Dagens fönster ...

... fångades under det senase besöket i Malå och fönstret (kanske det till höger också) sitter i ett hus vilket i min ungdom innehöll en liten kiosk, en barservering, en färghandel och  k a n s k e   en herrfrisering, men det är jag inte hundra procent säker på. Minns jag rätt kallades det hela för Centrumhuset?

Nåväl, bakom fönstret längst till vänster på bilden, till höger om stupröret, fanns kiosken. Där fanns också en "bro" som man stod på och i den kiosken köpte pappa Aftonbladet och gärna en chokladrulle (Cloettas Center) eller en punschflaska, det tyckte han också om. 

Vilken lycka det var att ha pengar så att man kunde stå där vid luckan och peka på diverse olika smågodis som expediten plockade upp med en tång och lade i en papperspåse och ibland, när man inte hade pengar så det räckte - åkte någon liten godisbit tillbaka i sin låda. Det var styckepris på det mesta och "lösviktsgodis" (utan vikt) innan ens begreppet fanns.

Min klasskamrat- tillika kompis Gunilla - var dotter till ägarna av såväl barserveringen som kiosken. Ack, vilken lycka och oj, oj, oj, så jag avundades henne!

Till vänster om huset, nere i backen, fanns ett slakteri, ägt av Axel Karlsson. Axel och hans fru Elin drev i huset intill, fast på gatuplanet, "Karlssons Livs", där vi handlade det mesta. 

På gårdsplanen vid slakteriet stod nästan alltid en mindre lastbil som inte tillhörde Axel, utan någon rundmagad man vars namn jag har glömt - och på lastbilens ena sida, satt en bild av en pinuppa - tänk, att det minns jag så väl -!

Uppdatering: Frågade på Facebook och fick svar direkt: Mannen kallades "Gustav-Kalle". 

Så var det.

Det är på kvällarna man känner av det mest ... 

Ja, att man är ensam hemma, dygnet runt. Tre månader är avklarade. Återstår fyra veckor. 

Vi bor ju så till att jag inte ser några ljus i några hus nära oss. Och närmaste grannarna är mest här sommartid. Ecke och Britt, samt Birgitta bor vintertid inne i Halmstad och friherrinnan i Steninge - fyra kilometer bort - och hon kör inte bil för tillfället. 

Alltså får man roa sig bäst man kan och det gör jag verkligen, tack vare tv:n. (För att inte tala om mobilen).

Ikväll blev det återbesök på S:t Görans Sjukhus i Stockholm och det är så intressanta avsnitt. Det är är axelleder som hoppat ur sitt läge, eller värre än så .., proteser har fått sättas in i någons axel (precis det som hände friherrinnan) och ett nyckelben har läkt fel .., en man har fått foten i kläm under en truck .., ja, det mesta har i det här avsnittet handlat om ortopedi och olika operationsmetoder. 

Förutom detta har det varit kejsarsnitt .., operationer för att underlätta kisseriet för män (den stackars taxichauffören bad om ett sjukintyg, men hur ska han kunna återvända till arbetet efter endast en vecka hemma .., han måste den första tiden ha nära till toaletter och hur lätt kan det vara när du kör taxi???).

Hela tiden medan jag ser programmet, tänker jag på hur många läkare, sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal som har kommit till vårt land, ja, från alla möjliga håll i världen! Vilken gåva till oss svenskar!  H u r  i all världens dagar skulle vår sjukvård klara sig utan dem? Ja, inte bara inom sjukvården, utan rent allmänt. Stort tack, vill jag säga. 

Programmet sänds på Viaplay och kanal 3.

Fredag i landet Skåne ...

Tänk, så roligt det är att finna ett vykortställ med kort som lockar till inköp!

Det här fanns utanför en bokhandel i Berlin.

Nu har jag ju dålig syn, men kort nr 5 och nr 7 i mittenraden, hade jag säkerligen betalt en slant för. 

Men ..., den sistnämnda .., är det månne Musse Pigg jag anar på bilden? 

Frånsett detta; att minnas vackra vykort, så har inte dagen varit särskilt spännande. Det behöver den ju inte vara heller - spännande -. 

Gick på promenad i isande kall vind (särskilt hemåt), såg ett tjugofemtal svanar simma  i det säkerligen iskalla havet .., hörde en hackspett trumma ihärdigt och snickarna som renoverar Ecke och Britts före detta sommarhus, hördes hamra där inifrån. 

Stranden hade förändrats en hel del medan jag befunnit mig hemma i Malå. Starka vindar hade norpat nästan en meter av stranden, den mot söder. Och så långt ut isen låg! Vid en första anblick påminide det om en höststorm!

För övrigt ..?  Ringde exet i ett annat ärende och fick veta att han då var på väg till Hässleholm (glashalt väglag!) med sin trilskande stortå. Han fick olika alternativ, bland annat någon slags steloperation. Äldsta dottern träffar ikväll före detta IVA-kollegor från Karolinska - samling på Berns i Sthlm  - och AP ligger däckad i någon slags underlig influensa, precis som lille Viggo. Och min syster skriver i morgonmejlet om hettan som aldrig tycks ge sig. Plus 41 även idag i Adelaide.

För övrigt har dagen i landet Halland varit vilsam.

Skillnader ....

