Apropå långa och lyckliga förhållanden /äktenskap ...

Ja, jag menar det där radioprogrammet som togs upp i föregående inlägg .., så tänkte jag att vet jag något par där jag verkligen tror att dom är helt och fullt lyckliga med varandra?

Det  k a n  man förstås inte veta, men man tro sig ana. 

När vi häromdagen tittade in hos Ecke och Britt, då tog hon mig i armen och visade två fat med torkadse rosor. Faten stod nära bokyllan i vardagsrummet. 

"Titta här ..., det här är rosor jag fått av Ecke ..., jag har låtit dem ligga här och torka!" sa Britt och det riktigt lyste i hennes ögon. 

Och när det för många månader sedan pratades om gruppboende (det var när Sonja flyttat in i sitt nya hem), sa Britt att "nej, nej, jag vill alltid ligga nära Ecke om natten!"

Britt har fyllt 97 och Ecke fyller 99 i december och jag helt förvissad om att där sköt Amor pilarna absolut mitt i prick! 

"Och titta på dom ..., visst är dom vackra!" sa Britt.

Se och hörvärt ....

Igårkväll blev jag kvar nere i vardagsrummet när pv tackade för sig och då, av en händelse, började dokumentären "Butja och framtiden",  Vilket program! Så här beskrivs det: 

"Staden Butja i Ukraina blev känd för hela världen efter den terror och de krigsbrott som ryska soldater utsatte stadens invånare för under vintern 2022. Åren har gått och invånarna kämpar med att bygga upp sina liv och sin vardag med skolpjäser, återuppbyggnad och bröllop. Ukrainsk- tysk dokumentär från 2025 av Olga Teshaieva och Marcus Lenz. En film i satsningen Why Freedom och om alla människors rätt till frihet."

Och varför tyckte jag om programmet? 

Jo, det blev så oändligt mycket att tänka på och vara tacksam för och människor i olika åldrar vittnade om vad ett krig kan innebära. Och så all kärlek, glädje och alla svårigheter som blandades.

Och så det hörvärda - SR:s kortserie  "I vardagsrummet" -. Men ååå, vilket härligt program och det bästa är att det är i flera avsnitt! 

Det var vid 5-tiden i morse kanske som programledaren tipsade om detta och eftersom jag ändå inte kunde somna om, lyssnade jag på det första avsnittet. (Producenter är Rickard Dinter och Katarina Wikars.)

Vad handlar det om? Jo, så här kan man läsa på SR:s sida: 

"Det är bland vardagsproblemen som kortserien ”I Vardagsrummet” utspelar sig. Det ska vara som att kliva in ett litet radiouniversum mitt i veckan. Filmaren Richard Dinter och radioproducenten Katarina Wikars lodar i andras och egna problemkomplex och vänder sig till målgruppen 55+."

Jo, avsnitt 1 har rubriken "Det halvgamla äktenskapet" - om äktenskap som varat i över 30 år."  S o m   jag log när jag låg där under täcket och lyssnade! Och så befriande det var!

Bilden av mamma och pappa visar ett par som kom att vara gifta i 25 år. Ett äktenskap som nog kunde vara lite upp och ner, men det var jag själv som 13-åring som tog bilden av dem .., vi hade besökt mormor i Dikanäs och jag tyckte då att dom såg så lyckliga ut! (Och så är Anders så lik sin morfar i kroppsspråket).

Mitt eget äktenskap med barnens pappa varade i 27 år, vi träffades i unga år, jag blev gravid när jag var 17 och valde att lämna skutan när jag var 49 år. Det hade på många sätt varit ett bra äktenskap, säkert inte sämre än många andras, men man växer kanske åt olika håll?

Nu har jag varit tillsammans med pv sedan början av 2009, alltså i 17 år. 

Det första avsnittet av "I vardagsrummet" var så bra, tycker jag och har förvarnat pv om att vi väl kan lyssna på det i bilen på väg upp till Sthlm i morgon. Olika par berättar om hur deras äktenskap varit och det mesta berättas med både ömhet och humor. Alldeles enkelt är det tydligen inte och mycket handlade om - i alla för mig - igenkänning. 

Här en länk till programmet.

Onsdagsfönstret ....

Ett löv som fastnat i spindelväven ...,ja, det är också ett öde. 

Bilden är från vårt köksfönster alltså, där detta hände.

Vilken överraskning! 

Uppmärksamhet, mottagaren,

Styrelsen och ledningen för Royal Bank Of Canada önskar
informerar dig idag om att din utestående arvsfond värderad till
en totalsumma på 42 500 000 000 miljoner dollar som deponerades hos
vår bank här i Kanada, som står i ditt namn för många år sedan, har lagligen registrerats
godkänd och auktoriserad av Europeiska unionens utrikesutskott
Betalningsupplösning, följt av betalningsbefrielsebrevet vi
mottagen från Kanadas ambassadör i USA, för vidare överföring,
därför har en instruktion givits att kreditera ditt medlen till detta
Bank av (FRB) Federal Reserve Bank Of Scotland för omedelbar offentliggörande
av dina medel till ditt bankkonto.

Som den nyligen utsedda/ackrediterade internationella betalningsbanken har vi
instruerats av världens styrande organ, tillsammans med
Kommittén för internationell skuld och styrelsen för enheten för utländska överföringar,
Arvs- och kontraktsprövningspanelen, för att frigöra dina medel med
omedelbar effekt; med denna exklusiva videotransaktion
Nr: US/UN/WB/ICB/2011 och överföringstilldelningsnr: ICBPLC/X44/701LN/FRB/GB,
Lösenord: 339331, Postnummer: 78569, Meritintyg nr: 104, Friskrivning
Kodnummer: 0876.

