Resumé från den tjugonde november ...

Helt ärligt glömde jag att ta någon bild idag, så det får bli en repris från 2013 i november. En inköpslista som fick några kommentarer, bland annat från Rexxie som delade skribentens åsikter om clementiner.

Och Biggan i Sthlm tyckte att det var skönt att kvinnan (hon - och även jag själv - trodde att det var en kvinna) inte var mesig, utan sade ifrån. Anne i Mantorp tänkte att detta nog var en äldre människa som skriver till någon som hjälper henne att handla, kanske hemtjänsten? Och slutligen ellem i Skellefteå, sade sig tro att just så här skulle min egen inköpslista se ut, då, när jag blir i samma ålder. Jo, jo. 

Det har varit en bra dag. I jakten på något som jag köpt och lagt undan "på något bra ställe" (eftersom kattskötaren annars kunde upptäcka sin present ...) , har jag vänt huset upp och ner. 

Vi har en garderob; en gång i världen var det en toalett, om än liiite större, det var innan pv flyttade in och där tömde jag ut det mesta och tänkte att "ja, men här har jag nog gömt det hela!"

Det  hade jag inte. 

Nåväl, det blev bra ändå, ordning och reda och jag frågade pv om han kunde sätta upp ännu en hylla och det gick snabbt det! Nu blev det mycket bättre, men presenten är försvunnen.

En sväng till Harplinge bibliotek hanns också med, då vi lät skriva ut några papper och pv letade efter en bok att ha med sig på uppresan. Ja, ner också. 

Jag gjorde Tareqs kycklinggryta med ris, pv bakade sitt bröd + kanelbullar och i jakten på Det Försvunna, vaskade han golvet under soffan Ektorp också. (Nej, inte där heller!)

Jo, men vi känner oss ganska nöjda med dagen. Efter lunch kom SOLEN och det blev kyligt, men likäl ljuvligt. 

Jodå, jag tog visst några bilder! 

Så här fint var det när vi tog den mindre vägen till Harplinge! På två ställen här i närheten, samlas  e n o r m a  mängder med kajor; det är som en getingsvärm som flyger fram och åter över vägen! Många är de försök jag gjort att få med den där svärmen på bild, men så snart jag kliver ur bilden, sitter dom i små grupper om fem och fem. Jag har givit upp.

Och i Särdal pågick valla-får-lektioner. Nu fick vi veta att hunden - en 9 månader ung bordercollie - är under upplärning och alldeles lätt var det inte för honom .., ååå, så han hade lust att komma alldeles, alldeles i hasorna på fåren som förmodligen inte förstod vad det hela handlade om. 

Kvinnan som försökte visa honom hur det skulle gå till, berättade att hon ibland är uppe i Västerbotten, ja, i Kåge, där hon tränar vallning med andra hundar. Apropå min dialekt, den som hon genast kände igen, då jag frågade om det var okej att ta några bilder.

På biblioteket .., där var det många småttingar! Underbart! 

Och nu är det kväller. Elden i kaminen har slocknat .., Sigge ligger intill mig och man fasar för vad Ryssland kan använda som vedergällning, nu när ukrainarna haft den oerhörda  fräckheten av använda sig av samma sorts vapen som ryssarna själv avfyrat. Helt ärligt undrar jag hur dom tänker, militärerna i Moskva.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Värmlands museum! 

Tack Turtlan/Annica!

Inte på länge, länge har det kommit så många fönsterbidrag från er bloggvänner, som de senaste månaderna! 

Jag lägger in dem i förväg, försöker variera bidragen och det är som ett litet pussel! 

Stort, stort tack till er alla!

En familj som vår ...

Igår började vi titta på danska tv-serien "En familj som vår" som bland annat finns att se på tv4-play. Det var en ren händelse att vi upptäckte den, det var väl någon trailer förstås och vi såg att nu var det avsnitt 4 som visades, men okej, vi tittade ändå. Och föll pladask! 

Idag har vi kommit ikapp och sett de tre första avsnitten. Tog en paus och gick ut och räfsade ihop två säckar med löv och nedklippta växter (fullt i komposterna) och sen på det igen! 