Ärter eller ärtor - välj själv - tillhör mina favoriter. Flera gånger i veckan får just dessa gröna små pärlor ligga på min tallrik. 

Idag skulle jag köpa ny förpackning, men den var slut - eller så har Hemköp sagt tack och hej åt den jag i vanliga fall köper, dvs Findus svenska ärtor.

Nu blev det Eldorados och hur man kan tillverka en förpackning som är så bedrövligt lite lockande, det övergår mitt förstånd. 

Ärtorna kommer från Frankrike, Belgien och Nederländerna.

Findus ärtor av sorten Ebba är betydligt dyrare, men oj, så mycket mer lockande den förpackningen är! Och så otroligt goda ärtorna är! 

The Pitt .... 

Kanske var det för en vecka sedan eller två, som Maria tipsade mig om en sjukhusserie - inte en dokumentär - med det underliga namnet The Pitt. Amerikansk dessutom och jag brukar inte vara särdeles förtjust i amerikanska produktioner. Lägg därtill att jag hade fullt upp med gallstensoperationer och annat i dokumentären från S:t Görans Sjukhus i Stockholm. 

Men så en kväll tänkte jag .., att ja, jag kan väl kolla lite på den där serien och det ska jag säga, att sedan dess har jag varit fångad. Hela första säsongen har jag sett och känner mig nu som väldigt bekant med såväl överläkaren som ST-läkare och annan personal och det är sån fart och fläkt och så mycket som händer och allt känns dessutom tämligen trovärdigt. 

Serien sänds  på HBO Max och kostar mig 85:-/månad och det ska jag väl överleva. Kanske säger jag genast upp Viaplay och S:t Görans Sjukhus?

Rob .., överläkaren. Spelar nåt så vansinnigt bra.

Bara för att ...

Tittade på tv 4 i morse där det handlade om vad hundar får i sig av onyttigheter; knappnålar och annat elände. Hunden som var med i programmet, påminde sååå mycket om Harry, då, när han hade svans. 

Alltså får Harry vara med på bilden idag. 

Fina, fina Harry .., s o m  jag saknar dig!

Dagens fönster och sånt man funderat på ..

Fönstret fångades på lilla Halmstad City Airport (ja, det låter nånting det, precis som Skellefteå City Airport), när jag igår satt och inväntade flygbussen som skulle ta mig in till stan. 

Lämnade ett kylslaget och rimfrostigt Malå och kom hem till .., gröna gräsmattor! Det var så absurt och så härligt! 

Från det lilla flygplansfönstret kunde jag, några minuter innan landning, skymta Stensjö! Jag såg Fågelholmen där pv simmade runt, runt inför Vansbrosimmet och jag kände sån glädje! 

Avdelningen "Sånt man funderat på" - eller som jag själv funderat på, kan ju t.ex handla om hur platser i flygplan "numreras". För mig hade det logiska varit att t.ex på vänster sida av planet (om an nu sitter med ansiktet mot cockpit) så borde det väl stå A och B, ovanför sittplatserna, ja, om det är två platser, plus ett C, om det är tre platser. Men så var det absolut inte. På min biljett stod att jag hade sittplats F och det visade sig vara vid fönstret, men något F stod inte att hitta.ovanför sätena. Så förvirrande! 

Annat som inte förvirrat, men väl förundrat mig under dagarna hemma, jo, det är att vattnet i Malå är så otroligt "mjukt", så när man tvättar håret, känns det som om man använt massor av balsam - och jag använder aldrig dylikt -! 

Likadant när jag handtvättat mina strumpor (inte strumpbyxor, utan vanliga strumpor), så är dessa så vansinnigt mjuka och lena att ta på sig när dom torkat! Här hos oss i Stensjö, blir strumporna hårda och inte alls så sköna!

Att vattnet är överjordiskt gott hemmavid (och iskallt, förstås ...), det har jag alltid känt till och vilken fröjd det är att dricka direkt från kranen!

Om man vill känna sig mindervärdig, då kan man till exempel välja att flyga med SAS. När det är dags att borda planet, ropas först guldkunderna upp och så är det dags för silverresenärer och i grupp 4 eller 5 hamnar vi som köpt billiga biljetter. Vi hamnar då längst bak i planet och det känns nästan som om man får sitta och skämmas. 

Jo, jag förstår upplägget .., människor som reser ofta i jobbets vägnar, dessa vill flygbolagen såklart värna om, men känslan är att man (vi på slutet) är lite som "skräpet". Den känslan infinner sig aldrig när man valt att åka tåg. (Många "man" här, jag menar min egen känsla förstås, andra upplever det kanske annorlunda.)

Nu är det torsdag och sju minusgrader. Pv ringde i morse och konstaterade att nu är det exakt fyra veckor kvar, innan han tar sin packning och ger sig av mot Sälen och därefter till Stensjö. Med buss och tåg och flera byten, såklart.

 Bunkeflostrand idag ...

En enda minusgrad, men känns som sex, står att läsa hos SMHI. 

Hos min syster i Australien är det nu klockan 20.00 på kvällen  26 grader varmt. 

Och här i Malå är det minus 21 grader ute. 

Klarblå himmel och rimfrostiga träd. 

Vilken otrolig tur jag har haft med vädret!