Dagens fönster ...

"Ett kvällsfönster från Rungstedgaard på Själland. Fönstret kikar fram bakom räcket", skriver avsändaren som är Hedgrenskan på vift.

//Tack Kerstin! säger jag.

Onsdag ....

Regn och rusk och blåsa ska det göra också. 

Nåja,det är mars månad och inget annat att vänta. 

Fortfarande inga gravänder som visat upp sig (dom brukar sitta uppradade på stora ladutaket på andra sidan vägen) , ingen sädesärla ännu (är nog för tidigt), inga  fler fjärilar. 

Tystnade stararna? Kanske. Tappade dom lusten att sjunga? Eller blev det bara en paus. 

I eftermiddag besökte vi stadsbiblioteket i Halmstad och lyssnade till Björn Levin, major vid Försvarsmaktens Tekniska skola, som berättade om Slaget vid Halmstad den 17:e augusti 1676. Föreläsningen skedde en trappa upp och det var absolut proppat med åhörare och jag gissar att medelåldern låg någonstans mellan 75 - 80 år. 

Så intressant det var! Visserligen var ju det viktiga själva slaget vid Fyllebro (just utanför Halmstad), men sen var det ju själva "vägen dit" som verkligen levandegjordes. Och vi fick veta att svenska soldater bland annat kommit GÅENDE från Boden (!!!) för att bistå Karl XI och soldaterna i Halland! 

Det ska tydligen bli sex föreläsningskvällar - vi har missat den första - och allt handlar tydligen på något sätt om Halmtads historia. Fyra återstår, alltså. Rubriken för dem är "Slaget vid Halmstad, 350 år."

(Tänk, att Halland var en del av Danmark under större delen av medeltiden fram till 1645. Dessutom: Fem krig mellan Sverige och Danmark har drabbat Halland. Dessa utspelades 1563 – 1570, 1611 – 1613, 1643 – 1645, 1657 – 1660 och 1675 – 1676. Därefter pågick svensk-danska krig utanför Hallands gränser, främst under tiden med Karl XII som regent. Freden slöts 1721, efter hans död 1718.)

Intill mig satt en man och hans hustru och det visade sig att mannen - precis som pv - var uppvuxen i Ljungby, men han var äldre, född 1944. Så blev det surr mellan honom och pv .., (jag satt mitt emellan dem) och efter en stund började mannen fråga mig vad jag sysslat med och lite annat och han hade så otroligt dovt röstläge, så där så jag inte alls hörde vad han sa, lägg därtill sorlet från den stora publiken. Detta var alltså innan allt tog sin början. 

Vi körde hem i regn och mörker. Halvvägs hemma lossnade återigen vänster vindrutetorkarblad .., den delen flög helt iväg, så det blir till att besöka Biltema i morgon och ordna det hela.

Möttes av katterna och det finns liksom inga ord för hur underbart jag tycker att det är att ha dem här! Oron att dom ska försvinna, den har jag inte längre. Dom håller sig mest här omkring .., i slänten eller i växthuset ., tittar in i den gamla altanen där pv står och jobbar .., ja, lite så. En ren otrolig glädje är det. Sååååå keliga.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet. 

"Här är några nattfönster till dig. Målade tillsammans med andra små acryltavlor under min stroke-rehab på Olivia Rehab här i Danderyd. Fort gick det, på korta 45 minuterspass, så både jag själv och terapeuterna var väldigt förvånade!"

// Tack Monet! Så fint! säger jag.

Tisdagkväll ...

Första körövningen för pv sedan han kom hem, ja, den blev av ikväll. I fyra månader har han varit frånvarande och nu längtade han nog. 

Mest utejobb idag. Han har kärrat spillvirke i parti och minut från Ecke och Britts f.d. sommarhus (som renoveras), inalles fem kärror och tungt uppför vår backe och därefter såga allt i lagom stora eller små bitar (vedpanna eller kamin), samt dra ut spikar i miljoner. Eller i alla fall hundratal, om det ens räcker. 

Själv räfsade jag på tomten, så där pö om pö. Inte som förut, när allt skulle göras på en gång; det är för övrigt helt omöjligt, rent fysiskt. Räfsar ihop och fyller i säckar .., ställer undan och säger till pv att i morgon kan vi väl åka till Falkenberg; det är mycket som ska tas om hand. 

"Ja, det ska väl gå bra ..." svarar han. 

Bakade även en äppelsockerkaka med socker och kanel .., mest för att göra honom glad. Kanske till mig med? Det var länge sedan sist. Två paket jäst fick följa med hem från affären. Måhända vaknar bröd-baks-genen till liv?

Förundras över hur anpassningsbara katterna är. Vaknar vid fem, sex på morgnarna .., vill ha mat .., får mat .., går sen och lägger sig igen och sover fram till lunch nästan. 

Och det är perfekt. Fåglar och ekorrar får mat när katterna gått upp igen .., och när dom sovit klart och går ut, är så gott som alla frön uppätna. 

