Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
För mig är det årets bästa!
När vi kom hem från Norgeturen i augusti så kunde jag inte hitta mitt favorithalsband.
Borta!
Mailade och ringde hotellen vi bott på. Kollade med vårt värdpar i
Trondheim. Letade hemma, stugan och i bilen. Nej... Helt borta!
Försökte komma ihåg när jag hade det senast. Trodde det var på sista hotellet men där fanns det inte sa de.
Gav upp att leta men sörjde oerhört. Jo jag närapå grät... Tänk att ett
halsband kan vara så kärt. Jag köpte det i Sydafrika 2009 för en billig
penning av en kvinna på någon liten marknad. Symbolen betyder ungefär
nystart-omstart i livet och så var det ju då. Exakt så!
Idag när vi tog en båttur och jag var nere i ruffen för att ta reda på
båtlakanen till tvätt så bara hängde det där vid min sängsida.
Stannade till i stunden och blev så glad. Så lättad och så lycklig.
Tänk där här det hängt hela tiden. Troligen ända sen vi var ute på långa båtturen i mitten av juli.
Tack!
Turtlan.
2 kommentarer:
Lycka kan vara väldigt olika.Var rädd om det nu.
Friherrinnan
Å så roligt.
Jag avskyr att tappa bort något så jag förstår.
Skicka en kommentar