... är det Nyårsafton.
Då arbetar jag från tolv till kvart över sex.
Det kommer att bli en kämpig eftermiddag.
Senare, när arbetsdagen är tillända, ska jag bara ta det lugnt, ja, det är inte ens säkert att jag ska stå vid fönstret och spana efter tolvslaget och titta på raketer.
Däremot ska jag läsa en bok ..., tända en brasa i kaminen .., och känna tacksamhet över att man får vara med så länge här i livet.
Vad spelar ett par skruttiga knän för roll, när allt hade kunnat vara så oändligt mycket värre?
I bekantskapskretsen finns vänner som kämpar med cancer och strålning och allt möjligt eländigt.
Nej, jag ska bara tänka på sånt som gör hjärtat glatt.
Sånt här, till exempel.
Och när man har tänkt på allt det, då blir man alldeles varm i hjärtat.
5 kommentarer:
Ja många fina ögonblick finns att minnas! Dina bad och våra stunder tillsammans och björnbär och rara vänner .
Liljekonvaljer och solstunder.
Visst finns det värre saker än knän. KRAM
Eva i Tyresö: jag avskyr gnällinlägg och det förra blev verkligen ett sånt ..., sen skärpte jag till mig ,-)
Tillvaron vimlar av ljusa ögonblick och efter ett par timmar hemma så går värken över.
Du har tagit så fina bilder genom åren, med små detaljer som ofta betyder mer än en bild av ett ansikte. Ja, nog har vi mycket att vara tacksamma och glada för!
Bilden på din mamma och dina barn gör mig rörd till tårar.
Sannerligen!
Skicka en kommentar