Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet. 

"Här är några nattfönster till dig. Målade tillsammans med andra små acryltavlor under min stroke-rehab på Olivia Rehab här i Danderyd. Fort gick det, på korta 45 minuterspass, så både jag själv och terapeuterna var väldigt förvånade!"

// Tack Monet! Så fint! säger jag.

Tisdagkväll ...

Första körövningen för pv sedan han kom hem, ja, den blev av ikväll. I fyra månader har han varit frånvarande och nu längtade han nog. 

Mest utejobb idag. Han har kärrat spillvirke i parti och minut från Ecke och Britts f.d. sommarhus (som renoveras), inalles fem kärror och tungt uppför vår backe och därefter såga allt i lagom stora eller små bitar (vedpanna eller kamin), samt dra ut spikar i miljoner. Eller i alla fall hundratal, om det ens räcker. 

Själv räfsade jag på tomten, så där pö om pö. Inte som förut, när allt skulle göras på en gång; det är för övrigt helt omöjligt, rent fysiskt. Räfsar ihop och fyller i säckar .., ställer undan och säger till pv att i morgon kan vi väl åka till Falkenberg; det är mycket som ska tas om hand. 

"Ja, det ska väl gå bra ..." svarar han. 

Bakade även en äppelsockerkaka med socker och kanel .., mest för att göra honom glad. Kanske till mig med? Det var länge sedan sist. Två paket jäst fick följa med hem från affären. Måhända vaknar bröd-baks-genen till liv?

Förundras över hur anpassningsbara katterna är. Vaknar vid fem, sex på morgnarna .., vill ha mat .., får mat .., går sen och lägger sig igen och sover fram till lunch nästan. 

Och det är perfekt. Fåglar och ekorrar får mat när katterna gått upp igen .., och när dom sovit klart och går ut, är så gott som alla frön uppätna. 

Inte ens nötväckorna bryr sig så värst i dom fyrfotade. 

Så har jag tittat på SVT-serien "Hundarna". Det var Maria och pv som tyckte att den var så bra, men jag har svårt för serier eller filmer där människor är korrupta; vare sig det är poliser eller andra människor och här känns det som om det vimlar av den sortens typer!

Men oj, så spännande och bra! Och bra skådespelare också. Någon annan som sett den? Jag ska nu påbörja det fjärde avsnittet, sedan är jag ikapp.

Innan jag träffade pv, hade jag "Husletarmannen" boendes på min soffa i Ystad under en veckas tid. Han var från Stockholm, påminde om trollet i "Petter och hans fyra getter", spelade härlig musik i bilen när jag gjorde honom sällskap på husletarrundorna ute på Österlen. Till yrket var han jurist. Till sist hittade han verkligen ett hus, men så småningom även en ny kvinna och plötsligt, efter flera år, upptäckte jag hans dödsannons i DN. Det var hjärtat. 

En annan man kallade jag för Herr Akkurat och Morsomt; han var från Norge och vi möttes i Köpenhamn. Jag hade bokat och betalt eget hotellrum, vilket gjorde honom besviken. Kanske kände han sig ..., ja, lite lurad? Herr A&M gick på jazzklubb och själv besökte jag ett konstmuseum och stannade till vid Rådhusplatsen och tittade på ungdomar som åkte skridskor på isen. Han kunde för sitt liv inte förstå att jag ville ha lite egentid, under dom där två dagarna.

På morgonen den andra dagen ville den norske mannen att vi skulle "utvärdera" vår träff; det kändes som om jag var på anställningsintervju och jag sa som det var, att vara vänner jovisst, men inget mera. Den mannen hörde av sig för några dagar sedan .., ja, det kom några rader på mejlen och jag fick veta att han drabbats av cancer och nu genomgick behandling. Jag önskade honom lycka till med allt.

Ibland tänker jag på dem jag träffade då för kanske tjugo år sedan. Träffade dom sitt livs kärlek? Vad blev det av dem? Tillfreds med livet? Alla måste väl vara pensionärer vid det här laget.

Dagens fönster ...

Under helgens besök i Stockholm (husbilsmässan var nog målet ...), strosade Annica och maken M omkring och hamnade bland annat på Malmgårdvägen på Söder. 

Det var där hon tog fram fönsterhåven! 

Tack! säger jag och lägger in en länk till den vägen .., ååå, klicka er vidare där så får ni se!

I början av vecka 11 ...

Bilden: Den dagen 2012 när Sigge hittade en solstråle i hallen. 

Det är när jag har duschat och tvättat håret, samt torkat av väggarna med så kallade "mirakeltrasor", som jag ställer badrumsfönstret på glänt. Det är just då som jag hör honom .., herr Stare! Eller egentligen är det två bevingade herrar som sitter på var sitt hustak och flöjtar så där försynt, ja, som de ofta gör i början av våren. Eller när de nyss anlänt. 

Vilken glädje! Vilken otrolig glädje! 

Några timmar senare tar jag igen mig i solstolen, trött efter att ha räfsat ihop ett antal säckar med frastorra eklöv.  Då blir det ännu mera glädje! En liten citronfjäril fladdrar förbi och försvinner lika snabbt, men vilken lycka! 

Nu väntar jag på gravänderna vilka brukar sitta på parad på ladutaket på andra sidan vägen ..., tofsviporna har kanske redan anlänt, men ännu har jag inte hört dem.

