En vanlig, men lite ovanlig fredag ...

Frågar pv om vi inte kan ta bilen och köra in till Halmstad .., ta en promenad längs vattnet och kanske äta lunch på Best of India. 

Det kan han., tänka sig, alltså. (Helt ärligt är det ALLTID jag som föreslår utflykter, tur att han aldrig är motsträvig.)

Vi parkerar nära slottet som jag tycker är så vackert och så går vi längs Prins Bertils stig och där är minst två eller tre gamla byggnader som jag inte har sett tidigare; ett av dem har varit ett kronobränneri.  

(Efter nedläggningen som bränneri var byggnaden 1789–1790 bostad åt 150 ryska fångar och deras vakter.)

Vi har solen i ansiktet längs hela sträckan och jag knäpper upp kappan och vi möter många andra som är ute och flanerar, några hejar .., och i ett av hyreshusen närmast promenaden sitter en äldre man tillbakalutad på sin altan och med en liten Shejken-hund i sitt knä och mannen tycks nästan sova .., oj, så skönt det ser ut. 

Om Prins Bertils stig kan man läsa här. 

Pv föreslår att vi någon gång kan ställa bilen i Grötvik och därefter följa stigen in till stan. 

Drabbas man av latmasken, finns ju möjligheten att ta buss tillbaka.

Och så kommer vi till en mindre restaurang som heter Söderfamiljen och vi säger att .., ja, men kanske ändå? Så det gör vi. Går in. (Två par sitter ute i solskenet). 

Väljer var sin dagens soppa som är den som visas på bilden. Priset är 95:- och då följer fyra mindre brödbitar med (vansinnigt gott alltsammans!). 

Vilket trivsamt ställe och hur härligt ska där inte vara sommartid, då man kan sitta ute och äta, eller bara ta ett glas vin och titta ut över båtar och människor.

En lite annorlunda installation vilken går under namnet "Grannar", passerar vi också. Minns alla fina statyer med "vanliga människor" som förebilder, ja, när vi besökte Bad Doberan i forna DDR. Konstnärens namn är Günter Teutsch och den är tydligen gjord 2018.

Det här var en av dem (i Bad Doberan och suddig bild, ja, ja ..), men där fanns även statyer av kvinnor - ofta i någon form av arbete -. 

Nu hemma, efter att först ha hämtat en chark/delikatessbricka från Ankaret. Oj, så fin den visade sig vara. Det blir gott till ikväll.

Vi köpte ett flak större ägg när vi kom hem. Trodde mig se tofsvipor ute på ängen, men pv var fundersam .., kunde det verkligen vara ...?

Nu VM i skidskytte. Längdskidåkningen tidigare idag missade vi och inte har vi Viaplay heller. Nåja, hädanefter gäller det att hålla sig hemma när det är direktsändning.

Dagens fönster ...

Från Babsan i Roslagen kom den här bilden och så här skriver hon: 

"Godmorgon från ett soligt Raggis. 

Maken putsar fönster och ställer tillbaka. Bra fördelning. 

Här ett fönster i gästrummet och flickorna ("prinsessorna") som har så stor plats i mormors hjärta."

Och här töserna i närbild. Så fint med blombladen som tittar fram! hälsar Elisabet och säger TACK för att du tog dig tid!

Man kan drömma hemskt efteråt ...

Igårkväll började vi titta på en amerikansk (verklighetsbaserad) serie vars titel är "Under the banner of heaven" och det ska jag säga .., att kan man sova ostört - utan mardrömmar - efter dessa sex (eller sju) avsnitt .., då är man i alla fall av annat virke än herr Göransson och fröken Nilsson.

Det är något slags underliggande otäckt som man kanske inte kan ta på .. , men som finns där hela tiden. Man bara undrar hur det ska sluta.

Om någon är av det mer kavata slaget, finns en länk här.  

Lycka till!

(Och ja, vi tittar fortfarande och jysses, vilka fantastiska skådespelare, in till minsta biroll).

Lillrundan i  snålblåst ...

 

Att promenera utan hund, det är så enbarmligt trist och enjängt, så det är inte sant. (Bilderna togs idag).

Hela tiden tänker jag på hur roligt det var när Harry lullade på femtio, hundra meter framför mig, - eller som efter covid när jag mer eller mindre stapplade fram - och hur han inte höll sig längre bort än kanske 20 meter. 

Och så stannade han och väntade in matte .., "ja, jag kommer!" sa jag och översköljdes av kärlek och tacksamhet för den där svanslöse kompisen. 

Idag var det vansinnigt kallt ute. Iiiiisvindar. Tänkte på pv som skulle cykla hem från Gullbrandstorp. Visserligen i varma kläder, men ändå. 

