Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa var den underbara sollördagen med trädgårdsarbete med dotter och barnbarn. 

Solen sken och vi vattnade för  allt var kruttorrt.

 

 

Sedan blev det varmare och varmare och Lillan  tog av sig kläderna och satte sig i en balja. 

Dottern planterade lökar här och där och till slut åt vi pannkaka.

 

Vilken höst som känns som sommar.!

Hej från Eva i Tyresö

Dagens fönster ...

... finns i ett växthus intill ett gult hus på en kulle, allt uti landet Småland, nej, Halland.

Den observante skymtar stängeln av en hög Änglatrumpet som snart ska blomma.

Det bästa för Bloggblad ...

Hej

Den här veckan har mest bara varit jobb i slit – men igår var det fest för chefen, på tant-tema, och då fick vi allihop ett zumbapass. Sällan har jag skrattat så mycket, och att alla andra hade lika roligt syns väl? Jag törs ju inte lägga ut närbilder på min egen blogg, men till din hittar nog ingen som känner mina meddansare. Det var absolut veckans höjdpunkt. För den som inte varit på min blogg, kan jag tala om att det är chefen i grön hatt och UFF-klänning. Lilla handväskan ställde hon ifrån sig till dansen. Jag hade hatt av ren sympati.

En liten bonushistoria från jobbet kan jag bjuda på också. En liten kille som flyttat hit från andra sidan jordklotet och fått en lite äldre svensk farmor, suger i sig en massa uttryck och säger dem med absolut rätt uttal, och häromdagen skrev jag ett ”e” och frågade vad det var för bokstav. Han tog papperet, tittade noga. Hm… vände på det och tittade från alla håll. Hm… nej, han kom inte på det.

-Ni har jobbat med den bokstaven i flera dagar i klassen… det är ”e”, sa jag.

-Ja, log han. Det har du rätt i!

Hälsningar Bloggblad – som kanske kanske får ytterligare ett dopp i havet i morgon (läs: idag) 
Måtte SMHI ha rätt i sin väderprognos!

Nästa veckas vinst i lotteriet ...

Så här är det: som några av er kanske kommer ihåg, blev jag ju alldeles betagen i Gustav Fridolins bok som handlar om hans morfar, farfar, tillika namne.

"Å, den ska jag allt ha som vinst i lotterit!" sa jag till pv.

Men så tänkte jag .., det skulle ju vara himla trevligt om man kunde få en liten hälsning från författaren, ja, bara nedskrivet på ett litet kort och så kan jag klistra fast det i början av boken.

Då googlade jag och fick fram Gustav Fridolins mailadress .., skrev till honom, berättade om lotteriet och hur mycket jag tyckte om boken .., att den skulle lottas ut och kunde han möjligen tänka sig att skriva en liten hälsning till vinnaren, bara på ett litet kort, och därefter posta det hit till Stensjö?

Det tog några dagar, så hade jag svar.
Jovisst, det skulle han gärna göra!

Sen har det gått ytterligare en tid och jag tänkte att ja, ja .., det kanske är så mycket att göra när man är språkrör, han har nog glömt det där med hälsningen och så lade jag lotterivinsten åt sidan.

Eller rättare sagt; jag gav den till Gösta - själva Notarius Publicus - i födelsedagspresent och så tänkte jag att .. ja, skulle nu språkröret komma ihåg den där lappen, så köper jag helt enkelt en ny bok och lottar ut den i stället.

Döm om min förvåning när jag idag i postlådan hittar ett stort brunt kuvert i postlådan.
Och i kuvertet .., ligger just den här boken, med hälsning inskriven av författaren!

Så himla snällt!!

Den som är sugen på att vinna den, kan redan nu börja spana på vad som blev det bästa.

Och i morgon är det dragning på dom fina armbanden.

Och ett från hjärtat stooort tack! säger jag till Gustav Fridolin.
Det är nästan så att jag kan tänka mig att bli miljöpartist, men bara nästan ,-)

Morgon i september ...

Fönsterrutor i växthuset.

Där inne vimlar det av tomater och gurkor! 

Aldrig, inte i min vildaste fantasi, hade jag kunnat drömma om en sån skörd!

 

Och när jag tar harry på promenad, är vi omslutna av dimma.

Inga svalor.

Men duvor som flax-seglar iväg ..

Flapp-flapp låter det.

Hela sommaren har grannen Ecke haft ett sjå att hålla efter mördarsniglarna.

Dom vann.

All sallad åt dom upp!

Nu förbereder han för nästa års sådd.

 

Och överallt ser jag spindelnät! 

När vi kommer hem, hoppar harry upp i soffan och tar sin plats.

Tänker kanske att "men nog var det väl ändå .., nu ska jag ha den för mig själv!"

Men så tar sigge ett skutt upp .., lägger sig alldeles intill harry .., kråååmar och har sig .., slickar harry på halsen och harry är spänd som en fiolsträng .., vet - av erfarenhet - att bäst det är kan han få sig en lusing.

