måndag 31 januari 2011
Lite praktiskt ....
... är det med gipset.
Som en liten bricka blir det, perfekt att ställa skärbrädan på.
Äppelskivorna är till dagens gäster: sidensvansarna!
Resväskesyndromet ...
Klicka er fram till 55 sekunder .., då ska ni få se på minst fem tomma väskor!
Till vänster i bild (vid 1:03) står då en herre i hatt ..,. notera den mannens luftfyllda väska.
(Angående inlägget en bit ner).
Knep & Knåp med gipsad hand ...
Knepigt; för att inte säga rent av omöjligt .... är att ta av eller på en behå.
Nu är det fritt fall som gäller!
Att använda en sax och få ett riktigt bra grepp, är också svårt.
Att knyta skosnören ...., krångligt det också,
Men allra knepigast är ändå att sätta upp ett tjockt och långt hår.
Måndagsfönstret ...
... finns i Västergötland.
Där, ute på landet, kan man stifta bekantskap med den påhittige fönsterfångaren.
Eller "pippirazzin" himself.
söndag 30 januari 2011
Det handlar väl om framåtanda kanske ....
För fem år sedan började jag med "Dagens fönster" här på bloggen.
En ren slump var det och det var en man vid namn Martin G som liksom kom med idén, ja,vi hade mejlledes diskuterat detta med vackra fönster och hur oändligt mycket det betyder för utseendet på ett hus och så föreslog han detta med ett fönster om dagen.
Det fanns säkert någon fönsterfångare före mig också -vad vet jag ? - och nu finns även "Veckans fönster" hos någon annan bloggare.
Inköpslistor har jag samlat på i flera år.
Hade man varit aningen mer driven, hade man kunnat ställa ut dem.
Så här, t.ex.
Så himla filurigt!
För fem år sedan började jag med "Dagens fönster" här på bloggen.
En ren slump var det och det var en man vid namn Martin G som liksom kom med idén, ja,vi hade mejlledes diskuterat detta med vackra fönster och hur oändligt mycket det betyder för utseendet på ett hus och så föreslog han detta med ett fönster om dagen.
Det fanns säkert någon fönsterfångare före mig också -vad vet jag ? - och nu finns även "Veckans fönster" hos någon annan bloggare.
Inköpslistor har jag samlat på i flera år.
Hade man varit aningen mer driven, hade man kunnat ställa ut dem.
Så här, t.ex.
Så himla filurigt!
sigge-nilsson-liv ....
I trädet, ungefär vid kl.11, dinglar den glittrande ängeln Gabriel, en present från den rara Kerstin.
Ja, hon köpte den när vi var i London.
Gabriel tillbringade den första tiden utomlands i köksfönstret, men hur kul är det att bara ha en och samma utsikt hela tiden ..., så jag lät honom få komma ut lite.
Först vässar man klorna på lilla ekens stam .....
... sen hälsar man på matte som sitter i solgasset mot söderväggen.
Sist av allt sätter man sig och tittar ut över världen.
"Världen" är slilla slingervägen nedanför kullen och där kommer människor försiktigt promenerande och sigge sitter b l i c k s t i l l a och spanar på allt det där främmande.
När människorna passerat, smyyyyger sig sigge fram, så där så han får lite bättre koll.
Söndagmorgon ....
Ringer - efter viss ångestfylld tvekan - till chefen.
Säger som det är, att nää, det här går inte, jag kan ju knappt göra nånting med den gipsade armen och lyfta tungt får jag inte heller göra.
Jag vill be om förlåtelse för vad detta strul orsakar affären - två veckors sjukskrivning som arbetsgivaren måste betala - samtidigt som man kanske måste ta in en vikarie .., sånt blir kännbart för mindre butiker ..., men jag gör det inte; man ramlar inte med flit.
"Ja du Magnus, det här är en risk man kan få ta när man anställer fruntimmer över femtio ...", säger jag.
Han är vänlig och förstående och det känns bra ändå.
//Efter 2 veckor ska gipsen av och så ny röntgen och nytt beslut ...
Dagens fönster ....
Hör ni fågelkvittret ..? skrev jag.
