Dagens fönster ...

.... eller kanske mera gårdagkvällens fönster?

Det var på hemväg från Röda Kvarn och med siktet inställt på Slottsparkeringen som jag upptäckte skylten i fönstret. 

Sååå trist! Akademibokhandeln i Halmstad läggs ner.

Tänk, så ledsamt om den ena bokhandeln efter den andra försvinner! Tänk, om det slut bara blir till att köpa böcker via nätet! 

Och inte enbart böcker .., jag älskar ju att botanisera bland pennor och anteckningsblock och allt det andra som man finner i en bokhandel. 

Klockan var kring 20.00 när vi gick till parkeringen. 

Vi passerade olika krogar .., deppade fotbollssupportrar (Halmstad spelade oavgjort mot Elfsborg)  släntrade i grupper längs gågatan och några ordningsvakter stod och småpratade utanför O´Learys.

Innan vi var hemma öste regnet ner och vindrutetorkarna gick för högvarv!

Röda Kvarn och Nymansgården ...

Igåreftermiddag blev det ännu ett besök på Nymansgården och Sonja. Precis som förra gången satt hon i dagrummet tillsammans med tre andra kvinnor och vi log när vi såg att den jättelika tv:n (med fantastisk bild) visade allsvensk fotboll, nämligen Halmstad mot Elfsborg. 

Så bra att personalen hjälper sina "kunder"/boende att komma ut från sina rum .., annars hade det nog varit lätt för många att bli sittande där inne och vänta på att tiden ska gå, eller att man ska få komma hem. 

Sonja tycks allt piggare och såg så glad ut och kvinnan intill mig visade sig ha arbetat i butik inne i Halmstad, ja, på något sätt kände jag igen henne. Där var även två från personalen som kom och pratade med oss och undrade om vi ville ha en kopp kaffe. Så vänligt!

Den ena av dem var uppvuxen i Monterrey i Mexico, pratade i det närmaste perfekt svenska (men det tyckte inte hon, "det är sååå svårt att lära sig svenska!" sa hon leende) och den andra, som var rena ungdomen, endast nitton år, hade flyttat hit från Syrien. 

Tänk, så många livsöden som samlas enbart på ett korttidsboende, såväl bland personal som bland de som tillfälligt är där!

Efter besöket hos Sonja blev det bio på Röda Kvarn för att se filmen "Saltstigen", baserad på en bok av Raynor Winn (enligt författaren är det självupplevt). 

Jag hade läst Berts recension av densamma (filmen, alltså) och bokade nästan bums två biljetter!

Filmen handlar om författaren och hennes make Mooth (som vid ett läkarbesök får en mindre trevlig diagnos att förhålla sig till); ett medelålders par vilka förlorat sitt hem och i princip allt de äger och som då ger sig ut på en till synes evighetslång och kämpig vandring för att komma till Land's End i Cornwall. 

Det var hög medelålder i salongen och jag hade ett elände med mitt vänstra knä, hade så ont så jag ville gråta och bytte benställning säkert hundra gånger och första halvtimmen av filmen tänkte jag att ...,"nä, men här händer ju absolut ingenting, det är ju mest eländes elände" och att jag hade svårt att koncentrera mig, det kan ju ha påverkat känslan av filmen. 

Nåväl, den tog sig (eller kanske vande man sig ..?) och vi kom båda två att tycka riktigt bra om filmen. Oerhört vackra vyer förstås ..., emellanåt - eller ganska ofta - tänkvärd. 

(Bilden här ovanför tog jag just i Cornwall och det var skolbarn som fått teckna traktens fåglar. Här är det Romilly Seymour, 6 år som förevigat Kungsfiskaren, en för trakten typisk fågel.)

Här är en länk till Aftonbladets recension, som gav filmen en 2:a i betyg. Jag ger den en 3:a och pv säger, efter några sekunders betänketid ..., "ja, en 3:a". 

Sydsvenskan tyckte så här.

En annan länk .., här till SVT.

Tack för tipset, Bert!

Dagens fönster ...

... speglar sig mot väggen i rummet mellan köket och vardagsrummet. 

Väggklockan - som en gång satt satt på köksväggen i mitt barndomshem - har varit saligen insomnad i många år och nu har jag givit upp.

Kväller ....