Vi ska besöka Sthlm i helgen. Nu avbokar jag hotellrummet på Långholmen och tar Grand Hotel i stället.

Spridda skurar om gårdagens film .., och om en råmande ko. 

Igår blev det den senare filmvisningen, den som börjar 19.30 och ganska många filmstudiomedlemmar var på plats. 

Som vanligt berättar någon från styrelsen lite om filmen ("Hjärtat mitt") och den som gjorde det, var sååå bra. Vi fick bland annat veta att i huvudrollen som äldre släkting (Gela) till den unge gossen på 9 år, att hon heter Aurora Quattrocchi och hon visade sig vara 83 år när filmen spelades in. 

Åååå, så vacker hon var! (Det är denna Aurora som är på bilden.)

Foto: Roselena Ramistella.

Här en länk där man kan få ta del av Roselenas bilder. Makalöst fina!

Nå, men vad tyckte vi om själva filmen?

 Jo, vi fann den båda två ganska seg till en början .., slutet var bäst och MUSIKEN! 

De äldre kvinnorna, de som spelade väninnor till denna Gela var också bra och jag föll som en fura för interiören hemma hos Gela - det hela utspelar sig i södra Italien.

Filmen har överlag fått jättefina recensioner, ofta 4 av 5 i betyg. Pv sa, när vi strosade hemåt i kvällsmörkret, att "jag ger den en 2:a". Själv somnade jag några gånger .., bara kanske tio, femton sekunder, men ändå och jag var inte ensam om den saken, kan jag säga (dock inte pv). 

Fotot var ljuvligt! Jag ger den en .., 3:a.

Och så var det ju det här med kon som hade råmat halva natten mot igår och nästan hela gårdagen. Ett försök att få fatt i ägaren (samme man som hjälpte mig att skotta bort snön i vintras!) via mobilen, visade sig vara hopplöst, då inget telefonnummer fanns att tillgå. 

Då skrev jag ett mejl till det företag han är ägare till och undrade om någon vänlig själ där (det var stängt för dagen när mitt mejl gick iväg) kunde be denne man att slå mig en signal, eller om jag kunde få hans telefonnummer. 

Tidigt i morse ringde han upp mig och berättade att jo, han förstod att det kunde ha varit så här (själv bor han utanför Falkenberg), ty man hade tagit kalven från kon .., ja, det var därför. 

Å, så dum jag kände mig ..! 

Ja, då förstod jag ju, men ett så hjärtskärande råmande har jag aldrig någonsin hört tidigare och absolut inte mitt i natten!

Nu vet vi i alla fall och hittills idag har det varit tyst från hagen. 

Det var inte råmandet i sig som oroade, utan  S Ä T T E T  på vilket kon råmade.

Dagens fönster ...

(Ett garagefönster, alltså).

Bilden togs vintern 1976, ett halvår innan min pappa Ivar somnade in efter en hjärtinfarkt. Vi var hemma på besök i Malå .., Maria skulle fylla 4 år i början av augusti och här står hon och morfar vid garageinfarten på Ringvägen 29. 

Pappa, hade då varit pensionär i tre år, hade köpt sitt livs första jeans och träskor hade han plötsligt också. Polotröja bar han ofta. 

Han var sextiosex år .., hade äntligen vant sig vid det annorlunda livet som icke-arbetande .., ledde en kurs i jaktvård och även i gammaldans.

Efter att i nästan hela sitt vuxna liv ha kört Volvo, bytte pappa till en Saab 99, efter att Volvoförsäljaren i Skellefteå vägrade pruta vid det stundande - men avbrutna - bilköpet. 

Så var det med den bilden.

Det man lärde sig i skolan ....

Bilden från 1992 och från Fåborg i Danmark, där vi hyrde ett litet sommarhus under en veckas tid. Anders funderar över om där är några "äckliga maneter i havet ...?"

Berättade igår för min syster i Australien (hon är ju, precis som Eva med make, född på 40-talet) om ramsorna man lärde sig. Så här skriver hon: 

"Psalmverser skulle man kunna rabbla och jag fick bakläxa då jag inte kunde Danmarks städer i rätt ordning, enligt Irene Bergström.  Sån onödig idioti!  Och inte kommer jag ihåg dem i dag,

jag vet bara att det skulle sluta med "och Roskilde".  

Irene B var också stenhård med grammatiken, som jag tyckte var urtråkig - ett ord som "Pluskvamperfektum" har jag då aldrig kommit i kontakt

med sen och det är helt otroligt att jag alltid fick bra betyg  i både geografi och svenska."

Googlar och letar på någon ramsa från 50-talet när hon gick i skolan.

Köpenhamn har ett herrans liv,
i Aarhus tar vi tågen.
Till Odense med korta kliv,
i Aalborg spänns nu bågen.

Vid Esbjerg möter havet land,
i Horsens fängslas blicken.
Längs Randers flod och Koldings strand,
går Vejle bäst i skicken.
Till sist i Roskilde vi står,
och räknar Danmarks tio spår!

Nej, den slutar ju inte rätt, ser jag.  

Och i det hyrda huset i Fåborg vimlade det av getingar .., detta viktiga berättade jag om i brevet hem. 

Kvällens film ..., nr 4 av 10. 

Och det är den här som vi ska titta på, men det blir på den senare föreställningen, den kl.19.30.

Baserat på recensionerna tror jag att det kan vara en film som jag tycker om.

Här en (trailer) länk till Hjärtat Mitt. 

För övrigt idag ..? 