Och fick bums svar från fönsterfångerskan ...
"Nä, något fågelkvitter hördes inte, utan snarare tutningar för det är mitt i Colombo!
Utsikten är från ett caféfönster på en helt fantastisk inredningsaffär - Paradise Road."
"Colombo, Sri Lanka.
På denna ljuvliga ö har jag tillbringat några veckor, otroligt vacker natur och ett rikt djurliv. Vackrast av allt var nog när jag färdades i tedistrikten - jisses, vad många tebuskar som har planterats!
Men inte vill jag byta med teplockerskorna, att stå och plocka dessa blad i sluttningarna och få ihop 18-20 kg blad på en dag för lika många kronor!
Men de var lika glada som alla andra människor på denna ö.
Den som blir sugen på att åka dit - gör det men gör det fort, för jag misstänker att detta inom en snar framtid kommer att bli ett nytt Thailand.
Hamnade mitt i översvämningskatastrofen men inte ens detta fick människorna att se ledsna ut - alltid smilande och vinkande till oss "vitingar".
Än så länge är stränderna helt orörda och de stora hotellen är än så länge inte byggda utan det är mindre härliga familjehotell som gäller.
Catarina"
lördag 29 januari 2011
Ett kvällsfönster ...
"Hej om aftonen!
Så klart har jag fotat fönster på vår resa.
Svårt att låta bli titta och spana.
Sen så kan ju varianterna på fönster variera.
Detta är utan tveka det på högsta höjd.
Fångat 3555 m ö h vid Teides kabinbanas toppstation.
"Kabinvagnsföraren" inväntar avfärd när vi passagerare står inne i kabinen.
Jag passade på att fånga ögonblicket, fönstret och utsikten var utan tvekan betagande!
Han var påpälsad med tjocka kläder. Inte alls fel för det var isande kallt där uppe trots lager på lager principen.
Verkligen ett arbete med hög position!
Turtlan."
Fal eller Fall ...
"Å, vilken fin dialekt du har!" sa röntgensköterskan leende.
"Ja, det har du med, du är västgötska, eller hur ...?" svarade jag.
Jo, hon var från Vänersborg.
Och jag berättade om Mian från Falköping.
"Nää,. det heter inte Faaalköping, det heter mer som Fallköping ..", sa då sköterskan och log ännu mera.
"Å, vilken fin dialekt du har!" sa röntgensköterskan leende.
"Ja, det har du med, du är västgötska, eller hur ...?" svarade jag.
Jo, hon var från Vänersborg.
Och jag berättade om Mian från Falköping.
"Nää,. det heter inte Faaalköping, det heter mer som Fallköping ..", sa då sköterskan och log ännu mera.
Så här blev det ..
En spricka på båtbenet och tjock gips längs armen.
Härliga människor i väntrummet .., vi möttes först där, sedan uppe på röntgen, därefter när vi gipsades .., och sist av allt i väntrummet igen.
Mycket prat och skratt - mycket galghumor -.
Vi var säkert tio personer med brutna handleder/armar .., och personalen delade ut gröna papper som skulle fyllas i .., dvs, var vi ramlat i stan.
Ambulanserna gick i skytteltrafik, den alltid så vänliga personalen blev allt blekare .., nya patienter anlände och väntandet drog ut på tiden.
"Ja, här hinner man inte bli enbart flyktigt bekanta, här, med all denna väntetid, hinner vi nog bli nära vänner ...", sa jag.
En man från trakten av Laholm, hade ramlat på kyrkogården och slagit i bakhuvudet.
Nu satt han -pratglad och sprallig - intill mig, med bandagerat huvud och sex nysydda stygn .., en annan man satt i rullstol och stönade, men mellan varven klev han - till synes helt obesvärat - upp och promenerade omkring.
Vi var många som looog lite försiktigt.
På det hela taget ett äventyr!
Läkaren ville sjukskriva mig två veckor, men det vill inte jag.
Får se hur det går .., nu börjar jag tvivla på att det går att arbeta med den här tjocka gipsen, jag står snett och skriver.
Trevlig helg till er alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)