Så här skrev jag den 12:e februari i fjol:

"Efteråt, lite längre in mot stranden upptäckte jag till min glädje att GRAVÄNDERNA kommit. Ja, bara två stycken, men ändå. Går in på bloggen och letar tidigare noteringar. 

Torsdagen den 12:e april 2012 räknade jag till tolv gravänder på lagårdstaket här intill.  Måndagen den 13:e mars 2017 upptäckte jag dem nere på stranden i Steninge. För sex år sedan upptäckte jag dem den 26:e februari. Torsdagen den 3:e mars 2022 såg jag ett sällskap gravänder som simmade ute i havet."

Och den 24:e mars 2014 upptäckte jag vårens första sädesärla. 

För övrigt kan jag meddela att Vickan (den spräckliga kattmadamen) idag uppvisat sina klätterkonster. Hööögt upp i eken tog hon sig och satt där och spanade ut över den lilla plätt av världen som nu är hennes.

Dagens fönster ...

Så här skriver annannan: 

"Tyckte det var så fint med killen i fönstret! P fångade, här i Porto ikväll. Det är en riktigt fin vårkväll."

Bilden togs i förrgår och kom till min mejl 20:43.

Tack! säger jag, som också tycker att det blev fint med killen som nog kollar sin mobil. Kanske väntar han på ett sms?

Söndagkväll ....

Vi tittar på Antikrundan. 

Antikrundan är ett sånt program som åtminstone jag själv blir glad av. 

Inga större åthävor .., många blir glada när experterna berättar hur mycket besökarnas medhavda föremål är värda och ibland faller ägaren till föremålet i gråt och då gråter nästan vi också. 

(Vi har även tittat på Landet Runt som är ett trivsamt program, men VARFÖR denna skvalmusik som ligger med som bakgrund i de olika reportagen!! Man blir galen!)

Igårkväll struntade vi andra program och av en händelse kom jag in på SVT-play och där såg vi ett helt underbart program - säkerligen som gjort för oss som varit med ett tag här på jorden -. 

Titeln var "Minns du det landet" och den som gjort dokumentären var Olle Häger, den legendariske filmmakaren. 

Vi satt tysta här i vardagsrummet .., pv i sin fåtölj och jag i soffan och efteråt - av bara farten - såg vi ännu en dokumentär av Olle Häger, nämligen "Minnet av Messaure".   Ren svensk historia, berättat på ett så ömsint och naket sätt var det; det gäller båda filmerna. 

Idag har inte mycket blivit gjort. Pv har arbetat ute i den gamla inglasade altanen, ja, mellan varven han tittat på skidåkning på tv, tillsammans med mig. Vi åt ljuvligt god middag ..., några bitar oxfilé inköpt till extrapris inför nyår och det var evigheter sedan detta låg på våra tallrikar! Såååå gott! 

I morgon har pv tid för besök på Hörselmottagningen inne i Halmstad och själv har jag sparat tio, tolv tusen i ett huj, tack vare att min Iphone som inte tagit emot samtal och inte gått att ringa ut på, plötsligt återuppstod från det halvdöda. (Jag kunde skicka meddelanden, dock). Det kändes som om jag vunnit på Lotto. 

Har pratat ganska länge med min systerdotter, hon som känns som den lillasyster jag aldrig hade. Hon är tretton år yngre än sin moster, som är jag. Vad pratade vi om? Jo, om demens .., om att bli mamma till sin mamma .., om hur man kan hjälpas åt och lite annat. Min äldsta syster har arbetat som sjuksköterska och sådana sätter man inte på plats, så där alldeles enkelt. Det var likadant med min mamma. Detta skrivs med värme. 

Läser om vårtecken på nätet. Här har jag idag återigen hört hackspetten trumma mot något träd .., jag har hört korp (underbart!), skattjatter ., kråkor, irriterade nötväckor som larmat när katten Paddan kommit spatserande på tomten .., men jag har inte sett några fågelsträck ., inga tranor .., men bofinken har börjat flöjta lite mer vårligt. 

Har klippt ner resterna av myntan (den vid ytterdörren), och alla humlestängler ..., och annat som mest var i vägen. 

Och pv har burit sin svarta polotröja och aldrig är han så fin som i den och jag tänkte att det är himla skönt att ha honom hemma igen.

På instagram såg jag en film där ungdomar tillfrågades om de kunde nämna några berömda kvinnor, ja, så här på kvinnornas egen dag. Det var dåligt med den varan, men Kardashian, henne tog de med. 

Jag tänkte på andra kvinnor .., inte berömda, men viktiga i mitt eget liv. Det är mest mammor jag minns från min uppväxt. Snälla, omtänksamma mammor till mina kamrater. Papporna fanns där i bakgrunden, men ingen av dem satte avtryck på det viset. 

Sånt tänkte jag på den här söndagen den åttonde mars, år 2026.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan i Karlstad. 

"Hej!

Håven är med på Stockholmsturen. Två bilder från ett klassiskt konditori längs Götgatan.

En av bilderna är lite mer till PV. Gissa vilket. 

Hälsningar Annica på tur."

(Tack Annica! säger jag).

Ja, du Annica .., det var inte svårt att gissa! Under tiden i Malå var det ofta väldigt ont om semlor, tyckte pv, så detta hade ju varit rena himmelriket för honom.

Katter ....

... gör som dom vill. 

Alltså blir pv:s necessär helt perfekt att krypa ner och sova i.