Snart helg ...

Bild från boken "Den gamle mannen och valen", av författaren/illustratören Stian Hole. 

En fin dag. Besök på ortopedmottagningen i Halmstad och där kände jag mig hemma. Två handledsbrott har jag fått gipsade där och så var det där jag skrevs in inför knäprotesoperationen. 

Nu var det pv:s tur. Suturerna skulle tas bort, handen och fingrarna tvättades så fint .., nya kompresser (typ med silikon, påminde om en tjock wettextrasa) som lindades runt fingrarna och sist av allt på med gipsen och det blev så fint, så fint. 

Därefter hemåt. 

Pv har kånkat på rockwool-balar och fått in dem där fönsterna ännu lyser med sin frånvaro .., och jag har klippt gräsmattan - eller delar av dem - tills den bara avled. Det visade sig vara fel på sladden, men det fixade han med sin enda hand, nå, liiite fick jag vara honom behjälplig, men därefter startade den utan problem. 

Plötsligt har maskrosorna dykt upp - bara så där -. Jag klipper runt dem .., och likadant blir det med små, små styvmorsvioler som var år tjoppar upp nedanför potatislandet. Minns hur glad jag blev när jag i början var här på besök och upptäckte att pv sparat små sällskap  dessa violer. 

Minns också Åke Burwall i Malå, fotograf och organist och pappa till min klasskamrat Gudrun, som på deras gräsmatta undvek att klippa små bestånd av blåklockor! Tänk, att bli ihågkommen för en sån sak!

Något helt annat. Den 9:e maj 2013 hade pv:s yngre bror Ulf varit med om något ovanligt. Så han skrev av sig på Facebook. Så här var det. 

Igår hände något.
Ulf, denne nattuggla som i alla år haft sömnproblem, kom i förrgår i säng ovanligt tidigt

Det är då det händer.
Han vaknar tidigt.

Och skriver, från sin utsiktspunkt på landet utanför Lund ....

"Vaknar kl 04,10 går upp och pissar och försöker somna om, efter 25 minuter ger jag upp,
Stiger upp å kokar kaffe.
Släpper ut hönsen ( äntligen har han fattat att vi vill ut tycker dom) tar på mig skorna, hundarna yrvakna , va fan håller han på med. Går ner till skogen , hundarna lösa! Bokskogen möter mig nästan helt utslaget!
Gud har öppnat katedralen!!!
Ut på ängarna , solen bryter upp morgondiset. Jag fylls av en euforisk känsla ! Lycklig som en lärka uti majsolens sken!
Nu blir jag riktigt känslosam ! Tack mor och far för arvet ni lämnade efter er som gjorde det möjligt att ha ett så fint hus!
Tänker på er alla mina vänner i livet! Ines min själs älskade, mina barn Hannes och Joanna!
Denna känsla har jag haft nån gång förr i livet men inte många gånger!
Jag skulle kunna dö nu!! Skjut mig !!! Det gör inget jag är lycklig fri och euforisk!!
Jag älskar er alla !!
Jag vet jag är patetisk men va faan!!
Ulf"

Det här skrev han alltså på Facebook och kommentarerna som ramlar in efteråt är underbara! 
Där är musikervänner som raljerar friskt och avråder från droger tidigt på morgrnarna och där är andra som talar om hur oerhört älskad den här filuren är.

Malå, torsdagmorgon ....

Foto: Maria på sedvanlig hundpromenad.

Och Tjamstaberget längst till vänster, och om den södra sidan av berget är det - och har varit länge - en väldig diskussion huruvida den delen ska exploateras för att locka eventuella turister till Malå. Själv är jag på tok för lite insatt i det hela; skulle helst vilja se en 3D-bild av hur det är tänkt att bli. Å andra sidan är det ju människorna i Malå som kommer att påverkas - oavsett hur det blir -.

Dagens fönster ...

Dessa fångades i Kristinehamn i Värmland - det var i maj 2012 -  och den som hade håven redo, det var förra höstens badkompis ellem, hon som bor i Skellefteå. 

I inlägget hade jag skrivit att annannan - född och uppvuxen i Skåne - berättat att där säger man inte fönsterna med e, utan "fönstorna."

Så nu sitter jag här i soffan och säger fönstorna om och om igen .., jo, men med skånskt schwung så blir det nog så. 

Tack igen ellem! säger jag.

Den stora renvandringen ....

