Den första lediga dagen av tre ...
... vid åttatiden på morgonen .., ser jag två ekorrar som sitter och äter frukost vid den lilla eken.
Nedfallna solrosfrön - eller bara skalen av dem - är tydligen hur smarrigt som helst.
Och det blir sedvanlig promenad ner till stranden.
Lågvatten nåt så otroligt! Säkerligen tio meter mer strand än för några dagar sedan!
Harry springer av och an ..., jag räknar till fem svanar, varav en är en fjolårsunge.
Ungen simmar lite för sig själv, de övriga två paren en därifrån.
Och överallt finns spår i sanden.
Det är väl så det är med våra liv också.
Här och var lämnar vi avtryck .., en del djupare .., en del syns inte alls.
Och när jag tar bilden tänker jag på människor som satt djupa avtryck i det som blev mitt liv.
Medmänniskor som gått med en kortare eller längre sträcka längs den där vägen ..., andra som försvunnit åt ett annat håll .., eller fortfarande
finns kvar, om än kanske en bit ifrån.
Det är vad jag tänker på.
 |
| Och allt kan hon om fjärilar! |
Vid halvtretiden hämtar jag Bella, 4 år, på dagis.
"Ååå, så hon har väntat!", säger fröknarna leende .., och det har minsann
jag också gjort.
Så vi åker hemåt .., har saftkalas i köket .., en grannfru tittar in och sitter med oss .., jag läser fyra sagor -, grannfrun får också lyssna och bäst är Gittan och gråvargarna, den läser vi
två gånger - och Bella gosar med Harry och önskar att sigge nilsson skulle vara lite mer kärvänlig, men sigge är motsträvig och vill
bara komma loss. Fast liiiite spinner han allt.
Och så sitter vi vid köksbordet och ritar lite.
"Det där blå på papperet, det är regndroppar som kommer från himlen!" förklarar Bella.
Och så här ser teckningen ut som hon har med sig från dagis!
Visst förstår ni att det här blev en så otroligt fin dag!
. 
