Onsdag .....

Det blir tidiga kvällar och tidiga morgnar. Upptäcker att jag helt har missat nyheterna den senaste veckan och ser nu förfärliga bilder där kor lever i misär och elände. 

Ibland undrar man hur det så kallade djurskyddet fungerar. Uppenbarligen inte alls i det här fallet. Sååå bedrövligt!

Pv räknar ner dagarna tills han kommer hem. Åtta dagar kvar. 

Sonja ringer. Hon är bekymrad över hur allt förändras när man blir äldre, bland annat drabbas hon av synvillor/hallucinationer och tycker sig se personer inne i lägenheten nattetid och ibland berättar hon om tv-personligheter som hälsat på. 

Om detta pratar vi länge och jag berättar om mamma, som i början av sin demens upplevde såna här fenomen. 

Plötsligt när vi satt i trädgården i Bjäresjö rusade hon upp och ropade att "Å, nu kommer hästarna rusande!" eller så kunde hon, till Anders förvåning, säga att hon såg en apa i trädet intill. När hon väl hade hamnat på gruppboendet, tyckte hon sig nattetid se sin fars kista i rummet. Det måste vara förfärligt, när hjärnan börjar göra lite som den vill; när kopplingarna får spader och tillvaron blir svår att få grepp om. 

"Tänk på att din hjärna har varit med länge .., det är ju inte underligt Sonja om den börjar ta sig friheter ..", säger jag.

Idag ska hon tillsammans med sin dotter på läkarbesök. 

Kanske känns det så här, som på bilden? Att man, när hjärnan börjar trilskas, är fångad i något som man inte kan styra? Och tänk, så förvirrande det måste vara!

Ska idag ägna mest hela dagen åt Nobelfirandet. Enligt mitt sätt att se det, är SVT mästerliga på inför-programmen .., där man som tittare får "lära känna" nobelpristagarna och får ta del av deras väg fram till priset. Det förunderliga är att så många inte varit genier från början .., en del har haft det struligt i skolan och ja, jag tycker att det är så fascinerande! 

En som verkligen tog sig in i mitt hjärta var den japanske pristagaren Susumu Kitagawa och inte minst hans fru! Eller tänk, kemipristagaren Omar Yagi - född i en flyktingfamilj, ursprungligen från Palestina - som vid 15 års ålder och alldeles ensam, skickades till New York för att utbilda sig; helt ensam var han och att inte lyckas, fanns inte på kartan! Vilka  livsöden!

Det här blir nog en bra dag, det tror jag.

Dagens fönster ...

Ännu flera fönster från Lurö och Annica. 

"Hej!

På ön Lurö möttes vi av en stuga där det brann i  braskamin och på bordet låg en påse hemgjort julgodis.

I fönstret hängde julstjärnan så fint.
Runtomkring började det mörkna och det gällde se var man satte fötterna på de hala stigarna.

Så det fönstret fångades in."

/Tack Annica! säger jag.

Hemma ...

Steg upp klockan 06.00 igår .., packade och gjorde allt klart .., kände mig bättre men inte bra. 

Lång väntan på Centralen. Vänliga människor. 

Tio i elva avgick VR-tåget och jag kom att få plats vid ett bord för fyra, vilket kändes helt galet, när jag nu inte var alldeles kry. 

Tåget tog en annan rutt på slutet; vi passerade då Vänersborg och Trollhättan och jag HÄPNADE .., men vilka ställen! 

Fyra timmar senare framme i Göteborg och hann precis med tåget till Falkenberg. En så vacker kvinna som suttit snett framför mig på VR-tåget, log igenkännande när vi gick mot samma perrong och vi slog följe. 

Kvinnan var så där naturligt vacker som somliga är .., i min ålder kanske .., berättade att hon bor i Paris men hennes man har via släkt hus i Morups Tånge, bara några mil härifrån, längs kusten. Hennes mamma var född i Narvik. Under ynka 1 timmes tid hann vi prata om så mycket; om barn och glädjen - rent av nåden - med barnbarn och detta att vi båda blivit mammor i unga år. 