Och efter några minuter har sigge vunnit.
Såja.
"Nu kan man ha hela den här sköna bädden för sig själv", tänker han nog.

(Och det fanns fler som hade det kämpigt med den där envise lille typen ...)

Made by pv .., otroligt sötsugen för det mesta.

Ja, vi tar väl ännu en Alf-Henriksson-vers ...., publicerad 11:e augusti 1962.


Pomeransmarmelad

Jag läser om Karl XII
att han var mycket glad
i syltade aprikoser
och pomeransmarmelad.

Det var vad man kunde vänta,
det stämmer på alla sätt.
Historiens karlakarlar
tyckte allmänt om efterrätt.

På sina vunna slagfält
gick de på segerns kväll
och hörde de sårades jämmer
och sög på en karamell.

Ombytta roller ...

"Om jag tänker flytta mig, harry? Glöm det!"

Snart är han fyra år, den lille sigge nilsson .., och först nu börjar han visa tecken på social kompetens!
Fast det är klart, om man har tillbringat sina första åtta veckor bland fjorton andra katter (många av dem kattungar, men ändå), så kanske man blir aningen miljöskadad och bestämmer sig för att "den dagen jag blir stor, ska jag minsann ha lugn och ro omkring mig!"

Och så har det verkligen varit.
Vi vet att han tillbringar en stor del av sin tid i den enorma lagården på andra sidan bäcken .., ibland ligger han i garaget och mellan varven under rhododendronbuskarna hos  grannarna.

Två gånger om dagen - max - har sigge hälsat på i det gula huset och då enbart för att få mat.
Vi har fungerat mest som en restaurang.

Men så plötsligt .., några månader efter pElles hädanfärd, så börjar han titta in lite oftare.
Ibland flera gånger om dagen!

Då hör man sigges jamande på hundra meters avstånd ..., mjaaaaau, mjaaaaaaauuuu .., och så kommer han inspatserande och meddelar högljutt att nu vill han ha Icas torrfoder, alternativt harrys mat .. -fisk bryr han sig inte om.
Sen ..., kan det bli en tupplur på soffan Ektorp.

Igårkväll såg det ut så här: en avslappnad sigge och en något oerhört förnärmad harry, som, när bildens tas, fortfarande lever i den tron att att sigge ska hoppa ner och lämna plats för en stor hund.

Men se, där trodde han fel.

Dagens fönster ...

Jag undrar verkligen om ni kan gissa vem som har tagit den här bilden?
Den påminner inte om något fönster som tidigare har visats här på bloggen och detn är inte från Västmanland, inte från Norrbotten, inte från södra Frankrike och inte heller från Värmland.

Den är från Kina!

Då kanske ni förstår .., jo, men det är ju "cruella"/Helena (från början jämtländska, boendes i Stockholm och nu i Kina) som varit i farten och tänk, att hon i packningen hade med sig en håv!

Så här skriver hon:

"Hej, skickar ett fönster från ett gammalt fabriksområde som nu hyser gallerier, ateljéer, små restauranger och hantverksförsäljning. Området heter Redtory och här låg Sydostasiens största konservfabrik på 50- och 60-talet, understödd av Sovjetunionen.
När Kina och Sovjet inte längre stod på god fot bar det sig inte längre och området förföll.

Helena."

Tack snälla, rara! säger jag.
Du får gärna fånga fler fönster ...,-)

Ja, det gick ju bra det ...

Om man vaknar kring femsnåret, stiger upp kvart i sex .. moppar till affären och där vid tjugo över sju och då upptäcker att ojdå, vi har ju ändrat till vintertid på affären och öppnar inte förrän nio och alltså skulle jag inte vara på plats förrän 8.45 ..., då får man en hel del gjort.

Ingen stress alls blev det. 

Hann göra mejeriordrarna till Arla och Wapnö i god tid .., fyllde upp och tog emot leveranserna, gräddade bröd i parti och minut .., löste av Lena för fika och tog själv kaffe och .., ja, just det. 

Eftersom det fullkomligt duggar födelsedagar bland arbetskamraterna, bjuds det på tårta stup i tre! 

Nu var det Carina som hade fyllt år. 

Om man tillhör den del av människosläktet som inte utrustats med karaktär när det gäller mat (läs: allt som innehåller kalorier eller annat ohälsosamt ...), då ska man i alla fall inte arbeta i en livsmedelsbutik.

På bordet idag fanns alltså inte bara tårta, utan även en bytta med godis.

Jag instagrammade bilden och looog när jag såg svaret från min AP (för övrigt en riktig gottegris).

Så här skrev hon: "Ät upp godiset så slipper ni oroa er för flugorna!"

För övrigt gick det ganska bra.

I ett par veckors tid har jag varit jättebra i knäna, men idag låste högerknät sig och det var ett eländes elände och jag blev för några timmar nästan strakbent. 

Ja, ja.

Det är väl så det är.

En dagsvers av Alf ...

Herr Henriksson som blev 90 år.

S o m  jag tyckte om Alf Henrikssons små dagsverser i DN!

