Även i Malå ...

 ... plogar någon av kommunes anställda upp vägar på isen. Det gjordes även när vi bodde hemma och även när jag växte upp och där, på isen, gick många och promenerade om dagarna. Eller tog sig fram med spark.

Helt suveränt tycker äldsta dottern, som på isen kan släppa hundarna och där kommer en liten samojedvalp skuttande och leker med Steven mest hela tiden. 

"Det är likadant varje gång .., det är enbart Steven som gäller för andra hundar", förklarar hon som är matte och tog bilden, dvs Maria.

För övrigt? Har som vanligt tittat på På Spåret + en massa skidåkning - med eller utan gevär -  och i morgon blir det landet Skåne. Nästan en månad sedan sist. Ikea ska också hinnas med.

Ajöken, sa fröken.

Fredag ...

Och när pv i princip tänkt att "nä, det blir nog inget jobb idag", plingade det till i mobilen. Sällan har jag sett honom få sån fart i baken! Nu blir det samma skola som tidigare i veckan, den han tyckte var så otroligt fin. Inga uteskor får man ha i lokalerna och hela området Ranagård tycktes - enligt pv - bara ha tjoppat upp från ingenstans! Å andra sidan är vi sällan åt det hållet.

Tio dagar kvar nu tills samme pv ska ta sikte på Malå och förhoppningsvis fina skidspår. Och själv surfar jag runt bland olika hotell i Tallin, om utifall att det blir någon resa någon gång i vår. Vi får väl se. 

Solnedgången - fångad genom bilrutan - fångades i förrgår när vi passerade Steninge.

Dagens fönster ...

Från Anne i Mantorp kom den här bilden, ja, egentligen för att hon tyckte att den påminde lite om tavlan som vi fick av hemifrångrannarna när vi flyttade från Malå. Ja, lite kanske. På tavlan här hemma är det mer som en avlång lada och med rallarros/almöke i förgrunden och i bakgrunden skymtar ett snötäckt fjäll - i alla fall är det snö på toppen -.

Anne berättar att tavlan sitter ovanför hennes dator och att hon är väldigt förtjust i den. Har du köpt den själv, vet du vem konstnären är, eller är det något som gått i arv? undrar jag. Väcker den barndomsminnen hos dig, Anne? Sånt kan man fundera på. Berätta gärna, ja, om du vill och tack snälla som delar med dig av den!

Efteråt ...

Igår var det födelsedag och nu är man alltså sjuttioett år. Det går förstås det med. Eller: det är ju en enda stor förmån, förstås, detta att få leva vidare. Jag tänker på en svår bilolycka på 70-talet, därefter ett antal operationer, covid och allt vad det innebar av ångest och sjukhusvistelse, hjärtat .., misstanke om malign tumör i vänster bröst - operation - och därefter stor lättnad. Och handledsbrott x 3, hundbett i ansiktet, nyckelbensbrott och armbrott .., ja, jag ler för mig när det här skrivs. Det är ju ett under att man har klarat sig så bra!

Ännu mera igår. Då var det solsken och fint väder. Vi bestämde oss för att åka in till Halmstad för att dels bjuda Ecke och Britt på panacotta, men där väntade också ett besök på Söndrums bibliotek där jag hade reserverat en stor, tjock (för att inte säga riktigt TUNG) fotobok av Sune Jonsson. 

Det är ju helt omöjligt att göra bilderna rättvisa när man fångar dem med mobilkameran och inomhus i inte alltför bra ljus, men ni kan ju tänka er hur fint det är i boken! De flesta bilderna är från 50 - och 60 -talet och vittnar om hårt arbete, slit, fattigdom, men också om s t o l t h e t.

Bildtexten lyder: "Änkan Lovisa Ahlenius tvättar vid sjön. Norra Tresund, Vilhelmina 1961." De flesta bilderna visar livet i Västerbotten, men även från Örtofta i Skåne, Attsjö i Småland och från Malax och Jakobstad i Finland.

I Norra Tresund bodde min moster Margit med sin make Sigvard och tre söner. Jag minns att mamma ibland tog mig med dit .., det var när hon ändå skulle besöka Dikanäs och mormor. Här finns en länk som visar hela familjen och texten är skriven av min kusin Göran, mellanbarn i familjen. Jag läste och log.  

Jag minns också att när moster Margit ringde, då stod mamma i hallen, där vår telefon  - i sin tur - stod på en hylla och samtalen med Margit var alltid så  l å g m ä l d a .., det liksom viskpratades på något vis, allt medan mamma tittade sig i husets enda helfigursspegel och liksom inspekterade om hon var slank om magen och det var hon. 

Nåväl, hela boken, med den i mina ögon så finurliga titeln Livstycken - är så underbar och så intressant. 

Den här bilden visar köksbordet hos Ecke och Britt och där satt vi någon timme eller kanske lite mera. Deras goda vänner var också på besök och mannen i sällskapet visade sig vara uppvuxen i Ystad, inte långt från min lilla 1:a. Rara, fina människor. 

På det vackra fatet på bordet ligger Britts jättegoda pepparkakor och en slags ljuvlig lite halvseg kaka bakad på mördeg tror jag och med något som liknade mandelmassa inuti.

Vad pratade vi om? Jo, det kommande Vasaloppet förstås .., och om Chatgpt som jag för övrigt installerade på min Iphone igår (vi ställde en fråga och fick svar innan man ens hann blinka!) och om besöket i Malå och lite annat.

Medan vi var där ringde Anders. Han hade, tillsammans med mängder med andra kollegor - såväl från Skåne som från övriga landet - varit med och "paraderat" vid en kollegas begravning. Så förfärligt sorgligt när sjukdom drabbar unga människor med äkta hälft och småbarn! Och vilken sammanhållning det är inom polisen såna här gånger!

