Det bästa för Eva på Frösön ....

 Hej!

Jag skrev ett DBIV förra veckan men vet inte om det har varit någon dragning på det?
Nu har jag ju ett helt annat det bästa och det var helgen som var.
Två nätter på Sergel Plaza i Stockholm och premiären av Cabaret. 
Det var en födelsedagspresent från vår äldsta.

Helt underbart var det. Jag är ingen kändisgalning men nog var känslan speciell när man minglade runt bland alla kända ansikten från TV. Vi hade kanonplatser på parkett och föreställningen var så stark. Bäst var nog Lill Lindfors och Sarah D Finer.

Efteråt fick vi vara med bakom kulisserna och dricka champagne med ensemblen.
Så roligt. En kväll att lägga i minnesarkivet.

Kram Eva

// Elisabet skriver: jodå Eva, du har med det inlägget också och det har inte varit dragning, det blir i morgoneftermiddag, men det gör inget om du har två bidrag - kan man få för mycket glädje -?
Svar: njet! 

Höststädning ....

Det är väl allom bekant att det här med bloggeriet är på utdöende och snart är vi väl bara en handfull som känner ett behov av att "skriva av oss".

I min länklista har hur många som helst trappat ner - eller helt försvunnit - och nu har jag plockat bort dom som inte har uppdaterat på länge, länge.
Det beror alltså  i n t e  på att jag inte tycker om era bloggar!
Och blir ni skrivsugna, kommer tillbaka och vill vara med i listan, så hojta!

Gunnar i Vaplan, jag förmodar att din blogg kanske återuppstår under - eller efter resan till Afrika -, så du får hänga med ett tag till ,-)

Eva på Frösön .., du kanske också kommer med något inlägg?

Dagens fönster ...

Det är oftast höst och vår som min ystadlängtan sätter in.
Så där tjopp, bara!

För sex år sedan, i september, såg det ut så här i mitt fönster.

Det bästa för Marianne/Bloggblad ...

Och vilka härliga småtöser längst fram!

Det bästa i veckan som gick var naturligtvis Italienresan – den slår det mesta jag gjort de senaste åren. En höjdpunkt var gondolturen, en ännu större var när vi hade konsert, först sjöng flickkören, sen vi och som avslutning sjöng vi tillsammans. 

Du ser nog hur salig jag ser ut. Musik och sång kan verkligen förena! 

Nu sticker jag ju iväg på ett nytt reseäventyr som kan bli riktigt spännande, men jag känner inte de andra som ska med så väl som jag känner kören, så riktigt så galet uppsluppet blir det nog inte.  

// Elisabet skriver: här finns fler bilder från resan till Italien! Marianne hade lagt ut en av sångerna på Facebook - det var så vackert så jag lyssnade om och om  igen innan jag åkte till jobbet igår -!

Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Oj vad många "det bästa" det finns.
Svårt att välja, men det bästa är nog att varje morgon få vakna upp till en ny härlig dag och känna sig frisk och fri att göra det bästa jag vet mest hela tiden.

Det har varit "Hej Främling-helg" i grannbyn Nälden.

Det har varit "Vänsterdagarna" i Malmö.

Det har varit uppstartsträff för Riksteatern i Jämtlandsregionen uppe i "Copperhill i Åre.

Det är massor av saker att rodda ihop inför "Kulturveckan i Krokoms kommun"

Och nu är det bara 84 dagar kvar till "Det Stora Äventyret", kolla den här ormtjusarelänken, den tvättmaskinen kommer jag också att behöva använda :-)

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Ja, det var det nog Gospelkören Safe & Sound som sjöng i Steninge Kyrka, till förmån för alla flyktingar. Även Dagtidkören var med och sjöng.

 

Men alla härliga bad vi haft är ju också fantastiskt. 

Tänk att kunna sitta vid havet i badkläder och fika. I slutet av september!

Ett ord bara FANTASTISKT

Friherrinnan

Såg ni förvandlingen ...?

Jag höll på att ramla från soffan!

