Dan före dan-fönstret .... 

Full fart var det i bagarstugan när ellem passerade .., ja, det är ett fönster som visats förr, men lite juligt är det ju, i alla fall tomteluvan på mannen! 

Något godare än nybakat tunnbröd, särskilt när det är "mjukkakor", det finns väl inte på jorden.

Söndag ...

Kan man bli förälskad i ett örngott? Jo, det kan man. Eller i alla fall övertecknad. Minns jag inte fel, har även småpojkarna i Bunkeflo ett påslakan av den här sorten och jag blir lika glad var gång jag ser det. 

Då kommer jag ju osökt in på det helt underbara programmet som visades nu på morgonen. Programmets titel är "Mönsterberättaren Wanja Djanaieff" och det ska jag säga, att detta var ett så livsbejakande program så det var inte sant! Denna Wanja som gjort så många annorlunda mönster och som visade sig vara en sådan personlighet! Verkligen sevärt. Programmet finns tillgängligt på SVT-play fram till januari 2027, men kan tyvärr inte ses i hela världen. (Hennes son 

Ringde precis till min syster och påminde om skidskyttet. Hon lät så oerhört förvånad och raspig i rösten. "Men är du sjuk .., ligger du?" frågade jag. 

Nej, inte sjuk, men hon låg kvar i sängen. Jag berättade att det nu var mitt på dagen och klockan var tolv, så ville hon hinna med skidskyttet fick hon nog stiga upp, men för den delen, är man åttiotre år och inne på sitt åttiofjärde, så får man göra precis som man vill .., det bestämmer man själv. (Risken är ju att det blir svårt att sova på natten .. , men det är väl smällar man får ta).

När vi växte upp tyckte pappa jämt att vi skulle "upp och hoppa", det vill säga, han ville förstås inte vara ensam som var uppe på morgnarna (mamma arbetade jämt), men det förstod vi inte då. För mig var det inga problem, jag var ju själv extremt morgonpigg, men mina systrar som ofta på helgerna varit på Borgen på dans, var väl måttligt intresserade att stiga upp vid halv åtta, åttasnåret.

För övrigt? Tre aluminiumformar med Janssons gräddas i ugnen .., det är eld i kaminen och tänka sig, i morgon är det lille-julafton. Inte minsta lilla stress känner jag. Allt är lugnt och fridfullt.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Ett till skånskt fönster hann jag fånga till dig! Taget den signade soliga morgonen som var igår. Nu är jag på väg hem till Porto."

//Under det här året som gått, har flera av bloggvännerna förlorat någon av sina föräldrar. Annannan är en av dem och så här fint skrev hon på sin blogg. Inlägget har rubriken "Och kornen har sin vila."

Själv hade jag väntat länge på att min mamma skulle få sluta sina dagar. Hennes sista år var - hur fin personalen än var på boendet - inte ett liv som hon själv skulle ha önskat sig. Talet försvann, det blev blöjor och detta att vara helt beroende av andra människor. Det blev oändligt tomt, men bra. Det var som om hon nu äntligen fick frid och ro och fick lämna den där skruttiga kroppen och hjärnan som sedan ett par år tillbaka tackat för sig.  Nu, sexton år senare, kan jag minnas henne som hon en gång var. 

Med pappa var det annorlunda. Han var ju till synes så frisk och hans insjuknande gick fort. Vi hann liksom inte vara med, min syster Birgitta och jag själv bodde sjuttio mil hemifrån och aldrig kunde vi väl drömma om att pappa skulle begravas just innan jul. I början av december var det fyrtioåtta år sedan han dog. Nu har jag redan överlevt honom med snart fem år. 

Men så är det förstås. Vi blir allt fler, vi som i vår ålder står utan föräldrar. Nu står vi själva längst fram i ledet.

Vintersolståndet ....

Först .. man ska inte skriva inlägg och samtidigt titta på På Spåret, då blir det fel. I förra inlägget skrev jag att den alltid så rara skånska Ingar hade varit växeltelefonist i Malå, nej, nej, det var såklart i Malmö! 

