Om ni vill vara med ....

.... på det som gjorde hjärtat extraglatt eller bara lite varmare ..., så är det i morgon det kommer på plats. Barbro i Brämhult var först ute med sitt bidrag och det ligger nu och väntar på kamrater. Hur trist är inte det ...? Alldeles ensam.

Collaget här ovanför visar en det-bästa-dag här i landet Halland.
Minns jag rätt så var det i fjol som två av tre barn med respektive var på plats här i Stensjö och det fiskades krabbor, Maria bakade och bjöd på sina urgoda bullar och det spelades golf.

Och vår lilla hall svämmade över av skor.

Ett av de bästa ....

Igår på jobbet var det lång kö i kassa 1 där jag stod och så var det då en äldre herres tur; en som under årens lopp har blivit rejält krumryggig och när han inte är så lång i sig själv, så blev det lite knepigt att nå ner till alla varorna i kundvagnen.

Kön var lång.

Bakom mannen stod en ung kvinna i 20-årsåldern och plötsligt frågar hon mannen framför henne om hon kan hjälpa till att plocka upp varorna?
Så glad han blev!

Är man väldigt till åren kommen, kan det ta tid det här med kortbetalning, så medan mannen letade efter sitt bankkort, passade jag på att packa mannens varor i två kassar och så, när betalningen var klar, klev den unga kvinnan fram och lyfte galant ner dom tunga kassarna i mannens kundvagn.

När mannen så tackat för sig, ropade jag försiktigt till mig kvinnan, gjorde tummarna upp och tackade för att hon varit så vänlig och hjälpsam.

Och jag tänkte på hur mycket jag älskar mitt jobb och hur många oerhört underbara ungdomar det finns!

Dagens fönster ...

"Hej, skickar en fönsterbild från mitt jobb. Sitter i byggnaden på andra sidan.
Karolinska sjukhuset långt i bakgrunden.

Hälsar Anna.-Lena i Tumba."

// Och tack snälla, rara! säger bloggmadamen.

Det bästa ...

På söndag är det dags för veckans bästa igen!

Vill du vara med, så mejla bara det som gladde dig lite extra till bisse151@gmail.com.

På collaget här ovanför syns förra veckans glädjeämnen.

Välkommen med just ditt bidrag!

Fredagsfönstret ...

... fångades av Ulrika!

Är det en ask tro, det där trädet till vänster om fönstret?

Den tid vi lever i ....

Ibland, men inte alltid, känns det nästan som om jag ska gå sönder av glädje.
Eller kanske mer av nån slags tacksamhet över det faktum att jag råkat komma till världen just när tillvaron exploderar av framsteg.

Först kom den svartvita tv:n och det var ju ett under i sig, så färg-tv (pappa skulle bara testa om det var nåt att ha och efter någon dag sa han ..., "Elisabet, du förstår, t.om vädret blir ju finare i färg" och färg-tv:n blev kvar i vårt vardagsrum) och sen dundrade det till: då kom mobiltelefonen och datorn!
Och  s o m  jag älskar internet!

Så otroligt många rara och vänliga människor som dykt upp i ens liv tack vare Facebook och inte minst bloggen! Och så detta underbara Instagram!

I morse när jag vaknade vid femtiden, sträckte jag mig efter min mobil och började skrolla runt lite.
På Instagram hamnade jag först av allt i Etiopien där en stor högtid firades (bilden längst uppe) och jag tänkte att "så olika våra liv är!"

Därefter kom den franske presidentens konto och jag, som inte kan mer än några enstaka franska ord, tycker att det är alldeles oerhört intressant att följa herr Macron på hans resor och allt vad han nu gör.
(Det var det där med den dyre sminkören som retade mig bara).
Macron tycks ta sitt värv på allvar.
(På samma sätt följer jag även Angela Merkel, men inte Donald Trump, ja, han är på Twitter).

Och så, direkt efter den franske presidenten, dök den här bilden upp.
Den är tagen av Agnetha som en gång bodde i Malå och var kund i affären där jag arbetade och det var henne och hennes man /sambo som pv och jag besökte i somras, då, när dom husbilscampade i Mölle, i Skåne. Så härligt det var! Och så varm inutivarm jag kände mig efter det besöket!
Och jag tänkte också att vilken hullerombullertillvaro det är med Instagram!
Först ett inlägg från Afrika, så den franske presidenten och så Agnetha från Skellefteå!
Livet! Livet!