Han var illröd om kinderna när han kom hem!

Passerade Ecke och Britts sommarhus där en kranbil nu plockade upp precis all bråte/köksinredning/golv etc som låg på i en hög på tomten. Tre män såg jag och nu återstår mängder med säckar med isolering, vilket nog inte rymdes på flaket. 

På andra sidan vägen, står popplarna som jag tyckte så mycket om, men det gjorde inte Annelie och inga andra grannar heller. Nu står dom likt soldater på vakt och ganska fint ändå, men inte kommer det att dofta övermåttan ljuvligt utan bladen. 

I skrivande stund sitter pv framför kaminen och värmer händerna mot luckan och strax ska vi äta nästan det godaste jag vet: hans lever med mycket sås .., kokt potatis/blomkål/morötter och lingonsylt. Halleluja!

Makthavaren ....

Ligger i sängen .., klockan är lite över sex på morgonen och jag lyssnar till P1. Den amerikanske presidenten har haft ett "givande samtal" med Putin i Ryssland, det handlar om kriget i Ukraina och såklart är inte Zelensky inblandad, nej, nej, han får vänta på sin tur och självklart måste det ukrainska folket förstå att inte kan man räkna med att allt ska bli som förr, innan invasionen av Krim och allt som har hänt, det måste dom väl ändå begripa?

Nej, nej .., först måste Zelensky förödmjukas och känna sig som en mindre vetande människa.

" Vänta du på din tur medan jag som är så mäktig och märkvärdig får tala med min likasinnade i Ryssland .., ja, du kan väl långt senare få veta vad vi har bestämt (eller jag, Trump bestämt!) om vilka gränser som ska gälla och apropå det, ni har ju så viktiga jordartsmetaller i Ukraina, vill ni ha USA:s stöd, så ..., ja, ni förstår väl, ja, just det ..!" 

Å, man kan bli galen för mindre!

Dagens fönster ...

... fångades i Porto och då vet ni förstås .., jepp, då var det annannan som hade håven redo! 

Tack du flitiga fönsterfångerska!

Första noteringen ...

Pv cyklade efter jobbet till Skallkroken, jag tog bilen och cykelhållaren, samt kaffe i termos, en kanelbulle till herrn och en hårdmacka till mig och badkläderna förstås. Sen iväg. 

Plus 5 i havet och otroligt lågt vattenstånd. 

Iskallt förstås.

Efteråt, lite längre in mot stranden upptäckte jag till min glädje att GRAVÄNDERNA kommit. Ja, bara två stycken, men ändå. Går in på bloggen och letar tidigare noteringar. 

Torsdagen den 12:e april 2012 räknade jag till tolv gravänder på lagårdstaket här intill. 

Måndagen den 13:e mars 2017 upptäckte jag dem nere på stranden i Steninge. 

Bilden här ovanför tog jag de 26/2  2020. 

Torsdagen den 3:e mars 2022 såg jag ett sällskap gravänder som simmade ute i havet. 

Det betyder ju inte att dom kom just dessa datum som jag noterat, men det var då jag såg dem. 

Måndagen den 31:a mars 2014 skrev jag så här: 

En halvtimme satt vi väl där, harry och jag själv.

Längst ute på berghällen som lika gärna kan vara en slät klippa.

Gravänder och ejdrar.

Fiskmåsar.

Vågkluck.

Onsdag ....

Bilden togs 11.45.

Pv på jobb. Hemma är Sigge och jag själv, ja, tills dess jag tar den våldsamt smutsiga bilen och kör till Getinge, i akt och mening att få den tvättad. 

Precis varje gång jag ska köra in i tvätthallen, drabbas jag av lätt ångest, eller egentligen ganska svår ångest. 

På andra stationer får man köra ut - liksom rakt fram - när bilen är fin och ren, men här ska man backa och där ute står då ofta någon annan med smutsig bil och väntar på sin tur.

Nå, det blev ingen tvätt. Jag räknade till fem bilar som stod i kö före mig, så jag väljer att ta det i morgon.

Tog i stället en sväng till affären i Haverdal och postade ännu ett brev, nu till vännen i Falun. I bilen, på väg hem, lyssnade jag till utrikespolitisk debatt från riksdagen och tänkte att Håkan Svenneling (helt obekant för mig) var en suveränt duktig talare (V), men även Kerstin Lundgren (Centern) som verkade veta vad hon pratade om. Det lät heller inte som om hon läste innantill, då blir i alla fall jag själv lätt ofokuserad.

