Insikt nr 206 ....


Pensionatsvärden handlar hem Icas margarin och jag köper Smör.

Och vid Skavlan-tid går diskussionens vågor höga vid slagbordet .., hur skadligt är emulgeringsmedel och E-nummer och egentligen .., den som motionerar flitigt och inte röker, den kanske kan jämna ut det hela med att använda Icas margarin och hon som gör tvärtom - bloggmadamen, t.ex - ja, hon kan ju kalasa på smör och känna sig nyttig ..., och det surfas runt på olika sidor och pensionatsvärden säger att man faktiskt inte kan köpa allting rakt av .., "källkritik, det är viktigt det, det säger jag alltid till mina elever och få höra nu, vad är det som är så farligt med t.ex. emulgerinsmedel, ja, jag undrar bara, helt neutralt.., men jag vill v e t a ?" fortsätter han.

Till lördagsfrukosten har vi Bregott.

Morgon i pensionatet ..

Tretton grader kallt ute.

Tretton grader varmt inne.

Och när pensionatsvärden ska ta på sig toffeln, hittar han en död liten mus.

Under toffeln.

Lördagsfönstret ...

.... finns i Arjeplogs kyrka.

Vännen Ellis tog bilden.

Grattis ändå!


Om ens kusin fyller 57 år och man tänker slå en signal och gratulera, men inte är hundra säker på var hon bor, så kan det bli lite knepigt.

Särskilt som det finns 987 st Barbro Johansson i vårt land.

Bara så ni vet ...

Varje morgon när jag äter frukost, sitter sigge nilsson på stolen till höger om mig och så får han en skiva söndersmulad Herrgårds, - eller Cheddarost.

Å, så lycklig han blir!

Ikväll har vi upptäckt att han även tycker om Brieost.

Guldbrie .., mums, mums!

Och nu tittar han på Skavlan.

På Spåret ...

Jag vill bara meddela att Århus tog jag på tio poäng.

Tack, det var allt.

På vift ...

"Homecoming" av Norman Rockwell.
Bilden från Saturday Evening Post.

För första gången på evigheters evighet (läs: tre månader) tar jag bilen och kör alldeles själv till såväl Getinge (sjukgymnasten) som till Halmstad.

Det är svårt att ta sig in i bilen, ty knäet är så svullet att jag först måste skjuta stolen rejält bakåt och på så sätt svinga in benet och därefter fixa till det hela i framåtläge.

Allt går.
Inte bara i Västerbotten, utan även i landet Halland.

Och jag hittar dit jag ska utan knot och parkerar vid det vackra slottet.

Jag halkar omkring i snömodden .., får ont i benet .., handlar grönsaker i det stora tältet på Stortorget (hur billigt som helst! 7:90 kilot för röd paprika, 12:- för ett halvkilo kärnfria druvor ..!, 4:90 kilot för Asterixpotatisar!) .., mannen bakom disken talar hela tiden i sin mobiltelefon .., inte ett hej .., inte ett tack .., en kurs i vänligt bemötande vore inte så pjåkigt, tänker jag .., och så blir det Systembolaget .., får förslag på ett passande vin av vänlig expedit .., står i en kö med enbart kvinnor (jag räknar till sex stycken!) och sedan återvänder jag till bilen och inväntar pensionatsvärden.

Aldrig kommer han!

Det visar sig att jag har missförstått tiden och det blir kallt om fötterna och jag läser Kvällsposten från första till sista sidan och ber en bön att polischefen som nu är häktad för sexbrott inte ska han någon fru eller sambo och absolut inga barn, men det har han.

Ååå, arma anhöriga! tänker jag.

Och så ringer pv och jag hämtar upp honom vid gymnasieskolan (hittar dit, lätt som en plätt .., underbart!) och så blir det ett besök på Röda Korsets loppmarknad där jag fyndar en UNDERBAR tavla av Sven Westerberg.

Tavlan är daterad 1955 och är ett provtryck .., som en fura faller jag för den.
Pris 30 kronor.

"Men visst är den helt ....!" säger jag till pensionatsvärden.