Jo, en klänning ska kortas och läggas upp (utan symaskin .., hur ska det gå ...?), Dr Indre Nånting ska ringa upp mig mitt på dagen (gäller förmodligen flimmer-medicinen) ..., flickan som får hjälp av pv med matten kommer klockan 16 och ja, det är väl allt. 

Apropå klänningen ... varför tillverkas klänningar såååå himla långa numera? Jag är ju inte kortast i landet, men klänningen når nästan till anklarna! (Gudrun Sjödén).

Måndagsfönstret ...

Nu fångat utifrån .., det är alltså Hotell Drott i Karlstad som lockar besökare på det här viset. 

Tack Annica/Turtlan som tog dig tid!

Tankar idag ...

Den amerikanske presidenten förnekar sig  a l d r i g. Detta, att han anser att Ukraina bör utlysa nyval, byta ut presidenten, kapitulera och lämna fältet fritt för ryska soldater, är så vanvettigt dumt så det är inte sant. Men det är klart .., nu gäller det att göra det amerikanska folket glada och inte höja priset på diesel, så ja, ja, vem bryr sig om sanktioner mot Ryssland, nej, vi handlar gärna med er! tänker tydligen presidenten.

Hur är det ens möjligt? 

Två år till med denne man. 

Måtte tiden gå fort.

Söndagsfönstret ...

Två stycken, ja, närapå tre .., fångades på vårt nötta trädgårdsbord för flera år sedan. Det var då jag inte kunde tänka mig hur uterumsdelen skulle komma att se ut, så till slut blev pv less på att förklara, hämtade lite kartong och så plötsligt kunde jag se - på riktigt - hur det var tänkt. Perfekt! 

Det var en hel del som var slut på det himmelska skapelselagret, då, när det var dags för min hjärna att utformas och en sån egenskap var detta att inom sig själv kunna se hur nånting ska bli när det är klart, det är nästan helt omöjligt. 

Sicken tur att man då blev sambo med en snäll man som kan förklara!

När man vaknar alltför tidigt ...

Här i huset har tillvaron förändrats en aning. Plötsligt är det pv som kan somna i fåtöljen dagtid och han, som alltid varit uppe samtidigt med mig om morgnarna (läs: senast halv 7), kan nu ligga till halv 9! 

Och jag vaknar vid tre eller fyratiden och lyssnar till alla möjliga och omöjliga program från SR. 

I natt Lundströms Bokradio och en intervju med fyra olika författare - det var i samma program - och nu hittar jag inte igen det avsnittet! 

Det var särskilt en norska som skrivit om ett äktenskap och jag låg i sängen och log för mig själv och tyckte om hur hon pratade .., men Marie Lundström - som intervjuade - tycktes finna hennes sätt att beskriva förhållandet som ..., ja, "krasst".  Jag får leta vidare. 

Igår eftermiddag tittade vi in och sade hejdå till Eva och hennes halvlånge make; då dom nu stänger det lilla sommarhuset för vintern. Vi åt fläskpannkaka tillsammans här i uteerummet tidigare i veckan .., nu blev det bara någon timmes surr, mest om hur vi vuxit upp. 

Såväl friherrinnan som den halvlånge är ju infödda hallänningar och hos båda hyrde föräldrarna ut rum sommartid och fick själva tränga ihop sig i husets källare (friherrinnan) eller i något angränsande rum. Det var kanske turister från Sthlm som ville tillbringa delar av sommaren i Halland, som tog över .., och frånsett min mormor som drev rum för resande, minns jag aldrig något sådant från Malå. 

Bilden: Vet jag någon som läser fler böcker än Evas man? Svar: Nej. Här fångad på trädgårdssoffan på altanen i Haverdal, året var 2020.

Den halvlånge, född 1944, vittnade om hur han och hans lillebror under många år fick sova tillsammans i en utdragbar kökssoffa och hos Eva, där bodde familjen länge i en liten 1:a, för att sedan, när Evas sju år yngre syster kom till världen, flytta in i en 2:a i Norrköping.

Alltid lika intressant att ta del av andra människors uppväxt, så helt olikt min egen. Och att tio års åldersskillnad kan göra så mycket, förundrades vi också över! 

För såväl Eva som maken hade utantill-läxor varit flitigt förekommande och i säkert 1 års tid hade båda fått läsa och lära om Esaias Tegnér! Den absolut enda utantill-läxa jag själv kan komma ihåg, var Norrlands älvar.

Nu är det lördag förmiddag och om någon timme ska vi åka och hälsa på Sonja. Bäst att göra sig redo!

Dagens fönster ...

Den 2:a oktober skrev Annica/Turtlan så här: 

"Hallå! Rea på fredag. Två för en. Samma fönster. Ett fångat inifrån. Sen samma från utsidan.

Efter jobbet och efter ett ärende på stan gick vi och åt på Hotell Drott. Alltid trevligt och bra!

Jag passade också på att fånga fönstret till landet Halland.
Nu susar det iväg!"

//Tack Annica! Nu är det inte länge kvar förrän ni är i Grekland och har det bra!

Dagens fönster ...

 Faktiskt hur många som helst, fångade av madamen i Porto, men då på tjänsteresa i Italien, i Pisa.

T a c k! säger jag.

Fredag i oktober ...

Regn och rusk. Eld i kaminen. En katt bakom vid sidan av min rygg.

Klockan 11 har jag tid för öronspolning på vårdcentralen i Slöinge, men igårkväll - plötsligt när jag pratade i telefonen - släppte trycket i örat, suset, illamåendet och yrseln; ALLT på en gång! 

Om jag säger att det var ett halleluja-moment, så är det ingen överdrift. 