Tänkte också på vad röster betyder. Röster och dialekter. Minns att jag tyckte sååå mycket om pv:s småländska stämma .., och medan jag passerade Särdal, tänkte jag ..., att om jag hade varit blind, hade mörka röster säkert fått mig på fall. 

Nu, när jag är hemma och har ätit fiskbilens fisksoppa för 79 kronor (smakade ingenting!), pratar en kristdemokrat - därefter en miljöpartist som pratar lika snabbt som jag själv - och det är ju himla irriterande och det är nästan så att man blir stressad. Och efter honom pratar Joar Forsell (M) och han har uppenbarligen lagt in racerväxeln, vad gäller talhastighet. Tänker (mycket tänkande, jag vet ...) också på dom som ska skriva ut de olika riksdagsmännens prat, men dessa (sekreterarna) har förstås vanan inne?

Nu ska jag gå ut i solskenet! Over and out.

Dagens fönster ....

... kom idag via rymden in i min mobil och avsändare var min kusin Inga-Lill (hennes text på bilden). Ni ser väl att det lyser lite där nere längst till vänster ...?

Bilden visar "Bergmans hus" där mamma och syskonen växte upp i Dikanäs och bilden togs när familjen Larneback var på väg till fjällstugan i Fättjaur.

Så här vackert kan det vara i dom trakterna!

Och tänk, när jag var väldigt ung .., så tyckte jag att mormors hus var mer som ett slott. 

Tre våningar och resanderum och en vidunderlig utsikt åt andra hållet!

Tack Inga-Lill! säger jag.

Här en bild som jag själv tog, stod alltså och tittade rakt upp mot huset och balkongerna.

Vilken dag ...! 

Och tänka sig, att hela veckan ska det tydligen vara så här, i alla fall nästan. 

Satt länge ute och tittade på småfåglarna och nu och då såg jag motionärer - dom flesta med stavar och allra mest kvinnor - passera nere på vägen. Nästan alla kommer från havet till. 

Många småpratar med varandra ..,. nästan ingen upptäcker mig. 

Det gjorde däremot den lilla rödhaken som sprätte omkring och efter en stund satte sig på en gren i eken och försökte sig på en liten trudilutt. En bra stund tittade vi på varandra.

Äppelskivorna vilka jag slängt ut på marken, togs tacksamt emot av en koltrastarna .., och den djupfrysta fettklumpen, den tog talgoxen sig an. 

Fortfarande mest pilfinkar (i klar majoritet!), nu och då någon koltrast, nötväckor förstås .., blåmesar som kivas om fågelholken .., och ibland någon bofink. Och så rödhaken. Finns där någon finare fågel? Eller mer "behändig"? 

Jo, vi har bundit fast julgranen, annars blåser den omkull och innan den eldas upp får den agera lite skydd - det är i alla fall tanken -. 

Nu, när klockan närmar sig 17.30, är det  nästan helt ljust ute! 

Det är det bästa av allt .., att ljuset återvänder.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Maja, dotter till Eva i Tyresö: 

"En liiiten, liiiten koloniträdgårdsstuga i iskallt februariväder. 

Ser ut som nån bara är inne och hämtar kaffekoppen, fast det i själva verket är igenbommat och öde. 

Granne med världsarvet Skogskyrkogården i Skarpnäck.

Det blev ett fönster med tillhörande omgivning…, jag ville inte gå in på tomten för att fotografera. 

Kram. 

Maja."

Husdrömmar ...

Så var det dags för det andra avsnittet av den här serien och nästan lika bra det här också (som det första), med lite annorlunda stuk på än de tidigare. Mindre Gert och Anne Lundberg, mer av klipp och inte så långrandigt när man ser varje spik komma på plats. Jag tyckte att även att det här avsnittet var JÄTTEBRA! 

Och vilka kreativa unga människor det tycks vimla av!! Vi satt mest och  g a p a d e .., fyllda av beundran! (Att jag själv däremot kanske inte vill bo i ett sådant hav av färger, det är ju en annan sak).

Länge sedan sist ...

Det var verkligen länge sedan jag läste något av Håkan Nesser, (länge sedan jag läste någon krim-bok öht, tillvaron har ju varit så fylld av hemskheter ändå), men den här boken stod på "återlämnade-vagnen", den som står alldeles intill datorn där man själv registrerar sina lån och på den vagnen tittar jag som regel alltid. 

Upptäckte sedan att detta är författarens senaste alster och det slog mig att det var nog omslaget och färgerna som gjorde att jag föll pladask. Och detta att cykeln fortsätter på baksidan!

Började läsa nästan genast när jag kom hem, tog tidigt på mig nattlinnet och lade mig på soffan Ektorp (kan aldrig sitta och läsa) och där blev jag liggande en stor del av kvällen och även nu på morgonen. Pv sysslade med DN:s korsord från i lördags.

