Året som gått ...

Och jag blir fortfarande så rörd så jag nästan gråter, ja, när jag hör storasysterns glädje över att se lillbrorsan komma i mål i Mora.

 

Tack till alla underbara, rara medmänniskor längs den här vägen som är själva livet .., ja, tack för all glädje ni har skänkt och tack också till själva livet .., om man nu kan säga så (men skriva, det kan man ju göra ...) för ett så så härligt år!

Nu tänker jag börja längta till våren (sa jag någon gång att mindfulness är min cup of tea ..? jag som alltid längtar ...!) och redan nu läser jag trädgårdstidningar med tips och råd för bästa resultat.
Jag ska köpa en honungsdoftande ros, det har jag i alla fall bestämt.

Kram till er alla och Ett Riktigt Gott Nytt År önskar jag Er!

Allra mest önskar jag god bättring till er som varit sjuka .., till Bente i Norge, till exempel, du är en av dem som klarat dig med livet i behåll!

Nu ska jag göra mig redo för att arbeta Nyårsafton.
Ajöken,sa fröken.

Kanske ändå ...

Det händer ofta numera att jag funderar på att lägga ned det här med bloggandet, mest för att det känns ..., som om man skriver för ingen alls.  (Jaha, nu är hon ute efter bekräftelse och vill att vi ska säga åååå, nej, fortsätt!, men så är det inte).

Varför fortsätter man då?
Ja, säg det.
Förmodligen för att man tycker om själva formatet .., för att man tycker om att dokumentera tillvaron på nåt vis, men jag är garanterat inte den enda bloggaren som funderar över om det alls fyller någon funktion?

Nåväl.
I fjol kom från Skåne en helt underbar bukett som tack för det här - ofta till synes totalt meningslösa nedplitandet av tangenter -.

I går kom återigen en bukett - ett jättefång med de allra mest underbara tulpaner - och det var samma avsändare.

Jag säger bara en sak:  t a c k  du underbara Åsa  ..., och ja, jag kämpar (det var då väl en överdrift, jag tycker ju om det!) vidare med tangenttryckandet!

Måndagsfönstret ...

Från Portugal och annannan kom det här fönstret.

Det får bli dagens variant.

Tack snälla Anna! säger jag.


// En liten film från Porto hittar ni här.

I övermorgon ....

... är det Nyårsafton.
Då arbetar jag från tolv till kvart över sex.
Det kommer att bli en kämpig eftermiddag.

Senare, när arbetsdagen är tillända, ska jag bara ta det lugnt, ja, det är inte ens säkert att jag ska stå vid fönstret och spana efter tolvslaget och titta på raketer.

Däremot ska jag läsa en bok ..., tända en brasa i kaminen .., och känna tacksamhet över att man får vara med så länge här i livet.

Vad spelar ett par skruttiga knän för roll, när allt hade kunnat vara så oändligt mycket värre?

I bekantskapskretsen finns vänner som kämpar med cancer och strålning och allt möjligt eländigt.

Nej, jag ska bara tänka på sånt som gör hjärtat glatt.

Sånt här, till exempel.

 

 

 

Och när man har tänkt på allt det, då blir man alldeles varm i hjärtat.

Efteråt .... 

I fem lediga dagar har det funkat så bra, så bra.

Men fem ynka timmar på jobbet och allt rasar.

På väg hem - i bilen - gråter jag för första gången över mina knän.

Och jag tänker .., att när den dagen kommer att kallelsen till operation och ny knäled anländer, då hoppas jag att flaggstången är på plats.

Då ska jag hissa flaggan och ta ett glas champagne.

Å, så jag ska fira!

Bäst idag..... (förutom att solen flödar !)

Tack Anita Sällberg.
Detta var det bästa i dagens DN.

Bara så vackert! 

Ååå, dit vill jag verkligen åka!

Dagens fönster ...

Hej Elisabet! 

Jag tänkte att du skulle få ett fönster av mig. 
Detta är en väldigt gammal stuga som ligger i Simlångsdalens skogar och rymmer ett pyttelitet rum med en gammal kamin, en liten hall och en bastu. Utanför fönstret syns ån som vi flera gånger doppade oss i efter en stund i bastun. 

Jag doppade både kropp och huvud fast i omgångar. Det trodde jag inte när jag for dit men väl där kände jag mig stursk. Helt okej faktiskt, detta med vinterbad. 
Men det är tur att vi har en mild vinter.