Han bara ler. (vilket betyder: inte ett dugg!)

Bild på fyndet kommer vad det lider.

Och ja, detta är tänkt att bli min pensionsförsäkring och när Antikrundan kommer på besök till någon närliggande stad, då ska Knut titta på tavlan och utbrista att detta är något av det mest fantastiska han har sett och VET JAG HUR MYCKET DEN ÄR VÄRD!!? och det vet jag ju inte, men Knut ler med hela ansiktet och menar att det här provtrycket av herr Westerberg är unikt i sitt slag i världen och på Bukowskis nästa auktion kommer jag nog att bli miljonär, ja, och vad köpte jag tavlan för ..,. åååå, TRETTIO KRONOR, det är inte klokt, vilken näsa madame Nilsson har för konst!" ska han säga, han Knut.

Fler fynd!

En Rörstrandstallrik - "Eva" - med de allra ljuvligaste små blommor .., mer som ett uppläggningsfat .., för 40 kronor!

Och sist av allt: Lars Ulvenstams bok "Så blev mitt liv - intervjuer med gamla".
Den har jag själv haft för länge sedan, men så kom den bort.

Nu ...., ska den för evigt finnas hos mig, ja, i alla fall så länge som jag är i livet.

En härlig dag blev det!

Och nu blir det en ny maträtt med kycklingfilé och det för oss nya vinet.

Benet är stelt som en pinne .., men det ordnar sig.

En trevlig fredagkväll önskar jag alla bloggvänner!

I pv:s frysbox ...

... finns nästan alltid ett eller flera paket med glass.

Av en händelse läser jag varudeklarationen för Euroshoppers choklad/vanlijglass.
(Tur att jag inte är någon glassfantast ...).

Läs och njut ....

Kärnmjölk, socker, vegetabiliskt fett (palmolja, kokosolja, rapsolja) stärkelsesirap, vasslepulver, skummjölkspulver, kakao ( 0.5 % .., vilket för en förpackning på 940 gram motsvarar 4.7 gram kakao ...), emulgeringsmedel (mono - och diglycerider av vegetabiliskt fett), stabilseringsmedel (natriumalginat, karragenan, fruktkärnmjöl, guarkärnmjöl), samt, som pricken över i: vaniljarom.


I Vår Kokbok finns ett recept på gräddglass.

3 äggulor
3 msk florsocker
3 dl vispgrädde

Smaksättning:

100 gr mörk hackad blockchoklad

Intressant vilken total skillnad där är!

I programmet "Landet brunsås" tas just detta med tillsatser i maten upp, men så synd att man inte vågar göra det utan flams.

Nog hade det varit önskvärt med ett konsumentprogram som på allvar tar upp såna här saker, det tycker jag.

Insikt nr 205 ...

Efter att ha tillbringat snart tre månader i ett gult hus på en kulle i landet Halland, har långsamhetens tillvaro liksom gjort sig ett litet rede i mitt hjärta.

Dagarna är sig lika.

Frukost .., tidningsläsning .., nyheter på tv ., UR-program .., promenader .., motionscykling .., knäböjande .., disk.

Sånt.

Långa stunder sitter jag vid bordet och tittar ut genom fönstret.

Ett annorlundaliv är det mot affärens bråttomtillvaro.

Ja, så där som att ha tryckt på livets egen pausknapp.


(Och har ni inte sett filmen, så se den ...!)

I köket ...

Solljus skapar skuggor.

Hjärtat blir glatt.

(Ja, det var igår det ...)

Igår sol.


Inatt lyste månen upp sängkammaren.

Idag är det snö och gråväder.

Och som alltid vid lågtryck, susar energin sin väg.

Som ett tomt skal blir man.

Dagens fönster ....

"Hej Elisabet!

Eftersom jag inte har någon inspiration för min egen blogg i dessa dagar (torka), hoppas jag kunna bidra till din.

Varsågod; några fönster (eller vad det nu är) från Stockholm, som jag besökte i helgen.

Kanske kan någon gissa vad det är för byggnad.

//Bert."

Insikt nr ...204.

Och ja .., det är livskvalitet att ha detta inom fem minuters promenadavstånd.

