fredag 24 januari 2014

Nr 24. En grej jag borde ta tag i ...


Högarna förstås.
Ovanpå pianot ligger en hel drös med papper.
Och böcker.
Och Allt om Trädgård.
Där finns också en liten flaska lavendelolja, en kräm för torra fötter - en julklapp från min syster i Australien -, tre Anthon Berg från Bettankax i Skåne .., där finns en manick som pv använder för att stärka magmusklerna och så finns där ett maskinskrivet brev från min mamma, daterat midsommaraftonen 1980, då var hon i norra Argentina, ute i bushen.

Så här skriver hon, bland annat:

"Mina innerligt älskade - samtliga på Gäddan n:o 5 - i Paradiset.
Så sitter man här och huttrar, så så många midsomrar tidigare i mitt liv. Den sommaren Rita var ett halvår, 1967, gick jag hem från hembygdsgården och gjorde en brasa i den öppna spisen.
Här är kylan genomträngande. Naturligtvis satte det sina spår detta att sitta på ett lastbilsflak i denna kyla och passa en barnaföderska. Jag är nu genomförkyld!

Men säg nu något ont här i livet som inte har något gott med sig. Vi skulle ju få invasion - tretton personer - till midsommar. Förmögna personer som skulle komma på visit. Jag skulle ligga hos Jonssons och ungarna bor ju där hela dagarna som det är, så vi skulle alla flytta dit och gästerna skulle få ta Lenas hus, samt det lilla huset som står intill Olles. Nu har det ju regnat så vägen är oframkomlig igen. Av visiterandet blidde inget. Tänk, jag som har storstädat så grundligt! Nu får jag njuta alldeles själv av detta!

Jag har delat ut kläder till många denna vecka. Sytt om när det inte passat, allt för att så många som möjligt skulle få vara fina till festen på skolan. Jag spyr snart kläder. Men jag såg idag kusliga trashankar i kylan på skolgården. Barfota, iklädda tunna tröjor och dom frös så dom skakade! Men som sagt, fattigdomen är än mer skrämmande på boliviasidan. Arma små barn!

Söndag.
Nu sitter jag stelfrusen i sängen och skriver. Jag har satt på ett kasettband från 1978, det är Egon Sandström i Lycksele som talar. Sedan ska jag lyssna till Önskesångerna från Malå missionskyrka. Urtrist väder. Regnet hänger i luften, det regnade i natt. Sexton grader varmt på gallerian. Det känns varmare ute än inne.
Just nu sjunger Joel Hermansson från Husbondliden - mycket vackert -. "Han älskar oss, det kan jag inte fatta ...".
Nej, det kan jag inte fatta. Hos mig finns inte mycket att älska sett med mänskliga ögon, än mindre av den som har ögon som eldslågor ....
Hoppas att ni har det gott där hemma. Nu har naturligtvis barnen skolledigt och njuter av friheten. Ha en trevlig sommar. Njut av allt det vackra.
Hjärtevarmaste hälsningar från A-mor på andra sidan."

3 kommentarer:

Rexxie sa...

Åtminstone Anthon Berg'arna borde vara tämligen lätta att åtgärda...

Elisabet. sa...

Rexxie: ,-)

Ja, jag ska genast börja städa!

Steel City Anna sa...

På samma gång en fantastisk frihet och ett alldeles oerhört ansvar, måste det ha varit. Otroligt modigt. Och intressant att läsa.