Dagens fönster ... 

Bilden visar utsikten från hotellet Windsor på Fyn. 

Under höstlovet år 2016 tog vi bilen och körde till Jylland i Danmark, närmare bestämt till Skagen, men vi hann med en övernattning i Odense på Fyn också.

Så här skrev jag då: "Första övernattning blir i Odense på Fyn.

Då har vi bytt chaufför  (första gången som jag kör bil utomlands!) sedan ett tag tillbaka och det är jag himla glad för, ty nåt värre än att hitta i den här staden - där var och varannan gata i city antingen är avspärrad eller enkelriktad, ja, eller så är det en återvändsgata -  det kan jag knappt tänka mig! I en timmes tid snurrar vi runt och gps-damen har noll koll på avspärrningarna och pv sliter sitt hår.

Till slut - halleluja - kommer vi fram till hotell Windsor på Vindegade 45.
Vi får ett helt okej vindsrum och det här (bilden längst uppe) visar utsikten.
Åååå, det är som en gammaldags adventskalender där fönstren blir luckor att öppna!"

Tänker att skorstenarna påminner lite om dem man ser i England.

Allt möjligt får man vara med om ....

Har ikväll, av en ren händelse på TV2, råkat hamna mitt i ett ambulansprogram från norra Norge.

Jag har nu sett två avsnitt och det ska jag säga, att av alla dylika program som jag tidgare har sett, har inget varit så intressant och så fint och så ömsint som det här. 

Här är dels vyer som är så vackra så man bara häpar .., och där är så rara och vänliga människor som arbetar i ambulanserna .., och så mycket som händer. Det är verkligen som livet själv. 

Och till Tromsö vill jag någon gång åka. 

Pv har sovit gott i ett par timmar, men själv är jag pigg, nu när klockan är lite över midnatt.

Torsdag och Dagens Fönster ...

Och pv ligger nu totaldäckad efter gårdagens covid/influensavaccin! Den här gången började vi hoppas att det  i n t e  skulle bli som alla andra gånger, det vill säga, hög feber och så blir han totalt utslagen. Jo, han klarade sig från niotiden igårförmiddag, till tolv timmar senare, sen var det ajöss. Nu ligger han uppe i sitt rum och inväntar bättring.  Själv känner jag aldrig av det här med vaccinationerna. 

Funderar på att räfsa upp alla eklöv som blåste ner natten mot idag; nu är eken så gott som helt avlövad.

Läser Emma Bouvins krönika i dagens DN. Rubriken är: "Jag är sträng och sur - men jag hämtar dig."

Det handlar om att vara mamma/förälder till barn som tycker att man inte är speciellt poppis. Så här skriver hon, bland annat: Jag kommer från en familj av känslomässigt lågmälda människor, det har aldrig kastats runt några ömhetsbetygelser eller uttryckts särskilt många stora ord.

S o m  jag känner igen mig. Pappa var den mest ömsinte .., mamma hade väl aldrig tid, men var glad och snäll. Vi sade nog aldrig att vi älskade varandra. Numera hör jag ofta ungdomar säga "älskar dig!" så snart dom avslutar ett samtal och det är samma sak med mina barn. 

Mina dagliga mejl till min syster i Australien avslutas med "Kram, kram, ha det så gott!"  Det är väl ungefär så långt vi har kommit. Tack Emma Bouvin vill jag säga! Dina rader var så befriande! 

För övrigt ...? 

Kan man hoppas på några solstrålar i köket  idag ...?

Och i Skellefteå väntas det komma upp mot halvmetern med snö, ja, mer än så! 

Hu!

Dagens fönster ...

En onsdagmorgon i november - dagen innan min syster i Australien fyller 82 år - kan det se ut så här på det gamla ekbordet här hemma. 

På väggen hänger köksklockan som fanns i mitt barndomshem och som mina systrar så ofta kivades om, ja, vem som skulle ärva dem. 

När pappa dog och mamma gav sig iväg till Sydamerika, då hamnade klockan hos Tommy och mig, som då köpt huset.

I omgångar har den  avlidit och mirakulöst nog blivit återuppväckt av urmakaren i Falkenberg - herr Glamheden - men till slut gav vi upp. Eller klockan gav upp.

Nu hänger den på väggen och i dess innandöme ligger mammas dödsannons.

Vid bordet satt jag själv nu på morgonen och skrev ett långt brev till Eva i Tyresö. Fyra sidor, men enbart skrivna på ena sidan av papperet, då pennan "färgar av sig" på baksidan. Att skriva brev för hand, är för mig ren mental terapi. Man kan också kalla det för glädje.

