Tisdag i juni ...

Mulet, grått, blåsigt, uppklarnande, soligt, ljumma vindar. 

Så har det varit. 

Ultraljudsbesöket gick bra. Tänk, så trevligt det är när man blir inropad och hälsad välkommen och den som tar emot säger sitt namn. 

Innan dess satt vi på rad och väntade på vår tur. En äldre dam hittade inte sin rullstol och hade svårt att ta sig fram .., oj, så eländig hon var! 

Inga bekanta ansikten. 

Pv kämpar på så gott det går i nya rummet .., i morgon är det hans tur - röntgen och läkarbesök -. 

Kom hem och föll ihop på soffan Ektorp. Tittade på  ännu ett favoritavsnitt från "Där ingen skulle tro att någon kunde bo", nämligen detta. 

Dessa program blir som själslig terapi, särskilt när vi varit så totalt kraftlösa. Ofta sitter vi alldeles tysta och bara tar in alltsammans och häpnar över hur människor orkar.

Tittar in hos hemtidningen och skummar igenom dödsannonserna. Tänker att .., man förstår när människor är födda, utan att titta på födelsedatumet, nej, det räcker med namnet. Såna här namn trängs numera bland dödsannonserna: Rachel, Vera, Solveig, Hans-Göran, Gunilla, Bertil, Kristina, Herbert, Barry, Lilian, Arne, Elisabeth, Ulla, Ingemar, Birgit, Åke, Anna-Lena, Jan-Håkan, Per-Gunnar, Svante, Viveon, Gunnel och Mai. 

De flesta av dessa var födda på sent 30-tal eller på 40-talet. 

Bilden visar ett kvarglömt halshand på Hemköp. Så fint! Och den nye chefen kommer att få sitt livs överraskning när han får se hur antalet kunder nästan tiofaldigas vid Midsommar. Då gäller det att ha fyllt upp i delikatessdisken och annorstädes. Och tänk, så fint det skulle vara med lövade björkar på ömse sidor av entrén och kanske någon som spelade dragspel mitt på dagen .., det skulle jag ha anordnat om jag vore ägare till en livsmedelsbutik. Det gäller ju att skapa en slags trivsam stämning. 

Packhjälp vore inte heller så dumt, men många kanske vill sköta den biten själv? 

Nu blommar prästkragarna, höll jag på att skriva - och skrev - men dom har säkert något annat namn. 

Google svarar: baldersbrå.

Dagens fönster ...

.... fångades av Guy i Arvidsjaur - det var nog många år sedan - och jag var helt förvissad om att det var jag som tagit bilden. Nej, så var det inte. Men pilen kanske jag satte dit?

Halv tio är klockan ...

Och pv har redan sagt godnatt och jag själv ska strax gå i säng. 

Det tar på krafterna att titta på den ena fotbollsmatchen efter den tredje. 

I morgon vid 9-tiden väntar ultraljudsundersökning av hjärtat. 

Målpunkt C på på sjukhuset.

Jo, nu vet jag var det är.

Inget vet man om vad som väntar, eller vad resultatet blir.

En ullpläd blir till trygghet.

Måndag och ny vecka ....

Ja, vi är många som tycker att detta med fotbolls-VM är helt underbart, i alla fall så länge som det går bra för di svenske. Ställde klockan på kvart i fyra natten mot idag (eller morgonen, rättare sagt) och tittade tills det stod 2-1 till Sverige, då kände jag att skulle det bli alltför spännande, nej, då hade inte mitt hjärta mäktat med. Alltså gick jag en trappa upp, kröp ihop under täcket och lyssnade i stället till Sportradion .., då får man det hela liksom på avstånd. Hjärtat lugnade ner sig. 

Andra är mer uthålliga. (Pv till exempel). På bilden från DN kan ni se hur det såg ut i Harplinge kyrka i närheten av Haverdal  .., ja, nu när det var match. Prästen hade bjudit in och det var i det närmaste fullsatt och med var även kattten Luna, numera åtminstone berömd i hela Halland.

Jag chansar och lägger in en länk till DN .., så kanske den som är intresserad kan ta del av det hela. 

Vad beror det på att somliga - däribland jag själv - rycks med och tycker att det här med fotbolls-VM eller Olympiska Spel och annat, är så himla kul? Kanske ett intresse som följt med sedan unga år? 

Pappa satt alltid med anteckningsblock och noterade varvtider för skidåkarna i tv .., han var omåttligt intresserad av friidrott och fotboll - även Malå IF:s fotbollslag - och två av tre döttrar delade hans intresse. Mamma brydde sig inte det minsta och tittade hon på någon fotbolls, - eller hockeymatch, höll hon alltid på den som låg under. ("Tittade" är fel ord; hon satt i vardagsrummet och knöt ryamattor eller skrev dagbok eller läste bibeln ....). 

"Stackars ryssar, dom har det nog inte så trevligt ...!" sa hon ofta när vi andra hoppades på svensk vinst.

Vi trodde att hon förlorat förståndet. 

