På innergården ...

... som är fyrkantig och där man bland annat kan hitta ett vildvuxet trädgårdsland .., fyra körsbärsträd ., en parkerad fyrhjuling .., några sittplatser med möjligheter att grilla .., ja, där finns även ett plommonträd.

Varje höst blir där bra med frukt och gissa, vilken sinnlig njutning det är att sträcka upp handen och norpa sig ett plommon direkt från grenen!

Faktiskt tycker jag nog att plommon är en av de allra godaste frukterna i Vår Herres stora trädgård.


På innergården finns även ett gäng katter, oftast synliga bakom något fönster.

Som den här.

En riktig tiger-katt.

En som ska vandra omkring ute på savannen och lojt lägga sig i skuggan under ett träd.

Om två veckor ...

... på pricken, är vi där.

Om allt har gått som det ska.

Och särskilt trångt på stranden ser det inte ut att vara heller.

Bilden visar utsikten från en webbkamera, inte långt från hotellet hos herr Lefteris.

Dagens fönster ...

.... är ett reprisfönster .. men bara för att jag tycker så mycket om det.

Anitha uppe i Adak tog bilden, men icke i Adak, utan i Helsingör.

Ännu en hälsning från Pelle ...

"Nu har jag varit här i landet Småland i snart en vecka och det går jättebra.
Matte trodde att jag skulle längta hem .., eller till Stensjö eller Steninge, men det gör jag inte.

Gunvor har flera rum som jag får vara i och jag brukar följa henne nästan överallt, fast inte till affären, det får jag inte.

Då säger hon ..."Pelle lilla, nu får du vakta huset!" och då gör jag det.

I landet Halland, där sover jag mest ute på altanen, men här, i staden som heter Ljungby, där sover jag i Gunvors säng.

Jag har till och med börjat sova uppe vid hennes huvud, men då blir Gunvor lite putt och säger att nu är ändå gränsen nådd .., och så måste jag lägga mig längst nere i sängen.

"Fast jag kan dra upp mina ben lite så du ryms Pelle", säger hon då.

Gunvor är så snäll.

Vi är faktiskt bästa vänner.

En del dagar går Gunvor ut på stan, ja, hon är med i nånting som heter vattengympa och hon har väninnor som hon träffar och så ska det handlas och så, men då sköter jag mig själv.

Ikväll har jag pratat lite med matte i telefonen, eller egentligen var det matte som pratade och Gunvor höll luren mot mitt öra.

"Heeeej lilla Pelle .., men hur har du det i Småland ..?" sa matte flera gånger.

Jag tror nog att hon saknar mig ganska mycket.

Nu ska Gunvor och jag go to bed, så jag måste sluta!

Jam-jam från er vän

pElle."

Nya tider ...

En "kollar mail och lite så där ...".

En annan kollar på fotboll.

Mellan varven pratar vi med varandra.

Vid klostret ...

... sitter hon, kvinnan som brukar handla i affären.

Oj!

Spelar hon dragspel!

Ja, det är väl så där det blir för mig .., det är så jag ska sitta och spela fiol för att få ih9p till maten.

Grattis Västerbotten!

Och Grattis Umeå!

Här är Spänningens Minut på film.

Ännu mera love story ...

Underbar bild: Eva på Frösön.
Och när man har läst texten, förstår man att fönstret öppnades.


Från dagens "Så träffades vi" i DN.
Fullkomligt underbar läsning.


På sommarverandan juli 2004.

Min syster läser Steinbecks "Travels with Charley".

"Det där är ju min gamla bok", säger jag.

"Just det - och här står att du fick den av Paul hösten 1964. Vem var han?" frågar hon nyfiket.

"Ah - Paul! Vi träffades på en kibbutz sommaren 1964."

Så berättar jag om vår vänskap, vår självklara närhet, vårt gemensamma intresse för litteratur, bokpaketen från USA som gladde mig under 1964 - 65. En lycklig tid! Men båda var vi redan förlovade på var sitt håll.
Jag gifte mig och tappade kontakten med Paul.

Augusti 2004.

Tusentals mejl har samlats under min datorfria semester, mest spam.
Men - plötsligt: bland allt skräp ett kort anrop från just Paul.
Efter 40 år - och avsänt exakt samma dag som samtalet på sommarverandan ägde rum.
Vad nu?
Är det detta de kallar synkronisering?

Han söker kontakt med finländskan som plockade potatis på Lhavot Havivia sommaren 1964. Han har hittat mig genom Google.

Paul är änkling, jag frånskild.
Vi skriver ett oräkneligt antal brev denna höst 2004.

Den 1 november står jag ohyggligt nervös på Arlanda. Hjälp, ska han faktiskt bo hos mig i två veckor? Är han förändrad? Känner jag ens igen honom?
Mitt 63-åriga hjärta uppför sig tonårsaktigt.

Snart dock ett djupt lugn.
Vi är ännu mer "soul mates" än väntat.
När Migrationsverkets kvarnar malt klart flyttar han hit.

Vi två nygifta pensionärer sitter i solen på verandan, suckar "it´s a rough life .." över våra drinkar - och böcker.

Och ler.
Cirkeln är sluten.
Jag är hel.

Monica Thelestam."

Och ett till onsdagsfönster ...

... bara för att den bilden är så ... somrig.

Den kommer från den här madamen.

Såja.

Cykelstölden är nu anmäld hos mycket sympatisk skånsk ung kvinna vid polisen.

Det var just detta som sonen arbetade med i somras, att ta emot anmälningar av alla de slag.

Tänk, om han hade tagit emot mitt samtal!

Hur glad hade man inte blivit då?

Idag ....

.... är det ledig dag som gäller.