Nåväl, det visade sig vara en småputtrig och trivsam historia det här .., ibland kändes det som lite "utfyllnadsprat" (men i skrift), men i det stora hela tyckte jag väldigt mycket om den! Här en recension.

Ser att det vita överkastet på bilden tycks lilafärgat, ja .., det var väl nåt med ljuset kanske, det är faktiskt vitt och fint. Och så praktiskt det är, detta att alla som har lånekort på Harplinge bibliotek, kan logga in sig i princip när som helst och ofta är man alldeles ensam där inne. 

Och så här fint var det för någon dag sedan, då, när solen var på att sjunka ner bakom horisonten!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster fångat av exet, under vistelsen i södra Spanien. 

Tommys fru Karin, hon skickade den här bilden till mig. (Tack till er båda!)

"Hej på dig! Du skulle gilla vattnet här!" skrev hon, ja, som känner sina får på gången.

Full fart i Malå idag ...

Bilden från sidan "Visit Malå". 

Den äldsta hör av sig och berättar om dom tyska turisterna som är så vänliga och det är mycket "Guten Tag" när dom möts vid huset där hon hyr sin lägenhet- tyskarna själva var redo för skoterutflykt och någon körde fast nästan direkt. Skotrarna utgår från baksidan av huset där Maria bor.

Och så är det testbilförare ute på isen och mängder med husbilar och hotellet hade fullt upp; etthundra frukostgäster till idag! Tänk, om det ville vara fint väder och titta, så mycket som finns att göra!

Så glad jag blir, ja, att samhället lever upp! 

Minns min pappas brev - författat något år innan han dog - där han berättade om Mikaelihelgen. 

"Förr i världen var det roligt, tjim och tjo och mycket fylla .." skrev han. 

Pappa, som jag aldrig någonsin sett onykter!  För min inre syn såg jag precis hur han log när han skrev den raden.

Längtansbild ....

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag så till den milda grad längtat efter sol och ljus och bad i ett varmt (eller i alla fall halvljummet) hav, som i vinter.

Det händer att jag tittar på olika sidor hos Tui och Vingresor, men mer än så blir det inte. 

Men tänk .., att sitta på en balkong och lyssna till fågelkvitter och med baddräkten på tork .., ack, vilken lycka.

I landet Halland är det plus-minus-noll idag och tämligen grått. Tämligen ordinärt vinterväder, med andra ord. 

Ambitionen är att skriva två brev ., att svänga förbi biblioteket och kanske även Sonja .., och så visas en österrikisk kortfilm klockan 17.00 i Svt 2, den tänker jag inte missa.

Hos UR kan man titta på på hur många program som helst som tar en runt världen ..., och kanske beger jag mig - åtminstone andligen - idag till "Natursköna Norfolk och Suffolk".   Tänk, om inte tv hade uppfunnits!

Dagens fönster ....

Det här passar väl bra som ett söndagsfönster, även om det inte är kyrkligt?

Tack annannan som tog dig tid att stanna till! 

(Från Porto, alltså).

"En och annan promenad ..."

Från annannan kom för ett tag sedan det här fullkomligt ljuvliga klippet, det som en gång hennes mamma hade sparat.

Det tycks mig som det är från Ystads Allehanda den 8/5 för väldigt många år sedan. Texten slutar ..."Känner mig: Inte alltid vuxen."

Å andra sidan spelar det ingen roll, jag tror att det är tämligen giltigt även nu, långt, långt senare. 

När jag läste detta tänkte jag att vilken härlig kvinna det här var .., som skrivit kontaktannonsen! 

Men jag tänkte OCKSÅ .., å, så härlig annannans mamma måste ha varit som klippte ur och sparade detta .,. det vittnar ju om humor och inutiglädje! 

Ikväll frågade jag om det var okej att lägga ut det här på bloggen. Det var det. 

Tack annannan! U n d e r b a r t!

Dagens fönster ...

Ett avlångt fönster fångat av exet, som i skrivande stund befinner sig i södra Spanien. 

Det var snällt av dig, Tommy!

Lördag ...

Då tar jag sikte på bageriet i Slöinge och köper två semlor, vilka fördelas på fem personer. Dels för att dom är både stora och dyra, men också för att det räcker. Godare mandelmassa har jag nog aldrig smakat - ja, möjligen hos de semlor vi brukade köpa på bageriet, nära slalombacken i Sälen -. 

Vid de få borden inne i själva butiksdelen satt fyra personer och då är det fullt, men det var ont om plats på parkeringen, så kanske satt många inne i själva huset intill?