Häromdagen hittade jag en liten röd bok med titeln "Minsann, vers från många år", författad av just denne herr Henriksson.
Omkring tjugotusen (!!) små verser trodde han sig ha knåpat ihop under årens lopp.

En får ni till frukost.
Är den inte underbar, så säg ...?
Och när jag nu sitter med barfotafötter mot parkettgolvet, då tänker jag på den här ...

Parketten

Parketten som golvet är utrustat med
har rimligen varit ett stort, stort träd
där grenarna gungat med mäktigt sus
och trastarna spelat i vårkvällens ljus
och det svirrat kring fågelbona
i den väldiga ekens krona.

Long time, no see ....

Efter fyra dagars sammanhängande ledighet, är det nu dags att moppa till jobbet.
Det blir en lång dag, kvart i åtta till kvart över åtta .., och det känns nästan som att börja ett nytt arbete.

Termometern visar + 12.5 grader .., det blir nog kallt om benen.

Under dessa fyra lediga dagar har jag inte en enda sekund haft ont i mina knän eller ben.
Halleluja!!
Det blir spännande att se om man  v a c k l a r  in i huset ikväll.

En riktigt skön torsdag önskar jag er alla!

Dagens fönster ...

Bilden är från  Bergdala konstgalleri, beläget c;a 2 mil från Växjö på vägen mot Karlskrona .., hälsar herr Notarius Publicus och det var galleristens mamma som tog bilden - på önskemål av Gösta -!

Tack, tack! säger jag.

Femtionio minuter ...

Så lång tid tog det att besöka tandhygienisten idag.
Det gick bra.

När hon skulle rensa så där mer än vanligt - i två tänder i överkäken - erbjöds jag bedövning och det gjorde förstås susen!

Ack, så ljuvligt!
Nu behövde jag inte agera Svävande Damen, utan kunde luta mig tillbaka tämligen komfortabelt.

I taket fanns en affisch med bokstäver .., A är apa, B är björn osv.
Tänk, om det i stället hade funnits en film att titta på.
Eller havsmotiv eller ...?

Åttahundrafem kronor gick kalaset på, inte alls dom sextonhundra som jag först fick besked om.

Olikheter ....

Igår strålande solsken, bad i havet och en timme i solstolen.
Idag duggregn.

Häromdagen räknade jag till fyrtioen små svalor på landningsbanan vid grusvägen.
Idag var det tomt på Stensjö Airport.

Igår vit linnetunika.
Idag anorak.

På agendan idag ...

Åååå, så underbart!!

Eller inte.

Dagens fönster ...

... kommer från Nora och det var stickmadamen Ulrika som viftade med håven.

Vid fyratiden ...

... såg det ut så här när jag var ute med harry.

Det är nästan sanslöst vilka höstdagar vi har!

Högsommarvärme och fågelkvitter .., små fjärilar .., sädesärlor .., duvor som koooorrar .., plommonduns mot garagetaket .., ja, det är bara att tacka och ta emot.

Gott-i-gott-gott ...

Fräste upp lite köttfärs i extrastark curry och kryddade rejält med spiskummin.
Lite salt.
Sen pytsade jag i zucchini och lök i bitar, slantade morötter, våra egna små tomater i klyftor .., purjolök i skivor/strimlor .., och så fick allt stekas med färsen.
Kryddade lite till med den starka chilin från Västmanland.

Åt detta tillsammans med bulgur.

Det påminner om indisk mat och är bara sååå gott och sååå enkelt att fixa till!

Två blev det ...

Dopp, alltså.
Vattnet var grumligt - inte en enda manet kunde jag skymta - men det kändes minsann inte det minsta tryggt ändå, tvärtom. Kanske låg dom dolda under ytan ...?

Och det var  v a r m t i havet.
Sjutton grader, sa nån, men det kändes som tjugo.

Efteråt vinglade jag mig ut till lilla ön.
Vägen dit är byggd av halvt raserade cementblock och större och mindre stenar och är säkerligen inte tänkt att användas av människor med vingliga knän.
Ibland har jag sett andra som gått dit ut .., nästan som ballerinor .., dom bara skuttar fram!

Det här (bilden här ovanför) är utsikten mot land.
I mitten av bilden skymtar man taket på Göstas Café.
Å, så många gånger vi har ätit mat där i sommar!
September är sista månaden som dom har öppet och endast på lördagar och söndagar mellan tolv och fyra.

Och vänder jag mig mot havet till, ser det ut så här på ön.
En stege ner till vattnet finns också, men vågorna slog högt mot klipporna, så jag avstod.

Vinglade sedan tillbaka till piren .., träffade samme farbror som var där i förrgår, han skulle också ta sig ett dopp och jag tog mitt andra.

"Få se .., du jobbar på Hemköp väl ...?" sa mannen.

Jo.
Just så är det ju.

Och sen moppade jag hemåt och såg hästar i hagen och frös inte det minsta och nu blir det kaffe ute i solskenet.

Och detta ....

... att få titta ut genom ett sånt här fönster .., det vore väl underbart!



Här är en annan lite längre film om samma sak.

Å, så fint!