Natten mot idag hände något fantastiskt: för första gången på tre veckor sov jag rakt av, fem timmar utan att en enda gång hosta, utan att stiga upp och ta en tablett eller nässpray .., behövde inte dricka vatten, nej, bara sov sååå underbart ljuvligt gott! 

Maria som på kvällen tog sikte på de dryga sjuttio milen till Malå (med hundarna som sällskap) hade utlovats pratsällskap, så där så hon skulle hålla sig vaken, men se, det pratet blev inte av förrän vid 5-tiden i morse och då var hon i närheten av Lycksele och hade inte så långt kvar. (Långt = 9 mil). Allt hade gått bra. Hundrastning i Tönnebro, i trakten av Sundsvall och slutligen i Lycksele. 

(Bilden här ovan visar en målning av Sophie Boutellier. Jag älskar den!)

Så här såg det ut på morgonen, när Maria tittade ut över balkongen. Jo, jo .., nu är det snö så det säkert går att åka skidor, men det är nu det. 

Överlycklig över att känna sig nästan som vanligt, tog jag mig an sekatören och gick ut och klippte ner tre torra spretiga klematis och räfsade undan diverse skrutt från rabatten. Eftersom komposttunnorna är fullproppade, hamnade allt detta i en sopsäck och får bida sin tid där. 

Tänkte att nu blir i alla fall dagarna inte "längre" - nu går vi mot ljusare tider -, även om det tar tid innan man märker någon verklig skillnad. Den här dagen borde firas lika mycket som Midsommarafton. Det är som att ha svingat sig över Kilimanjaro.

För många år sedan, just den här dagen, ställde vi upp en grillplats nere vid vägen och bjöd de som passerade på varm korv  med bröd och/eller glögg med pepparkakor och det var himla trevligt.

Inget nytt för övrigt. Jo, någon galning har kört in i en folksamling i tyska Magdeburg .., det tycks bli besvärligt väglag för julfirare på väg till fjällen, men här i Halland - i alla fall just här hos oss - (mitt mellan Halmstad och Falkenberg, 12 mil söder om Göteborg) ser det rätt fint ut. Skidskytte på SVT1 och jag har ringt min syster som tackade för påminnelsen och sa: "Alla tiders! Tack ska du ha!" Älskar henne.

Dagens fönster ...

Ja, ett fönster fångat av mamma någon gång på 40-talet, då hon arbetade som hembiträde/barnflicka hos en provinsialläkare och hans hustru, i Anderslöv i Skåne. 

Det var för övrigt den mannen som rekommenderade mamma att söka till sjuksköterskeskolan i Umeå, men först fick hon tillbringa något år eller två på Önnevads folkhögskola (även det i Skåne) och först därefter blev det Umeå och sjuksköterskestudier. 

Närmaste granne till läkarfamiljen (där fanns fyra döttrar, de hette Lovén i efternamn) var familjen Jönsson. 

Hos den familjen blev mamma nästan som en dotter och under min uppväxt kom deras dotter Ingar (arbetade som växeltelefonist i Malmö, hade fräknar och världens härligaste skratt!), ja denna Ingar kom ibland upp om vårarna och tillbringade några dagar eller någon vecka hemma hos oss. Ingar levde som "ungmö" till låååångt upp i åren, då hon, helt plötsligt, mötte kärleken i form av en  änkeman från Östergötland. Ingar lämnade Malmö och flyttade till Borensberg och jag minns att exet och jag själv hälsade på dem någon gång på 90-talet. Hon tycktes så lycklig och mannens dotter, som ju var vuxen sedan länge, var sååå varm och fin mot denna Ingar.

Jodå, jag är medveten om att jag skrivit om detta tidigare, men det är väl inte bara jag som blivit glömsk under årens lopp och skulle ni minnas alltsammans, är det ju bara att skutta förbi inlägget.

Så var det.

Fredag ...

Fint väder, om än rejält blåsigt, men det är ju det vanliga här på västkusten. Efter en natt med sprängande hvuudvärk (enbart bakom höger öga) och någon slags halvångest - då Sigge hoppade upp och kurade alldeles intill mig, nära, nära ... - och en morgon när vi bestämde oss för att avboka kvällens julbord tillsammans med friherrinan, gjorde jag pv sällskap till hamnen. 