Jag undrar om det finns nånting som gör mig lyckligare, än ett gott, färskt bröd? 

Den här semlan är i ordets rätta bemärkelse att skådebröd. Eller  en skådesemla. 

Alla semlor görs efterhand som kunderna kommer, så man får vara beredd på att få vänta. 

Senare på dagen tog jag minstingen med mig och körde till affären. Hela vägen dit skrämde Viggo spöken till höger och vänster, ja, med hjälp av isskrapan. 

"Titta, där är tre småspöken bakom trädet!" ropade jag och då blev det brått att låtsas panga med skrapan.  

En sväng ner till Skallkroken blev det också och där såg vi ett äldre  par vilka från bagageluckan plockade fram en fikakorg och så gick dom och satte sig i ett av vindskydden.

"Ta med dig badbyxor!" bad jag sonen innan han lämnade Skåne. 

Nja .., det var snö på trappan i morse och ganska kyligt ..., så jag förmodar att något dopp blir det inte. 

Och från Malå kommer den här bilden, tagen från dotterns balkong. 

"Tyska turister som ska  på skoterutflykt till Vildmarkscampen", skriver Maria.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som var ellem i Skellefteå: (Tack ellem att du tog dig tid!)

"Idag tog vi en tur söderut. Vi åt en väldigt god blomkålssoppa på Lövångergården. Därinne finns väggmålningen av kyrkstan. 

Bredvid ligger sockenmuseet och på andra sidan den gamla skolan. Där har tiden stannat och den ser ganska frusen ut. 

Vi hälsade på en gammal vän som flyttat till äldreboendet där. Då blev det en snabbtitt in i den knappt årsgamla saluhallen som säljer närproducerat, mestadels mat. Jag gick ju förstås inte tomhänt därifrån. ellem."

Detta är alltså Sockenmuseet. Fina färger tillsammans. 

Elisabet skriver: I Lövånger finns även Kyrkstaden med sina fina stugor och om vi åker upp till Norr, - och Västerbotten sommartid, då är detta någonting jag verkligen vill besöka.

Idag ....

Dopp i havet, kaffe och macka efteråt. Solvärme mot nakna ben. 

Ångest innan, tacksamhet efteråt. 

Tacksamhet för vad? Kanske till mig själv, för att jag, trots ångest inför att stiga ned i detta iskalla, ändå gjorde det. 

Pv har förvandlats från badkruka till friskus. Kliver ner utan att tveka och slänger sig i. Jag fattar inte vad som har hänt. 

För övrigt? Har pratat med den rara ellem i Skellefteå, som skickat en sån underbar sagobok, utgiven på Guldvingens förlag - vilket vackert namn -!

Den boken ska jag läsa för dom skånska pojkarna när vi ses på lördag! 

ellem, om du läser här, kan du väl förklara vem som gjort vad och hur ni var släkt? Det blev så mycket surr om bad, så nu tappade jag bort om Marita var din moster eller kusin och Daniel ...?  

Så här ser omslaget ut! Det blir nog spännande läsning. 

Så här berättar ellem om boken: Marita är min kusin på pappas sida och Daniel är hennes son. Han har skrivit berättelsen och fotograferat mycket. 

De har hjälpts åt att göra figurerna. Daniel gjorde gubben och Marita har gjort många av figurerna. Sen har de byggt och arrangerat tillsammans. 

En gammal oljemålning är bakgrund på nåt ställe! Marita finns på Instagram där hon visar lite. Och en kul detalj: vår farmor är med på en tavla med lite förstorade glasögon. Hoppas du sk.a gilla boken! ellem.

Varav hjärtat är fullt ...

Bilden visar Malå Sjukstuga, belägen vid Tjamstabergets fot. I min barndom kunde man höra berguven hoa, då, när man någon gång övernattade hos mamma i personalrummet. 

I en kommentar från "Anonym" (solnedgångsbilden lite längre ner) menar hen att vackra solnedgångar föder inga familjer och det har ju hen rätt i. Svarade i en kommentar som jag ser blev väldigt emotionell .., jag har verkligen så starka känslor för Malå i allmänhet, men människorna hemma i synnerhet. 

Och jag berättar om vårdcentralen och dess - i mina ögon - fantastiska öppettider, till 21.00 på kvällen alla vardagar och till 17.00 på helgerna. Ambulans finns redo att köra svårt sjuka patienter till Lycksele och är man riktigt dålig, kommer ambulanshelikoptern och flyger iväg med den sjuke.

Och jag berättar om vad som finns hemmavid, men det som kanske inte kommer med, är att jag tror att det är en viss tåga i människor boendes i inlandet, vilka inte är vana med närheten till det mesta. 