Å, så underbart det var!

Trycket visar sig nu på morgonen vara kvar, men suset och det övriga är borta. 

Det blir som vanligt en lugn morgon. Frukost framför Nyhetsmorgon med panelen och som så ofta är det en av de tre inbjudna som tar över helt och hållet och någon annan, mer försynt, som knappt får en syl i vädret. 

Eken ..., och tusentals löv som ska falla ner.

Mera nyheter. Pete Hegseth, den amerikanske försvarsministern (som tycker att krigsminister låter betydligt häftigare) menar att nästa avrättning av en dömd mördare, den ska visas offentligt i tv. Denne Hegseth måste väl vara den sämste försvarsminister som USA haft. 

Och man (jag) undrar hur det ska bli med kvinnan som  s k u l l e  avrättas, men där allt gick fel och nu ligger samma kvinna på sjukhus och hålls vid liv. Låt henne leva, tänker jag.

Tillbringade i princip hela dagen på soffan Ektorp igår och när livsandarna började vakna till liv, råkade jag titta på ett program på SVT-play - "Vår älskade låtskatt" -. Vi hann med tre av fyra avsnitt och får väl se det sista senare idag. Ett riktigt glädjepiller var det!

Brittiska deckare/krimserier brukar ofta vara sevärda och "After the Flood" fångade i alla fall pv. Själv har jag svårt för serier där även poliser är korrumperade, å andra sidan blir historien inte så svart-vit. Minns så väl den amerikanska tv-serien "Line of Duty" med så himla trevliga poliser, men ack ..., den underbare chefen, han visade sig ju också vara också korrupt!

För övrigt? Veckorna bara susar iväg! Det är rejäla översvämningar och snöfall i Dalarna. Åtta plusgrader här på morgonen och vi pratar inte om något dopp i havet. I morgon tackar Eva och den halvlånge för sig och kör hem till Tyresö, nu blir det inga fler resor till landet Halland förrän till våren. 

Och nästa helg åker vi upp till Stockholm för att se hur döttrarna bor. Den ena på Sankt Eriksgatan, den andra på landet tio minuter från Upplands Väsby. (Jag valde billigt boende på Långholmens hostel, 1200:- för ett dubbelrum på 9 kvm. Vi har bott där tidigare, men då på "hotell-delen", men lika litet rum. Vi tyckte sååå mycket om hela alltet. Frukost ingår inte, det är som med Ryan Air, med alla tillägg stiger priset.

Dagens fönster, kemipriset och lite annat ...

... fångades av mig själv, det var i september 2016 och fönstret fanns då i Lilla Stensjö. Måhända finns fönstret ännu kvar?

Alldeles nyss presenterades Nobelpriset i kemi och det kan jag säga, att idag kanske vår fläskpannkake-gäst känner sig hemma på det området - det kemiska - då han arbetat som professor i kemi på KTH i Sthlm. För mig är det totalt rena grekiskan. 

I skrivande stund fixar pv efterrätten till lunchen och själv har jag gjort en råkostsallad, stekt fläsk, dukat i uterummet och torkat halltrappan. Och mitt i alltsammans hade vi en liten gärdsmyg här inne; det var Vickan som kommit in med den och så kom den loss och en vild jakt inleddes här inne. Pv fick tack och lov fatt i den lilla köttbulle-fågeln som är så fin, så fin .., men huruvida den klarar sig nu efteråt, det vet vi inte.

Om filmen ...

Först ..., hur var nu filmen "Diktatorns tårta", den vi tittade på igår? 

Ja, det var i sanning en annorlunda historia. Det hela utspelar sig i det tidiga 1990-talet då Iraks f.d president/diktator Saddam Hussein skulle firas storligen på sin 50-årsdag och alla uppmanades förstås att delta i detta spektakel, vare sig man ville eller inte, så även skolbarnen. 

En av dem - flickan på bilden, Lamia - tilldelades av sin stränge och rättrogne lärare uppgiften att baka en tårta till presidenten, något som visar sig vara närapå hopplöst svårt, då det på grund av USA:s bombningar och alla sanktioner .., knappt finns något mjöl, smör eller socker att köpa och finns det, så är priset (inte enbart i pengar ...) skyhögt.

Filmen som prisades i Cannes, kan för 49:- ses på bland annat HÄR men finns nog på typ Folkets Bio och andra ställen också. 

Pv och jag själv valde 13.30 -föreställningen och kön var lång utanför Röda Kvarn, nittiofem procent visade sig vara kvinnor i vår ålder. 

Filmljudet var HÖGT .., det var flygplan, bomber och torgliv och jag, som har problem med ständigt sus i vänster öra, höll på att bli galen, ja, jag blev så utmattad av allt detta, så det hände mer än en gång att jag bara blundade och närapå somnade. 

I stort sett handlar väl filmen om hur Lamia och hennes kamrat, ficktjuven Saeed ger sig ut i vimlet i ett försök att finna ingredienser till tårtan och detta blir sannerligen inte enkelt. 

Manus och regi står Hasan Hadi för och detta var hans debutfilm. 

"Iraqi writer and director Hasan Hadi based the film on his own experiences growing up in Iraq during the 1990s. Under the brutal dictatorship and international UN-backed economic sanctions, basic items like sugar, flour, and eggs were scarce and expensive.

Despite the widespread poverty and starvation, schools held mandatory class lotteries where children were chosen to provide expensive gifts, such as a birthday cake, to celebrate Saddam Hussein's birthday. While the specific journey of the nine-year-old protagonist Lamia is a narrative fable, it reflects the real psychological terror, forced loyalty tests, and surreal pressure placed on ordinary citizens—even children—by a totalitarian government.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Italien, nämligen från Pisa, där annannan befann sig för en tid sedan och hon bodde då mer eller mindre mitt i universitetsområdet.

