Annas vänstra hand.Nej, jag vet inte när Anna började läsa på min sida eller tvärtom, men i många år har vi tittat in hos varandra och när hon, som lätt kunde vara min dotter, ringer och säger att ..., "nu tycker jag faktiskt det är på tiden att vi träffas ..", då blir jag lite nervös.
Tänk, det är ju så stor åldersskillnad och om hon stannar flera timmar .., ja, men vi kanske inte har nånting alls att prata om?
Sånt tänker jag på.
Bernie.Men när hon
väl kommer vid tolvtiden och har Bernie med sig, då är det förstås precis som det är alltid är när man träffar en bloggvän ., det bara flyter på.
"Jaha, här är du, ja .., ja, vad trevligt!"
Hon är längre än vad jag trodde och väldigt vacker.
Och så utstrålar hon ett l u g n.
Det ska sägas att sigge nilsson fick sitt livs chock när han - glad i hågen - sprang in i köket och där mötte denne krabat! Om jag säger att sigge hoppade rakt upp, minst 2 dm, och i ordets rätta bemärkelse hade stå-päls .., då överdriver jag inte.
Och vi går på promenad - den vanliga - mellan sädesfälten och in i hagen och där är hästarna och Anna fotograferar och jag norpar mig mogna björnbär och Bernie, han skuttar på.
En bra stund stannar vi nere vid vattnet.
Ååå, så han skuttar och har sig i vågorna, men fy, vad han tycker att det är läbbigt med all tång!
"Han ser ut och låter som en liten gris!" säger Anna och jag protesterar.
Men när jag tittar på bilden, så här efteråt, är det
nästan så att jag håller med.
Och det blir lunch ute på altanen - under det gröna parasollet - och allt möjligt pratas det om.
Efteråt visar Anna - som inte bara är brandman, utan också
en helt underbar fotograf - (hur ofta har jag inte länkat till
hennes sida ..?!) fotobloggar och bröllopsfotografer och vi sitter i matrummet som förresten mer är ett
datarum .., och tittar och kommenterar.
När vi kommer till
detta, blir det nästan andlöst tyst i rummet.
Och tänk .., det blir en såååå trevlig dag! Om den rödhåriga Anna, ska jag berätta lite senare .., när jag fixat middag till pv.