Allt det tänkte jag på den här morgonen, när jag låg under täcket - med harry intill mig - och skuttade runt i hela instagramvärlden! Där var Zambareilen i Oregon - hon som har så vackert rött hår och slaktar hönsen själv och berättar om livet ute i urskogen .., och där är arbetskamrater som nu bor på andra ställen - en av dem praktiserar på svenska handelskammaren i Amsterdam - och där är Nils-Erik hemifrån som fångat hösten på bild och den bilden är taen precis nedanför det som en gång var vårt hus!
Inom loppet av en sekund kände jag igen mig.

Vilken lycka att få vara med om allt det här!
Precis så känner jag det.

Dagens fönster ....

Nu har Ulrika varit och hälsat på hos dom här bamsehundarna igen!
Nästa gång kanske man får skåda husse eller matte också, jo, det vore nånting.

Vilket som: tack snälla som så ofta har fönsterhåven med dig!

Klockan 06.00 .....

... ger sig pv av till hamnen i Skallkroken (i Haverdal, några km från mitt jobb) för att ta ner masten på båten. I helgen är det nämligen dags att plocka upp båtarna på land.

"Men ska du göra det ensam ..?" frågade jag.

Jodå, inga problem.
Och i min mejl hittar jag den här bilden.

"Snart är masten nere ...", har han skrivit.

I sommar har det av olika skäl bara blivit bryggsegling, men nästa sommar - om allt är som det ska - då ska det bli andra bullar av! Då har vi mer än två, tre veckors ledighet tillsammans!

På jobbet ....

Det blev en lite omtumlande dag igår.
Först medarbetaresamtal i en timmes tid och under årens lopp har jag arbetat i olika butiker, men det här med samtal med chefen - i enrum och utan stress - det har sannerligen varit en bristvara.
Fram tills nu.

I en timmes satt vi i lilla kontoret och allt möjligt togs upp, däribland min uppsägning och att jag faktiskt tackar för mig den 22:a juni 2018. Det kändes bra. Som om en ny fas i ens liv tar vid och som om jag nu står på tröskeln och har ställt dörren lite på glänt; ungefär som när man är på väg ut, men ändå inte stängt dörren.

Joakim frågade också om det fanns nånting som jag tycker att jag borde förbättra, ja, han sa det inte direkt så, men andemeningen var den, och jag loooog och sa att det finns hur mycket som helst att förbättra, för så är det ju. Det blev ett bra samtal, tycker jag.

Och nu ska jag lämna över mina uppgifter till underbara Cornelia A så hon får skola in sig.
Så roligt för henne! Det här att ha egna ansvarsområden, det tror jag verkligen på, då blir arbetet genast mer betydelsefullt.

Cornelia ... en ängel rakt av!

Lite senare på dagen kom en kund in och skulle hämta ett paket.
När jag knappade sifferkoden på datorn, såg jag att paketet skulle ligga på hylla B01, men se där fanns inget sådant att hämta; inte i kundens namn!
SOM jag letade!!
Gick igenom alla hyllorna- om och om igen ..., samt lådorna där vi har våra rekommenderade brev/paket, men icket!
Till slut frågade jag kunden om jag möjligen kunde få hennes telefonnummer, så skulle jag leta igenom allt igen senare på eftermiddagen, då vi hade lång kö i kassan och jag började känna mig rent illamående.
Nej, hon ville absolut ha sitt paket.

Till slut bad jag Cornelia som då stod i kassan, att gå igenom hyllorna och hon, som är längre än jag själv, upptäckte att det lilla kuvertet glidit ner bakom sin hylla! Ååå, vilken lättnad!
Så jag tag kuvertet och letade upp kvinnan som just då var vid fruktdisken, kramade om henne och förklarade hur det hela låg till ., och att jag hade blivit så nervös så jag knappt kunde tänka klart, ja, hon såg aningen bister ut medan jag letade och letade, ja, det blev så bra allting på slutet och jag sa som det var att det absolut inte min förtjänst att det efterlängtade paketet (som egentligen var ett fodrat litet kuvert) kom fram, nej, det var Cornelias!

Det var full fart hela kvällen och vi hann verkligen inte med det vi - i vanliga fall - brukar hinna med.
Allt blev lidande!
Nåja, schemat kommer att förändras, så framöver blir vi fler på eftermiddagarna (som det nu är, så är vi bara två från klockan tre, ja, i kassan) och det känns bra!

Kom hem .., föll ihop i soffan .., berättade om dagen som varit .. pv vittnade om skoljobbet (han drömmer nog också om pension ...) och stöp i säng!
Nu stundar ledig dag och det känns sååå bra!
Kanske vankas ett dopp i havet?

Lediga-dags-fönstret ....

Från Kerstin i Trelleborg kommer dagens fönsterbidrag.
Så här skriver hon: "Som ett kinderägg - tre i ett; en glasdörr som låter oss se fönstret i ett rum och reflekterar fönstret i rummet intill."