När jag söker på "Rilegature Tesi" får jag fram att det handlar om "Inbindning av examensarbete". 

Men hur öppnas dörren .., tänker jag?  Eller det kanske inte är själva ingången? 

Tack att du stannade till, annannan!

Bakom köksväggen i Bunkeflo ... 

Ja, vad dolde sig där, om inte en helt underbar gammal tapet och med hälsningar fasttejpade från några barn eller barnbarn till de förra ägarna! 

Sånt här är ju bara så härligt.

Dagens fönster ... 

Ännu ett fönster från Vadstena slott ..., även detta fångat av Annica/Turtlan. 

Tack att du tog dig tid, Annica!

God Jul!

Julmust och pepparkakor i entrén på Hemköp och på bensinstationen i Glumslöv upptäckte jag - för 2 veckor sedan - att det fanns lussekatter att köpa. 

Det är inte klokt, tänker jag.

Pv sitter i sin fåtölj och följer på sin mobil en jorden-runt-segling - Golden Globe Race -  (ensamseglare) där en fransman leder, den svenske deltagaren ligger tolva och den norska kvinnan sjua. 

Själv läser jag dödsannonser i hemtidningen Norran och ser ett bekant namn. Kan det möjligen vara min före detta klasskamrat som inte längre är i livet?

Idag Filmstudio, film nr 3 av 10. Hade jag inte varit medlem i filmstudion, ja, då hade jag nog inte sprungit benen av mig för att köpa biljett, men .., jag vet också att många är de filmer där jag inte förväntat mig någonting och blivit så positivt överraskad och kanske är det likadant i det här fallet? Följande står att läsa om Diktatorns tårta, vilket är filmens titel.

"I 1990-talets Irak, under Saddam Hussein, måste nioåriga Lamia samla ihop ingredienser för att baka en obligatorisk tårta för att fira presidentens födelsedag, annars riskerar hon bestraffning. Så det måste bakas en god tårta – men med vilka ingredienser? Lamia ger sig tillsammans med kompisen Saeed ut i stadens vimmel för att skaffa vad som behövs. Irakfödde Hasan Hadis manus- och regidebut, dessutom första filmen från Irak som vunnit Caméra d'Or i Cannes." 

För övrigt? Gråväder i landet Halland idag och + 14 C nu på morgonen.

Dagens fönster ...

Från den stora fönsterhåven som följde med till Pisa, kommer här ännu en hel svärm med fönster!

När jag senare googlar på "Facoltá di Letture", upptäcker jag en bild tagen för 6 år sedan och då är nästan den nedre delen av fasaden översållad av affischer och grafitti. 

På ett ställe på väggen står det Pisa non vuole la Lega .., aha, alltså Pisa önskar inte ha med det högerpopulistiska partiet Lega att göra och att det därför skulle bli någon slags  demonstration/samling på Piazza Garibaldi. Detta skulle ske på en lördag.

Nu är allt detta övermåtlat/borttaget.

Tack annannan att du tog dig tid!

Påfyllning ....

En slags sammanfattning av två dagar i Skåne. 

Först hotellinstallation och litet rum, men så fint och med utsikt mot havet till och färjorna till Polen och Bornholm. 

På kvällen middag hos Tommy och Karin i Bjäresjö. Den förstnämnde hade stekt lax med en ljuvlig sås och så fina potatisar och stekt, vit sparris till detta. 

Såååå underbart! 

Idag frukost vid åtta i matsalen en trappa ner, därefter en sväng till Bjäresjö för att lämna DN till Karin (hon hade ringt Pressbyrån och bett dem lägga undan 1 exemplar). 

Så vidare till Bunkeflosdtrand och kramgoa pojkar och ett kök i kaos (ska bytas ut). 

Åkte in till Malmö där det pågick ett maratonlopp och HUR många löpare som helst såg vi springa längs havet och människor stod i rader och hejade!

Lunch på stan på Café Geijersgatan 53 hann vi med (vi satt ute) och jag fick därmed kalasa på den allra godaste toast med skinka, ost och dijonsenap på grovt levainbröd, lägg därtill lite sallad och pyttesmå gurkor. Mums!

Viggo tyckte dock bäst om chokladbollen med pärlsocker ovanpå. 

Ett dopp i havet vid Ribbersborgs badhus hanns också med. Vi var tre som badade (Andes, pv och jag själv) och Viggo ville, men fick inte .., då vi inte hade handdukar till alla. 

Sist av allt ett besök hos pv:s lillebror Ulf som har haft det lite kämpigt sedan en stroke slog till för fyra år sedan. 

På bilden hans kompis Harry som bott hos honom i omgångar; oftast på somrarna och nu, när Ulf lever ensam, har denne Harry förstås varit till till stor hjälp. Harry bor annars i Australien. 

Besök av sina tvillingarnas mamma Susanne fick Ulf också. I fyra år har hon varit pensionär och sade sig njuta storligen. Vacker som en dag (påminde om skådespelerskan Lauren Bacall, någon som minns henne ...?) var hon också och i hennes sällskap fanns även hunden Ulla; en blandning mellan pudel och labrador. Denna Susanne har bland annat arbetat åt Ericson och då i Japan. Fembarnsmamma med två tvillingpar, däribland sonen Hannes som ju driver fiskrestaurang i Malmö, tillsammans med sambon Sofia.