En bra dag. Blev bjudna på halv-3-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt på Friggebodens altan, den som har eftermiddagssol och det blev prat om allt och inget. 

Om testamenten .., äktenskapsförord, ogräsbekämpning .., om rödstjärten som kom och drack vatten från fågelbadet .., och pv sa att nu, med nya hörapparaterna, kan han höra långt mera fågelkvitter än tidigare! 

Vi pratade även om att ta oss an våra surströmmingsburkar, men först måste jag få fatt i Släppträskbröd hemifrån. 

Ikväll SVT:s "Muren". Aldrig är jag så imponerad av pv som när vi tittar på det programmet. 

Han måtte han världens bästa minne .., jag fattar inte hur så mycket kan ha fastnat i hans hjärna, men så har han ju studerat i många fler år än jag själv. 

Men ändå. Helt otroligt är det. Tröstar mig med att vi hade lika många rätt på DN:s Ordkunskap idag (1 fel vardera, men på olika ord) och lika eländigt dåligt båda två på Nutidsquizzen (5 rätt av 10), det var nog det sämsta på länge. Hu! För övrigt märker jag att efter Covid hänger jag absolut inte med när det gäller att svara snabbt; det går bara inte. 

Några veckor efter att jag kom hem från sjukhuset, gjorde jag ett tappert försök att tävla med en man som jag flera gånger per vecka tävlat mot (någon slags allmänna frågor av olika svårighet) och då hade jag tappat nåt så hemskt .., ja, jag blev vettskrämd och har sedan dess inte vågat ge mig något liknande! 

Annat som hänt? Jo, upptäckte i morse årets första mördarsnigel; en mager liten krabat som låg på skiffergången. Den snigelns liv blev kort. Tjopp, bara. 

Grannen Sara som bor i Sthlm mest hela året, dök upp igår och har ägnat dagen åt att städa i garaget. Måhända blir hon här ett par dagar. 

I morgon är det lördag och om det blir någorlunda fint, tänker jag ta mig ett dopp i havet.

 Dagens fönster ...

Ja, hur glad blir man inte när man upptäcker ett riktigt handskrivet kort/brev i postlådan! Under tjugo års tid,med mamma i Sydamerika och en syster i Australien, fanns det nästan alltid ett par-avion-brev bland all reklam och oj, så roligt det var! S o m  vi skrev till varandra. Mamma torde dessutom ha slagit halvt världsrekord i författande, ty det var inte enbart till oss hon riktade sina rapporter om vad som sig tilldragit hade.

Numera ..., är det tunnsått med dylikt och det gäller såklart åt andra hållet också. Det är om vi är på resande fot eller ..., ja, Postens Vykort med sina egna bilder, ja, sånt, men riktiga, handskrivna brev .., nej. Dessutom har det ju blivit förfärligt dyrt med porto och till min syster mejlar jag. 

Nåväl, men för några dagar sedan hände det!

Ett vackert kort (målat av avsändaren!) från Eva på Rödön (förr Frösön) som visar kyrkstallarna på just Rödön. Om detta bloggade Eva om för fjorton år sedan. Här kan man ta del av detta.

Tack snälla Eva! Så glad jag blev!

Malå, tisdagkväll ...

Och tänk, när almöken/rallarrosen börjar blomma här längs Kärleksstigen! Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... speglar sig i tavlan med den inramade postern, den med motiv av en katt på en åker, omgiven av ett antal svartvita skator ( konstnär var Sven Ljungberg). Det här var igår. 

På köksbordet finns inte bara en prickig duk, utan också en trefärgad katt - Vickan -, den keligare av systrarna katt. Och så min älsklingklänning alla kategorier, tyvärr nu så flitigt använd, så där så att tyget är närapå genomskinligt. 

Nu återstår endast fyra dagar, därefter befrias pv från gipsen. 

Jag tror inte att det - i alla fall till en början - blir särskilt mycket enklare då för honom, eftersom de två skadade fingrarna nu ska tränas upp och säkerligen är lite ömma. 

Idag var ändå en ganska stor dag. Det här var första gången sedan olyckan som han bredde sig en smörgås, skivade osten själv, samt skalade ett ägg. Jo. Det tar sig.

Så här ser originalet ut. 

Ännu en av Sven Ljungbergs katt-skator-motiv.