Lite spridda skurar ...

... av gårdagen. Den här bilden visar hur det såg ut i ottan, vid 6-tiden. 

Man kan också se hur helt olika två klematis växer. Den vänstra (till höger om ytterdörren) prunkar och är så fin .., den högra intill är knappt synlig. 

Spireabuskarna har antagit enorma proportioner och ska klippas ner nästan helt, förmodligen till våren. 

Och kaprifolen, till vänster i bild, har blommat osedvanligt mycket i sommar och svävar ut över hustaket.Tar sig friheter, alltså.

Fotavtrycken är mina.

Det var under tömningen av Sonjas lägenhet som ett sånghäfte - författat och illustrerat av pv:s yngre bror Ulf - dök upp. 

Allt handlade om de femtio åren som gifta, ja, för Gunvor och Wiking och nu skulle det bli allsång, såklart.

Lite tummat och inte så vitt och fint som häftet var från början (utgår jag ifrån), men sååå roligt att ta del av Ulfs kluriga texter på kända (ofta Taube) melodier.

Ibland har jag en känsla av att denne den yngste av bröderna har ett slags komplex för att han liksom vinklade ut och valde ett annat spår i livet, än sina bröder. 

Han läste inte vidare, nej, ägnade sig mest åt sina trummor och musiken .., och var tämligen vild som ung man, i alla fall om man jämför med de äldre. 

När jag träffade honom första gången, blev jag sååå glad! Han var mer av bohem-slaget .., hade stor tv (hans äldste bror hade ingen tv alls ..), rökte friskt .., ja, han var som en annan slags fågel i familjen. Bilen visar omslagsbladet till musikhäftet och jag fascineras av buketten .., så fint han fick till den .., inte alls så där enjängt som när jag själv ska till att teckna en bukett! Och såååå vackra siffrorna 9 är!

För att inte tala om hur snyggt han textade! 

Läser man texten, kan man få en föraning om vad denne den yngste brodern ägnade sig åt, i stället för att åka med föräldrarna till sommarhuset ,-).

Självironi har han gott om, den fine Ulf.

Marias nya tillvaro har nu tagit sin början. Promenadvägen längs Malån är förbi, nu är detta vad hon ser. 

Nu hör hon tuppen gala var morgon och där är hästar i hagar och solen går upp eller ner i landet Uppland också. 

Och vi får bilder där Emil och Emma är på besök och Emil ligger utsträckt i soffan Ektorp och hundarna ligger ute på den stora altanen och tittar ut över den nya vyn.

Och sååå trivsamt det måste vara att ha såväl Emma och Emil som Anna betydligt närmare än hundra mil bort! 

Och detta att kunna få spontana besök och följa med i vardagstillvaron. 

Emil bor i Solna, Emma i Danderyd och Anna i Sthlm, nu behövs inget flyg från Arlanda och ingen hämtning de tretton milen till Malå.

I morgon börjar inskolningen på Karolinska, några dagpass och några nattpass och sen är allt igång igen.

Här är det soligt och fint ute .., under tio plusgrader i morse, men ska komma upp i över tjugo! 

Så är det.

Dagens fönster ...

"Hej!

Så kommer tre fönster från Fyrens dag vid Staviks fyr på Värmlandsnäs (mycket intressant läsning, tycker jag, Elisabet.) den 16 augusti. Tredje söndagen i augusti är det alltid Fyrarnas dag i Sverige.

Öppet hus i den fina fyren där vi klättrade uppför trappstegen. 

Sängar utplacerade på varje våningsplan (ja inte högst upp) Tänk att få sova med den vyn utanför.

Sen det lilla fina fönstret på nedre botten. Känns skylten under igen?

Annica/Turtlan."

// Nja, nej det gör jag nog inte. Men härlig bild! Tack Annica!

Måndagsfönstret ...

Från Ängsö (stavas med E på somliga ställen) Slott i landet Västmanland fångades den här bilden och det var mina barns pappa - Tommy Eikedahl - som var framme med håven. 

Tack Tommy! Det var snällt av dig. 

Mer om slottet kan man få ta del av här. (Vilken stressande musik till en början, i filmen, menar jag.)

 En bra söndag ...

Då åker vi till Skallkroken för att ta ett dopp. Det är tanken det. 

Vi konstaterar att alla tio ställplatser är upptagna. De allra flesta är tyskregistrerade, endast tre är svenska. 