Regissör är Thomas Winterberg och jag har inte sett många filmer av honom, men den jag såg - och det var länge sedan - var "Festen - och den tyckte jag var enormt bra. Det är den här serien också.

Filmtopp.se skriver så här: 

"I en inte alltför avlägsen framtid står Danmark inför ett ödesdigert faktum – snabbt stigande vattennivåer kommer snart att göra landet obeboeligt. Samtidigt som samhällen evakueras och familjer gör sig redo att lämna sina tillhörigheter och hem, ställs studenten Laura inför ett val som kan påverka hennes framtid. Ska hon fly med sina föräldrar eller starta ett nytt liv tillsammans med killen hon nyligen förälskat sig i?"  

Filmen handlar alltså hur olika familjer försöker ta sig ut ur landet som nu helt ska stängas ner, men det är inte det enklaste .., man får inte fly vart man vill - somliga blir kvotflyktingar - några hamnar i Bukarest, andra i Finland och det är inte enbart danskar som flyr, även holländare har drabbats av katastrofla översvämningar. Allt eftersom man tittar, känner man sig som goda vänner till människorna och blir förfärad när barn och föräldrar skiljs åt - ja, anhöringinvandring är ju inte populärt - och här syns tydligt hur det kan bli. 

Det är som bakvända världen. Och den är inte enbart skrämmande, den har så mycket annat .., den är romantisk också. Och spännande!

Skådespelarna är - som alltid i danska filmer - suveräna! Alla, i minsta biroll, agerar trovärdigt! Helt fantastisk är Amaryllis August (dotter till Bille August), men det finns inte en enda rollfigur som faller ur ramen! Och oj, vad man får tänka till och reflektera! Visas måndagar i tv4, men finns som sagt att streama på tv4 play och jag tror även Telia play. Här kan man läsa om den .

Sååå sevärd!

Dagens fönster ...

"Bussen från Dalby till Lund. Den nyplöjda lerjorden när tiltorna blänker. 

Den här marken hör nog till Dalby Kungsgård, skulle jag tro. 

Den ljusa rektangeln i bakgrunden är sockerbetor under presenning. Upptagna i väntan på att köras till bruket. Det är Skåne i november som det bara kan bli."

Så skriver annannan som uppenbarligen är hemma i Skåne på besök. 

/Tack! säger jag.

Den här dagen ...

Inte mycket blir gjort, i alla fall inte på eftermiddagen. 

Men på förmiddagen, då. 

Handtvättar bilen på uppfarten .., svänger förbi biblioteket i Harplinge och lämnar igen två böcker .., hämtar pv i Skallkroken (inget bad), returnerar ett paket till Bonprix (väldigt bra bemötande från deras kundtjänst, snabbt och effektivt!) .., och handlar livets nödtort på Hemköp ...,  putsar två fönster och därefter -  när vi ätit rester från gårdagen - tittar vi på filmen "Populärmusik från Vittula". Jo, jag har sett den tidigare och även läst boken, men tala om att den filmen kan befästa fördomar om människor i Tornedalen, även om det förstås var överdrivet i massor!

Eller "befästa", framkalla kanske. 

Minns att jag tyckte så mycket om boken.

Kolsvart ute. Verkligen  k o l s v a r t. 

Har idag gjort det jag inte brukar göra, det vill säga: tagit fram adventsstakarna (de elektriska och jo, Bert .., nu ska vi även fira sjunde advent ...), men inspirerades av walkaboutsweden. Kan hon, kan vi. Och förresten är vi bortresta då, den 1:a advent, så vi smygstartar och så blir det lite ljusare. 

Det var allt. 

Ny skjutning, nu i Kungens kurva i Sthlm. En fjortonårig pojke är anhållen.

Ny vecka .., ny giv.

Ja, jag håller med, det är verkligen originella rubriker här på bloggen. Eller inte. Å andra sidan, efter snart tjugo års bloggande, så har rubrik-påhittandet tagit semester (säkerligen på evig tid).

Gick till sängs vid niotiden igårkväll och känner mig nu omåttligt utvilad. Var såå trött efter middagen tillsammans ., det blev många timmars surr i uterummet. Rara, underbara vänner som betyder så mycket!

