal. Svalorna fångar kvällens sista insekter och jag har just vaknat efter en ljuvlig tupplur. I den röda påsen på golvet ligger min stickning. Aprilhälsning från Annannan."
//Tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.
En vanlig man och en inte så vanlig kvinna ...
Ny vecka och nya kort på handen ....
Fiskdamm .. drink på MJ:s och morgonyoga ...
Ja, det ska jag säga .... detta att ett enda litet dygn kan innehålla så mycket .., så mycket förväntan och glädje och värme och kärlek, ja, men det är ju nästan otroligt! Tänk, vad lite som behövs egentligen!
Ett kalas för en treåring - ett kalas som hålls i hans morföräldrars lägenhet i Malmö - och med fiskdamm där hans mamma tecknat så fint på lakanet och alla fick fiska .., man kunde få allt möjligt på kroken (som var en klädnypa); allt från godis till en slickepott och en riktig skatt fanns där också och t.om en liten haj.
Hajen var en present från faster Anna (på bloggen ofta benämnd AP) och den visade sig bli storligen uppskattad. Oj, vad den fick smaka på små, små Haribogodisar instoppade i gapet,ja, den hajen kunde nog lägga sig rejält mätt i magen.
Vid tretiden lämnade treåringens pappa kalaset - då var det dags för jobb - och någon timme senare var kalaset överstökat .., allt presentpapper bortplockat .., tårtresterna hamnade i pappans matlåda ., och dottern och jag själv fick skjuts in till stan.
Oj, vad jag tycker om Malmö!
Dagens fönster ...
April, april ...!
Första-aprilfönstret ....
"Vill du titta in i en annan port? Fina postlådor här, men inga växter."
Så skriver annannan i Porto och jag blev så glad.
Alltid vill man väl titta in i olika portar!
T a c k!
Kväller ....
En torsdag ...
Vaknar till solsken.
Egentligen vaknar jag redan klockan tre .., uppsöker "damrummet" (beläget i det rum där pv sover) och där står pv vid det öppna fönstret och jag fattar ingenting ., tre på natten!! Jo, han har en musfälla under sängen och nu har den plötsligt slagit igen och nu slängs offret ut. Underligt att pv som i vanliga fall sover så hårt, vaknar av musfälle-smällen. Ja, jag säger bara det: det finns alltså en anledning till att jag ALDRIG tänker sova i det rummet.
Men för skatan (den på bilden) är det lugnt. Ingen fälla.
Jag tycker om skatorna och blir så glad eller full i skratt när jag ser hur dom liksom tar över tomten, så snart vi går in och blir inne ett tag. Dom tycker nog att det här, det är är deras revir och vi har väl bara råkat komma hit av något misstag.
Boet - längst uppe i björken - restaureras hela tiden. Nya kvistar hämtas och det måste tydligen vara exakt Rätt Pinne.
Kommer ner till detta. Solstrålar mot kuddarna. Å, bästa tänkbara!
Och den slitna ekparketten är ännu ljummen av värmen från kaminen.
Onsdagsfönstret ....
Tisdag ...
Och så har jag varit förbi på Ankaret (Hemköp ., ett stort ankare ligger utanför affären) och handlat sex burkar Abbas matjessill (dom runda blå burkarna) för 5:-/st! Perfekt till påsk! Ja, inte bara till påsk, jag älskar matjessill med potatis, gräddfil och gräslök och eftersom pv inte delar min åsikt, får jag ha dem helt för mig själv.
Nu ska jag gå ut igen. Pv har föresatt sig att få in det som återstår av all kluven ved och det är inte mycket kvar. Själv ska jag hänga tvätt.
Dagens fönster ....
Bert i Luleå - ögonblick i norr - fångade dessa fönster som speglade sig i den uppskottade snöhögen!
Tack Bert och sååå läckert!
Hemmabio ....
Kvällens film på Röda Kvarn; alltså Filmstudions val, är Clara Sola. Då pv har bilen och inte är hemma förrän i eftermiddag, bestämde jag mig för att hyra filmen via triart.se. Trettionio kronor är priset för att hyra den i fyrtioåtta timmar och det är ju i alla fall billigare än att ta bussen in till Halmstad och hem igen - då pv inte är hemma förrän om några timmmar -.
Filmen har - som synes - fått väldigt bra kritik av recensenterna och här kan man ta del av handlingen.
Foto: Esteban Chinchilla/Folkets Bio
Alldeles omåttligt vacker är filmen .., det är ett underbart foto .., bra skådespeleri .., många närbilder (som jag tycker så mycket om), men sen tar det nästan slut för mig. Det här övernaturliga och ...., ja, jag kommer på mig själv med att - i alla fall mellan varven - tänka på helt andra saker .., om posten har kommit och om jag inte skulle göra mig en kopp kaffe och ta en macka?
Filmen är inspelad i Costa Rica, språket är spanska och det handlar till stor del om instängd sexualitet (skamkänslor och sträng fostran) .., om att våga befria sig själv, ja, ungefär så.
En sak som jag tyckte om, det var att den manliga huvudpersonen var en till synes vettig man. Spatserar man omkring på sociala medier - kanske mest på twitter - kan man få uppfattningen från olika inlägg att precis alla män (utom någon enstaka) är avskum och borde utrotas från jordens yta, men se här fanns det en som avvek från den sorten. I alla fall enligt mitt tycke. Den mannen spelades av Daniel Castañeda Rincón.
Så .., vad blir mitt betyg till Clara Sola?
Tja .., av fem möjliga ger jag den en stark 3:a, men fotot får en 5:a.
För regin stod Nathalie Álvarez Mesén och Clara Sola spelades av Chinchilla Araya.