Hälsningar Hilda.

//Elisabet säger: igårkväll kom till min mobil ett sms från pv:s dotter - det är Hilda det - där hon berättade om vinterbadandet och jag blev så otroligt varm i hjärtat och glad!  Själv när jag en ständig längtan efter att få börja bada igen .., ja, jag vet, man kan göra det nu också, men sista doppet, det var den 1:a oktober, då var det som om knäprotesen frös ihop och jag kunde inte räta ut mitt högra ben på nån halvtimmes tid. Så jag väntar lite .., eller inväntar en bastu. Tack för bilden Hilda och tack att du berättade!

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

En liten kul julklapp blir mitt bidrag:

Ett vanligt litet hänglås från min romantiske M gjorde mig så glad.

Jo tanken är att vi ska låsa fast låset på något broräcke eller liknande, sen slänga i nycklarna i vattnet. Låsa fast kärleken.

Var vi ska låsa fast det får vi fundera ut.

Han är härlig den käre M!

Turtlan

(mina julklappar var långt ifrån romantiska. Kalla dem praktiska istället.....)

På gymmet ....

Ett tiotal träd - mest poppel - har fällts nere vid vägen, den som går till havet.
Och ifrån.

Pensionatsvärden från Småland fick erbjudandet att ta hand om virket - alldeles gratis -, vilket han också gjorde.
Såja, nu fylls det på i vedskjulet och blir ett bra tillskott till nästa vinters värme.
Och säkerligen har han kämpat med mer än ett ton virke idag.

I morgon ska det klyvas.
Men då är jag på jobbet.

Men nästa år ....

Då ska jag!

(00:34 in i filmen står min modige chef Magnus, iklädd blå träningsjacka ...).

Det bästa ....

Så börjar allt återgå till det normala .., och kanske finns där tid över för att leta fram den där glädjen .., eller det där ögonblicket som värmde hjärtat lite extra?

Tärnan Ulrika ...

Tre stycken har redan kommit med bidrag.
Det är Ulrika, Annika i Kävlinge, samt Agnetha i Skellefteå.

Vad handlade deras glädje om?

Jo, Ulrika var överlycklig över sitt nya jobb där hon då hade varit med i luciatåget och så hade hennes älskade katt Stigge kommit flyttande hem till matte igen.

Annikas tre barn och så hennes mamma.

Annika i Kävlinge gladdes storligen åt att hennes 75-åriga mamma (som bor i Tyskland) skulle fira jul tillsammans med Annika och hennes tre barn!

I Skellefteå var Agnetha över sig av glädje, då hennes sambo Jonny blivit friskförklarad från sin struphuvudscancer ..."den bästa julklapp man kan tänka sig!" skrev hon.

Första,-  och andrapriset kommer från annannan i Portugal.
Titta bara, vilket vackert kuvert med illustration av staden Porto där Anna bor!

Två små anteckningsblock - perfekta att ha i fickan eller i handväskan -, kom från Portugal!
Tack snälla annannan! 

Tredjepriset är en liten ljusmobil som jag bara älskar!
Små pippifåglar som snurrar runt, runt av värmen från ljuset.
Det är sigge nilsson som sponsrar den vinsten - tack för det sigge -!

Så här ser den lilla asken ut.

Ja, nu vet ni och nu är det bara att sätta igång.
Jag arbetar sex dagar på raken, men eftersom pv är jullovsledig blir det ändå dragning när det är ljust ute .., vi kan väl säga att ni har till nästa lördag på er, då är även jag ledig.

Varmt välkomna med er glädje!
Mejla bara till bisse151@gmail.com .. så vet ni resten.

Här och nu ...

Där, mellan träden, står hon Gun.

Vilken glädje!
Grannarna från Värnamo har dykt upp och är i full färd med att ta hand om en björk som nu effektivt förvandlas till ved! Den idoga Gun sköter kvarnen, allt medan maken knackar på vår ytterdörr och tas emot av en ivrigt svansviftande Harry!

Julkortsglädje i en korg på bordet och dvd-skivorna med de tio avsnitten av Bron.

Sigge Nilsson  - som varit ensam hemma medan vi varit borta - , (ni kan vara lugna, grannen en bit bort har sett till honom och så kan han gå ut och in som han vill genom kattluckan .., han låg på soffan och sov när vi kom hem, ja, sigge alltså) tycks nöjd med att ha fått harry som sällskap igen.

Nu är allt som vanligt.