Senare idag blev det ett besök på vårdcentralen i Slöinge, för influensa/covid-vaccination. Nästan alla platser i väntrummet var upptagna av människor i vår ålder och äldre. 

Nu kommer det att ta ett antal timmar, oftast till kvällen, så blir pv dålig ., får feber, blir flammig om kinderna, somnar på soffan och däckar totalt. Så blir det var gång. Själv är jag helt opåverkad; kanske har jag sämre immunförsvar?

Nåväl, efter sprutbesöket  tänkte vi oss att ta 11-kaffe i Skallkroken, ja, efter ett efterlängtat dopp. 

På väg dit kom regnet .., som upphörde lika snabbt .., och vi chansade och gick ut på piren, men det blåste för mycket och vi struntade i det hela.

Ingenting på agendan idag och inte i morgon heller, då Edvin ska hämtas från fritids av mormor Mymmel. 

Tittar just nu flite förstrött på Nyhetsmorgon (läs: tv:n är påslagen) där man knappt känner igen vare sig den rara meteorologen Ulrika eller Jenny Strömstedt. 

Måhända har där idag arbetat någon make-up-människa som ansett att nu var dags .., ty här var det nästan kolsvarta ögonbryn på kvinnorna och såå mycket rouge på kinderna!

Och på väg till bilen  - från det uteblivna badet - passerade jag den här lilla grästuvan. 

Visst är den fin!

På väg hem från Slöinge upptäckte vi mängder med kor vilka gick och betade ute på ängen. Där var ingen inhägnad och vi anade att det rörde sig om virtuella stängsel. 

Jo, det är ju himla finurligt, men ta t.ex får som går ute på samma vis .., ja, hur blir det då med eventuella rovdjur eller t.ex lösspringande hundar som ju då kan komma in till dem? 

Nej, jag förstår det inte.

Ekonomi hit och dit ...

Tittade tillsammans med pv på SVT:s Ekonomibyrån tidigare idag. Där var förre riksbankschefen Stefan Ingves, Elinor Odeberg (chefsekonom i Handels), samt Robert Boije, chefsekonom hos SBAB. Programledare var Carolina Neurath Bengtsson. 

Själv är jag urdålig på detta med ekonomi på högre nivåer, men tycker ändå att det är intressant att titta på det här programmet och jag gillar programledaren  s k a r p t. 

Intressant var det också att se samspelet mellan de tre gästerna. Eller emellanåt: bristen på samspel. En mer allvarsam människa än Elinor Odeberg har jag nog inte sett på länge i tv, men hon hade pondus och lät skärpt.

Resumé från en morgon i november ...

Rensar bort bilder från arkivet och råkar då även ta bort ett tidigare inlägg skrivet nu på morgonen. Det handlade om Nyhetsmorgon där Magdalena Andersson var inbjuden och jag tänkte att det kändes som vore hon ute på valturné igen och det var knappt att programledarna fick stopp på flödet av ord. 

Om detta diskuterar vi, pv och jag själv. 

"Ja, ja, men liberalernas Romina Pormoukhtari gjorde likadant igår ..", säger han. 

Personligen tror jag fortfarande att M.A. lyckas bilda regering, inte minst för att den numera ständigt närvarande Ida Gabrielsson (hon får sannerligen göra rätt för lönen .., hennes chef syns knappt till) tycks börja  v a c k l a. 

När jag rensade bilder i parti och minut, upptäckte jag den här.  S o m   jag log! 

Den som lagt in den på sitt instagram var Rasmus, lillebror till Anders skolkamrat Jonas (tillika bäste kompis) under en stor del av skoltiden.

Så uppmärksam denne Rasmus måtte ha varit! Hoppas innerligt att äktenskapet blev lyckligt.(Det är hans kommentar längst ner, som fick mig att le).

För övrigt? Plus 5 nu på morgonen och duggregn, vilket nu upphört. Inhandlade låtsasmöss i tyg till katterna igår. Intresset var väl si-så-där. 

Nu hittade vi däremot en huvudlös liten mus under vårt köksbord. En riktig mus med spretande små ben. Kanske ville jägaren visa att här är det minsann inga leksaker som gäller.

Dagens fönster ...

..... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det vackra landet Halland.

Bilden togs förra året i november. Någon fågelmatare finns inte längre - tyvärr -.