Dagens fönster ... och lite annat. 

Varje december likadant; då kommer fönstret från Ystad fram och jag hade gått den lilla sträckan till Möllers Bageri för att köpa gott frukostbröd till Emma och mig själv. 

Och där stod hon, denna gullunge, och väntade på mormor. 

Nu är hon tjugoåtta år och lika rar och fin. Tänk, så hon vårdade mig när jag låg så sjuk i deras gästrum, då, för två veckor sedan. 

I tv4 ställs frågan vad man önskar sig i julklapp, ja, till olika åldersgrupper, alltså. 

Jag önskar mig ingenting. Absolut ingenting. Jo, mera kaminved, kanske, men det är i så fall det enda. 

Fred på jorden känns som en utopi, allra helst när man hör hur allt fler länder i Afrika drar sig närmare Ryssland och farväl till demokrati! En vit jul behöver jag inte heller ha. Och jag längtar efter ett dopp i Öresund! På juldagsmorgonen .., d å   ska det bli ett sådant, med varm choklad i termos och en macka till. 

Läste hos annannan om något svt-program-serie om Nordisk Design. Det har jag helt missat, men nu så ..., det ska jag titta på just nu! (Är nu på det första avsnittet. Väldigt intressant, men speakerrösten .., det låter ju som om hon läser ur en sagobok!)

Plus sju här hos oss nu på morgonen. Lägg därtill regn.

På väg hem ....

Körde till Falkenberg med sju säckar fyllda med ek, - och boklöv. Tunga säckar och inte alltid så lätt att få ut hårdpackade löv från påsarna. Tackade mig själv för inköpet av våtservetter; de som alltid ska finnas i bilen. 

På väg hem såg jag solen likt en apelsin där borta i väster; på höger sida av vägen. Tänkte att jag nog inte skulle hinna hem, men hit hann jag .., svängde in på en liten grusväg och hann precis fånga solen. 

Det känns som vore det en evighet sedan den visade sig så här vackert.

Dagens fönster är en dörr ... och lite tv-reklam.

Igår blev det en sväng till Ullarp (inte Ugglarp) för att köpa en kasse med späntved. Det är en ung kille som säljer detta och eftersom pv förbjudit mig att stå och yxa till vedträn för att få "bränne", så gör jag så här. 

En kasse räcker i mer än en veckas tid; det här är faktiskt bara min andra omgång sedan han gav sig av norrut.

Inte långt från det här huset - som väl mer är en lada - finns hagen där grisarna hållit till om dagarna. Nu är det slut på det roliga. På en skylt stod att läsa att nystyckat fläskkött fanns att köpa i gårdsbutiken.

Nå, dessa grisar har i alla fall haft ett till synes bra liv, så länge det nu varade, där dom legat ute i halmen eller tumlat omkring i lervällingen.

Familjen som driver det hela - det är väl mest frun i huset - är påhittiga. Inte bara bruna ägg finns att köpa, nej, även lammfärs, lammskinn/fårskinn, potatis, andra rotsaker, amaryllisar och dörrkransar, ja, allt möjligt. 

Själv slog jag på stort och köpte en förpackning hembakade mandelmusslor. Dessa dyrgripar ska jag bjuda på när pv kommer hem på fredageftermiddag. Tänk .., med vispad grädde och en liten klick hallonsylt.

Igår när jag tittade på Viaplay, upptäckte jag ny tv-reklam för hockeyspelaren Foppa Forsberg; ja det gällde någon ny glasögonmodell. Jag tycker att denne Peter Forsberg är suverän i sitt sätt att agera; ungefär som när han tidigare rullade fram från underredet på en bil och han låter så otroligt naturlig. Head & Shoulders reklamen med den omåttligt stilige Henrik Lundqvist, tycker jag har överlevt sig själv .., nu är det inte lika roligt.

Ja, det blev en utvikning.

Sett på tv ...

Det är inte mycket som jag finner sevärt på tv just nu, men ett ambulansprogram från England, det har jag nu sett alla avsnitt av. Här handlar det om ridolyckor, motorcykelvurpor, bilolyckor, en man som tappat greppet om cirkelsågen och halvt råkat såga sönder sitt ben, och så förstås: fall i trappor! 

"En betydande andel av olyckorna (över 60% av dödsfallen) inträffar i trappor. En ny rapport visade att nästan hälften av alla vuxna i Storbritannien hade ramlat i trappan under det senaste året, ofta på grund av distraktioner som mobiltelefonanvändning."

För mig är det ett smärre mirakel att inte var och varannan britt slår ihjäl sig i sina smala, smala trappor till övervåningen. Och stackars ambulanspersonal som i dessa trånga utrymmen ska snirkla sig ner med halvt medvetslösa människor; ja, det vill säga, om nu inte dessa - redan dråsat iväg nerför trapporna och brutit lårben eller revben och det kan vara öppna frakturer och ett eländes elände. Det går åt mycket morfin och lustgas, kan jag lova.

Här kan man få lite mera fakta om antalet fallolyckor i Storbritannien.

