måndag 13 juni 2011
Gårdagsbilder ...
Att komma hem från jobbet .., äta middag ute i det gröna .., och sedan ta en tur med lilla segelbåten, det är som att hänga ut en trött liten själ på tork .., så där så den får fladdra lite i vinden.
Inte blev det något fiskande inte, mest en test av båtmotorn som inte fungerar .., och så bara detta att sitta i båten och lyssna till alla fiskmåsarna som har ungar ute på fågelön .., prat om jobb och om sommaren och lite annat.
Den som har följt med här ett längre tag, vet att pv:s åsikt om mig som båtmänniska är att jag "har givit kassaskåpet ett ansikte".
Särskilt vig och graciös är jag således inte.
Men igår ..., då sa han ..."se där, det tar sig!",. när jag - utan att riskera liv och lem - tog mig ombord på den lilla båten.
I grannbåten upptäckte jag sjöstjärnor!
Och när vi kom hem igen, kunde vi konstatera att klematisen (klematis recta) som den här damen kom med, den blommar nu för första gången!
Ni anar inte hur ljuvligt den doftar!
Dagens fönster ..
... med underbart vackra rosor i förgrunden, kommer från Frankrike.
Och då anar ni kanske .., just det, det är den här madamen som varit i farten med håven!
söndag 12 juni 2011
Kväller ...
På väg in i lilla hamnen igen ....
Pv tar ner seglen, jag sitter vid rodret.
Nej, något fiske blir det inte.
Det är "gammal sjö", dåligt med vind och finns den alls, är det motvind när vi går ut till havs.
"Den här båten går bra i medvind, men är eländig att kryssa med ...", säger pv.
Så det blir mest att sitta där i solstrålehavet och lyssna till fiskmåseskrik och småprata.
När vi vänder hemåt igen - i medvind -, går båten som ett spjut!
Efteråt, medan pv pysslar med båten, går jag till hästarna i hagen.
Tre minuter kvar ...
... inte mera, sen är jag färdig för att sätta mig på moppen och susa hemöver.
Ja, när bilden tas, alltså.
Då är vi - Emmeline och jag själv -, klara för dagen.
Vi har turats om att lämna kassan .., hon har gräddat bröd och tagit hand om mejeriet, jag har rensat och fyllt på i frukten, samt beställt hem läkemedel, rakblad, batterier och allt godiset runt kassan. Riktigt roligt är det!
Mellan varven tittar chefen in.
Det är han som är på bilden, som står intill Emmeline.
Tillsammans med Anders Ohlsson - som jag hade som chef i lilla kvartersbutiken i Ystad - är Magnus den chef som helt klart tillbringar mest tid i butiken, såväl i kassan som på golvet.
Det är för övrigt vad jag tycker att alla butikschefer borde göra!
Allra mest tycker jag om Anna-Lisa, som är mamma till chefen och som, tillsammans med sin man Roland, har drivit affären Ankaret.
Anna-Lisa är u n d e r b a r!
Och den här kvinnan som minsann inte är pur-ung, hon kommer in om kvällarna och hjälper till med allt möjligt .., hon drar in blommor, sopar golv .., håller rent .. ja, hon är inget annat än en pärla.
Och så är hon skrockfull och blir förskräckt när jag lägger hennes nyckelknippa på bordet i personalrummet!
Nu ska vi ut och fiska!
Förmiddag i landet Halland ...
Herr pensionatsvärden tar det lugnt .., sitter ute i morgonsolen och läser tidningen ..., tydligen en artikel om hur man blir förmögen.
Själv ska jag nu ta på mig arbetskläderna och göra mig redo för jobb.
Ett tidigt besök fick vi av den lilla grå katten.
Hon fick mat och när allt var uppätet, kom pElle sakta spatserande.
Oj, oj, så uppläxad han blev av den grå, men pElle hetsar ju inte upp sig i första taget, utan satt alldeles stilla och tittade på främlingen, som - efter en stunds morrrrjaaamande -, fann det för gott att lämna matserveringen.
För fyra år sedan ...
Helene och Lasse på Ica Supermarket i Ystad visar hur det ska gå till.
"Jaaaa, kära Bettan .., absolut kära Bettan!"
Handlade det om att visa vördnad för äldre arbetskamrater.
Typ för Bettan.
Och jag ler för mig själv när jag ser bilden.
Just det, så bör det förstås vara!
lördag 11 juni 2011
"Å, är det Pingstafton ...!"
Den här dagen har bestått av en enda sak: hårt arbete!
Från att vi öppnade butiken tills vi stängde, har det varit absolut full fart!
Mängder med mejerivaror, mängder med juicer .., och jag gräddade bröd i princip nonstop från nio till ett .., sålde hur många pecan-wienerbröd som helst .., och baguetter och allt annat!