För övrigt, denna soliga måndag? 

Jo, jag hade samtal från två män från Malå, vilka ofta satt på Dungers Café i min ungdom, ja, där satt minsann många andra ungdomar också, däribland jag själv. En jukebox stod i ena hörnet ., jag spelade Elvis Presleys "Are you lonesome tonight`" eller den här skivan .., om och om igen. 

Den ene av männen hade - under ett besök på sjukstugan - kommit att prata med Maria och nu var hans kusin på besök hos honom och det var så himla roligt .., så många minnen som dök upp och en av dem, han som numer bodde i trakten av Vilhelmina,  hade bytt ut en hjärtklaff och fått nya knäleder och jag log och tänkte att jaha, så är det numera. Vi blir alla äldre.

"Men du Elisabet, man känn då igen ditt glittrande skratt!" sa en av dem på bred västerbottniska.

Mer än så behövs väl inte för att solen skulle lysa lite extra mycket den här dagen.

Minnesorden ...

När vi nu har DN fredag, lördag och söndag i 3 månader, återgår tillvaron till det vanliga. Pv kollar in korsorden. Själv läser jag minnesorden och studerar dödsannonserna. Som vanligt handlar det mesta om män som blivit framgångsrika och inte längre finns i livet, men så finns där undantag. Längst uppe på sidan 27 på familjesidan, finns en bild av leende kvinna som inte längre är i livet. Hennes namn var Anna. 

Minnesorden är skrivna med så mycket värme och t.ex så här står det: "Anna och jag började läsa medicin i Uppsala vårterminen 1988. Redan på uppropet lade jag märke till Anna och tänkte att henne vill jag bli vän med." 

Och längre ner i texten skriver hon: "Anna var väldigt söt. Hon hade en liten glipa mellan premolarerna i överkäken som bara syntes när hon skrattade. Den gjorde henne på något sätt ännu sötare och när jag genom livet mött andra med just en sådan glipa har jag noterat att jag känner mig särskilt vänligt instämd mot dem."

Jag tycker att det var helt underbart fint skrivet.

Dagens fönster ...

Ett värmländskt fönster, bara så ni vet. Och så här skriver hon som hade håven redo: 

"Hej!

Här kommer fönster från ett studentfirande från ett av alla studentfiranden idag runtom i landet.

Det förmodade regnet håller sig borta. Sol hela dagen.

Det bjuds på mat, kaffe och tårta i partytältet som vi kämpade med och fick upp häromkvällen.

Hälsningar

Annica/Turtlan."

//Tack! säger jag.

Fredagkväll ...

Dagar kommer och dagar går. Många är de som påminner om dikten av att vi har 100 sommardagar och det här var den tolfte. Än värre när någon säger att "och snart vänder det!"

Jo, så är det ju, men i alla fall här i södra delen av vårt land, är ju september också en sommarmånad. Det känns bra. 

Vad hände idag? Jo, pv visade upp sina sargade fingrar på ortopeden och en kvarglömd ljusblå suturtråd plockades ut, men för övrigt var allt som det skulle. 

Och jag tog sikte på målpunkt C, plan 2, där jag ska vara på tisdag i nästa vecka. Nu vet jag precis var det är och det känns bra. 

Kom hem. Pv målade det sista på utsidan av det som ska bli ett vardagsrum .., vi plockade bort verktyg och annat och satt sedan inomhus och tittade på ett helt fantastiskt avsnitt av den norska serien, faktiskt det bästa hittills. Det handlade om Borghild och Roald, 82 respektive 93 år, vilka bor på Husöya. 

Katterna förgyller tillvaron. I alla fall min. Är vi ute, ligger Vickan i närheten .., bland annat under rosenbusken, den vi en gång förärades av Stig och Margit (Pv:s faster) som kom på besök från Bjärlöv i nordöstra Skåne .., eller så lekte hon (katten) med avbrutna strån av kattmynta .., eller låg på rygg och drog sig baklänges och jag log för mig själv. En fluga fick hon fatt i också. 

Så ringde mobilen. Det var grannen B som berättade att hon fått åka ambulans in till sjukhuset; det var igår eftermiddag och nu - kvar på sjukhuset - lät hon så trött och berättade om det onda och hoppas förstås att det inte har att göra med det hon opererats för tidigare. Kära, kära B, vad vi håller tummarna för dig!

Ångrar att jag valde bort badet tidigare ikväll. Föreslog pv att vi skulle ta en tur runt Österlen, men kanske inte nu, när jag saknar all  k r a f t. Lite senare. Han började genast titta på boende. Baskemölla vandrarhem/hostel, t.ex. 

Bilden: I väntan på pv .., slog mig ned på en bänk utanför sjukhusentrén .., såg människor passera, taxibilar som hämtade eller lämnade ..., gravida kvinnor och äldre i rullstolar. Kort sagt: hela livet passerade revy.

Dagens fönster ....

Ännu ett fönster - och två små fåglar - kom från Porto och annannan! Det tackar man för!