Plötligt händer det ..

Fick nyss av Maria veta att det för mig totalt oftattbara har skett: pv har i eftermiddag - på väg till kören - åkt fast för fortkörning, han som alltid - enligt mig - kör så sakta. Jodå. På en 70-väg hade han hållit för hög hastighet och som om nu inte bilnyckelfakturan hade varit tillräckligt .., ska han nu ut med 1500 kronor ytterligare. 

Jo, jo. 

Nu får han nog hoppas på många extra-inhopp på skolorna i kommunen.

Dagen idag ...

Full fart nästan hela dagen. Besök hos friherrinnan (och småprat med städerskan Hannah, uppvuxen i Syrien och damfrisörska i sitt tidigare liv i sitt eget land) ..., lite kaffe, en öppen balkongdörr .., besök på sjukhusapoteket för inköp av läkemedel, ösregn, skyfall, tillbaka till korttidsboendet och pv kommer också, lätt deppig över kostnaden för den nya bilnyckeln .., allt medan friherrinnan äter lunch med övriga patienter. 

Somliga vill absolut inte smaka maten, en kvinna vankar av och an, av och an, färdig att lämna det här boendet och någon mat vill hon absolut inte ha. Ytterjackan har hon på sig även idag. Kanske längtar hon hem. Kanske vill hon vara redo. Jag tänker på min mammas tid på sitt boende.

En liten stund sitter kvinnan i tv-rummet där jag slagit mig ner i en skön fåtölj som gjord för åldringar. Jag frågar kvinnan om hon har handlat på Ankaret i Haverdal, jag tycker mig känna igen henne. Nej, det har hon inte, jag bor i stan, säger hon. 

"Så fint här är på Nymansgården!" säger jag och då tycks kvinnan så förvånad. 

"Nymansgården ..? Jaså, är det där jag är ...? konstaterar hon.

Innan vi tackar för oss stannar jag ännu en gång till vid tavlorna i korridoren och blir så glad när jag ser Alicias konstverk. Nio år var hon när detta gjordes.

Så hemåt. Handlar i tre olika butiker, lämnar en matlåda med stekt makrill och spenatsås till Anne-Marie och hos henne är städfirman igång - tre män från två olika länder - alla tycks glada och trevliga, kanske i 40-årsåldern. Även A-M tycks ovanligt glad.

Frågar männen var dom kommer ifrån? Jo, en är från Eritrea, de två övriga från Kosovo, som inte alls uttalas som vi gör, utan Kåsååvo. (Inte Kåssovo).En har arbetat som lastbilschaufför, en som snickare och en som mekaniker. I vårt land är det städning som gäller. Att hålla rent hos människor är ett oändligt viktigt arbete, men vad händer med självkänslan av att vara proffs i sitt egentliga gebit och inte kunna ta sig in på den marknaden? 

Nu, när pv är på körövning, har jag sträcktittat på Elitstyrkans hemligheter. Ingen av de jag bergsäkert trodde skulle gå vidare efter de första avsnitten är kvar i programmet. Det var inte många rätt från min sida där inte. 

Bilden från igår. Ljungen är snart helt utblommad och att vinden kommer från väster är inte svårt att se.

Dagens fönster...

 

.... fångades i det parkeringshus som finns intill Halmstad lasarett och här sitter jag och inväntar att den störtskur som nyss kom, ja, att den ska segla förbi. Paraplyet som jag så noga tog med mig, ligger kvar i bilen.

Så ringde pv och meddelade att en ny bilnyckel .., ja, den  kostar åtta tusen att lösa ut. Man borde ha blivit nyckelfabrikant. 

Att vakna till ....

... inte detta, nej, hela natten och nu på morgonen har det ösregnat och blåst, men precis nu i , klockan 07:54, tycks det lugna ner sig. (Bilden togs igår.)

Frukosten är avklarad, ekorren (säkerligen dyblöt!) är på plats vid "fågelmataren" och pv skrollar på dagens väderprognos och konstaterar att "det kanske kan komma upp i storm i byarna" och inte lär det bli bättre i morgon.

