"Jag for ner till bror ..."
Den går ju som miniserie nu hos SVT. Minns att jag läste boken i november 2018 och så här skrev jag efteråt:
"Jag läser ut boken som är författad av Karin Smirnoff och tycker, till en början, att den är så rörig .., tiden blandas ihop, det är här och nu och dåtid och så många människor som rör sig i samma omgivning och med varandra och någon är död - eller flera - men finns där ändå.
Ändå kan jag omöjligen sluta att läsa och jag tänker, när jag kommit till sista sidan, att den boken är som när man äter indisk mat och smaken - kryddorna, sitter i långt efteråt.
På väg hem - min syster fick ta boken - tänker jag på handlingen.
På Maria, John, Katarina och Bror.
Jo, den var bra.
(Lite kan jag irritera mig på schablonbilden av människor hemifrån. Nej, jag känner inte igen mig. Orden, jo, men inte det andra)."
Nu, sju år senare, ser vi den på svt.play och när nästan hela avsnittet är klart, säger jag ..."nej, jag uthärdar inte!" Jo, hon spelar så bra Amanda Jansson och de övriga också, det är inte det ., det är bara svårare att hålla ifrån sig eländet när man (jag) ser det på film, än när samma sak beskrivs med enbart bokstäver och ens egen fantasi.
Recensionerna är översvallande, i alla fall i dagstidningarna.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
