Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan på weekend-trip till Dalarna. 

Så här skrev hon: "Hej! Här kommer en kvintett med fönster från Zorngården i Mora i strålande vinterväder. Mora bjöd på - 16 och en härlig vinterpromenad. 

Pelargonerna väntade kanske på våren, men gissar att de också njöt av solen."

//Tack Turtlan! säger jag.

 Artonde februari ...

Minus tretton nu på morgonen. Det här är den i särklass kallaste vintermånaden här i Stensjö sedan jag för sexton år sedan lämnade Skåne för Halland. Och det är iiiiis i luften och ytterdörren går inte att låsa upp. Tack och lov att man kan ta sig ut och in via pannrummet. 

Pv är nu snart inne på sista veckan i Malå. Nästa torsdag, på eftermiddagen, börjar han resan mot Sälen, därefter stundar Vasaloppet och så bär det iväg hem till Stensjö. I helgen deltar malåkören med sång på två ställen, tror jag .., han har lite dålig koll på när och var. 

Efter lunchen tillsammans med Ecke och Britt blir det bilkörning till Skåne. Då är det skidskytte-stafett för damer, så det blir till att lyssna till Sportradion, men det är nästan ännu bättre än tv-versionen. Det blir spännande.

Dagens fönster ...

.... fanns och kanske finns ännu i det som var mormors hus i Dikanäs. 

Bilden fick jag många år sedan av min kusin Lotha och vi trodde att kanske var den lilla tösen på trappan Lothas mormor Gunvor.

Idag är det ....

... ingen vanlig dag, nej, idag är det Charlie Karlssons födelsedag! Varför han kallades Charlie Karlsson - det var nog hans husse Peter som hittade på det - vi andra säger mest bara förnamnet. 

Nio år är han nu. Jag har nog aldrig varit med om en hund som har sån otrolig integritet och som är sååå trogen sin matte, som just Charlie. 

Faktiskt har han varit som en liten farbror ända sedan han kom till familjen. 

Här har han vuxit och blivit lite större och lite intresserad av Nelly, som faktiskt tyckte att hon skulle få vara i fred, hon var ju ändå lite till åren kommen. 

För ett antal år sedan var vi på något slags födelsedags/studentfest i Upplands Väsby och då var alla våra hundar samlade. Från vänster Harry, sen Charlie med sitt lite lockigarer hår och så Tommy och Karins Meja som ofta var hos oss, när husse och matte åkte på semester. Meja var äldst. Av dom här kompisarna är det bara Charlie som lever. Meja var den som hade mest labrador i sig .., Charlie är en blandning av flatcoated och golden retriever och 

Charlie är pappa till Steven och den här bilden, den tog Maria idag när hon var ute med hundarna. 

Steven är kanske fyra, fem år och han är numera djupt förälskad i pv och vill helst av allt ligga intill honom i sängen.

Men nu säger jag GRATTIS på födelsedagen fine Charlie! 

Jag tycker sååå mycket om Charlie. Han är inte den som ställer in sig .., mer som en katt .., kommer han till en, så blir man sååå glad.

En tisdag ....

Och inte vilken tisdag som helst, utan fettisdag. 

Ännu har jag inte köpt någon semla och har heller inte  r i k t i g t  bestämt mig om jag ska köra till Solhaga bageri, för är det någon dag det kan vara evighetslånga köer till kassan, så är det väl ändå idag? Svårt med parkering brukar det också vara. 

Låg vaken till tre natten mot idag och kunde omöjligen somna. 

Hade dessutom råkat klicka in mig på något som hette Creepy-podden (Hos Sveriges Radio) och det tog tid innan jag upptäckte att det var fel podd; ja, det var det underligaste jag lyssnat till. Men uppläsaren, tillika producenten för programmet - Ludvig Josephson - hade en verkligt behaglig röst. Inte en enda gång att han stakade sig.

Bristen på sömn till trots, känner jag mig ändå pigg. 

Klockan 06:26 kom följande till min mobil: "Godmorgon! Jag undrar om du vill och kan hjälpa till som barnvakt i morgonkväll. Claes och Monica (pojkarnas morfar och mormor) ligger sjuka. M arbetar natt och jag kommer hem 01:00, så barnen sover. Du får stanna hur länge du vill."