Ett kort besök i Trollenäs kyrka hann vi också med; i alla fall på dess kyrkogård, där nästan varenda gravsatt man hade arbetat som lantbrukare. En "jungfru" fanns också med och en  k u s k. 

Lite annorlunda gravar visade det sig finnas. Själva kyrkan var byggd i dansk stil, kunde vi googla oss fram till. 

Nu är vi hemkomna, lite halvtrötta, men fyllda av värme, såväl mänsklig som sprungen från solen. 

Tack granne Annelie som såg till och utfodrade katterna. Båda låg och sov så gott när vi kom hem.

Lördagsfönstret ...

Så här skrev fönsterfångerskan som var Turtlan: 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Vadstena slott.

Vadstena bjöd nämligen på konstrunda den söndagen vi passerade där. Ja så kul. 

Vi kollade in det som fanns på slottet. Ja nu så här i efterhand kommer jag inte ihåg några namn på konstnärerna men det fanns mycket att titta på.

Likaså fanns det fönster att fånga där inne. Så vassego till Bloggmadamen.

Hälsningar Annica."

//Tack Annica/Turtlan, säger jag.

Nattens äventyr ...

Vid frukosten (den inmundigas vid halv sju här i huset, med påföljd att när klockan är tio, är jag rätt hungrig ...) berättar jag för pv att jag i natt mötte jag självaste Liemannen. Jo, han stod vid motsatta sidan av sängen och tittade på mig, svartklädd med någon slags kåpa/huva över huvudet och jag satte mig till hälften upp och tänkte att jaha, du är här nu?

Om jag blev rädd? Nej, inte alls. Det var mer som en bekant som tittade in.

Detta berättade jag för pv när han kom ner för frukost och han höll just på att tända eld i kaminen, när han i sin tur vittnade om hur underlig natten varit. 

"Det är nästan inte klokt ..  jag drömde att jag var Robinson Crouse!" sa han. 

Man kan nog med fog undra vad som rör sig i våra hjärnor nattetid. 

Nåväl. 

Vid 4-tiden nu på morgonen, lyssnade jag till en repris av Kropp & Själ i P1. Programmets titel var "Lidandets pris" och sändes från Bokmässan i Göteborg. En reporter Ninos Chamoun (?) gick runt och ställde frågor till olika människor och oj, så lättsamt och intressant det blev! Klart hörvärt! 

Idag bär det alltså av till Skåne och bilden visar en annan resa, men med tåg. Då från Edinburgh till London och småundulaterna vilka jag fyndade på loppis i just Edinburgh, togs upp från ryggsäcken och fick titta ut över landskapet som susade förbi. 

Våra medresenärer, ett ungt par som mest spelade kort under resans gång, tittade storögt på pv som småpratade med fåglarna och sa "ja, titta nu .., se så vackert det är och ni har väl mest sett insidan av ett hus förstås ...!"

En riktigt fin fredag önskar jag den som tittat in här.

Dagens fönster ...

Den skånska madamen -  boendes i Porto - är tydligen på tjänsteresa i Pisa, i Italien. 

Ni kan tro att det har plingat till i mobilen när håven tömdes .., jo, minsann .., där var det fönster i parti och minut! 

T a c k, annannan, säger jag.

Ny månad .., ny giv på handen.

Och överallt ligger löv. Vårt körsbärsträd ser så skruttigt ut och likadant med eken, den som mest av allt tappar - inte enbart sina löv - utan även kvisten som dessa sitter på. 

Pv rensade sly nere vid vägen igår .., väldigt mycket stickig slån och vid halv åtta i morse körde vi en fylld slägvagn med mängder med ris plus lite annat och släpvagnen hade pv hyrt för ett dygn på Hemköp och klockan 09.00 nu idag skulle den vara återbördad. Tänk .., vi svängde in på parkeringen några minuter innan bara! 

Bilden: Ystad. 

I morgon är en ny dag. Jag blev akut Ystad-sugen, bara så där tjopp och frågade pv om han kunde tänka sig en övernattning på Stationen och han sade omedelbart "javisst!" Det är underligt med pv. Om jag frågar om han vill han en eller två smörgåsar till frukost, så svarar han alltid "jag vet inte". Men såna här frågor; om vi möjligen ska boka en resa till Grekland, ja, då hakar han genast på. (Det sista var bara ett exempel). 

Kollade genast på booking.com och upptäckte att där fanns ett enda ledigt rum, så det bokades bums. Så roligt! Även om jag besökte Skåne under de fem dagarna hos min syster, så var det ju enbart där och/eller i Sjöbo. Nu blir det mer som på riktigt .

Grannen Annelie har lovat att ge katterna mat och se till dem såväl i morgonkväll som på lördagförmiddag, så det känns bra. Någon övernattning i Bunkeflo blir det inte; då där råder "hela havet stormar" .., ett nytt kök och golv ska komma på plats med allt vad det innebär, men vi hinner i alla fall titta in och säga hej innan vi åker vidare till Ulf i Örtofta.

Även den här bilden är från Ystad, men den togs för tolv år sedan. 

Sist av allt .., tack och lov att man inte blev högt uppsatt politiker som tilldelats ett sonderingsuppdrag (eller väntas få ett dylikt), ack, vilket tjyv, - och rackarspel detta ändå är.

Dagens fönster ...

Och här var det även små fönster i ett större ..., inte illa! 

Tack annannan som tog dig tid!

Bästa på länge ...

Full karutta igår och något mindre sprutt idag. Gjorde en jätteladdning med ratatouille som kommer att bli till många luncher eller middagar, eller möjligen om vi får gäster. 