Så hittade jag detta .., det är nog boken som handlar om Malå sjukstugas historia och den som berättar om hur det var, är den barnmorska som jag hade när jag väntade Anders - Maud Lindberg -. Jag tycker nog att det säger en hel del om människor där uppe i norr.

 Dagens fönster ...

... fångades igår, då, när solen flödade som bäst och när energin tjoppade upp, så där som den ofta gör när det blir ljust och fint ute. 

Mindre lustigt med flödande ljus inomhus .., oj, här gäller det att ta fram dammvippan!

Nu på morgonen är det gråmulet och plus-minus-noll på termometern.

Malå idag ...

Så här såg det ut när Maria rastade hundarna i eftermiddag. Tänk .., att detta var vår utsikt från vardagsrumsfönstret, då när jag växte upp och senare under ytterligare femton år hemma.

Femte februari ....

Så här är det också. Strålande solsken och blå himmel. Vind från väst. Rårakor till middag. Långt telefonsurr med god vän. Jag berättar om den i mina ögon så vackra minnesstunden i S:t Nicolaikyrkan i Örebro och det tyckte även telefonkompisen, men hennes make var däremot väldigt upprörd och tyckte inte alls om det hela. Inte heller att kungen och Silvia var på plats. Jag tyckte tvärtom. 

Om detta pratar vi ganska länge.

Skrev ett brev till Ingrid i Falun och tänkte att jag måste köpa nya färgpennor. Har börjat lägga in en bild längst upp på brevet, så blir det så mycket finare. Det är egna bilder, eller även såna som jag fotograferat från den där underbara boken av Sune Jonsson. Minns när jag på sextitalet köpte brevpapper på Burwalls ..,  r i k t i g t   brevpapper, kuvert på vänstersidan och arken till höger. Det var sånt som var perfekta julklappar till mig. Numera är det vanligt A4-papper som väl mest används till kopiering, men det blir fint. Man kan ju måla lite också, i kanten.

Vad har dagen för övrigt bjudit på? Jo, jag räfsade löv och kvistar .., har tvättat och hängt ut tvätt (lycka, rakt av!) .., och lyssnat på en ung kvinna som vittnade om skräcken när hennes klass blev inrymda och hur lärarinnan kröp omkring på golvet och försökte trösta och lugna skräckslagna elever. Läraren hade blixtsnabbt låst dörren och försökt barrikadera densamma för att inte skytten skulle ta sig in och jag tänkte att vilken sinnesnärvaro och vilken underbar människa!

Och i rabatten börjar det hända saker.

 Dagens fönster ...

... fångades genom bussfönstret när pv var på väg från Lycksele till Umeå. 

Hotell Lappland ligger alldeles vid Umeälven och här kan man ta sig en titt hur det ser ut där inne. 

Som vanligt - ungefär som i alla krimserier på tv - är bilderna tagna i dunkelt ljus, ja, det ska väl se extra mysigt ut. 

Det var i måndags som Pv precis hann få upp mobilen för att fånga några fönster. Tack! säger jag.

Birgitta berättar vidare ...

"Pensionärer behöver aldrig betala mer än 6.20 per recept, alltså cirka 35 sv.kr. Jag går gratis till min läkare, men om man ska träffa en specialist, får man betala vad han/hon begär, men man får sedan tillbaka vanligtvis minst hälften från Medicare - vår sjukkassa -. 

Buss och tåg är gratis för pensionärer. 

Allt detta kan variera mellan de olika staterna, men vad jag skrivit gäller i alla fall Sydaustralien.

Här har vi till vår fasa hört att det skett en skolskjutning i Sverige med ett 10-tal döda! Hur hemsk håller inte denna värld på att bli ??!!"

// Birgitta berättar vidare: "Annars började jag dagen med att åka till Collonades för att uträtta ett bankärende. På banken var det lång kö och när jag äntligen kom fram till luckan, så skulle jag ställa mig i en annan kö. Ack ja, det som skulle kunna ha åtgärdats på 5 minuter, tog i stället över en halvtimme."

I Australien kan man uppenbarligen ännu uträtta ärenden på banken, tänkte jag.

Det som hände ....

(Bilden är från arkivet).

Dagen därpå, som är idag - en alldeles vanlig onsdag i början av februari - känns det som om tillvaron tippat överstyr alldeles, ja, långt mer än vanligt. Arma alla de människor som var med om detta .., all skolpersonal, elever i alla åldrar (tänker på kvinnan från Syrien som intervjuades och vittnade om alla minnen från kriget hemifrån som nu kom tillbaka .., och skräcken och rädslan!) och alla poliser och all vårdpersonal och alla som ställdes framför en kamera och med tillkämpat lugn skulle berätta om vad som hänt och vad som väntade. 