L e d i g dag.

Tänk tanken!

Och himlen är ljust blå och min gardin fladdrar lite i vinden.

Sicken glädje.

Lediga-dags-fönstret ...

.... kommer från Västmanland.

Ellis tog bilden.

Och så en kvällsbild ..

Klicka gärna.

... från Hasse som inte längre bor i Örnsköldsvik, utan i Västerbotten.

Där han slagit läger med sin käresta och alla deras hundar och med husbilen.

Som ett helt nytt liv! säger han när vi telefonsurrar tidigare ikväll.

Han låter väldigt förnöjsam.

Och vorden pensionär är han också, den gode Hasse.

Bilden var i original ljusare, men jag tog mig friheten att mörka den .., det är ju kväll, nästan natt nu.

Jag undrar var min stulna cykel befinner sig ..? Och den nya cykelkorgen .. och låset?

Åååå, jag hoppas verkligen att cykeltjuven trasslar in sig i pedalerna och ramlar och bryter benet.

Kväll i Malmö ...

"Åååå, guuuud, så hungrig jag är .., jag måste äta nu annars blir det sockerfall inne i salongen och det är inte bra ...!" säger Bettan och skyndar sig att köpa kebab i pitabröd.
Själv har jag redan ätit upp min.
Och spillt på min blus.

Och tillsammans med Bettankax blir det biobesök på Spegeln, inte långt från järnvägsstationen.

Det är en helt ljuvlig sensommarkväll med varma, lena vindar .., och där är två äldre damer som sitter vid ett bord i skuggan under ett träd och äter glass och bakom vårt bord smatterpratar två män i 25-årsåldern och allt samtalet handlar om är gym-träning och vilka drycker som ger bästa effekten och en av dem säger att han på nån månad bara har gått upp fem kilo, "tänk dig fem kilo!" och jag har god lust att säga att den konsten kan minsann jag också - utan näringsdryck -.

Filmen visar sig vara ...,. magisk.

Han är helt enkelt mästerlig, herr Almodóvar .., med ett foto som .., ja, går rakt in i hjärtat och vilken vacker musik och vilka skådespelare!

Alla är bra.

Penelope Cruz är som vanligt suverän och så vacker så man får ont i magen.

Suck och pust ...

Och när jag kommer hem från Malmö och bion .., så ... är min nya cykel stulen.

Öde eller slump ....?

Och vad har bilden med texten att göra?
Slätt intet.
Jo, lite. Den togs av Bentes son Ola, just fra Norge.


Så här var det .., ja, den där lilla artikeln från DN:s familjesida som jag berättade om igår.

"Så träffades vi".

Det var en regnig dag de 31 oktober 2007 som jag skulle flyga till Olso för att träffa en gammal flamma från en Magalufresa 2000. Jag var spänd av förväntan och tänkte köpa en fin parfym. På taxfreen på Arlanda frågade jag om tips på en bra parfym till en 30-årig jenta fra Norge.

Hon som gav mig tips var det vackraste som gått i ett par skor.
Hon visade sig också var en supertrevlig och charmig jenta som skulle hem till Norge på lite semester eftersom hon jobbade och bodde i Stockholm.
Vi hade ett trevligt samtal där inne på taxfreen och sade sedan Hejdå till varandra.

När vi skulle gå ombord på planet visade det sig att vi skulle med samma plan och väl ombord kom hon fram till mig och frågade om hon kunde sitta bredvid mig. Det fick hon såklart och vi hade en trevlig timmes flygning.

Väl på Gardemoen sade vi hej då igen, men efter 20 meters promenad vände jag på klacken och gick ikapp henne för att ge henne mitt visitkort.

En vecka gick .., två veckor gick .., fyra veckor gick.

Sedan ringde hon.

Vi började dejta och det ena ledde till det fjärde.

Vi flyttade ihop i Stockholm och den 24 april 2009 lämnade jag moder Svea och har nu blivit norrman.

Vi har ringar på fingret, ska gifta oss om två år och ska skaffa en hundvalp nu i december.

Så kan det gå när man ska till Norge på dejt.

Det hela slutade med en helt annan norska.

Stefan och Camilla."

Sånt här tycker jag om att läsa; det gör mig helt enkelt glad! hälsar bloggmadamen, säkerligen mer romantisk än hon tror sig vara.

Tisdagsfönstret ...

.... kommer från den här madamen.

"I ett fönster på trädgårdshuset Keramika Fantasia i Bollerup speglar sig en del av Österlen", skriver hon.

Vägen som är livet ...

Alla ni som har Dagens Nyheter: glöm inte att läsa den där lilla spalten på Familjesidan som har rubriken "Så träffades vi"!

Dagens tidning, alltså.

Är man inte varm i hjärtat när man har läst den berättelsen .., då vet jag inte.

Det är så romantiskt och ger så mycket hopp .. så det är inte sant.

Och efteråt funderar man över detta med .., ja, öde eller slump ..?

Annat läsvärt i dagens tidning .., var för mig detta.

"Och nu blir det reklamfilm ...."

Det var väl förra hösten som Bettankax och bloggmadamen satt i en kyrka i Lund och lyssnade till Halmstad Kammarkör och jo, det var då vi bestämde oss för att en gång per månad gå på bio.

Vi skulle turas om att välja film.

Och ååå, så många filmer vi har sett!

Inte en endaste en.

Men nu, nu ska det bli av.

I morgon.

Då ska vi mötas i Malmö och på härliga biografen Spegeln uppleva detta.

Bettankax valde först.

Somliga ...

Eva på Frösön målade.


... cyklar till jobbet.

Det tar väl tre minuter, kanske?

Andra .., cyklar betydligt längre.