Mitt emot oss satt en man och en kvinna och en till synes döless tonårig son och med sig hade dom en nästan emigrant-väska. Vi satt liksom i bagagedelen - mitt emot varandra - och jag frågade "Är ni på väg till eller ifrån ...?" och sen var det pratet igång. Å, så underbara människor! Mannen hade påbrå från Sollefteå, kvinnan från Varberg och nu hade dom varit i Uppsala. Vad pratade vi om? Jo, mycket dialekter. 

"Säger du kiosk eller tjosk ..., kex eller tjex .., presenning eller "pressenning ..."? undrade mannen. 

Så där gick pratet mellan oss fyra (sonen satt tyst och önskade sig nog till en annan planet). 

Framme i Falkenberg önskade vi varandra en riktigt God Jul och jag tutade lite extra med bilen när jag såg kvinnan från Paris stå och invänta sin make, då vi lyckats komma med ett tidigare tåg. 

Körde hem till Stensjö .., och tänkte att det är ju tur att jag - enligt egen utsago - blivit en sån hejare på att använda timer på pannan, oj, så skönt! Jo, jo .., termometern i köket visade på 11 grader inomhus och nåt hade jag förstås gjort fel. Tog bort timern och började köra ut värmen från tanken .., åkte och handlade livets nödtorft .., svängde förbi friherrinnan som hade aviserat att där fanns middagsmat att hämta och dessutom en säck med den allra finaste kaminved (plus en hyacint) och jag kände hur oändligt trött jag var. Jag kände också en oändlig tacksamhet över omtänksamma vänner.

Blev innan dess stoppad av polisen längs vägen. Alkotest och körkort. Himla sympatisk polis. Blåste grönt och fick åka iväg. Tänkte på vad det betyder att bli bemött med ett leende när man vevat ner rutan. 

Kom hem. Gick till sängs tidigt; somnade bums och sov till fyra i morse. Är så tät i bröstet så det låter som vore jag inlagd på ett sanatorium. Efter covideländet är mina lungor såå bedrövliga. 

Femton dagar kvar till julafton. 

Och bara så ni vet: I år kommer jag för första gången någonsin, att begränsa mitt julkortsskrivande. Det har gått så mycket pengar i avbokade tågbiljetter (nej, jag hade inte flexbiljett, satsade på den billigaste, kunde väl aldrig drömma om hur det skulle bli ...) och alla småresor till och från. Det är inte för att jag inte bryr mig.

Nu ska jag gå ut och ge fåglarna mat ..,. och så säger jag återigen: GRATTIS till er som heter Anna! Vilket vackert namn ni har! 

Redan i tonåren hade jag bestämt att om jag någonsin skulle få barn (vilket jag tog för givet - så dumt - !), då hade jag Anna och Maria klara som namn. Oj, så exotisk man var! Sveriges vanligaste flicknamn kanske, men i mina ögon sååå vackra! Och tänk, att långt senare fick jag veta att min farmor hette Anna Elisabet och mormor Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson. Det tycks ha varit ett enjängt släkte.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: "Hej, Efter min stroke har jag börjat på ett fantastiskt rehabcenter här i Danderyd som heter Olivia. Där gör man allt - gym, yoga, mindfulness, datastyrd synträning. Och också målning.Till min förvåning har mitt eget måleri kommit tillbaka efter 20 års uppehåll så här får du min senaste egna fönsterbild. Du som kommit tillbaka från ett vintermörkt Norrland känner dig kanske hemma här?"

//Tack Monet! Ja, möjligen igenkänning på det blå ljuset. Roligt för dig med måleri-uppvaknandet!

Måndag ....

Hemresedag. Steg upp vid sextiden, tänkte att nu får det bära eller brista, nu ska jag ta mig hem. Fabian kom igårkväll åter från Sevilla, träffade Emma i dörren, fick med sig fräscha kläder och åkte sedan till sin mamma Ulla för att övernatta där. 