På agendan idag står att köra in till Halmstad för att kvittera ut vår nya bilnyckel och det blir en dyr historia (6-7 tusen!) och innan dess blir det nog en sväng till friherrinnan för att försöka finna någon medicin som vi inte hittade, då, när vi igår plockade ihop en rejäl hög som pv tog med sig.

"Den kan stå vid kaffehyllan, eller så kan den vara vid byrån i vardagsrummet", förklarade den arma friherrinnan, så vi ska svänga förbi och ta oss en titt. Förhoppningsvis ordnar det sig.

Min regnrock som befinner sig i segelbåten, ska också plockas upp. 

Och så blir det friidrott förstås och nyheterna vittnar om att Israel nu har inlett sin markoffensiv. Stackars människor som nu ska försöka fly till något som liknar säkerhet. Och inte är det bättre i Ukraina. Den amerikanske presidenten verkar inte bry sig nämvärt.

Dagens fönster ...

"Fångat i farten! Nyöppnad verksamet jag inte sett tidigare." 

Så skriver avsändaren som är annannan. 

Christian Kessler står det på skylten till höger och detta uppenbarar sig när jag klickar mig fram på nätet. 

Den som har ett instagramkonto, kan hitta honom på christian_kessler_ceramica.

Så var det med det här fönstret. Tack annannan, att du tog dig tid att ta upp håven!

Ny vecka ....

Vaknar till solsken och känner mig rejält utsövd. Vilken känsla! 

Plockar undan från diskstället (när man inte har diskmaskin är det diskställ som gäller) och säger till pv att när vi får det nya uterummet (som blir ett innerum) klart, ska vi försöka få fatt i ett rejält skåp där vi kan ha alla våra glas, ja, vinglas och dylikt. 

Vi är två personer i huset och inte är det ofta vi tar fram fler glas än så .., och varför ska dessa då ta upp två hyllplan som kunde användas till annat?

"Jaha, ja ...", säger pv. 

Tänker också att jag ska lämna in en tavla för inramning. Ingenting, absolut ingenting vet jag om vem som har gjort den och hur den bäst ska ramas in, men jag tycker så mycket om den. Förmodligen har jag hittat den på någon loppis.Ska även sammanställa höstresan, den vi nyss gjorde. Memorerar ibland för att få ordning på allt som hände. Nu börjar det sitta som det ska. 

En av många guldstunder var denna, vid Kvarnsjöns Camping inte långt från Östersund. Söder om. "Man svängde höger i Åsarna", säger pv, vars minne ännu är intakt. 

Jag ringde på dörren från receptionen till ägarens bostad och ut kom kvinnan som var precis lika rar nu som när vi bodde där för femton år sedan. 

Frågade om det var okej att vi slog oss ned och tog elvakaffe vid trädgårdsbordet utanför själva receptionen.

"Självklart! Ni är så välkomna!" sa kvinnan, hon som utstrålade sån värme.

Det är vad jag själv ska göra. Pv har hämtning av Edvin vid tretiden och därefter besök i badhuset och lite annat. Hemma vid åtta, kanske. 

Och så ska jag förstås titta på friidrotts-VM och ringa min syster och påminna henne om just detta. Friidrottandet, alltså.

Olle och Ingrid ..., och när det ena ger det andra.

När jag för några dagar sedan hälsade på friherrinnan på korttidsboendet Nymansgården i Halmstad, stannade jag plötsligt till när jag passerade den här väggen. Under alla gånger jag själv legat på sjukhus, så har det i korridorerna ofta varit EN tavla som sitter lite solokvist .., och så flera meter bort kanske det dyker upp ännu en tavla. 

Här däremot, var det som att komma in i ett hem .., eller till ett vernissage! Så fint! 

Tavlan längst nere till vänster fick mig att ta mig en närmare titt .., ja, vem var konstnären? Jo, det visade sig vara Olle Nyman, en konstnär jag inte alls kände till. Här kan man få veta mer om denne man. 