Ja, så många älgar som simmat över älven, det blev det sannerligen inte år, om det nu inte blir massrusning ikväll, men det är sista chansen för oss tittare i så fall, ja, att se dem. Fyrtiotvå älgar inalles, hittills. 

Nåja, desto fler renar har spatserat förbi olika kameror och såväl älgar som renar har man sett många av under sin uppväxt; de sistnämnda till och med på promenad i samhället hemma i Malå. 

Desto roligare med olika sjöfåglar och under ett par dagar har vi skymtat en räv på jakt efter mat kanske, det tackar man för SVT!

Igårkväll var det dags för ett nytt fall för friherrinnan, nu i köket. Pv kallar hushållet för Bowlingbanan .., ty dom faller som käglor, hon och väninnan. Själv snavade jag för några timmar sedan på hallmattan och föll pladask på golvet, med resultat att mitt vänstra knä knorrar betänkligt. Nåja, det hade kunnat gå värre. 

Pv bygger och bygger. Det är helt otroligt så finurlig man (han) blir, då det gäller att använda sig av andra grepp än de vanliga, till exempel när han spika .., det är ju stört omöjligt att hålla i spiken med den helt gipsade vänsterhanden, men det löste han på något vis, med hjälp av en gren. Själv drar jag upp dragkedjan i hans jacka, skär kött i bitar på tallriken och skalade något ägg, men nu har han helt struntat i dessa till frukost. Knäppa knappar och knyta hans skor, det faller också på min lott. Jo, men det känns bra att vara till hjälp. 

Idag hade vi Sonja på lunch. Hon tycker så mycket om lever, så det gjorde pv härom dagen (jag fick skära den i skivor) och så hämtade han henne och det blev ett par trivsamma timmar tillsammans. 

Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den kvinnan! Hon är så genomsnäll och omtänksam. Skjutsade hem henne när hon tyckte att det var dags (då var hon trött ...) och jag upptäckte hur svårt hon har att gå uppför trapporna (kanske fem?) till sitt våningsplan; det första.

Jag frågade om hon hade ont i höften. 

"Ja, alltid ...", svarade hon. 

Efteråt när pv och jag själv satt ute på altanen, berättade han om glädjen med förra årets oktoberresa till Kreta och hur oerhört avkopplande det var. Det var andra gången på det hotellet och lugnt och fridfullt .., småfågelkvitter och litet spartanskt kök, perfekt till att göra frukost. Och två balkonger, en med morgonsol och den andra tvärtom. Och småkatterna som kom på besök! Vilken lycka. 

Pv säger att han skulle kunna tänka sig att resa dit en tredje gång. Ja, kanske inte så förvånande för en man som ätit samma sorts frukost i hela sitt vuxna liv och jag är väl likadan. Vi får se hur det blir. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Flitig fönsterfångerska är annannan i Porto, men se, här befann hon sig på Olof Viktors Café (och bageri) i Glemminge, inte långt från Ystad. 

Tack för bilden! jag.

(Kan det möjligen vara ett gäst-toalettfönster?)

Och åh, så jag tycker om den här sortens insynsskydd!

Malå igår ...

Bilden togs igårkväll av Maria.

Och som ni ser har isen börjat riva och när det väl inletts, då brukar det gå undan.

Dagens fönster ...

Så har Vickan funnit en ny favoritplats; den ovanpå byrån, alldeles här vid soffan. 

Där ovanför hänger en tavla med en målning gjord av min före detta helt underbara svägerska Elenor, då, när hon gick i fjärde klass. 

(Det är alltså i den tavlan som fönstret speglar sig.)

Ska lämna in den och höra hur den mer kan komma till sin rätt, den är ju bara målad på brunt papper. 

Eller måhända har papperet en gång varit vitt? 

Eleonor är storasyster till Tommy och från sekund 1 har jag tyckt sååå mycket om henne!

I omgångar har jag försökt få reda på om hon fortfarande befinner sig på ett demensboende, ja, om hon öht är i livet, men det är hopplöst. Vare sig sonen eller hennes barnbarn vill berätta hur det är fatt. Nu har jag givit upp.

Brev från mig, så där så hon inte skulle glömma hur mycket jag tyckte om henne. 

Och när hon bodde i Alingsås och var pigg och kry. Lilla Nelly på besök insåg snabbt att där, där var det minsann en kvinna som mer än gärna delade med sig av lite kokt påläggsskinka.