Inte ens nötväckorna bryr sig så värst i dom fyrfotade. 

Så har jag tittat på SVT-serien "Hundarna". Det var Maria och pv som tyckte att den var så bra, men jag har svårt för serier eller filmer där människor är korrupta; vare sig det är poliser eller andra människor och här känns det som om det vimlar av den sortens typer!

Men oj, så spännande och bra! Och bra skådespelare också. Någon annan som sett den? Jag ska nu påbörja det fjärde avsnittet, sedan är jag ikapp.

Innan jag träffade pv, hade jag "Husletarmannen" boendes på min soffa i Ystad under en veckas tid. Han var från Stockholm, påminde om trollet i "Petter och hans fyra getter", spelade härlig musik i bilen när jag gjorde honom sällskap på husletarrundorna ute på Österlen. Till yrket var han jurist. Till sist hittade han verkligen ett hus, men så småningom även en ny kvinna och plötsligt, efter flera år, upptäckte jag hans dödsannons i DN. Det var hjärtat. 

En annan man kallade jag för Herr Akkurat och Morsomt; han var från Norge och vi möttes i Köpenhamn. Jag hade bokat och betalt eget hotellrum, vilket gjorde honom besviken. Kanske kände han sig ..., ja, lite lurad? Herr A&M gick på jazzklubb och själv besökte jag ett konstmuseum och stannade till vid Rådhusplatsen och tittade på ungdomar som åkte skridskor på isen. Han kunde för sitt liv inte förstå att jag ville ha lite egentid, under dom där två dagarna.

På morgonen den andra dagen ville den norske mannen att vi skulle "utvärdera" vår träff; det kändes som om jag var på anställningsintervju och jag sa som det var, att vara vänner jovisst, men inget mera. Den mannen hörde av sig för några dagar sedan .., ja, det kom några rader på mejlen och jag fick veta att han drabbats av cancer och nu genomgick behandling. Jag önskade honom lycka till med allt.

Ibland tänker jag på dem jag träffade då för kanske tjugo år sedan. Träffade dom sitt livs kärlek? Vad blev det av dem? Tillfreds med livet? Alla måste väl vara pensionärer vid det här laget.

Dagens fönster ...

Under helgens besök i Stockholm (husbilsmässan var nog målet ...), strosade Annica och maken M omkring och hamnade bland annat på Malmgårdvägen på Söder. 

Det var där hon tog fram fönsterhåven! 

Tack! säger jag och lägger in en länk till den vägen .., ååå, klicka er vidare där så får ni se!

I början av vecka 11 ...

Bilden: Den dagen 2012 när Sigge hittade en solstråle i hallen. 

Det är när jag har duschat och tvättat håret, samt torkat av väggarna med så kallade "mirakeltrasor", som jag ställer badrumsfönstret på glänt. Det är just då som jag hör honom .., herr Stare! Eller egentligen är det två bevingade herrar som sitter på var sitt hustak och flöjtar så där försynt, ja, som de ofta gör i början av våren. Eller när de nyss anlänt. 

Vilken glädje! Vilken otrolig glädje! 

Några timmar senare tar jag igen mig i solstolen, trött efter att ha räfsat ihop ett antal säckar med frastorra eklöv.  Då blir det ännu mera glädje! En liten citronfjäril fladdrar förbi och försvinner lika snabbt, men vilken lycka! 

Nu väntar jag på gravänderna vilka brukar sitta på parad på ladutaket på andra sidan vägen ..., tofsviporna har kanske redan anlänt, men ännu har jag inte hört dem.

Så här skrev jag den 12:e februari i fjol:

"Efteråt, lite längre in mot stranden upptäckte jag till min glädje att GRAVÄNDERNA kommit. Ja, bara två stycken, men ändå. Går in på bloggen och letar tidigare noteringar. 

Torsdagen den 12:e april 2012 räknade jag till tolv gravänder på lagårdstaket här intill.  Måndagen den 13:e mars 2017 upptäckte jag dem nere på stranden i Steninge. För sex år sedan upptäckte jag dem den 26:e februari. Torsdagen den 3:e mars 2022 såg jag ett sällskap gravänder som simmade ute i havet."

Och den 24:e mars 2014 upptäckte jag vårens första sädesärla. 

För övrigt kan jag meddela att Vickan (den spräckliga kattmadamen) idag uppvisat sina klätterkonster. Hööögt upp i eken tog hon sig och satt där och spanade ut över den lilla plätt av världen som nu är hennes.

Dagens fönster ...

Så här skriver annannan: 

"Tyckte det var så fint med killen i fönstret! P fångade, här i Porto ikväll. Det är en riktigt fin vårkväll."

Bilden togs i förrgår och kom till min mejl 20:43.

Tack! säger jag, som också tycker att det blev fint med killen som nog kollar sin mobil. Kanske väntar han på ett sms?