Behöver jag säga att känslan kommer fram bättre om man klickar på bilden?
Nä.
Jag tänkte väl det.

Mammaglädje ...

Att ha en morbror som ska bli polis, ni kan ju förstå om han blir en hjälte då.
Här sitter dom i soffan Ektorp, fast i landet Uppland.


En härlig dag och kväll med mail och telefonprat med döttrarna!

Och så här skriver Kapten Lintotts mamma, som har skickat en bild.

"Morbror Anders vann en hockeymatch och Emil en fotbollsmatch på x-box.

Nu spelar dom en avgörande.

Snart scones!"

Själv har jag bakat hastbullar och bjudit pensionatsvärden på denna delikatess, som han, tro det eller ej, aldrig hade smakat.

Och på bordet brinner ett ljus för min nu döde morbror.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Tiden går ...

Inte känns det som igår som ättapjötten satt där på gräsmattan hemma i Malå och knaprade på rabarber som doppades i strösocker.

Men ändå ..., det är som om man inte begriper hur fort tiden går.



Och i sommar ska han fylla tjugofyra och skägget får växa tills dess polisskoletiden är över.

Några månader till.

"Dagens katt ..."

... en prinsessa på ärten.

Lillhusse (17 år i juni) är största favoriten i familjen, inte så konstigt när jag får vara nära hela tiden.

Jag föddes för fyra år sen hos hans kompis.
Till min stora glädje fick jag flytta hem till lillhusse och hans familj.

Storebror katt (8½ år) tycker fortfarande att jag kan vara här på nåder ;-) men det struntar jag i, jag har ju lillhusse :-)

Han gör allt för mig!"

Och det var Medsols Ekoliv som hade skickat den här bilden av prinsessan på ärten!

Till Anitha och Love, literature and gardening ...

Såja.

Om Olaf Bergman ...

I somras på vår bilsemester norröver, hälsade vi på hos morbror Olaf i Dikanäs.

Tillsammans med hans fru Gunhild och sonen Peder, satt vi i köket .., det kök som jag suttit i som lillflicka tillsammans med mamma, då, när det var mormor som bodde där.


Olaf i sin krafts dagar.

Och det blev en alldeles underbar kväll och morgonen därpå blev det tillsammansfrukost vid matbordet och jag översköljdes av en slags hem-känsla och när jag skrattade åt nånting som han berättade, log Olaf och rösten bröts itu när han sa .., "men oj, du skratta precis som a Ann-Gerd!"

Som min mamma, hans storasyster, alltså.

Och när vi skulle ge oss av, så reste jag mig upp och gick fram till morbror Olaf och kramade honom och pussade på kinden och sa att ..."om det nu är så att du seglar iväg före mig, så hälsa så mycket till mamma ..." och Olaf knep ihop och försökte hålla tillbaka känslorna .. men tårarna rann som en liten bäck nerför kinden.

Och så sade vi hej och tack och gav oss av.

Idag på morgonen .., dog morbror Olaf.

Litet möte på väg till havet ...

Till saken hör att min systers dalmatiner är något sjövild.
Något, alltså.

Januaridag ...

Utsikt mot grannens tomt.

Och jag går ut i solskenet och går raka spåret ner mot havet till och det är skarsnö och tungt och jag blir trött och ännu mera trött och håret lockar sig.

Halvvägs framme vid lilla båthamnen, svänger jag höger och går uppför klipphällarna .., längs en liten stig med staket på höger sida.



Och jag väljer fel spår och tänker att åååå, hur ska jag orka!

Det blir till att vända om och plumsa i skaren och se sig noga för.

"Absolut inte snava eller fastna i snön!" tänker jag.

Det gör jag inte heller; snavar eller fastnar.


Ljuset har återvänt.
Äntligen!

Nästan hemma möter jag en liten Gärdsmyg och jag ser två Kajor sitta intill varandra på en tv-antenn.

Jag hör fågelkvitter.

Och solfångarna är igång .., nittiofyragradigt vatten fyller pannrummets tankar!

Ack, hur lycklig ska inte pensionatsvärden bli!