Badet, ja. Det blåser upp rejält .., och ute till havs ser vi en jolleseglare som välter, men får upp såväl jollen som sig själv till slut. Lasse, som nästa år fyller åttio, har inte suttit i en jolle på femtio år .., men idag hände det och det gick överraskande bra, säger han leende. Vi skippar tanken på bad. 

Och så får vi besök av Sonjas dotter Mia och hennes bror Mats och då blir det i stället kaffe och kaka i vindskyddet och hur mycket prat som helst; mest om hur tillvaron kan förändras när ens förälder blir äldre-äldre, men också hur det blir för föräldern. 

Vi är överens om att Sonja tycks trivas  r i k t i g t  bra med det nya boendet i Halmstad.., att hon sällan eller aldrig sitter på sitt rum .., att hon håller koll på vad som händer och att hon har fått vänner bland övriga "gäster. Å, det känns så  bra. Mats och Mia är i färd med att tömma Sonjas lägenhet i Harplinge och det tar tid. Pianot, det som pv alltid spelade på när han var på besök, vad händer med pianot? Mycket har skänkts till Erikshjälpen, somligt hamnar hos Sonja, men hennes utrymme är såklart synnerligen begränsat. Det var för övrigt Gösta som trakterade pianot.

Efter någon timme eller mera, åker vi hemåt. Österut ser himlen ut så här .., men i väster, mot havet och Danmark till, strålar solen. Något regn kommer inte hos oss och i skrivande stund, lagom till Rapport med de mest förfärliga berättelser från Fagerska, strålar solen.

Söndagmorgon i landet Halland ...

Vaknar som alltid alldeles för tidigt. I onödan tidigt. Klockan är bara kring fem och intill mig ligger Vickan i sin lilla "bädd" som jag virat ihop. 
På botten av bädden ligger en av mina stickade tröjor.

Så snart jag bara nuddar vid henne, börjar hon spinna. 

En stund senare ger jag upp och går ut. Ett fint - milt ljus - syns på himlen.

Fågelappen Merlin vittnar om gärdsmyg, rödhake och ringduva .., det är dessa som underhåller, ja, plus en råbock eller get, som skäller ut mig rejält.

Mest av nyfikenhet, tror jag. Att plötsligt upptäcka en 71-årig madame iklädd långt nattlinne och med håret ståendes åt alla håll, det kan ju få vem som helst att undra vad som står på. 

Här står hen. Ja, även rågeten kan skälla, läser jag på nätet. Dålig bild, jag vet. 

Lite höstigt känns det som. Den här söndagmorgonen är det + 14 grader ute. 

På gräsmattan ligger nedblåsta björklöv och marken är fuktig. 

Ingrid-Bergmanrosen har börjat om att blomma!

Och så här ser det ut när jag riktar mobilen mot havet till. 

Vid halv åtta kommer pv ner. Och nu har han givit sig ut på rullskidor. 

"Jag blir väl borta en timme ungefär ..", säger han.

Dagens fönster ... 

"Godmorgon! Här kommer fönster från Vila do Conde, en vacker liten stad vid kusten ett par mil norr om Porto" 

Vem skriver så? 
Jo, såklart annannan!

Det är ju så härligt med er bloggvänner som skickar bilder. Ena dagen Kristinehamn, nästa Mårbacka och därefter ett ruiffigt - men ändå vackert - hus från Portugal!

(Och solen mot fönstret längst uppe på gaveln!)

Här var det, för ovanlighetens skull, inget kakel på huset. Eller, det kanske inte alls är så ovanligt. 

Och har ni vägarna förbi, så kommer här en hel del förslag .., ja, vad att göra i området!

Tack annannan!

Dagens fönster ...

Turtlan/Annica skriver så här: 

"Hallå!

Sen fick det bli en tur till Fryksdalen innan semestern var till ända. Rättare sagt till Mårbacka.

Där nedanför stora huset finns en rejäl ladugårdsbyggnad med konstutställning under sommaren. Konst av lokala amatörer (knappast amatörer för mig…)

Tänker att fönstren med de små keramikverken blir som en egen tavla.

Hon som satt där i lokalen som värdinna undrade nog när jag gick runt och fotade detta….

Annica som varit på Mårbackatur."

//Tack Annica! säger jag.