Och ikväll det längsta badet hittills - på månader - i ett kanske 16-gradigt hav, men utan maneter. Efteråt bestämde vi oss för att plocka fram neoprenhandskarna .., det är som vanligt om händerna jag fryser mest efter ett svalt höstbad. Eller mest? Alltid. 

Så har vi haft Sonja, hennes dotter Maria och hennes tvillingpojkar Alfred och Elliot på lunch/middag, vilket alltid är lika trivsamt. Pojkarna är 12 år och så artiga och vänliga och jag tänkte (och sa) hur roligt det skulle ha varit om deras morfar Gösta varit i livet.

Så kan jag tänka om min egen pappa som knappt hann lära känna sina barnbarn, jo, två av dem, men det har ju tillkommit flera och inte minst barnbarnsbarn . Och när mamma väl kom hem från Bolivia, ja, då hade herr Alzheimer tagit hennes hjärna i besittning och då blev det som det blev.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan/Annica i Karlstad: 

"Här är ett fönster fångat i Jönköping. Om jag minns rätt någonstans i centrala staden där någon placerat ut en stol. Ganska grått och trist, men ändå ett fönster som håvades in. 

Hälsningar Annica."

//Nej, inte alls grått och trist, jag tyckte genast om det! Lite ruffigt, inte det minsta inställsamt. 

Och de vita bilarna som skymtar, gör sitt till .., liksom grafittin och fönsterblecket. 

Tack! säger jag.

 Kväller i landet Halland ....

I ett badrumsskåp i Skåneland hittade jag en liten medicinburk och på etiketten stod det "För morgonhumöret". S o m  jag log.

Det kan jag säga, att det läkemedlet ska jag be att få utskrivet till mig själv. Helt obegripligt är det att jag känner mig så ur form på morgnarna och jag kan irritera mig på alla möjliga småsaker. Och tyvärr, väldigt ofta på pv. 

Precis så var det idag. 

Vid 11-tiden bjöd den snälle pv på kaffe med tillbehör ute på altanen. Där hade vi flyttat trädgårdsbordet mer bakåt, så där så det inte skulle bli så krångligt för Ecke att ta sig in i uterummet, då, när vi skulle kalasa på surströmming. Mer svängrum, liksom. 

Allt eftersom kaffet inmundigades, blev humöret allt bättre och plötsligt hände något som vi nog sent kommer att glömma. 

Jo, trädgårdsstolen som jag satt i .., den gled iväg på det hala trägolvet och plötsligt (där finns inget staket, utan buskarna är stora och har agerat skydd) hamnade jag - som i slow motion - bland spireabuskarna, med huvudet nästan i backen och med benen rakt upp i vädret! 

Det var inte långt ifrån att pv pinkade på sig av någon slags hysterisk glädje, ja, vid åsynen av sambon .., hon som gjorde totalt fruktlösa försök att ta sig upp. 

"Nä, vi får nog kontakta Jägsells och be dem komma med en lyftkran!" föreslog han och tycktes rent av omåttligt lycklig. 

Efter många försök (tur att pv är stark!) lyckades han få upp mig, men tänk, om han inte hade varit hemma, då hade jag blivit liggande där tills någon människa hört mitt rop på hjälp! Jag satt fast som i en rävsax.

Bilden visar hur det såg ut EFTER baklängesfallet. Tänk er att hela stolen tippade iväg .., jag hade huvudet långt ner och benen riktade mot himlen. 

Måhända var det baklängesfallet som satte sprätt på energin, för den tycktes plötsligt outsinlig. I ett huj putsade jag inalles åtta fönster på utsidan (sex rutor på varje, pv tog de två översta, då han inte litade på att sambon skulle ha särskilt bra balans av att stå på en ranglig trappstege, byggd av honom) och av bara farten tog jag även tvättstugans och gästrummets fönster. 

Och ikväll, innan mörkret föll, tog jag mig an den batteridrivna gräsklipparen i någon halvtimmes tid, då batteriet tackade för sig. 

Nu är det kväller. 

Pv har åkt in till stan på körövning .., jag tittar på Rapport .., lät Vickan smaka naturell yoghurt (tyckte hon om!) .., och kajorna har varit alldeles konstiga idag .., flugit fram och åter i omgångar och känslan var att det var oro i luften 

Tända ljus här i vardagsrummet nu när klockan är lite över 20.00  och tänk, i morgon lär vi ska få upp mot +21 C. 

Jodå, vi hann med att doppa oss även idag, pv rent av två gånger och det händer inte ofta.

En händelserik dag, med andra ord.

Säg till exempel "hon i grön dräkt ..."

Sitter och tittar på Riksmötets öppnande och alla finklädda riksdagsmän och kvinnor - blivande och såna som varit med länge - på väg in till sina platser. Samir Abu Eid och en skåning vars namn jag inte kommer ihåg, är kommentatorer hos SVT och berättar vilka vi ser. 

Problemet är bara att man inte får några ledtrådar, särskilt om ett det är ett obekant namn. Då hade det varit bra om herrarna t.ex sagt "jaha, där till vänster i grön klänning, där kommer *namnet på den det gäller*, så man vet vilka dom menar.

Det var allt. 

Tack för ordet.

Ps .Och inte visste jag att Amanda Lind (Mp), att hennes mamma var från Norsjö, bara 5 mil från Malå. Och ännu mera .., hennes pappa heter Erik Hugo - född i Lycksele - är tydligen kyrkoherde i Malå-Sorsele pastorat. Ds.

Dagens fönster ...