Nu vågar han sig hem igen, men jag förstår inte riktigt HUR han vågar .., även om jag är borta, ty Emma är ju inte helt pigg. 

Vilken pärs detta har varit! Maria har tack och lov ledig dag och börjar inte förrän imorgon vid två, pv tänkte ta två lektioner på morgonen, därefter gå hem och vila på håltimmarna och så åter när det är dags. Och deras snälla mittemot-granne hade skottat bort snövallen som plogen lämnat efter sig, så behövde sjuklingarna inte syssla med detta. 

Det var den mannen jag såg skotta sin och familjens uppfart så fint, med jämna kanter .., så jag ropade och sa hur imponerad jag var,., ja, så där gjorde min pappa och det såg så prydligt ut. 

Då log han och sa att "Ja, det är då tur att nån ser det hela." 

Jo, att jag såg det! 

En timme kvar nu innan Emma skjutsar mig till Mörby Centrum, där jag tar tunnelbanan till T-Centralen. Anders som tillbringat helgen i Sthlm på någon övning, skickade följande SMS igårkväll: "Kom hem till kräksjuka. Viggo har haft, nu kräktes Elliot i bilen."

Vad är det allra första jag ska göra när jag kommer hem? Jo, jag ska ge småfåglarna frön. 

Ajöken, sa fröken. Och grattis till alla som heter Anna och har namnsdag idag! Min egen Anna förstås och Anna i Portugal! 

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som var Turtlan: 

"Ett fönster med jul och båttema på väg ut till Lurö mitt i Vänern. Vi tuffar ut i 7 knop från hamnen på Ekenäs, längst ut på Värmlandsnäs. Så härligt att få åka båt och nu i december! hälsar Annica på tur." Och jag säger tack Annica!

Fredag .... och lördag i ett. 

Kortfattat blev det så här. Blev allt sämre under resans gång till Sthlm .., började skaka hejdlöst på planet ., mötte Emma på  den jättelika parkeringen bland hundratals andra människor .., översköljdes plötsligt av våldsamt illamående .., försökte hitta en buske där jag kunde kräkas i smyg .., och sen in i bilen till Emma. 

Oj, så långt det kändes att köra från Arlanda till Danderyd! Kom hem ., duschade och stöp i sängen. 

Underbara Emma servade allt hon kunde, så  omtänksam, så omtänksam. 

Allt eftersom idag har det känts bättre, men långt ifrån bra. Nå, i morgon måste jag hem, då jag står på en gratisparkering där antalet dagar är begränsat till sju .., och nu blev det överskridet, så jag vill verkligen ta mig till Falkenberg. Kan tala om att nu ligger även pv. Så är det alltid; jag kommer först, sen däckar han. Den här gången var dock Maria först ut. 

Lördag förmiddag och Dagens fönster ...

Nej, det blev ingen hemresa idag, till detta fanns helt enkelt ingen ork. Så darrrigt, men så UNDERBART att börja känna sig som en någorlunda normal människa igen! Dåligt med sömn natten mot idag, men det spelar ingen roll, bara man slipper illamåendet. 

Har fått i mig frukost .., har för tredje gången bokat biljett till Göteborg och valde nu att åka i morgon förmiddag, då det - inte förvånande - visade sig vara väldig prisskillnad mellan söndag och måndag. Nu blev priset 263:- för en enkelresa, det tycker jag är helt otroligt billigt och då är det avgång kl.10.53 och framme i Falkenberg vid 17.tiden. 

Fönstret visar utsikten från vardagsrummet. Här är fönster åt tre olika väderstreck, ni kan ju tro vilket ljusinsläpp det blir!

Idag är det fyrtionio år sedan min pappa Ivar stilla somnade in, mer som i mammas armar. 

Fyrtionio år sedan. Känns som en evighet.