Jag tänkte även på föräldrarna till skytten. Å, vilken fasa! Aftonbladet hade tydligen ringt upp pappan och frågat vad han tänkte om saken, innan den förstnämnde ens visste vad som hänt. Så skamligt! Har kvällstidningsreportrar ingen som helst anständighet i kroppen?

Och lokalpolischefen Roberto Eid Forest - vars namn jag nog aldrig kommer att glömma - försökte så gott det gick att lämna information till väntande journalister och denne Roberto växte allt eftersom dagen gick. 

På kvällen körde pv in till stan på körövning .., jag blev sittande i soffan och Sigge - lyckligt ovetande om världens tillstånd - låg intill mig (alltid nära matte numera) och t.om en liten raggig, snart sextonårig kattherre, spred en slags trygghet.

Och på olika sociala medier kunde jag ta del av varma hälsningar till det svenska folket, ja det var människor från våra grannländer och från andra delar av världen och jag tänkte att t.om. bokstäver kan värma. 

Ungefär så.

Så kan det också vara ...

Så här skriver min nu 80-åriga syster i Australien: 

"För några dagar sedan ringde en trevlig dam från RDNS - Royal District Nursing Service - och undrade om jag ville ha en städhjälp. Det ville jag gärna och frågade vad det skulle kosta, men det var helt gratis, staten betalar. 

Det var min läkare som talat om för dem att jag kunde vara i behov av hjälp, så nu ska jag få städhjälp var fjortonde dag med början nästa tisdag. 

Och jag är tydligen approved för att få en gardener också, men för närvarande fanns ingen tillgänglig."

 Dagens fönster ...

Här, på hotell Avalon i Göteborg, bodde den värmländska madamen Turtlan med sin M under helgen som gick och det var då hon passade på att ta fram den allra största håven! Oj, så många fönster i en enda bild! Tack Turtlan/Annica!

Jag mejlade henne och frågade om hon kunde tänka sig att recensera hotellet lite ., så där så vi andra får lite information och kanske själv blir sugna på ett dylikt boende. 

Kollade själv priset för 1 övernattning i mitten av veckan i februari - det blev 1354 kronor, verkligen inte dyrt. Frukost ingår, men då är priset INTE återbetalningsbart och ska betalas i förskott. Lägger man till 200 kronor, kan man avboka fram till 1 dygn innan den bokade dagen och man kan betala vid ankomst eller online. Frukost ingår. (Utmärkt frukost ingår .., står det på Avalons sida).

Så här skrev Turtlan:

"Vi bodde på hotell Avalon. Ligger alldeles granne med saluhallen vid Kungsportsplatsen. 

Bäst: ett lite mindre hotell som är lite annorlunda byggt. Inte de där raka korridorerna där alla rum är likadana. En massa konst på väggarna och spännande möbler. Bra frukost utan tvekan! 

Egentligen inget vi var missnöjda med. Jo, den där parfymdoften många hotell har börjat med i korridorer och lobby. Det tycks bli allt vanligare. Tur nog inte inne på rummen. 

Hälsningar Turtlan på tur."

Ny vecka ...

Måndag. Gråmulet ute. Det blev en underlig natt. 

Vaknar kring midnatt och tror att det är morgon .., samma sak vid två och tretiden. Det är som att det inre urverket har hakat upp sig. Upptäcker Sigge som ligger längst nere vid fotänden av sängen, precis där Harry brukade kura. Tänk, att en katt kan förmedla någon slags trygghet. 

Vid sextiden lyssnar jag till P1-morgon med Elias Wahlberg som programledare. Han är mästerlig; likt en dirigent plockar han in korrespondenter från olika håll av världen .., och det är SMHI och vädret och allt flyter på. Mycket handlar om Trump och höjda tullar .., om Mexico, Canada och Kina och snart kanske även EU-länderna dras in i eländet.

Några timmar senare kör jag till affären. Även idag är det tomt på hyllan där Shebas Kalkonfrikassé ska finnas och nu är det nog två veckor sedan där fanns en någon burk. Ber Carro som jag arbetat med tidigare att kolla lagersaldot. Jodå, det är jag som jag trodde .., datorn visar att där ska finnas 21 burkar frikassé, men på hyllan ekar det tomt. 

Man kan ju tänka sig att någon haft det ovanligt knapert efter jul och då kanske - jag säger kanske - katten jamat av hunger och måhända "glömde" då någon att betala kattmaten.  