Fantastiskt!

(Och ett sms-pling kom nästan genast .., jodå, madamen i Trelleborg hade sett samma sak!)

Nu är det inte långt kvar ...

På torsdag är det dragning i uppmuntringslotteriet.
Bara i morgon kvar, alltså.

Vill du vara med och få chansen att vinna boken Gränslös - roliga, allvarliga och annorlunda berättelser om resor -, så får du lägga på en liten rem.

Mejla bara det som gjorde dig varm i hjärtat eller allmänt småglad, till bisse151@gmail.com.

Välkomna!

Dagens fönster ...

Den 26:e december 2010 stod jag utanför Fridolfs konditori i Ystad och såg molnen susa förbi.
Och så passade jag på att fånga ett fönster.
Eller en bilruta.
Det är bara ett välja.

På frukostbrickan ...

... finns en "gammal" favorit.

Nu är hon i New York och tar underbara bilder!

Vid havet ....

Iskallt i vattnet, men som vanligt, skönt efter en stund.
Vi blir i ganska länge, friherrinnan och jag själv.
Havet ligger nästan spegelblankt.

Och som vanligt har hon tänkt på allt, så där som att vi kommer nog att behöva värma oss.
Alltså har hon tagit med sig Kullabygdens fjolårsglögg, den som är så vanvettigt god, gjord på äpplen och ljusa druvor - inte så söt - och så en för dagen alldeles nybakad och ännu ljummen chokladkakebit.

Så där sitter vi och småpratar lite .., om hennes stundande resa till kalaset i landet Småland och jag skickar ett sms till B på jobbet; en hälsning från oss där på stranden och snart är det min tur att vara på plats bakom kassan.

Det gäller bara att tina upp först.

Måndagmorgon i september ...

Nej, jag är inte särskilt förtjust i rosor, jag tycker - helt ärligt - bättre om vilda blommor.
Men det är klart, när jag går i morgondaggen för att fånga ett fönster och upptäcker pv:s rosor i rabatten .., så .., ja, då är det svårt att säga "nej". 

På klädstrecket hänger klädnypor i såväl plast som trä.
I sommar har plastnyporna visat sina allra, allra sämsta sidor och enbart igår gick sju stycken sönder när pv tog in tvätten! Totalt värdelösa!
Den sista dagen på Bornholm, tidigt på morgonen i Svaneke, upptäckte jag en liten, liten butik där dörren stod på glänt och i en korg utanför låg klädnypor av trä.
Jag köpte tre förpackningar!
Aldrig mera plastnypor!

Jodå, det borde ha gallrats ännu mera .., men ändå, oj, så många äpplen vi får i år!

Dagens fönster ....

... speglar sig i växthuset.

Tillvaron blir spegelvänd.

Och vinrankebladen har snart vissnat.

Mitt på dagen ...

Ja, ni förstår förstås vad som sig tilldragit haver.

Efteråt blev det termoskaffe i färgglada muggar, plus var sin giffel med glasyr.

Då - precis då - kom solen fram.


Vi sa att detta är det bästa av det bästa.

När katten själv får välja ...

Då struntar han i liggplatsen med två par filtar som underlag och fint och mjukt är det.

Nej, då väljer han en plasthink fylld med nån slags spån som pv har som "bränne".

Det är förstås därför man älskar katter.

För att dom gör som dom vill.

(Bilden togs i pannrummet som helt och hållet är pv:s domän).

Resumé ....

Igår ..., några timmar innan det var dags att ge sig av till affären.
Vi åkte till Steninge och på parkeringen satt Lena och väntade och pv hade den vita badrocken virad om sig (så där som dom i Båstad ....), men han blev kvar på piren medan vi damer låg och plaskade i ett kanske femtongradigt vatten i en bra stund.
Det var så ljuvligt så det går inte att beskriva i ord.
Kanske, kanske .., kan bilden av friherrinnan ge er en  a n i n g?
En liten pickelaskymt av detta tillstånd.
Efteråt, på jobbet, bär jag omkring en känsla av total avslappning.