Tack snälla! säger jag.

Dagens fönster ....

"Behöver ingen närmare presentation. 

Tog bilden i förrgår. (söndags)

Kram på dig!/Solbritt"

// Elisabet skriver: tack Solbritt! Du  a n a r  inte så många känslor den bilden satte fart på! Bakom dessa fönster (och ytterligare två) tillbringade jag sju år.  Jag var fyrtionio när jag flyttade in; då hade såväl min mamma som min dotter bott där, jag blev liksom nummer tre.
Nyskild.
Ett helt nytt kapitel i mitt liv skulle skrivas.
Så mycket ängslan och oro som singlade omkring i den lägenheten - i alla fall till en början - men också, så mycket glädje!
Så många möten!
Och på ett sätt mötte jag även mig själv.

Att flytta från ett hus som man älskat, till en liten etta i stan .., vilken omställning!
Så jag gjorde mig en egen liten täppa på trappan ut mot gatan och planterade stockrosor utanför fönstret, till vaktmästarens förtret.

"Hur skulle det se ut om alla gjorde så?" sa han uppbragt.

Ja, förmodligen skulle det bli himla trivsamt.

Lägenheten hade en gång varit blomsterhandel och aldrig har jag väl haft finare pelargonior än under tiden på Regementsgatan!
Och herr och fru Undulat flög fram och åter mellan fönsterna och flög aldrig ut, trots att dom hade möjlighet.

Tvärs över gatan låg Fridhems Livs där jag kom att arbeta under tretton år.
Så många rara människor som man lärde känna!
Ofta hade jag fönstren ställda på glänt eller på vid gavel och kunder från affären passerade och hojtade hej. Så mycket värme som kom inseglande i den lilla ettan!

Och där utanför pågick livet.
Det var filminspelningar (Wallanderfilmerna) och gatukontorets personal som kollade att allt fungerade. Och i huset på andra sidan - det grå - var det damfrisering.

På andra sidan gatan, alldeles vid affären, samlades det här glada gänget när det var dags att åka till Tomelilla på dans. Finklädda. Upprymda. Vinkandes. Och världens raraste kunder! Mannen i kavaj i mitten, han som står lite bredbent, heter Jonas Nilsson och ingen kund har väl någonsin varit så snäll mot mig som just denne Jonas.

Och från ett annat fönster i lägenheten hade jag utsikt mot Maggans second-handbutik och hennes hund Jonna som ofta låg och sov i skyltfönstret, eller som här, blir ompysslad av en tant vars namn jag har tappat bort. Femtio meter bort, bara runt hörnet, låg (och ligger ännu) Möllers bageri.
Hur många Milanokakor hann jag kalasa på innan flytten gick till landet Halland?
Många!

I lägenheten bodde även pElle - min katt - och på soffan tillbringade en husletarman från Stockholm en vecka - i alla fall nattetid - på dagarna sökte han efter drömhuset på Österlen.

På golvet i lägenheten har den STORARTADE madamen från Göteborg sovit ut (efter bloggträffen) och i loppisfåtöljen har Bettankax suttit och även Torun från Staffanstorp och Ulrika har tillbringat minst två veckor på Regementsgatan hos mig!
Och tänk ...., Bente från Hamar i Norge har också - tillsammans med sin son - tillbringat några dagar i just den lilla lägenheten!

Och bloggvänner från Östergötland och Jämtland har tittat in! Dit kom även en cykeltokig smålänning och hade med sig en blodtrycksmanschett.
Emil och Emma har sovit över, till mormors glädje.

Ja, den lilla lägenheten med sina outsägligt vackra fönster, den har verkligen en särskilt plats i mitt hjärta. Det har även ovanpågrannen Erik, som inte längre är i livet. Här vinkar han till oss från .., varifrån han nu är.

Handtaget till det som då var "min dörr".

Så här såg det ut sist jag tog en bild av trappan utanför lägenheten.
Tomt och öde.
Lite sorgligt.

Tack du snälla, rara, goa Solbritt för fönsterbilden som satte igång en hel lavin av minnen och känslor!

Innan man åker till jobbet ....

Kör man till Steninge.
Ensam på parkeringen.
Friherrinnan vill bada, men är upptagen.

Fikakorgen bestod av bröd och vatten.
Det gick bra det med.

Och det kan jag säga, att detta var nog årets bästa dopp.
Några minuters simtur .., och att simma under ytan och se alldeles klart mot botten!

Kanske kan man likna den där känslan av total avslappning vid yoga?
Det är som att hitta ett krus och bara fylla på.
Kraft och ork.
Glädje.