Ett gammalt fönster från Ecke och Britts sommarhus, det som nu ägs av yngste sonen. När bilden togs var det uppenbarligen regnigt - eller hade kanske just slutat att regna -. Idag, på månaden septembers näst sista dag, väntas det bli molnigt men upp till +21 C  ute!! 

Gräsklippning står åtminstone på min agenda.

Och dopp i havet blir det alldeles säkert.

Om filmen ... 

Å, den var hemsk och underbar, allt på en gång. 

Såå mycket elände till en början att jag tänkte att .., nä, detta uthärdar jag inte.

Men ..., så mycket hopp, värme och kärlek också.

Den får nästan en 5:a av mig .., pv hjälper D med matten och kan inte svara just nu. Jag gissar att han kommer att säga en 4:a, eller en stark 3+. Vi får väl se.

Ps. Han sa en 4:a. Ds.

På morgonen ....

Vaknar tidigt, men ligger kvar i sängen och lyssnar förstrött till P1-prat. Det är inte ofta programmet "Ring P1!" får mig att spänna öronen, men programledaren Nicke Nordmark, jag tycker verkligen att han är så sympatisk; kanske beror det på dialekten och hans lugn? 

Vickan har då lämnat platsen intill mig och tagit ett skutt upp på fönsterbrädan. Där ligger hon ihopkurad och tittar ut över den lilla del av världen som är hennes. Ja, så mycket ser hon nog inte .., det är mörkt ute vid sextiden. Fönstret står liiite på glänt.

Pratar med Den Äldsta som idag - för ovanlighetens skull - har ett extrapass på jobbet; ett dagpass. Nu (vid 6-tiden) har hon lämnat Charlie hos Emma och Fabian och är på väg till Karolinska. Dagpasset varar från 07 - 16.30 och hon berättar att timmarna bara  s u s a r  iväg! Samma avdelning (många respiratorpatienter), men ändå så annnorlunda och delvis andra arbetskamrater.

Pv, som tittade på fotbollsmatchen igårkväll (Norge-Portugal ..., nu blev nog din P glad, annannan), ligger nästan en timme längre än sin sambo och vi sitter framför tv:n och det är nyheter och mycket handlar om valet. Jag säger att inte ett dugg förvånad är jag över att Vänsterpartiet väljer Andreas Norlén till talman, ty att sitta med en s-märkt talman/kvinna och berätta om sina tankar och strategier när det gäller samarbete/ministerposter med just S och C, det måste ju kännas hur underligt som helst.

Och Centerpartiet ..? Hur har dom tänkt sig det hela? Det förstår jag inte heller; det är ju stängt åt två håll. Om detta pratar vi ganska ofta, pv och jag själv. 

Bilden - texten kanske vore något för de olika partiledarna just nu - togs när vi var i London och firade min 60-årsdag, ett halvår efter att den inträffat, ja, mer än så, det var just i september och det blev helt underbara dagar tillsammans med Anna, Micke, Maria, Emma, Emmas kompisar, pv förstås och jag själv. Det blev helt enkelt en resa jag aldrig kommer att glömma.

Och det var då som vi var på konsert i Hyde Park och någon (kanske båda?) av döttrarna hade shoppat nya bh:ar ..., och förevisade dem för oss andra. 

Och framåt kvällningen såg det ut så här i parken! Earth Wind and Fire uppträdde och jag var så lycklig så det kändes som om jag skulle gå i små bitar! Det var tiotusentals människor där och på storbildsskärm visades stycken från Albert Hall (Last Night of The Proms) och klickar ni på länken, så förstår ni hur det var.

Måndagsfönstret ...

Ännu en fångst i den portugisiska fönsterhåven - tack annannan -! 

Men jag förstår inte vad dom här järngrejorna är som hänger i hållarna ...., jag får helt enkelt inte ihop det?

Man kan ju nästan tro att det är dörr, men då kommer man ju rakt in bland väskorna (trodde först att det var kuddar ..)?

Härligt träd där inne!

Aldrig mera kaffe .... 

,,, i alla fall inte efter klockan 17.00. Nu blev det betydligt senare och när klockan var 02.00 var jag fortfarande pigg som en lärka och fick tvinga mig i säng. Vickan tycktes förvånad .., vad hade nu flugit i matte, vara uppe så länge? 

Och nu söndagmorgon. Då kan känslan vara som på bilden.

Bara plus 6 ute, men blå himmel. Jo, men det kan bli en fin dag. Tittar lite på SVT - en film som handlar om den förfärliga branden i Notre Dame. Tänk, att det är sju år sedan, det trodde jag inte.

I morgon filmstudio på Röda Kvarn. Då visas filmen "Unga mödrar", i regi av Jean-Pierre och Luc Dardenne. Följande stod bl.a att läsa i Fredrik Sahlins DN-recension av filmen:

"De belgiska bröderna Dardenne är, som alltid, ute i ett ömmande ärende i en film fylld av patos och en sekulär tro på godhet. Fint, absolut, men ändå inte akut lockande. Lite… väntat. Man har väl blivit smått blasé – men det dröjer inte många minuter in i ”Unga mödrar” innan mina känselspröt sitter fastklistrade mot bioduken.

Jeanne-Pierre och Luc Dardenne excellerar i grenen humanistiska dramer djupt rotade i samtiden men de ägnar sig i första hand inte åt samhällskritik, här delas inga politiska dagsedlar ut. Politiken ligger istället i dramats bakgrund, som fond och förutsättning."

Filmen fick en 4:a i betyg. 

Här lite om handlingen. 

Och jag som blev mamma vid 18 års ålder, kanske kan känna igen mig lite?

Bröderna Dardenne är födda 1951 och 1954.

Så här ser dom ut, de båda herrarna.