Klockan 06:41 kom nästa meddelande, det var från AP. Det handlade om katterna och att hon nog skulle komma ner med dem snart. 

Jag läste och log. Ja, det är tur att man kan fylla en uppgift i alla fall. Svaret till dem båda blev: "Självklart!"

Tidigare idag tog jag bilen och åkte till affären. I morgon är jag bjuden på lunch hos Ecke och Britt. Jag håller köttfärsbiffarna och lite annat och Britt tar hand om potatis, sallad och efterrätten. Därefter åker jag raka spåret till Bunkeflo, så jag hinner träffa pojkarna lite. Kanske blir jag kvar tills på fredag .., men vem ska då ge fåglarna mat? Det kan man fundera på. 

Svängde förbi Skallkrokens hamn på idag på förmiddagen, mest för att se hur där ser ut nu i dessa bistra tider. Jo, nu var även delar av inloppet - alltså förutom själva inre hamnen - frusen och på piren låg mängder med tomma blåmusselskal .., det är väl sjöfåglarna förstås som krossat dem och fått sig lite mat. Det liksom "krasade" under skorna när man gick där ute. Är det månne detta som kallas för tallriks-is?

Jag ställde mig så nära kanten som möjligt när bilderna skulle tas, men trots att det inte är någon höjd att prata om, får jag nästan hålla i mig. Det är väl skräcken att ramla ner .., hu! 

Jag har nog skrivit om det tidigare, att det här året och kanske de senaste dryga två åren, har varit som hela havet stormar, rent mentalt, i alla fall för mig. Inte hela tiden, men spridda delar av den. 

Först den äldstas separation och flytt från Upplands Väsby till Malå .., nytt arbete på sjukstugan .., hjärtesorg .., så AP:s separation, försäljning av huset och nytt boende .., och bilkraschen just innan julafton .., och nu igår kom nästa omgång: Maria har sagt upp sig och återvänder till Sthlm till hösten. Det är väl avsaknaden av vardagskontakt med barnen som gör det .., och det kan jag förstå. Efter samtalet igår upptäckte jag att jag satt som förlamad i soffan och stirrade på texten på tv-skärmen. 

Ja, ja. Enahanda blir det då inte. Nu åker jag till Solhaga och köper mig en semla, att kalasa på lagom till herrarnas stafett i skidskytte. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster....

Igår ett fönster från Travira i Portugal, idag ett fönster från Mora i Dalarna. Underbart! 

Tack Turtlan!

Så synd det är att många hemslöjdsbutiker har försvunnit .., så upplever  i alla fall jag själv det. 

När jag flyttade hit till pv, fanns en sådan butik inne i Halmstad, men den lades tyvärr ner. 

Men titta, vad jag hittade här på nätet! Dit ska jag minsann åka.

Och har ni vägarna förbi Dalarna, finns mycket att välja på vad gäller hemslöjd.

För tolv år sedan ...

.... den 20:e februari, såg det ut så här hos oss på kullen. Där satt Harry - som ännu hade fina svansen i behåll - och väntade på den bruna labradoren Alice som löpte just då. Ack, dessa hormoner! 

Idag, tolv år senare, ligger gräsmattorna under hårdpackad snö och Harry finns förstås inte mera och hans aska har ännu inte kommit upp ur den vita pappkartongen.

Dagens fönster ....

Den skånska madamen annannan har varit - eller kanske ännu är - på vift och passade då på att fånga flera fönster från Tavira, en stad belägen vid Algarvekusten. 

Fönstret är beläget i en "gift shop" vid namn O Arco , här kan ni se fler alster som finns i butiken. 

"I bakgrunden den romerska bron över floden som byter nan vid bron. Heter Gilão på ena sidan och Sequa på den andra", berättar annannan. 

Den som tog bilden var  hennes äkta hälft, P. 

Tack! säger jag. 

(Billiga hotell finns där också, ser jag. Här en sida. ) Tror mig minnas att mina barns pappa och hans fru har hälsat på hos någon god vän till Tommy, ja, i just Tavira.

Vet ni på rak arm hur många människor som bor i Portuga? Jag visste det inte. Faktiskt ungefär som i vårt land .., 10,4 miljoner under 2026. I Sverige fanns vid halvårsskiftet 2025, 10 592 700 folkbokförda invånare. 

Nu vet vi det.