Till idag hade pv anmält sig som tillgänglig för inhopp, men fick så sen förfrågan, så han tackade nej ., han skulle helt enkelt inte kunna infinna sig i tid. Då fick han bassning. Har man anmält sig som tillgänglig, så har man. 

Han försökte förklara, men fick då svar att det endast går att svara ja eller nej, det blev lite moment 22 av det hela. Nu blir han hemmavid.

Tittar på Morgonstudion hos SVT och trivs med hela gänget. Linus Fremin tipsar om filmer. Jag gillar honom skarpt. Ska idag försöka plocka fram adventsstakar och annat inför just advent - då vi befinner oss i Malå - men å, så roligt att komma hem till lite glitter och ljus.

Och SMHI varnar för snökaos i veckan. Ja, det  k a n  bli kaos, alltså. Måtte de som ännu inte bytt till vinterdäck lyssna till varningarna!

Dagens fönster ...

Ett vitrinskåp med vackra glas och i själva glaset i dörren, speglar sig ett fönster!

Tänk, sån tur att du var så observant, Kerstin i Trelleborg, men just då på utflykt till Själland. 

Tack Kerstin! säger jag.

Ring-ring ...!

Så här det ut på min mobilskärm när jag ringer till min äldsta syster, hon som bor i Skåne. Hon heter Rigmor, men kallades Riss när jag växte upp. 

Här står hon i sitt kök ute på landet .., i den där gamla skånelängan där man nästan kan se från ena gaveln till den andra (inomhus alltså) och stor övervåning är det också och stor tomt, med hagar som hyrs ut till ridskolan intill (flera hästar, som går där i hagen alltså) och en annan hage till en skock får. 

Rigmor är och har alltid varit otroligt idrottsintresserad, främst skidåkning och friidrott, men själv har hon aldrig ägnat åt vare sig träning eller några av dessa idrotter. Funderar jag någon gång på  vad någon skidåkare hette på 60-talet, så är det bara att ringa Rigmor. Hon vet. Hon har stenkoll. 

Så är det även nu, men däremot är det lite knakigare med närminnet. Alltså ringde jag till henne innan skidskyttet tog sin början, dels igår, men även idag .., och så blir det förstås även när det blir dags för längdskidåkning. 

"Hej Rigmor! Nu är det bara tjugo minuter kvar tills det börjar! Det sänds i SVT 1!" säger jag och hon blir så glad, men låter också så förvånad. Hon, som förut hade stenkoll på tv-tablån när det var något sådant!

När jag gick i låg,- och mellanstadiet och Rigmor hade flyttat hemifrån (till Karlstad, Karlskoga, Arvidsjaur,  Umeå och Luleå) brevväxlade vi. Hon skrev så rara brev, hade så vacker handstil och när hon kom hem till påsk eller jul , mötte jag alltid henne vid bussen. 

Att få hjälpa henne nu, så där vid sidan om .., det känns så bra, så bra. 

Söndag ...

Det plingade till i min mobil - ett pling som jag lärt mig känna igen - Aha, nu kommer det fönster från madamen i Porto! - sa jag till pv. 

Jodå, så var det. 

"Skånska söndagsfönster till dig!" hade hon skrivit och då får det bli ett extrafönster just idag.

Det tackar jag för!

Dagens fönster ...

Nästan alla hus i den bohusländska skärgården är målade i vitt. I någon bok läste jag att det är en alldeles särskild kulör, mer den här i nedre delen av bilden, än den mer kritvita till höger. Många är dessutom byggda i eternit, i alla fall dom äldre .., förmodligen för att klara av hård blåst och mycket regn. Den här bilden togs i Ellös. 

Här några andra varianter och dessa fångades i Lysekil. 

Ofta ser man hus belägna uppe på toppen av någon bergknalle och jag fattar inte hur åldringar - om dom fortfarande bor där - tar sig upp till sitt hus?

Det kan vara stentrappor som mest ser ut att gå rakt upp i himlen. 

Här kan man läsa lite om bohusländsk byggtradition. 

En som gärna vill ändra på det hela, (Vita Havet) är Marie Erbérus. Intressant hur hon resonerar sig fram.

Det var jag själv som tog bilderna och jag ångrar att jag inte tog fler, men det får bli nästa gång.