Ja, ungefär så var gårdagen. 

Tack också för vänliga hälsningar på födelsedagen; såväl vackra kort, som sms och telefonsamtal! 

S o m  det värmer hjärtat!

Dagens fönster ...

... fångades på Österlen i Skåne och av en skånska .., nämligen annannan, för övrigt boendes i Portugal, men ändå. Hon lär ha behållit sin dialekt.

Och själva fönstret finns att beskåda på Olof Viktors Café och Bageri och har ni vägarna förbi - och det kanske ni har någon gång - då är detta en pärlornas pärla att besöka. 

Det var hit jag tog med en man från Uppsala som jag träffat via nätet och det var den mannen som mer eller mindre beordrade mig att "snurra runt, så jag får se hela dig!"

Jag sa att snurra runt kunde han göra själv och det här var inget bilköp, om han nu trodde det. 

Nej, det blev inget mera av den dejten och så småningom dök ju smålänningen upp. 

Men fikade gjorde vi och därefter följde han mig hem till lilla 1:an, lånade min dator och sökte vidare  .., ja, han skulle titta på andra objekt, bland annat en kvinna i Vejbystrand.

Allt det har jag berättat om tidigare, men  tankeflykt blir tankeflykt och här är i alla fall en länk till Olof Viktors. Ljufvligare smörgåsar än där, torde vara svårt att uppbringa. Titta på bilderna bara, så får ni se! (Lägg gärna märke till superfint textade skyltar!) 

Och tack annannan att du tog dig tid att ta fram kameran! Här ett inlägg som hon skrivit och med härliga kommentarer från likasinnade (tror jag). Det handlar om stil och kvalitet vad gäller kläder.

Just så här ....

... var det nu på förmiddagen. 

Strålande solsken och ingen vind. Det är så sällan som det är vindstilla, så när det händer, ja, då stannar man liksom till och funderar vad som är annorlunda.

Ni ser kanske solljuset, där i bakgrunden?

För flera år sedan, då när Gun och Göran var våra närmaste grannar, klipptes nyponroshäcken ner varje år. Alla kvistar hamnade i en flistugg-maskin och fort gick det! 

Nu har häcken fått växa fritt sedan huset såldes och grenarna är vingliga och hänger ibland ner mot uppfarten. 

Skruttiga nypon fascinerar alltid. 

Skruttiga nypon påminner om ens egen kropp .., hur det allt mer skrynklar ihop sig och drar sig neråt. 

Jag minns en kollega till lokföraren i Helsingborg; han menade att på det var på kvinnors händer man kunde räkna ut deras ålder. Då är det illa ställt för mig. Och nu ser jag att det börjar finnas rynkor på armarna. Små, små, små ..., som streck. Mängder av dem!

Sånt kan man tänka på när man en solig dag  upptäcker ett nypon som sett sina bästa dagar.

Bilden (med häcken i förgrunden) togs för någon dag sedan, då, när vi hade minusgrader. Det röda taket tillhör Ecke och Britts sommarhus och sen är det inga fler hus på den sidan av vägen, nej, sen blir det parkeringsplats och så vägen som går till lilla hamnen.

Onsdag i mitten av i januari ...

Lite snett och vint blev de när jag tog bilden av kortet, men ni förstår väl ändå .., visst är det totalt underbart! Kortet kom från vännen Inger i Skellefteå och när jag skrev hur glad jag blev och hur fin bilden var (och är), skrev hon: "ja, det kändes som din grej" och så var det verkligen. 

Jag älskar Sune Jonssons bilder. 

Bildtexten lyder: Berta och Helmer Jonsson, Baggård, Nordmaling 1960.

Här ett axplock ur fotografens bildskatt.

Dagens fönster ...

Pärlemormoln fångade genom bilrutan .., och bilden kom från ellem i Skellefteå. 

Tack ellem!

Röster i radio ... (och tv).

Det är underligt med röster och vad sådana kan betyda. 

Igår lyssnade och tittade jag på en sändning från Folk & Försvar i Sälen och där höll Storbritanniens ambassadör i Sverige ett långt anförande och jag ropade till pv som stod i köket att ..., "men vilken underbar kvinna/människa .., så mycket värme hon utstrålar och så mycket klokskap!" Hon hade - i mina ögon - allt som inte Donald Trump, Elon Musk, Putin, Orban, för att inte tala om Giorgia Meloni i Italien och andra höjdare har.

Kvinnan visade sig heta Samantha Job, är född 1971 och jag funderade länge på  v a d  det var som fick mig att falla så pladask för henne. Jo, men det var nog den där värmen och att hon inte var ... "gapig". Och att hon hade så mjuk röst. 

Det finns andra röster som får mig att lyssna lite extra. Elias Wahlberg i P1-morgon, t.ex,  men även Mikael Kulle i samma program. Lugna röster och aldrig att dom tycks staka sig! Elias Wahlberg är ursprungligen västerbottning - från Skellefteå -, men det hade jag ingen aning om. 

För övrigt är det tisdag .., pv fick på morgonen sms-pling i mobilen och har åkt iväg för att vikariera som idrottslärare i någon skola i Halmstad - ja, för mellanstadieelever -. Det blir nog bra. Själv ska jag elda och hålla mig varm.

Dagens fönster ...

Rexxie undrade i en kommentar - det var när jag berättade om husen närmast oss - hur det egentligen står till med "hans hus". Jo, tackar som frågar .., det har inte hänt så värst mycket, om alls någonting! Det förfaller sakta men säkert. 

Ägaren vägrar att sälja  (intressenter lär finnas, för att kanske då bygga nytt), så du får nog vänta lite, Rexxie.