I vanliga fall registrerar datorn varje såld burk och när det närmar sig de sista, då beställs det hem per automatik. Förr i världen påminde ofta kunderna (gjorde det t.om på slutet när jag arbetade) att vi skulle beställa hem någon speciell vara, "glöm nu inte att beställa ...!", men det har moderniserats.

Och pv är på hemväg. Till min mobil kommer bilder bl.a från Umeå. 

"Nu har vi lämnat Umeå, 15 minuter sena, men jag har 24 minuter på mig i Sundsvall, så det ska nog lösa sig. Just nu bra fart i spåret, i alla fall."

Nytt sms. 

"Passerat Örnsköldsvik. Underbart väder, minus 8 ute. Härligt med tåg!"

Och så ännu ett. "Här skiner solen från klarblå himmel. Passerat Husum, bara en sån sak." 

Uppdateringarna duggar tätt. Här är nästa. 

"Härnösand. Hit seglade jag för fyrtio år sedan. Nu är tåget nästan i rätt tid."

Härnösand, ja. I Härnösand bodde under något år eller två min f.d. klasskamrat Dinah och från henne kom alltid så trivsamma brev, skrivna med blyerts och alltid textade. 

Nu är det långt mellan gångerna som vi hörs av. Dinah - som för  övrigt växte upp i Adakliden utanför Malå - är yngst av många syskon och alla har bibliska namn - Rakel, Deborah, Hagar, Samuel, Johannes och så vidare -. Dinah bor i Järfälla och föder upp hundar av rasen Lagottos.

Själv ska jag nu dammsuga på övervåningen och torka golven.

Dagens fönster ...

"Hej!

Tänk så många olika fönster vårt hotellsrumsfönster bjöd på. Eller det ena.

Åt ett åt hade vi ett litet fönster mot gatan uppe på 6:e våningen.

Åt andra hållet ett lite större fönster mot en innergård som bjöd på en massa olika fönster.

Tänker på hur arkitekten kan ha tänkt…? 
- Hur många varianter av fönster ska jag ha här? Ett med väldigt mycket spröjs. Några stora och några små fyra i rad.

Ja lite sånt.

Men oavsett så var håven med. 

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar från helgen ...

Från Maria kom den här bilden. Malå, förstås. Vilka kontraster det är i vårt land! 

Och pv har åkt två, tre mil, kanske fyra någon dag och såg ut så här igår på eftermiddagen. 

Senare på kvällen var det Melloträff hos hyresvärden, dvs Maria, som hade sina väninnor på besök. Sju damer inalles i vardagsrummet, ni kan ju gissa om herr Göransson trivdes!

Idag var det sista dagen uppe i Malå .., bussen till Lycksele går vid 06.30 i morgonbittida och därefter är det mest tåg som gäller och han har vänligen anhållit om hämtning i Falkenberg halv1 på natten. Jo, jo. 

Idag på morgonen handbollsträning för 5-åringarna - såväl flickor som pojkar - och jag kan säga att töserna var betydligt mer fokuserade på övningarna, ja, än pojkarna! 

Sporthallen - som var såå fin - var uppdelad i två halvor och i den ena fick småsyskon gympa och i den andra var det handboll som gällde. Mängder med föräldrar var där!

Därefter dopp i havet på Ribban. Maja, som förvandlats från badkruka till hur tuff som helst när det gäller kallbad .., dopppade sig även idag! Vad har hänt ...!? 

Fy, så kallt vattnet var och vi var dom enda som tyckte detta var ett bra påhitt. (Men bastubadande herrar ville kanske få upp ångan först ..).

Väl påklädda igen blev det kaffe från medhavd termos samt tunnbrödmackor, å. det satt som en smäck, allt medan Viggo lullade omkring med den stora badtermometern och ville kasta den i havet. På en träbräda där man kunde hänga av sig kläderna, hade något kritat in de senaste dagarnas vattentemperaturer. Vi kunde vi läsa att det i lördags var +3 grader i havet.

Så .., alldeles intill bilparkeringen, upptäckte jag en äldre man uppe i en skylift som tycktes rafsa ihop alhängen. Jag fattade ingenting. Frågade honom vad han sysslade med .., jo, han samlade hängen av klibb-al som skulle bli till medicin mot pollenallergi! Kan det verkligen vara möjligt ...?

Åkte därefter hem. Vansinnigt många långtradare på E6:an och efter Helsingborg blev det lite frost, men enbart på ena väghalvan och sen blev det rimfrostiga träd ... och uppe på Hallandsåsen snöglopp! Så var det med den vårkänslan. 

Nu hemma hos Sigge som precis gottat sig åt makrill i tomatsås.