M e n .., när jag ändå sökte på Olle Nymans namn, kom jag av bara farten till Ingrid Wang Nyman och henne kände jag förstås till, hon var ju illustratör till bland annat Astrid Lindgrens Pippi-Långstrump-böcker. 

Läste på om denna Ingrid Wang Nyman och förundrades över vilket levnadsöde som plötsligt uppenbarade sig. 

Och tänk, att jag missade detta!

Bilden här t.v. visar ett självporträtt av konstnären och jag föll  p l a d a s k! Så vackert! Så icke inställsamt.

Fotografiet av tavlan är taget av Pernille Klemp som är fotograf hos Vejens Kunstmuseum i Danmark.

Helt underbart, tycker jag. 

Och här kan man få veta ännu mera om denna Ingrid Wang Nyman. 

Tänk, vilken lycka att man är född i en tid när när man med ett litet klick kan få ta del av så mycket kunskap; må så vara att den kunskapen inte blir särskilt långvarig i hjärnans arkiv. Men ändå. Det är roligt så länge det varar.

Dagens fönster ...

... fångades någonstans i Skottland. 

Året var 2016, vi var där i slutet av juni och kanske tio dagar framåt i juli. 

En av mitt livs mest ljuvliga resor.

Så blev det ...

Dåligt resultat för såväl pv som mig själv på DN:s quiz idag.

Nutidsdelen: 7 rätt av 10, för oss båda. 

Orddelen: 11 rätt av 12 för oss båda.

Lördag i landet Halland ...

Allt gick bra i landet Skåne. Bad i havet igårkväll - innan det var läggdags för pojkarna - och bad nu på förmiddagen tillsammans med Maja som nu är fri i tre dagar. Precis som igår körde vi till Sibbarp där det finns brygga med tre "nedfarter"/stegar och havet är aningen grönskimrande och tämligen svalt. 

Men ändå. 

Pv och han som i början av augusti fyllde 3 år (men glatt visar fem fingrar .., han är minsann inte bara  t r e!) valde att bli kvar i huset och pv gjorde en äppelkaka som väntade på oss övriga. 

Sibbarp: Klockan är kring tio på morgonen och det är mest äldre människor som tar sig ett dopp; men efter hand kommer en annan generation .., mest kvinnor i 35-40-årsåldern och en äldre man som bär på cyklop och snorkel. 

Elliot som tycks växa så det knakar, kände inte för att bada, däremot ägnade han sig åt att skutta/balansera på den långa raden av stora stenar som låg på lång rad hitom stranden. 

Såna som på bilden.

Sen hemåt. 

Den där tröttheten som slagit följe ett tag, bara fortsätter. Stannade till för att ladda bilen i Mellbystrand (hurra för OK Q8, Tessla och Evinys laddstolpar som alltid fungerar så geschwindt!) och passade då på att handla på Ica Maxi på samma ställe. 

Det är nog den största Icabutik jag någonsin besökt och så  l u f t i g! 

Nu i Stensjö. Pv som inte lider av trötthet, har givit sig iväg på en löprunda .., jag ska ta vara på lammfärs som friherrinnan förärat mig, men för övrigt är det lugnt. 

Senare: Brukar alltid pytsa i en liten klick gelé i såsen, men den - gelén - var slut. Nu blev det en liten pyts av den lingonchutney som vi förärades av ellem! Det gick bra det med.

Så: tack friherrinnan och tack ellem för att ni ordnade den här lördagmiddagen!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Monet: 

"Så här har ett av Stockholms största sjukhus sett ut på fasaden i flera decennier nu. Det har varit ”mitt” sjukhus sedan jag kom till Stockholm på 1960-talet och är det fortfarande.

Nu blev det igen några oturliga dagar där men igenkänningen är lika stor varje gång. Hälsar Monet som tog bilden åt dig."

/Tack Monet! säger jag.