Ligger på soffan och lyssnar till Söndagsintervjun.

Lördagkväll.
Kommer hem från affären och har sån värk i mitt högra knä, så där så inget annat blir gjort.
Går och lägger mig tidigt, börjar på en bok av Joe Nesboe, men den är så ruggig så jag lägger den ifrån mig .., den ramlar helt enkelt ner på golvet. Kanske var jag för trött?

Söndagmorgon.
Lyssnar till Tankar för dagen och därefter Söndagsintervjun som är en skimrande pärla bland av tusentals program . Idag intervjuas forskaren/läkaren/professorn Agnes Wold och medan jag lyssnar till denna så ..., till synes härliga, egensinniga människa som vägrar att gå i Samlad Tropp, ja, då blir det så intressant, så när jag har bäddat sängen vågar jag mig knappt ner, av rädsla att missa nånting under den korta tiden det tar från övervåningen till datorn och SR P1.
(Hon är född 1955, jämnårig med pv och för övrigt Stenbock).

Vad säger hon då, den här kvinnan som fascinerar mig så?
Jo, bland annat att vi kan skippa det eviga handspritsgnuggandet av våra händer, vi behöver inte tvätta händerna så ofta heller - det blir då bara en bättre grogrund för bakterier -, dammråttor är en välsignelse och i en tidigare intervju menar hon att barn som växer upp på bondgårdar med mjölkkor och andra djur, sällan drabbas av allergier.
Hon berättar också om kvinnors villkor inom forskningsvärlden och att hon har svårt att förställa sig.
Om detta med allt vi ska undvika här i livet - talar hon också -.
Och om vikten att följa sitt sunda förnuft (om man nu har något ,-).
Här är en länk till programmet, om någon vill lyssna.

Cruella/Helena skrev i en kommentar på Instagram att hade jag inte lyssnat till Agnes Wolds sommarprogram från 2014, så tyckte hon att det kunde jag göra. Så det ska jag göra prick nu.
Tack för tipset Helena!

Söndagsfönstret ...

... kommer från Kyrkås och den som höll i håven var madamen som igår tillbringade dagen med det absolut bästa hon vet - nämligen rally -!

Då vet ni.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

För mig är det årets bästa!

När vi kom hem från Norgeturen i augusti så kunde jag inte hitta mitt favorithalsband.

Borta!

Mailade och ringde hotellen vi bott på. Kollade med vårt värdpar i Trondheim. Letade hemma, stugan och i bilen. Nej... Helt borta!

Försökte komma ihåg när jag hade det senast. Trodde det var på sista hotellet men där fanns det inte sa de.

Gav upp att leta men sörjde oerhört. Jo jag närapå grät... Tänk att ett halsband kan vara så kärt. Jag köpte det i Sydafrika 2009 för en billig penning av en kvinna på någon liten marknad. Symbolen betyder ungefär nystart-omstart i livet och så var det ju då. Exakt så!

Idag när vi tog en båttur och jag var nere i ruffen för att ta reda på båtlakanen till tvätt så bara hängde det där vid min sängsida.

Stannade till i stunden och blev så glad. Så lättad och så lycklig.

Tänk där här det hängt hela tiden. Troligen ända sen vi var ute på långa båtturen i mitten av juli.

Tack!

Turtlan.

Men den här hittade jag ....

En kvinna i min ålder, tror jag.
Kanske aningen äldre.

"Men den kan jag väl få ...?"

... sa jag när fina arbetskamraten Elin dök upp framför kassan, tillsammans med sin pojkvän.

Ja, det var inköpslistan jag menade.
Förstås.

Pojkvännen såg mer än häpen ut .., han såg nästan förskräckt ut.
Va? Finns det människor som samlar på inköpslistor!

Jodå, det gör det.
Så här såg den ut.

Sen blev det som en liten hälsning till bloggvännerna från det unga paret .., ja, Elin och Albin och smileygubben.