Under lunchen, mellan ett och två, fortsatte jag med baket medan jag väntade på att min mat skulle värmas och sen var vi bara två från klockan tre och fyra timmar framåt.
Idag kamperade jag tillsammans med Johanna, en ung tös med soligt leende.
Hon går nu 3:e året på journalisthögskolan i Göteborg, så nu finns således i affären en blivande socionom, en blivande jurist, en sjukgymnast som hoppar in mellan varven, två lärarstudenter, samt en blivande journalist.
Och så vi vanliga affärsbiträden.
Nu är jag så trött så jag nästan ramlar av stolen.
Pingstaftonens middag bestod av varm korv med bröd och Johnnys starka senap.
Himmel, så gott!
Tidig morgon ...
Då blir det frukost på altanen, med solsken och fågelkvitter.
Uppe på taket, i skorstenen, får kajans ungar också frukost.
"Kan du inte klättra upp och ta en bild rakt ner i boet .., himmel så spännade det skulle vara!" säger jag till pv.
Tolv tegelpannor måste i så fall plockas bort och helt omöjligt är det inte att detta blir av.
Han lovar inget säkert .., herr pv, tycker väl att det är måttligt intressant att stirra rakt ner i ett fågelbo, men kanske ändå ...?
Och själv ska jag susa iväg till jobbet.
En lång dag.
Hemma vid halv åtta ikväll.
Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ...
fredag 10 juni 2011
Buskis på låg nivå ...
Det var länge sedan vi skrattade så mycket som ikväll.
Ja, vi tittade på Arlövsrevyn i SVT.
En helt makalöst bra imitatör, vars namn jag inte känner till, förgyllde kvällen.
Och en ihärdigt rimmande MFF:are gjorde minsann sitt till också!
Himla trevligt var det!
Det var länge sedan vi skrattade så mycket som ikväll.
Ja, vi tittade på Arlövsrevyn i SVT.
En helt makalöst bra imitatör, vars namn jag inte känner till, förgyllde kvällen.
Och en ihärdigt rimmande MFF:are gjorde minsann sitt till också!
Himla trevligt var det!
På eftermiddagen kommer solen ..
Hjälp, vad humlen växer och hjälp, så glad jag blir!
Inte pv.
Och värmen.
Och pv.
Han kommer hemcyklande från stan .., slår sig ned på altanen .., tar av sig hjälmen .., kollar tiden .,. och tycks nöjd och belåten.
En stund avkoppling bara .., solen mot ansiktet.
Från taket hörs tjatter från familjen Kajas småttingar, dom som bor i murstocken, den som inte används.
Under tredje tegelpannan uppifrån har herr och fru Stare hyrt in sig under några veckor.
Nu är där tomt .., inga ungar är kvar .., familjen har tackat för sig och givit sig av.
Medan jag fixar middag, kånkar pensionatsvärden på ved.
Fyrtioåtta vedträn läggs i skottkärran och så iväg till vedskjulet där det "lavas" på rätt sätt.
Det kommer att bli många lass, den saken är säker.
pElle håller koll.
Alltid nära oss.
Och medan vi för en stund sitter och småpratar, ser vi skatan komma flygande.
Jag har lagt ut ett smörpaket som inte var så smarrigt och det tar inte fem minuter förrän skatorna upptäcker denna läckerhet!
Under snart åtta veckors tid har vi inte eldat en endaste gång - allt varmvatten fixar solfångarna - och vattnet är så hett, så den som önskar bli steriliserad, kan komma hit och duscha!
Alldeles gratis är det!
Oväntat besök ...
En gång mötte jag henne i köket.
Kanske hade hon smugit in genom den öppna dörren och känt doften av kattmaten?
Oj, så rädd hon blev när jag kom!
Nu ser jag henne borta vid äppelträdet .., hon lapar vatten ur den vita skålen.
Skygg.
Håller noga koll på mig.
Så jag slår mig ner på trappan och sitter där och tittar på henne och då vågar hon sig fram .., hon stryyyyker runt mina ben och jag ser att hon har magrat - vilket inte syns på bilden - och hela tiden tittar hon åt alla håll.
"Är du hungrig lilla vän ...?" säger jag.
Och så får hon en liten asiett med kattmat och hon slukar allt i ett nafs .., jag har aldrig sett ett så välslickat fat .., lite grädde får hon också.
Allt går åt.
Och nu kommer väl någon att skriva att just så här får man inte göra, men det spelar ingen roll, jag gör det ändå.
Maten räcker till en till.
Ja, och den räcker till en till så länge som det behövs.
Svettframkallande ...
Det ska bli smarrig middag ikväll, har jag tänkt .., så jag kör till affären för att handla hem det som fattas.