I vårt land faller man också. I september det här året, kunde man läsa följande i PRO-tidningen Pensionären: "Varje år faller fler än 100 000 personer som är 65 år och äldre så illa att de behöver uppsöka vården. 70 000 av dessa behöver läggas in på sjukhus och omkring 2000 personer dör varje år på grund av en fallolycka, enligt Socialstyrelsen.

Och gissa, om jag - nu när jag är ensam hemma i månader - håller hårt i trappräcket var gång jag ska lämna övervåningen! 

För övrigt läste jag alldeles nyss om detta och tänkte att ja, det måste vara något liknande som drabbade Maria, pv och mig själv.

Tisdagsfönstret ...

... var en gång mitt fönster. Här på Regementsgatan  - mitt emot lilla Fridhems Livs - bodde jag i sju år. Aldrig tidigare hade jag haft en egen lägenhet och jag var fyrtionio år när jag tog steget, fick egen nyckel och jag kände mig så innerligt lycklig. 

"Men vad är det som händer med er kvinnor när ni kommer i den åldern ...?" sa en man till mig. 

Ja, vad är det som händer. Jag har två döttrar, den ena skilde sig vid femtioett års ålder, lämnade södra Sverige, tog hundarna med sig och flyttade till Malå .., den andra är nu fyrtionio år och har börjat ett helt nytt liv. Båda med långa äktenskap bakom sig. Emmas pojkvän hade sagt något i stil med att ..., "Det tycks som om det är (vilje-) starka kvinnor i din familj .., din mamma, din mormor och din moster .., alla har dom brutit upp". 

Idag är det måndag och endast fyra arbetsdagar kvar för pv, innan det är blir jullov. Det blåser friskt ute och en charmig äldre man från Småland skrapade i tv 4  fram en kvarts miljon nu på morgonen och oj, så glad han blev. Precis som Ecke visade det sig att han endast var innehavare av ett öga och det var i en bandymatch han fick ett klubbskaft i ögat och så blev det som det blev.

 Här är eld i kaminen ..,. och som vanligt står mitt hår åt alla håll och kanter. Nej, jag ska aldrig mer ha kort hår, det är hundra gånger jobbigare än att bara sätta upp det.

Dagens fönster ...

Håven var fylld med fönster från Portugal - tack för det annannan -! 

Så här skrev hon: "Regnfönster från konstalleriet Árvore."

Nummer 2 är nu utläst ...

Det är tur att man har böcker att ägna sig åt, när man lever i någon slags celibat. Ännu har jag inte vågat mig på att hälsa på vare sig Sonja, Ecke och Britt eller ens suttit inne hos friherrinnan och druckit kaffe. Kom hem hit från Sthlm i måndagseftermiddag, men det är känns som om jag varit hemma minst två veckor!

Har nu läst ut del 2 i serien om Betty, hemibträdet som lämnade Hudiksvall för Stockholm och hur hennes liv förändras så kapitalt från del 1 till den här bok nr 2. Ibland tycker jag att det känns väl förutsägbart, ja, vad som ska hända och det är mycket hjärta-smärta och .., just den biten hade jag kunnat avstå. 

"Välskriven kvinnohistoria är en av mina favoritgenrer och Katrina Widholm har verkligen gjort sin resarch. Mycket intressant att läsa om arbetsvillkor och klasskillnader i en omvälvande tid. Jag längtar redan till nästa del." /Pekka Heino. 

Ja, just den biten som han tar upp, det finner jag också intressant. 

Nu tänker jag ta paus innan jag tar mig an del 3, med titeln "Käraste vänner" och upptäcker då att där finns en avslutande bok - del 4 - i samma serie. Hjälp.

Dagens fönster ...

"Ett julfönster från fransiskanernas bokhandel", skriver annannan i Porto som var den som höll i håven. 

Det tackar man för.

Tredje advent ...

Underliga drömmar under natten. I drömmen har Pv köpt finbyxor som är illgröna - ärtgröna - och jag nästan svimmar ., och vi har fått ett nytt husdjur; en stor papegoja som är så tam och fin. I drömmen sitter papegojan i min famn och vilar den stora näbben mot min kind.

Söndagmorgon, ja. 

Det blåser friskt ute och fastän fönstren är stängda, hörs dånet från havet ända in i sängkammaren. 

Ett bakgrundsljud som ibland känns på gränsen till läskigt. 

Har tittat på reprisen av På Spåret. Å, varmt välkommen tillbaka Gunnar Bolin! Dig har jag saknat ända sedan du gick i pension! Och vilken vacker kofta hans medtävlande Amie Bramme Sey har!

Och vad har den här bilden - receptet - med texten att göra? Ingenting alls. Det var igårkväll som friherrinnan ringde och ville att jag skulle sända henne receptet på det här goda brödet. Och bråttom var det! "Monica" är Anders alltid så rara svärmor. Det är ett förrädiskt gott bröd som helst ska skäras i inte alltför tjocka skivor .., saftigt och gott blir det!

Klockan är nu lite över nio. Maria ringde klockan 06:00 när hon var ute med hundarna och sedan dess har såväl pv (mängder med nysnö som kommit under natten! sade han), som Eva i Tyresö (berättade om barnbarnets födelsedagsfirande) hört av sig. Själv ska jag sammanställa gårdagens bidrag till "planer för dagen", på instagram, alltså. För övrigt en lugn söndag.