Och tidigare idag, stoet som blir sååå glad var gång Nelly närmar sig.
Stoet som snusar så ömsint och försiktigt på den där lilla gumman.

Dagens fönster ....

... speglar sig i väggklockan som en gång fanns i mitt barndomshem, men som nu sitter på en vägg i landet Halland.

Jag tror att klockan tillhörde min pappas farbror, ja, denne farbror bodde tillsammans med sin syster och detta barnlösa syskonpar blev fosterföräldrar till pappa och hans syskon, samt en kusin till dem, då tbc härjade som värst och bland annat tog livet av såväl min farfar som min farmor.

Och stort tack ....

Ni är bara för underbara!
Tänk, så mycket glädje vi delade den här veckan - men på olika sätt -!

Någon - Anne i Mantorp  - har sett en film som ska diskuteras .., Ulrika har fått en namnskylt som betyder mycket .., Ann i Göteborg har suttit hos tandläkaren och lyssnat till ACDC i hörlurarna, allt medan hon bett tandläkaren koncentrera sig på jobbet, nej, hon behöver inte berätta precis allting om vad som ska ske.

Eva på Frösön har varit på utflykt med anledning av den dagbok hon läst, den som Evas svärmors mamma skrivit, hon, som var lärarinna i Jämtland.
I Dalarna har Kerstin haft stor glädje av barnbarnet som har på sig tröjan som Kerstin sytt - den med alla sorters fordon på tyget -! Och friherrinnan, hon har badat i havet och glatt sig åt före detta kunder som talat om hur mycket dom saknar henne.

I Borås, där har Barbro Danninger njutit av stick-konst! Ja, hon njuter av all möjlig konst, den kvinnan!
Och själv kände jag hjärtevärme när jag såg grannens pytterabatt och Babsan i Uppsala har, efter en trist sommar, givit sig av till varmare breddgrader! Stor lycka!

Tack snälla som hakade på! Ja, det var ju egentligen ni själva som kom med förslaget och jag tänkte att vi blir väl bara två, tre stycken! Det blev vi inte.

Kram härifrån!

Det allra, allra bästa för mig själv ...

.... det var lillflickan som kom till kassan i eftermiddag och var så innerligt pratglad.

Hon berättade att om två veckor skulle hon minsann fylla fyra år, hon skulle ha kalas och få många presenter och hon berättade allt möjligt och dom som stod i kön bakom log allesammans.

Den lilla fröken, hon gjorde mitt hjärta så varmt, så varmt!

// Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Det bästa i veckan var att träffa barnbarnet J igår ♡

Tiden går så fort och fast jag träffar honom ofta och pratar i telefon eller via Messenger med video så har han lärt sig mycket nytt när vi ses "på riktigt ".

Pratar, pratar och river fram massor av grejer i köket och sin del av vardagsrummet. 

Igår bakade vi sockerkaka i en av formarna

Idag däremot blir det lugnt - reserv-reserv-orken tog slut igår så nu samlar jag ny till nästa barnbarnsträff ♡

Kram Kerstin i Dalarna

// Det bästa för Ulrika i Närke ...

Veckans allra bästa, det var att vi fick ha lille Alfred hos oss över helgen. :-)

Alfred är Andreas (min äldste son) och Nathalies hund, han är ljuuuuvlig!

Annat som varit riktigt bra den här veckan:
Min namnskylt som kom i måndags. Det är för mig långt mer än "bara" en skylt.
Jag är så glad för mitt jobb. Fantastiska arbetskamrater och arbetsuppgifter som verkligen gör gott. Dessutom tacksamheten för att jag än så länge kan arbeta.

// Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Det bästa denna vecka var att få gå morgonpromenad i ett härligt Port de Pollenca.
Som jag längtat efter denna resa
Efter en trist och allmänt kass sommar.

Kram Babsan😘

// Mitt eget bästa ....

Det var nog utan tvekan att kapten Lintott - Emil - blivit piggare och t.om umgåtts med sina kompisar. Så mycket oro som vi har känt över hans proppar!

Besöket på Lilla Napoli i Falkenberg var också så himla trevligt!
Tillsammansglädje .., å, det betyder mycket!

USA-podden .., skänker mig alltid glädje!

Och den lilla rabatten hos grannarna.
Igår på jobbet kom mannen i huset och handlade och jag berättade om all glädje som dom här lite gladlynta blommorna skänker!

"Det är helt och hållet min fru som sköter om det där!" sa han leende.

// Och det bästa för friherrinnan ...

Det bästa denna veckan var när jag var på Hemköp och handlade.
Jag träffade många gamla kunder som kom fram och kramade om mig och berättade hur mycket dom saknar mig där.
Det kändes så härligt!

Nästa var nog det härliga kvällsbadet i veckan.