Full fart är det bland gångarna .., alla varor hanns inte med i onsdags och vid fruktdisken står chefen och Mattias och fyller på bananer .., Carina kämpar på i mejerikylen och Martin letar rätt plats för majs på burk.
Ute på lagret möter jag Ann-Marie som är charkansvarig och jag lägger min hand på hennes arm och säger ..."känn, så kallt det är!!" och hon blir bara glad, ty i charken har det arbetats nonstop nu i studenttider och själv är hon varm - nästan het -, av allt jobb!
"Ta en titt i kylen Bettan, så får du se ...!" säger hon.
Där är smockfullt med festfat som ska hämtas under dagen!!
Där är fruktfat och där är fat med rostbiff och skinka eller grillad filé i skivor!
Och någon ska ha ett laxfat!
I fönstergluggen - ut mot själva charkdisken - skymtar Sofia.
Det är hon som läser till jurist, men sommarjobbar i charken.
"Trivs du med charkjobbet ...?" frågar jag.
"Javisst! Det är inte första sommaren jag är här .., jo, jag tycker om det!" säger hon leende.
Sen åker jag hemåt.
Hemöver ....
Det slår mig, när jag sitter på moppen och kör hemåt (men först tar höger här mot Skintaby och kör några kilometer extra, bara för att se hur där ser ut ...), att det är ungefär som att bada i havet .., det är en endorfinkick som gör att glädjehormonerna rusar runt som galna i kroppen!
Dom här hästarna möter jag varje dag på min väg till jobbet.
Fyra stycken är dom.
En av dem brukar ligga behagfullt utsträäääckt i gröngräset.
Det lilla röda huset som skymtar i kurvan, heter Backalyckan.
Säden vajar i vinden .., eller i blåsten.
Det blåser rejält från havet till och flera gånger gungar moppen till!
På andra sidan vägen ser - och hör - jag fåglar som tycks ha flygövning.
Massor med antingen starar eller kajor .., åååå, så det skriks och flaxas!
Molnen är hotfulla, men några minuter senare bryter solen fram.
Åååå, det blir varmt om händerna!
Roliga skyltar ...
... finns här.
Och dom kommer från Lycksele!
Den som arbetar där, har i alla fall gott om humor.
... finns här.
Och dom kommer från Lycksele!
Den som arbetar där, har i alla fall gott om humor.
Detta är tydligen vad som gäller numera ...?
Annonser
Annonser
Gift, men utan Närhet?
Flörta & Chatta med gifta män. Gör livet levande och ha en affär!
Fredagsfönstret ...
.... finns i Ystad och tillhörde min lilla lägenhet på ynka 31 kvm.
På trettioen kvadratmeter bodde jag i sju år och tänk, det gick hur bra som helst.
Den fina hästen är målad av den här madamen.
torsdag 9 juni 2011
Hur och varför ...?
På besök hos arbetskamraten Maria får jag ta bilder av lilla Vera.
Ibland funderar jag på hur det kan komma sig att man - med somliga människor - genast känner att man tycker om dem?
Någonstans har jag läst att det kan handla om igenkänning.
Man möter någon som påminner starkt om någon annan som man tyckt bra om och så blir det liksom gratisskjuts på det viset .., av bara farten får man positiva vibbar av den nya människan.
Så kan det säkert vara.
Och tvärtom, förstås.
Man träffar en människa som påminner om någon som man inte alls kunde med och då blir det till att mötas i uppförsbacke.
I alla fall till en början.
Ikväll hade jag i kassan en kund som sååå påminde om en kund från Ystad och jag blev så rörd .., kände liksom hur hjärtat snördes samman och jag ville säga .. "men hej Siv!", fast kunden förstås inte alls heter eller är Siv.
Likadant är det med arbetskamraten Carina.
Jag vet precis varför jag tycker så mycket om henne: hon påminner om min mamma.
Hon är lika kort i rocken, rör sig med outtröttlig energi .., hon är fräknig och kan se otroligt koncentrerad ut. När hon står i kassan framför mig och jag tittar upp och ser henne, då får jag den där inuti-varma-känslan.
Det handlar om igenkänning.
För att inte tala om att jag alltid blir så glad när jag ser småtöser som påminner om lilla Vera Hansson i Ystad.
Det är hon som är på bilden här ovanför.
Och Veras vänstra hand.
Blir man inte lycklig av att se på en sådan, då vet inte jag!
Veras mamma, Maria.
Vera är dotter till den alltid så rara f.d. arbetskamraten Maria - det var Maria som alltid mötte en med ett varmt leende -, ja, det spelade ingen roll var i affären vi sågs, nog log hon så varmt.
Vera har även en storasyster som heter Alva och det var Alva som ofta - när hon var yngre - ropade "hej Tettan!" när hon kom in affären och såg mig i kassan.
Hjärtevärme rakt av.
Allt det tänkte jag på idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)