Med posten igår kom ett vanligt vitt kuvert med bekant handstil.
Ingen avsändare.., men jag anade att det kunde vara från Dinah - före detta klasskamrat och mångårig brevvän (hon skrev alltid med blyertspenna och textade oftast).
Jag öppnade kuvertet och ut ramlade m ä n g d e r med frimärken från 80-talet och framåt!
Så ringde jag upp henne.
"Hej, har du skickat ett brev till mig ..?" undrade jag.
Jominsann, det hade hon.
"Jag håller nämligen på att "döstäda", förklarade hon glatt.
Jaha, ja, på det viset.
Om ni bara visste så glad jag blev över alla dessa ljuvliga frimärken!
Under många, många år var jag en otroligt flitig brevskriverska och postpersonalen i Malå blev till nära vänner och visste precis vilka sorts frimärken jag tyckte om! Dom här, till exempel .., förlagan är gjord av Ingalill Axelsson och gravör var Martin Mörck. Fantastiskt fina!!
Utgivningsdag augusti 1989.
Då bodde vi ännu i Malå och mamma hade varit i Sydamerika i elva år.
Min syster med familj hade emigrerat till Australien - jodå - det skrevs brev i parti och minut!
Mest parti.
Och titta här så fina frimärken!
Och här hittar man en av mina favoriter - Isaac Grünewald -, längst uppe till höger.
En tavla av Nils Dardel (dom två längst till vänster, uppe och nere) hängde på polisstationen i Malå; ja, det förstås, ingen äkta, men ändå .., i personalrummet var det.
Här är förlagorna gjorda av Jan Magnusson och fantastiske gravören Czeslaw Slania.
Utgivningsdag 25:e augusti 1988.
Ännu en favorit!
Åååå, visst är det fint! Lägg märke till kläderna som hänger på tork .., bensinfatet nere till höger i bilden .., däcket .., ja, det är ju så helt underbart bara!
Här är det Gunnar Brusewitz som gjort förlagan och Martin Mörck har graverat.
Häftet handlar om Nobelpristagare i litteratur; här ovanför var det William Faulkner som fick priset 1949. I DN skrevs följande om Brusewitz efter hans död i juli 2004: Gunnar Brusewitz hann ge ut över femtio egna böcker. Och han är upphovsman till tusentals bokillustrationer, reportageteckningar och kulturartiklar. Förutom egna verk illustrerade han även klassiker som exempelvis Linnés landskapsresor. Under tjugofem år gjorde han också diplomen till Nobelpristagarna i litteratur.
En till av Brusewitz! Visst har han fångat det japanska på ett finurligt sätt!
Utgivningsdag var 21:a november 1985 och även här handlade det om nobelpris i litteraturen under årens gång.
"Botaniska trädgårdar" var temat för ett litet häfte med åtta frimärken och här ovanför är två av dem.
Den flitige Martin Mörck var även här gravör och förlagorna gjorda av Eva Stockhaus och Lennart Forsberg. Vilka detaljer!
Om denne Lennart Forsberg skrev DN bland annat så här: Lennarts favoritteknik var nog trägravyren, men han arbetade även med trä- och linoleumsnitt där hans färgkänsla kom till sin rätt i naturbilder med fåglar och frukter. För Postens räkning utförde han ca 25 frimärken under 70- och 80-talen, däribland en serie om Nobelpristagare samt de prisbelönta Fjäderpostbreven. Han utförde även frimärket ”Strindbergs brev till Harriet Bosse” som valdes till Världens vackraste frimärke 1984. I gravyrerna märks hans intresse för historia, till exempel i Vasasviten och i bilderna till Almqvists ”Ryska minnet”.
Året är 1994 och då är det fotografer som har gjort förlagorna.
Gravören är återigen Martin Mörck, men även Piotr Naszarkowski, född 1952 i Polen.
Året därpå, 1995, är temat "Bostäder på landet".
Även nu är det fotografier som är förlagor och det är samma gravörer som i föregående bild.
Dom här minns jag att jag tyckte så mycket om och då var det brev som gick från Ystad till Malå.
Eva Jern hade gjort förlagan och Lars Sjööblom (med två ö) graverade. Året var 1990.
Det var inte långt ifrån att jag trillade av stolen när jag upptäckte hur många frimärken denne Lars Sjööblom graverat! Ett av dem är det här och alla vi som vuxit upp med hamiltonstövare, ler nog igenkännande.
Tusentals prassliga par-avion-brev kom från Argentina och Bolivia, med mamma som avsändare.
Under tjugo år hann hon nog slå halvt världsrekord i brevskrivande och mamma tyckte också om fina frimärken. Här är det påven som tydligen har kommit på besök.
Ett besök i Australien hann hon också med och av stjärten att döma kan man ju tro att det är en liten gärdsmyg som sitter där vid sitt bo. Kay Breeden Wiiliams heter hon som tecknat bilden av fågeln, en australiensisk konstnär, ja, se där vad man kan lära sig via Google.
Nu säger jag bara stort tack du underbara Dinah som gav mig så mycken glädje med det här!
6 kommentarer:
Den där "gärsmygen" är en Kapyorkblåsmyg. Bara så att du vet, till nästa gång du ser en.
;-)
Bert: du börjar snart ta upp kampen med Rexxie som allvetande -eller allgooglande -,-)
Å, att frimärkena kom till sån glädje.
Att du skulle ha användning för dem förstod jag ju, men att de skulle göra dig så glad hade jag inte trott. Kanske jag städade för dåligt. Får kolla igen. :-)
men vilka fina frimärken! dom flesta av dom har jag inte ens sett. så kul att du visade upp dom. och så fint att få dom, vilken gåva.
Vilket sammanträffande! Bilden av Grünewald visade jag för mina 8:or idag (Tillsammans med många fler av mina favoriter, men...) då de arbetar med selfies och självporträtt.
Vilka små konstverk! Underbara.
Skicka en kommentar