Det är det ständiga jobbet med att hålla presenningen på plats, den som ska täcka överdelen av båten. Och typiskt är det ju att när det är dags att förstärka, det är såklart när det blåser och man kommer ihåg att kolla hur det ser ut. Nåväl, det ordnade sig. 

Därefter till Ugglarps Grönt som har utförsäljning inför stängningen inför vintern. 

Köpte grön - och rödkål, samt potatis av sorten Solist, vilken lär ska vara perfekt till Janssons frestelse. 

Sist av allt en sväng till Solhaga Bageri i Slöinge (ja, när vi nu ändå var i närheten). Köpte ett "Sillabröd" - mörkt rågbröd - som är himmelskt gott bara som det är med smör på - eller ost, eller ägg eller ägg och sill. 

Det var där, vid bageriet, som jag föll för den vackra dörrkransen. Nå, den var inte till salu, men såå fin var den!

Gläds sååå åt julpost som låg och väntade i postlådan! Ett vitt kuvert med Britts omisskännliga dialekt handstil fick mig att ana vad det handlade om, men inte riktigt ändå. Britt och Ecke som var jul eller påsk brukade skicka ett brev till Harry och med en inplastad korvbit eller lite skinka som present och t ä n k, såååå glad och sprallig han blev när han kände doften av såväl innehållet, som säkerligen också doften av Ecke eller Britt. 

Idag var raderna och skinkbiten till Sigge Nilsson. 

Så här såg det ut för fyra år sedan när Harry fått egen post. 

Jag kan säga att idag hade jag nära till tårarna, när jag läste raderna, författade av Britt (och kanske Ecke också). 

Vilka underbara människor detta är!

Nu hemma igen. Stekhet om kinderna. Tänkte - och sa till pv att .., jaaa, nu har jag nog hög feber. Jo, verkligen. 35.8. Kanske håller man på att kallna. Pv kollade sig själv också. Exakt samma - 35.8. Nej, det måste vara  något galet med den termometern.

Pv:s goda lever till middag och i skrivande stund ännu ett fint naturprogram från Lappland i SVT1. Titeln är Äventyr på vinterfjället och här en länk om någon är intresserad. 

Så roligt med skidturister från Frankrike och Nederländerna .., starka kvinnor som vågar sig på de svenska fjällen!

Apropå fransyskan Gisèle Pelicot .., i New York Times publicerades idag namnen på alla de män som haft sex med den helt nerdrogade kvinnan. Vilken skam för dem!

Dagens fönster ...

... ett helt gäng faktiskt, fångade i fina Höganäs där vi låg inblåsta i somras. (Jaha, nu blev det två dagens fönster, ja, ja, det är ju inte hela världen).

Där hade jag aldrig varit, inte kommit med båt, alltså .., men blev såå positivt överraskad! 

Fina möjligheter till bad/dopp i havet .., välordnat i centrum, mängder med vackra planteringar och trevlig småbåtshamn att ligga i.

Det var i förrgår ....

.... ja, som WalkaboutSweden i en kommentar här på sidan menade att hon ibland kände för att mer eller mindre dra till skogs .., att hitta ett ödehus där hon kunde dra sig undan allt elände som vi översköljs av. 

Såväl igårmorse som idag på morgonen har vi råkat hamna hos SVT 2 som visar fjällbilder, det påminner nästan om Älgvandringen .., långsamhets-tv i ordets rätta bemärkelse och i någon timmes tid kan man via drönarbilderna, tro sig ha hamnat i något som liknar paradiset. 

Idag fick vi följa med från Norge över till vårt land .., och det är så vackert så det är nästan ofattbart. 

Här är en länk till dagens program som har titeln "Vandringar". 

Det är - i alla fall i mina ögon - ett program som lugnar själen.

Dagens fönster ...

Tänka sig, att jag igår under promenaden i Falkenberg upptäckte Pettson och hans vänner, ja, det var alldeles intill rådhuset. 

Ser ni fönstret ..? 

Så här såg det ut för ett par år sedan - eller flera år sedan kanske - . Tänk, så fint om kvällarna när dom här "snöbollarna" lyser upp lite.